Etikett: vardag

Brutalvardag…

Av , , 2 kommentarer 13

Jag älskar vardagen men den här formen av brutalvardag betackar jag mig för framöver! (Så att ALLA vet!)

Denna måndag började med att jag redan runt 04-tiden uppmärksammade sms från Ugglan att kisse var väldigt sjuk. Då jag haft ansvaret blev jag givetvis illa berörd. Väckaren ringde prydligt 06:03 och jag tittade på klockan nästa gång klockan 07:00 och flög upp som en fjäder. Försovning minsann så här första dagen till ära… Jo man tackar!

Kiddo var på gott humör och vi tog oss till skolan i tid. Dagen till ära hade jag begärt tjänstledigt då jag inte visste om det var tänkt att vi päron skulle vara med på något upprop. Någon information har alltså inte gått ut till oss. På väg till skolan förkunnade junioren att hans skor blivit för små!

Min plan var att besöka sjukgymnasten, kem.lab och klockan 13:00 hade jag tid hos min frisör -MYCKET välbehövligt efter tre månader av sol, vind och vatten! Eftersom jag försovit oss rationaliserade jag bort  min ”frisyr” bestående av gömt skitigt hår i en halvtaskig knopp på huvudet! Jag tröstade mig med att jag skulle till frisören. På väg mot skolan fick jag info att kisse var fortsatt mycket dålig. Därför skulle Ugglan inte kunna vara ”barnvakt” efter skolan medan jag skulle hänga hos frisören.

Så efter att ha lämnat kiddo i skolan (som inte alls ville ha med någon morsa!) och tagit reda på när skoldagen var över, gick jag till katten medan jag samtidigt av- och ombokade frisören! Väl hos päronen låg Kisse stilla med frånvarande blick, med öppen mun och under honom låg en våt fläck av saliv -Jag tänkte FÖRGIFTNING. Det blev således akut att få tag i veterinären.

Prisa gudarna för Mariehems hälsocentrals lab, dom var vänliga nog att ta emot mig så jag kunde lämna proverna där. Det hanns dock inte med att tvätta eller fixa till håret, kläder etc som planen varit efter raketuppskjutningen i ottan! Sjukgymnasten fick sedan tejpa min häl i 120 knyck.

Sedan rally för att köra katt till veterinär då Tarzan var borta på möten med bilen hela dagen! Katten sövdes för att kolla om något satt fast i munnen eller halsen. Man fann två märken på tungan, så han kan helt enkelt ha blivit biten eller stungen av någon insekt -därav förgiftnings symtom. Hem med katten, hämta sonen och iväg till sporthuset för att inhandla nya skor.

På SPORTHUSET kunde jag konstatera, i alla deras miljarder speglar samt den charmiga TV:n med övervakning exakt hur förjävlig jag sett ut hela dagen. Mycket skojig vardagsrealism helt enkelt.

Fick rapport att katten börjat kvickna till efter att ha blivit sövd och att han med precision fått in tre ben i kattlådan men inte det fjärde och således kissat ner hela sin matta!

När jag sedan står och plockar fram löken för att börja göra köttbullar frågade jag kiddo vad dom fått i skolan och jag blev inte helt förvånad att dom fått just köttbullar, sås och potatis. Därför blev det plan B till middag, som i sin tur innebar att vi saknade Sweet chilisåsen som jag SKULLE ha handlat efter mitt besök hos frisören…

Sitter nu och andas ut med min kaffekopp efter en bisarr rivstart på vardagen. Konstaterar även att ny forskning säger att kaffe förkortar livet… Före sommaren förespråkade annan forskning kaffe för att förebygga demens… Jag blir förvirrad av alla budskap.

Får vara hur det vill med båda fakta och jag konstaterar att min morgonkopp och efter middagenkoppen är odiskutabelt oavsett vad. I synnerhet om jag skall tackla fler vardagar som denna.

//a

 

Katten musen…

Av , , Bli först att kommentera 8
Katten... Numera runt 06-tiden, trött och utslagen :-)

Katten… Numera runt 06-tiden, trött och utslagen :-)

”-Men HUR var det framme hos piloten i flygplanet?”

”-Du det var katten musen tiotusen knappar Hejdå!”

KLICK

Så lät samtalet med min yngsta brorson för några år sedan när han fått gå fram till cockpit efter att ha ritat piloten iform av Svamp Bob Fyrkant. Kort och koncist svar.

Våran tid som kattvakt börjar faktiskt sjunga på refrängen och jag kan mycket NÖJD konstatera att jag lärt katten några nya otyg :-)

Från att ha varit en päronkatt som skulle i säng runt 22 och upp 06 har han nu lärt sig att sova på mitt pussel eller på vardagsrumsbordet med oss på kvällarna. 06:00 är bara att glömma. Katten sover numera lugnt och är inte hungrig, vaken och igång förrän runt 9:30

Sedan har jag lärt honom att när man handlat och kommer hem med PAPPERSPÅSAR då får han en att leka med. Jag klipper bara sönder handtagen så han inte kan strypa sig själv och därefter roar han sig med en form av titt-ut-lek.

Jag måste besöka djuraffären och köpa mera ”blötmat” åt katten. Jag har fått lära mig att katten skall ha blötmat i SÅS och inte i GELÉ…

Jag måste säga att det är med blandade känslor vi lämnar denna kurrmaskin. Det har varit ett hell vissa dagar då det barn flugit in och ut genom dörrarna och katten smitit ut, det har varit SVÅRT att inte få ha dörrar och fönster öppen på vid gavel när det varit kvavt och hett om nätterna. Det har varit ÄNNU mera att tänka på när man skall iväg någonstans att även få med ALLT till katten. Och en katt av denna kaliber kräver omvårdnad. Det är absolut inte någon som man bara kan lämna hur som helst. Han vill borstas och kammas, han skall ha sin dos medicin, han vill ha och kräver närhet och uppmärksamhet. Ett djur är ingen leksak som man kan lägga undan och ta fram vid tillfälle. Det är en levande varelse som behöver omsorg.

Detta är en social och oerhört GO katt som vill vara där vi är. Han kan dra sig undan om det blir för stolligt men vill ändå vara med på till exempel barnens disco?! Han har funnits där jag varit. Han har sovit på min arm, han har kurrat vid min sida. Han är verkligen ett roligt och personligt sällskap även om han är en crazy cat!

Kiddo och hans vänner har blivit snudd på kattupphittar experter då dom nästan dagligen skickats ut på kattjakt när vi noterat att katten lyckats öppna skjutdörren -Och hur han lyckas med det är snudd på ett mysterium då inte ens vissa av polarna till sonen får upp den!

Jag tror att under den här långa tiden har katten anpassat sig till oss, han har lärt sig våra vanor och accepterat det. Vi har i våran tur fått anpassa oss till att ha en katt att tänka på.

Sommaren är full av katter och jag hoppas att alla som låtit sina barn få katter lagom till sommarlovet också fortsätter att ta hand om djuren när hösten kommer. När hösten kommer här har Ugglan och Tarzan den stora glädjen att få en katt med mera ”moderna” vanor :-) men något säger mig att katten kommer må gott när allt blir som vanligt. När hans vanor blir helt återställda. När han kräks hårbollar PÅ mattorna och inte bredvid, när han får gå i säng 22:00 och kliva upp 06 för att då bli buren och kliad av Tarzan i minst 10 minuter…

Jag vill ta bort kattnätet från min balkong, jag känner mig snudd på inspärrad, jag vill få slappna av och inte behöva oroa mig för att katten smiter varje gång dörren öppnas av ett barn (ty i vårat hem öppnas dörren 120 gånger/minut  känns det som vissa dagar!). Vardag… jag längtar efter vardagen helt enkelt och det tror jag katten också gör efter denna semester!

Vi är vanedjur allihopa!

//a

Beautiful in my way…

Av , , Bli först att kommentera 7

Idag började jag dagen med Lady Gaga "Born this way"

-Då jädrar i min låda är jag på bra humör!

Jag blir så glad när det är fint väder ute -faktiskt! Det är så mycket roligare att välja kläder en sådan här dag än en regning dag (även om det kan vara en utmaning i sig!) 

Det är inte ens jobbigt att åka till jobbet, det är ROLiGT! Ja, call me crazy men jag är så tacksam över vardagen. Det om något är värt att slå klackarna i taket över :-)

//a

PRAO:ande politiker!

Av , , 4 kommentarer 5

Något fångade min uppmärksamhet. Politikern Nicklas Sandström (M) har gjort PRAO på en medicinvårdavdelning. -Guuud va bra, tänkte jag… Nu börjar det arta sig. Ut på gräsrotsnivå och kolla hur det ser ut i vardagen, vilket han skriver att han fick göra under sin dag! Nu trodde jag det var vardagen på en medicinsk vårdavdelning han menade men jag hade tydligen fel.

För sedan kommer det som fick mig att… ja kanske är jag cynisk och krass…. men att spendera dagen med en LÄKARGRUPP?! Ja, det fick i allafall mig att le. Kanske var han inbjuden av just läkarna för att ta del av deras uppfattning, det framgår inte av hans inlägg.

Men då är det väl läkarnas vardag han PRAO:at på och inte en medicinvårdavdelnings vardag för där arbetar väl ändå fler yrkesgrupper än just läkarna?! Har nyligen varit inlagd och dom jag som patient såg absolut MINST var då i allafall den kategorin… Just sayin’

Igår tisdag den 14 maj på morgonen skickade jag en fråga i kommentarsfältet om hur det kom sig att han valde att följa just den yrkesgruppen men något svar har inte kommit. Jag tänkte som så att om det nu är så svårt med rekryteringen av sjuksköterskor inför sommaren (som nämns i hans inlägg) så hade det kanske varit mera intressant/gett ännu mer att följa dem en dag? Typ…

Jag gillar idén med besök i "verkligheten" HANDS ON och hoppas Nicklas Sandström fortsätter sin PRAO med en dag undercover som städpersonal på NUS, en dag som undersköterska och en dag som sjuksköterska! Då kanske en helhetsbild av situationen och vardagen framkommit. Jag tänker att den måste ha fler nyanser än ur enbart LÄKARNAS perspektiv! 

Jag väntar med spänning på fortsättningen av den prao:ande politikern! //a

How do you know?

Av , , Bli först att kommentera 9

OM någon ever är osäker på om det ÄR en klämdag eller inte så skall jag ge er det ultimata sättet att ta reda på den saken….

Om personalparkeringen BAKOM Hotell Björken ser ut så här…. 

….när klockan är 08:20…. DÅ är det iNTE en vanlig vardag!!!!!!

//a

PS: Reg.nr på bilarna "has been deleted to protect the innocent"! :-)

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Älskade vardag…

Av , , 2 kommentarer 6

 Vardagen kan vara så trälig och tråkig. Brist på vardag gör dock att man lär sig älska just det där träliga och tråkiga på ett helt annat sätt. Man värdesätter vardagen.

Idag gör jag sista dagen på min första vecka tillbaks på jobbet. Äntligen får jag också fredag! När man suddar hemma tappar man den där speciella helgkänslan. Alla dagar blir bara ett evigt SUDDANDE! 

Min första vecka har gått väldigt fort och nu var ju just denna vecka blott fyra dagar vilket varit en helt lagom start för min del. Jag känner mig väldigt "hemma" i mitt jobb så dagarna har enbart varit positiva. 

Denna fredag drar jag med mig ett lass med hembakta Fiffirutor/snoddaskakor/kärleksmums (kärt barn har många namn!). Det blev ingen Gilles-låda. Jag insåg hur viktigt fredagsfikat är för min arbetsplats. Det är banne mig då alla blommar upp och jag ville inte bidra till några slokande kronblad på min första fredag tillbaks på jobbet!

Denna fredag tycker jag att vi alla kan bjuda på några extra leenden till våra medmänniskor -Ty dom smittar och det är nog den enda smitta jag tycker riktigt mycket om!

Önskar Dig en härlig och ljuv fredag!

//a

Alfa Omega…

Av , , Bli först att kommentera 9

********************************************************************************************

VARNING! Ovårdat, explicit språk

**********************************************************************************************

Jag gillar inte att tycka synd om mig själv -För det leder ingen vart. Det är pointless och slöseri med tid. Men för en gångskull skall jag skriva vad jag e.g.e.n.t.l.i.g.e.n tycker om min PSC just nu…. Alla ni som sitter på era jobb, just kommit hem från jobbet, snart skall gå dit -Var tacksam över att du kan vara på plats! Vilken gåva det är!!!! Den ljuva vardagen!

Alfa Omega är början och slutet. Exakt så kan man ju formulera mitt försök att återgå i tjänst, störtdykning är ett annat. Det börjar vara snubblande nära att jag förvandlas till en bitterfitta! And I know it.

Jag fräser och gormar för mig själv. Jag är spydig och ironisk i mina kommentarer kring min situation och mig själv (bäst-före-datum passerat) och någonstans där är jag givetvis ledsen över att icket få ordning på mina gallgångar. 

Igår återvände jag till jobbet. Jag var glad över att gå dit. Kul att träffa alla igen och jobbet i sig kom jag också ihåg trots allt tv-tittande! Dagen innan hade jag målat naglarna för att vara "fin". Idag vill jag sudda naglarna med acceton, dra täcket över huvudet och svära alla fula ord jag kan… å kanske gråta en skvätt. Ty denna dag började med en ny gallkramp och illamående. Fuck! 

Inom en månad skall jag iallafall opereras -IGEN! Jag vet att jag kommer vara tillbaka på banan snart men ändåååååå. Att sudda runt och vänta suger balle så i märgen. Jävlar i min låda vad jag är less.

 

//a

 

 

Baxat hem bagage…

Av , , Bli först att kommentera 6

Efter synnerligen varma och mysiga juldagar har jag baxat mig och hela lasset med bagage hem. Jag kan inte begripa hur mycket packning det var! Nio påsar, väskor, ryggsäckar, papperspåsar som svepts med! Fullständigt galet. Skrana och snowkick är fortfarande inte hemma. Inte heller nya cre-o eller PS3. Jag tröttnade på allt bagage och förkunnade att det får bli ett andra lass.

I tvätten snurrar nu nya Pokémon-sängkläder och i hallen står fortfarande fem orörda smockade påsar och väskor som väntar på att plockas upp. Mission 1 när jag återvände var att betala räkningarna. Så medan datorn startade hann jag plocka upp fyra väskor och starta tvättmaskinen. När nu räkningarna är betalda känner jag mig matt så dom andra får vänta en liten stund.

Att komma hem är…Tyst! Ingen som skrattar hejdlöst åt krickodiler, ingen som skriker att "På spåret" börjar och ingen kisse som kommer med lilla snöret och vill leka. Här hinner jag ju fundera över julen. Jag inser att det absolut mest varma och hjärtliga ögonblicket denna jul var på julaftonsmorgonen. Sonen hade just kommit och satt sig vid frukostbordet och bad att få säga något. Därefter följde ett litet tal från hans hjärta. Där han tackade mormor och morfar för att vi fick vara hos dom. Han tackade för att hans pappa skulle få komma dit och för att han visste att vi skulle få en fin jul. Vi vuxna satt med hakorna i bordet och tårarna hängandes i ögonen. När sånna där ord kommer från ett barn, helt spontat, då rörs jag till tårar.

Det mest överraskande ögonblicket denna jul var när jag öppnade en julklapp från Schweiz. Jag hade redan öppnat två paket därifrån med vaniljdoftande olja och pinnar (måste fråga hur jag skall arrangera det där när dom är åter från landet i väst!) så jag blev väldigt snopen att det var YTTERLIGARE paket därifrån till mig. Jag öppnade en kartong och blev så innerligt GLAD och började tokskratta. Det var en kasse från Desigual-affären. Min svägerska hade frågat vad vi önskade oss till jul. Jag sa anything med pokémon åt junior och en kasse från Desigual åt mig! Hon tyckte det var en kul önskan. Jag blev faktiskt JÄTTEGLAD för denna påse (ni vet typ från Lagerhaus som man kan ha på stranden etc). När jag lyfte upp den ur kartongen sa min mor att det var papper i den. Men när jag skulle tömma bort det upptäckte jag att det de facto låg en helt ny Desigual-väska däri… Då blev det system overload för min del. Jag blev så glad att jag kunde  ha studsat upp i taket som en kardborre.

Måste tänkta på det där kardborre-ögonblicket och ta en titt på min nya fina väska nu när jag betalt räkningarna. Räkningar och sjukskrivning är sanna mina ord ingen rolig ekvation tänk om man kunde få reducera dom fasta utgifterna med 80% i samband med sjukdom så vore det ju en aning mer fair! Jag var förövrigt förbi mitt arbete igår. GUUUD vad jag saknar mitt jobb!!!! Nytt år står för dörren. Jag är redo! Nu ska jag ta ner adventstjärnan från mitt sovrum. Då är ett rum av-julat… Step by step ska jag tillbaks till den underbara och normala vardagen -Den är allt annat än grå i min värld, det är just den som är fylld av alla nyanser!

Önskar alla en fin och lugn helg! Å ta det lugnt i skidspåren :-)

//a