Konsten att bli arg

Det känns onödigt egentligen och jag skyller på er föräldrar samt vuxna där ute som har exakt samma beteende, som inte har lärt era barn att alla är olika.

Var och handlade på Stor Coop i Umeå nu på eftermiddagen, jag stressade igenom affären och tog mig till kassan. Att det den här gången tog tid har jag absolut överseende med, men de grabbar som stod bakom mig var både intoleranta samt elaka.

Mannen framför mig var i medelåldern, han hade vad jag tror två assistenter med sig som skötte betalningen samt hanteringen av varorna. Mannen själv kunde inte prata och gjorde med jämna mellanrum ljud ifrån sig som grabbarna varken förstod eller hade överseende med.

– Haha, vad fan gör man nu?, sa grabbarna

– *ljud från mannen*

– Haha, stirra in i skärmen, stirra in i skärmen..

– Man kan ju inte titta på honom!

De pratade högt och jag förstod att även mannen där hörde, medan de höll på att skratta försökte mannen gå förbi en av sina assistenter.

Det gör ont att se sådant här. Det var ändå stora grabbar och kan inte de ta ansvar nu, hur blir det då i framtiden?

Min uppgift till er som har barn. Lär dem att förstå eller till och med uppskatta människor med funktionsnedsättningar, att se människors positiva sidor.