Galen Pannan

Bor: Umeå för det mesta, men är en resande människa.

Dröm: Att alla var lyckliga(det är en dröm).

Negativt: Alla program på tv som visar hur man blir bättre på olika sätt, man är väl bra som man är. Blir lite ledsen av program som ska utstråla ideal, ALLA ÄR OLIKA.

Positivt: Sol, kärlek, musik, natur, väder, familj, vänner..

Färg: Grön eller blå.

Vinter eller sommar: Båda har sin charm, i slutet av sommaren vill jag få vinter och tvärtom.

Favoritmat: Husmanskost men få maträtter slår palt.

Så; En helt vanlig människa.

Skrivs av

Psykiskt fysiskt sjuka

Idag handlar det mycket om folksjukdomar, man pratar inte så mycket om det men det går i vågor vilken sjukdom som drabbar flest, vad som är godtagbart inom sjukvården men samtidigt tillräckligt diffus för att det inte ska finnas några bevis på att den egentligen existerar. Några som inte går att diagnostisera somatiskt är fibromyalgi och wiplash, de syns varken på röntgen eller blodprover men patienten har tydliga symtom.  I alla tider har det funnits människor som utan medicinsk förklaring upplevt sig vara svårt sjuka. Intressant är att folksjukdomarna verkar smitta. Epidemin klingar av efter några år för att sedan följas av någon ny farsot. Gemensam nämnare brukar vara oförklarlig generell värk i kroppen, allmän känsla av svaghet/orkeslöshet samt ångest.

Jag tror att många egentligen mår väldigt dåligt psykiskt, men väljer (omedvetet förmodligen) att somatisera detta. Lägga det själsligt onda i kroppen. Fysisk sjukdom har alltid haft högre status än psykisk och är i vårt samhälle inte lika stigmatiserande. Tyvärr har vi på 2000-talet fortfarande hemska fördomar om psykisk sjukdom, kanske är det på grund av rädsla för det man inte vet.

Visst kan man skrocka(bevisligen) över alla sjukpensionärer med diffusa diagnoser men mitt intryck är inte att dessa individer lider mindre än dom med bevislig fysisk sjukdom. Tvärtom. Sedan vet alla, även om ingen pratar om det, att det bär på skam att inte kunna jobba för de pengar man får eller att känna hur man utnyttjar systemet utan att se någon lösning.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv tror jag att det är smartare att inte förlöjliga och kränka dessa sjuka människor. De blir inte friskare av det och kommer inte snabbare ut i arbetslivet för att folk gör dem mindre värda.
Frukten blir bara låsta positioner och rättshaverister som kostar oss både pengar och resurser. Problematiken kommer aldrig att självläka eller försvinna.

Hur man inom sjukvården idag ska kunna fånga upp och arbeta med dessa individer på ett effektivt sätt har jag inget svar på, men jag tror på riktade åtgärder mot denna patientgrupp. Det blir billigast så.


Uppdaterad: tisdag 12 april 2011 klockan 23:22

1 Kommentar

+ Skriv kommentar Skriv kommentar
krister_klermalm

Krister Klermalm säger:

Kan bara håler med dig av dina ord om psykisk sjuka inte blir lika behandlade som för de fysiska sjuka. Det här får mig även tänka på att idag skiljer i lagen och är svår bevisad med verbalmisshandel samt psykiskmisshnadel än det är med fysiskmisshnadel.

tisdag 12 april 2011 klockan 23:31

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS