Etikett: vänner

Vägvisaren…

Av , , 4 kommentarer 22

Det börjar kännas som tid för mig att explodera -Denna gång på ett bra sätt!

Idag skulle jag ha träffat mina vänner (som jag så innerligt behöver, saknar och längtar efter) men så kom vi ju på det här med covid-19!!! Kan det bara vara över snart? Å hur går det med vaccinationerna? Å hur ligger det till med vaccinen per ce? Får man blodproppar eller? Och hur många doser har vi här i länet? Känns som ytterst få och väldigt dumt om fler doser måste kaseras för att man glömmer att ställa in leveransen i kylskåpet! Och på tal om vaccinering, vem är egentligen näst på tur? Hur ser prioriteringsordningen ut? Det är så rörigt, försöker läsa men ger upp. Vänta på BREV har jag förstått som det enda klara budskapet. I alla fall, har investerat i ett svart munskydd som jag kan gömma engångsmunskyddet BAKOM! Jag är så less på covid-19, jag är så trött på människor som skiter i riktlinjerna, jag är så less på dubbla budskap! Fick rapport av sonen att folk de facto inte ens har munskydd i lokaltrafiken. Håll avstånd, håll ut. Nu får det vara nog! Beundrar vårdpersonalen som får slita som djur i sin skyddsutrustning, vilka hjältar som säkert skulle uppskatta om alla orkade hålla ut lite till för det verkar onekligen trångt på alla sätt och vis inom vården.

Ja, å sedan har jag beställt garn och nu är det kris (i-landsproblem i covidtider), men leveransen landar ju aldrig i Umeå!!! Jag har 64 mormorsrutor som skall produceras med svart kant så jag behöver ha hit det svarta garnet! Pronto, för dom få nystan som fanns på Coop har jag redan köpt och virkat upp! 96 rutor är redan klara och monterade. Det jag är mest nöjd över med mitt projekt är att ingen ruta är den andra lik. Har diskuterat detta med min vän som också virkar -Huruvida detta är positivt eller väldigt, väldigt rörigt. Men jag tänker att mormorsrutor skall ju göras av restgarner så då borde det ju inte hållas inom några ramar. Nu blir det svarta ”ramar” på mina rutor så någon form av enhetlighet finns ju trots allt.

Sedan har jag faktiskt anmält mig till en kurs på universitetet i höst och jag hoppas jag kommer in, skulle vara riktigt roligt! Just det, jag snickrar också på mitt CV. Börjar klara av saker utan ångestpåslag och utan att börja stamma. Kunde till exempel öppna ett brev från Skattemyndigheten utan att flippa ur -Det låter så banalt men de som sett mig under dessa månader förstår vilka framsteg jag faktiskt gör.

Har oerhört svårt med krav ännu men börjar känna mig redo för livet -Tror mycket beror på de vänner som ringt och som jag pratat med senaste veckan! Att få prata och skratta, höra deras pepp och lyckönskningar åt mina små steg framåt.

Mer internethandel -Min tisha har kommit!! Symbolen heter ”Vägvisaren” Tyckte det passade utmärkt nu när jag börjar ta ut helt nya riktningar. Önskar att garnet kunde komma med samma hastighet som butiken Viking lyckades leverera tröjorna.

Vägvisaren känns tryggt att ha eftersom jag runt jultid tvivlade skarpt på min egen inre kompass men någonstans känns det som att kompassnålen åter börjar stabiliseras och att många vägar känns möjliga, öppna. Jag är ödmjuk för jag vet att denna bearbetning går uppochner. Bra och dåliga dagar men dom bra börjar vara flera vilket gör dom dåliga lättare att förstå och hantera.

Med detta konstaterat och dessa allehanda ämnen dryftade skall jag återgå till mitt privata skrivande. Min dokumentation av det jag upplevt och bearbetningen sväller och jag får stanna upp mellan varven för att andas… det är nog därför det där garnet faktiskt behövs i min värld just nu!

//a

På tapeten….

Av , , 2 kommentarer 20

Gårdagen var då så rörig att jag vet knappt vad som hände -Jag skyller så klart på BiLEN!

Den är fixad nu! Det blev inte alls så dyrt som jag tänkte, laddade kontot med 10.000kr vilket tydligen var högst överdrivet! Bilen var liksom Alfa-Omega av måndagen. Inlämning på morgonen och hämtning på aftonen. Det blev väldigt mycket promenader vilket var fantastiskt skönt. Jag fixade även så att jag kan åka in med bilen direkt i vinter… Det vill säga när den börjar agera HoppeHare på någon parkering! Så jag är redo för vintern so to speak!

Om bilen var ramen på dagen var VÄNNER innehållet. Vad jag är tacksam för mina fantastiska vänner!!!

En annan sak som stod som absolut to-do var att fixa TAPETEN på mina tråkiga svarta skåpdörrar.

IMG_5876

Så jag drog i gång i köket.. Förvandlade köksbordet till en så kallad ”arbetsyta” -Och det gjorde jag ganska SENT igår kväll. Tjurig och envis som jag är ville jag få klart projektet.

IMG_5884

Så blev det ju frågan om t.a.p.e.t.k.l.i.s.t.e.r -Det känns som lite väl nära till hands att bli påmind om dom där fina ”snörbollarna” som jag skulle smeta ihop i början av sommaren….

IMG_5444

Nästa sak som fick mig att bita mig i läppen var när jag började läsa ord som ”mönsterpassning”. Då blev jag tvungen att lägga mig i soffan och titta i taket en stund. Det inte bara kändes som, det var ett absolut faktum, att ”mönsterpassning” är överkurs i min värld -I synnerhet när det gäller ett litet projekt som att ”få in lite färg i mitt sovrum”.

Då kom jag på att JAG struntar i mönsterpassning! (Kommer garanterat störa ihjäl  mig framöver men det ignorerar jag idag!).

Sedan kom jag på att man kanske inte m.å.s.t.e. ha tapetklister…

IMG_5885

HA! Exakt så lät det när jag hittade stora tejprullen! Tejp…. Länge frikking leve tejp!

IMG_5886

Så nu är allt klart, monterat och på plats.

Jag har sinnet i behåll och skall gå ut och lyssna på musik och ta mig en promenad idag också. Dammsuga måste jag också göra för det ligger tämligen mycket skrot och skrutt runt och omkring ”arbetsplatsen”.

Glädje känner jag idag. Glädje för att jag fixade bilen. Glädje för att det fungerar så bra att vara ute och gå och att äta riktigt mat utan horribla konsekvenser. Glädje för mina enastående vänner som frikking finns där när det är akut eller när det bara ÄR. Glädje för att jag fixade lite färg i sovrummet! Glädje för att jag får träffa La famiglia i morgon igen -Även om det är för att runda av och sätta punkt för sommaren i stugan så känner jag enbart glädje och tacksamhet.

Det här är ju en riktigt bra tisdag också!

//a

Say I do…

Av , , Bli först att kommentera 9

Det är sanna mina ord inte varje dag man får ett frieri på självaste Guldfynd -Men i dag hände det! Jag svarade väldigt undvikande att jag kände mig pressad att fatta beslut över förlovningsringarna. Vissa tittade med stora ögon på dramat som seglade upp på tredje advent bland glitter och guld.

Min underbara väninna tog mig under armen och tillsammans har vi varit på stan. Utan stress och utan hets. Bara gått runt. Tittat. Hittat. Fikat. Pratat och bara varit nära varandra. Dessa stunder är så otroligt värdefulla för mig!

Då spelar det ingen roll att granen är sned eller att pyntandet aldrig blir klart. Allt är okej när man får energi från en vän!

Min väninna försökte även på bussen att ragga upp mig men jag var som sagt svårflirtad men det bäddade för många glada och genuina skratt från den innersta hjärteroten. Det är befriande att få vara glad.

Ikväll skall jag tända det tredje ljuset och då skall jag sända tankar till mina vänner. Dom där som bokstavligen bor i mitt hjärta oavsett avstånd, oavsett tid och rum… Dom är verkligen ljus i mitt liv!

//a

Den ultimata moroten!

Av , , Bli först att kommentera 9

Kiddo har STÄDAT sitt rum! :-O

Herregud en kompis kommer eventuellt hit… Å när HON kommer måste ju rummet se snyggt å fint ut så att gardinerna syns!

Den ultimata moroten är alltså besök av en tjejkompis -Då blir det en hiskelig fart på junioren!!! Kan vara MYCKET bra att veta!

Så dyker bästa vännerna upp som flyttat till Stockholm -Kiddo är übernöjd över att hans rum är iordning! Tänk att bästisen OCKSÅ får se hur fint han fått!!

Själv är jag lycklig att få träffa min väninna! Å ännu gladare blev jag när Tarzan ringde och meddelade att han är på G att fixa lampan i taket…

Banne mig… Skrubben är snart komplett, totalt klar!

//a

08:an…

Av , , Bli först att kommentera 9

IMG_2300

Igår kväll saknade jag min vän som packade ihop sitt liv, sina barn och flyttade till Stockholm. Flytten som gick i 60km/h med släp!!

Jag är ingen egoist utan stöttade henne i denna process då det är DÄR hon har sin familj och sitt ”skyddsnät” som kan behövas när livet vänds uppochner.

På mitt köksbord har jag gjort i ordning ett ljus med en Kompis-sten och en fundersam groda. Båda sakerna har jag fått av henne, så ljuset är ett sätt att fortfarande ha henne nära även om hon inte står i min hall och på utpräglad stockholmska gormar om ”Muttfrossa” numera.

Jag började skratta igår kväll när jag försökte somna när jag tänkte på våran gemensamma aktion för att klippa det kompakta gräset bakom hennes hus som skulle säljas, jag skrattade åt hennes benämning av våra nattlinnen ”Southfork-style” när vi bodde i La Casa, jag saknar henne! Jag saknar middagarna när kidzen flög all over och vi drack te…

Igår kväll, sent skickade jag sms och hon svarade direkt. Prisa gudarna för tekniken

Jag tror jag måste packa min kappsäck och åka ner och checka in i hennes närvaro! Vänner är livsviktiga. Dom som bara finns där oavsett tid och rum -DET är en gåva!

//a

Lycka är…

Av , , Bli först att kommentera 8

Lycka är när även MAMMOR lyssnar på vad deras barn drömmer och önskar.

Idag hade vi ett hjärtskärande avsked på parkeringen. En jätteledsen kille som flyttar söderut som skulle säga ”Hejdå” till två av sina bästa vänner sedan dagistiden. Han var både ledsen, förtvivlad och arg!

Han menade att han inte fått någon egen tid med sina vänner… Å han hade helt rätt i den saken.

Sällskapet rullade ut från parkeringen och jag lotsade in två molokna pojkar som var ledsen över att se sin vän så ledsen och att han dessutom åkte för sista gången detta sommarlov.

Vi gick in och började blanda saft… Då ringde telefonen och mamman undrade om killen kunde få sova över en natt själv med oss.

”-SJÄLVKLART!” skrek killarna och sladdade ut för att möta sin vän med öppna armar.

Än en gång ekar det ”KILLFEST” mellan husen och tandborsten är inlagd på plats i badrummet

Lycka är att få vara med sina VÄNNER även när man är barn!

//a

 

Invasionen…

Av , , Bli först att kommentera 7

Idag är det KRISTINADAGEN vilket innebär att det skall bli tårta och bubbel i afton. Japp självklart firar jag mitt andra namn också.

Idag kommer även kompisar upp från Stockholm så vi har några dagar framåt med sällskap. La Casa och lyan skall åter skakas till liv och jag hoppas katten kan leva på minnen från stugans grönbete! Man vet aldrig, rätt vad det är tar vi Enterprise och drar upp dit igen.

Jag måste säga att Vindeln är en otroligt vacker ort, i min ögon, alltid solig och vänlig! Deras ICA butik är oslagbar -den har ALLT! Till och med Angry Birds tatueringar 🙂

Några hopp till på studsmattan sedan måste vi rulla mot staden trots den underbara sommardagen!

//a

Vänner i ljus och mörker…

Av , , Bli först att kommentera 8

När livets märkliga pussel blir obegripligt, när bitar saknas, när motivet är oklart, när bitarna bryts lös… Då behöver vi vänner, familj, människor som kan hjälpa oss att lägga ihop oss själva.

Därför blev denna kväll oerhört uppskattad.

Jag och min fina vän gick iväg och åt middag på lokal -Trevligt att få äta KÖTT och inte behöva laga till det eller diska efteråt! Det vi kunde konstatera var att båda faktiskt mår bra. Det är ingen kaos eller oreda, det är inga bitar som är åt fanders utan livet var -för oss båda -lugnt! Det är viktigt för mig att få tid med mina vänner även när livet är gott. Att inte hela tiden bara ligga an på varandra när allt är het uppfuckat!

Jag tror det är just det som är att vårda vänskap. Att finnas där i både ljus och mörker.

Då vi nu båda mådde så himla bra avslutade vi våran kväll tillsammans med att ta oss an mitt eländigt komplicerade pussel.

Jag hade lyckats lägga ramen och några bitar till. Har sorterat och vänt på bitar in absurdum denna vecka. Men tillsammans, i lugn och ro, började vi vända på bitarna OCH foga ihop dem….

Min väninna lyckades lägga flera bitar högst uppe (OCH påbörja konturen av månen!!) och jag lovade henne att det inte skulle gå obemärkt förbi…

bild (57)

Tack för hjälpen fina M! Tack för en härlig kväll tillsammans där vi äntligen fick prata till punkt… (typ!).

 

När min kompis gått hem till sitt fortsatte jag pusslandet själv!

"Cujo & Vargen"

”Cujo & Vargen”

Så med katten som sällskap (som så vänligt värmde upp bitarna) lyckades jag äntligen få fram vargen! Det var en efterlängtad syn på så många nivåer!

Mina vänner, jag älskar er ni är livsviktiga för mig!

//a

 

 

 

Bon Voyage…

Av , , Bli först att kommentera 8

Igår kom Ugglan och Tarzan hem till oss och åt middag som avrundades med jordgubbar! Jag tycktes mig ana en viss ”nerv” i hos Ugglan och Tarzan, lite sammanbitna… Att ta avsked är ingen höjdare! Jag tror Tarzan tyckte det var värst att lämna fina kisse hos oss redan igår!

När vi sagt våra ”Bon Voyage”, ”Hälsa”, ”Njut & Ha underbart KUL” och ”Messa när ni landat” såg jag en Uggla som sakta drog igen min dörr med en rörande tår i ögonvrån. (-Ni är SÅ söta mina älskade päron!!!!)

Det där var i allafall på tok för tråkigt för kiddo så vi drog på oss skor och slet fram en kick för att gå ut och se om NÅGON kompis kunde finnas hemma! Någonstans liksom…

Vi drog till kompisens gård, som enligt utsago, KANSKE skulle komma hem på onsdag. Där satt vi runt 20:30 och konstaterade att det inte fanns en kotte ute någonstans. Min son började tala om sina kompisar, vem han känner, vem som är ”som han”, om hans bästa vän som flyttat och nu hans andra bästis som är bortrest… När vi satt där ute sa han plötsligt ”-Mamma, du måste bli väldigt ensam nu när jag åker bort….”

Det var sättet han sa det på som rörde mig.

Han konstaterade att min bästa vän flyttat från stan, att Ugglan och Tarzan rest bort och nu skulle även HAN och hans far resa bort… Jag konstaterade att han hade rätt men att jag inte känner mig ensam och att det är den stora skillnaden. Jag förklarade för honom att jag HAR flera vänner som finns nära mig och jag fick även påminna honom om att jag inte har semester utan faktiskt fyller en viss funktion på mitt jobb! Han såg ändå inte helt övertygad ut!

Trösten i detta resonemang blev när han slutligen kom på att jag inte alls skulle vara SÅ ensam…

Kurr-maskinen..

Kurr-maskinen..

Ty vem kan vara ensam när man har en helt egen kurr-maskin som gosar med ens fötter så fort man kliver upp, som kurrar vid ens sida om natten?

Jag önskar denna morgon mina päron en HÄRLIG flygning på väg mot äventyret! Hälsa och krama om dem som med stor glädje och längtan står och väntar på er när ni landar! Jag håller ställningarna här och så får jag se om jag lyckas hålla Cujo inspärrad en hel dag eller inte… Så här på morgonkvisten är det i allafall höga och ljudliga protester!

//a