Jag älskar vardagen men den här formen av brutalvardag betackar jag mig för framöver! (Så att ALLA vet!)
Denna måndag började med att jag redan runt 04-tiden uppmärksammade sms från Ugglan att kisse var väldigt sjuk. Då jag haft ansvaret blev jag givetvis illa berörd. Väckaren ringde prydligt 06:03 och jag tittade på klockan nästa gång klockan 07:00 och flög upp som en fjäder. Försovning minsann så här första dagen till ära… Jo man tackar!
Kiddo var på gott humör och vi tog oss till skolan i tid. Dagen till ära hade jag begärt tjänstledigt då jag inte visste om det var tänkt att vi päron skulle vara med på något upprop. Någon information har alltså inte gått ut till oss. På väg till skolan förkunnade junioren att hans skor blivit för små!
Min plan var att besöka sjukgymnasten, kem.lab och klockan 13:00 hade jag tid hos min frisör -MYCKET välbehövligt efter tre månader av sol, vind och vatten! Eftersom jag försovit oss rationaliserade jag bort min ”frisyr” bestående av gömt skitigt hår i en halvtaskig knopp på huvudet! Jag tröstade mig med att jag skulle till frisören. På väg mot skolan fick jag info att kisse var fortsatt mycket dålig. Därför skulle Ugglan inte kunna vara ”barnvakt” efter skolan medan jag skulle hänga hos frisören.
Så efter att ha lämnat kiddo i skolan (som inte alls ville ha med någon morsa!) och tagit reda på när skoldagen var över, gick jag till katten medan jag samtidigt av- och ombokade frisören! Väl hos päronen låg Kisse stilla med frånvarande blick, med öppen mun och under honom låg en våt fläck av saliv -Jag tänkte FÖRGIFTNING. Det blev således akut att få tag i veterinären.
Prisa gudarna för Mariehems hälsocentrals lab, dom var vänliga nog att ta emot mig så jag kunde lämna proverna där. Det hanns dock inte med att tvätta eller fixa till håret, kläder etc som planen varit efter raketuppskjutningen i ottan! Sjukgymnasten fick sedan tejpa min häl i 120 knyck.
Sedan rally för att köra katt till veterinär då Tarzan var borta på möten med bilen hela dagen! Katten sövdes för att kolla om något satt fast i munnen eller halsen. Man fann två märken på tungan, så han kan helt enkelt ha blivit biten eller stungen av någon insekt -därav förgiftnings symtom. Hem med katten, hämta sonen och iväg till sporthuset för att inhandla nya skor.
På SPORTHUSET kunde jag konstatera, i alla deras miljarder speglar samt den charmiga TV:n med övervakning exakt hur förjävlig jag sett ut hela dagen. Mycket skojig vardagsrealism helt enkelt.
Fick rapport att katten börjat kvickna till efter att ha blivit sövd och att han med precision fått in tre ben i kattlådan men inte det fjärde och således kissat ner hela sin matta!
När jag sedan står och plockar fram löken för att börja göra köttbullar frågade jag kiddo vad dom fått i skolan och jag blev inte helt förvånad att dom fått just köttbullar, sås och potatis. Därför blev det plan B till middag, som i sin tur innebar att vi saknade Sweet chilisåsen som jag SKULLE ha handlat efter mitt besök hos frisören…
Sitter nu och andas ut med min kaffekopp efter en bisarr rivstart på vardagen. Konstaterar även att ny forskning säger att kaffe förkortar livet… Före sommaren förespråkade annan forskning kaffe för att förebygga demens… Jag blir förvirrad av alla budskap.
Får vara hur det vill med båda fakta och jag konstaterar att min morgonkopp och efter middagenkoppen är odiskutabelt oavsett vad. I synnerhet om jag skall tackla fler vardagar som denna.
//a
Kommentarer som inkommit