Vi översköljs med artiklar och uttalanden om vilket hot mot demokratin i USA som Donald Trump utgör. Men om han vill förgöra demokratin i USA så är han decennier för sent ute. USA har inte varit någon demokrati på länge, om någonsin. Men visst, jag medger att det fanns en tid då USA var mindre odemokratiskt än nu men demokratin har alltid varit starkt begränsad och inskränkt genom rasism, korruption och maktmissbruk.

Ett land kan inte räknas som en demokrati om valbarheten hos olika kandidater är helt beroende av hur mycket pengar kandidaten har eller lyckas samla in. Politisk makt som köps för pengar är inte demokrati. Donationer kommer dessutom sällan utan motkrav. Alla som donerar pengar till en kandidat förväntar sig naturligtvis något i gengäld. Vanliga invånare har dock helt andra krav på den de stödjer än t.ex. stora bolag, organisationer och förmögna personer. Vad förväntar sig t.ex. företag inom krigs-, olje-, läkemedelsindustrin eller försäkringsbolag från de kandidater som de skänker pengar till? Kräver de högre levnadsstandard eller löner för vanliga människor? Kräver de en fungerande sjukvård som inte gör att vanliga människor gör personlig konkurs för ett läkarbesök? Kräver de ren luft och rena vattendrag? Kräver de överkomliga livsmedelspriser för alla människor? Kräver de ett stopp för alla krig som USA bedriver runtom i världen? Nä! Det är klart att de inte gör. Men en majoritet av USA:s väljarkår gör det fast de lyssnas inte på. De nonchaleras, till förmån för en liten korrupt klick som utan konkurrens är de som utnyttjar, förtrycker, mördar och förstör mest av alla samhällsgrupper i vår värld.

En demokrati ägnar sig heller inte åt olagliga krig, ockupationer, piratverksamhet, terrorism, censur eller fängslande av oliktänkande och journalister. En demokrati misshandlar och mördar heller inte miljö- och människorättsaktivister och demonstranter eller ändrar regler för partier och kandidater godtyckligt för att garantera att de som redan sitter vid makten kan behålla den samtidigt som man ger sken av att vara ett samhälle som ger alla samma chans att påverka och medverka på lika villkor.

Demokrati betyder folkmakt eller folkstyre. Ja, det finns olika nyanser av detta och USA sägs vara en s.k. representativ demokrati. Att representera sina väljare innebär inte att man får förtroendet från invånarna för att sedan kunna göra vad man vill utan att man faktiskt representerar deras åsikter och önskemål. Att röstas in i ett parlament för exempelvis en fyraårsperiod på en valplattform och löften och sedan totalt strunta i dessa och till och med driva och ta beslut i rakt motsatt riktning är inte att representera sina väljare. Det är inte demokratiskt. Det är möjligt att det rent juridiskt i de flesta länder är arrangerat så att den folkvalde är fri att göra som den vill när den väl är invald men detta är inte andemeningen med och ej heller så som allmänheten uppfattar samhällskontraktet.

USA, och många flera s.k. västerländska demokratier, skulle faktiskt på goda grunder kunna kallas för diktaturer, åtminstone oligarkier med ökande inslag av totalitarism. Hur USA styrs stämmer faktiskt till stor del väl in på definitionen ”diktatur”. Enligt Nationalencyklopedin så definieras en diktatur sålunda: ”styrelseform där all statsmakt är koncentrerad till en viss person eller en viss grupp”. Möjligen flyter det lite mellan diktatur och oligarki – oligarktur – men någon demokrati är det inte.

De demokratiska institutionerna har monterats ned med en rasande fart under decennier. Det är omöjligt att sätta en bestämd startpunkt men det tog definitivt fart under Ronald Reagan och accelererade sedan under Clinton, Bush, Obama och Trump och har fortsatt under Biden. Attacker mot fria medier, censur, övervakning, avlyssning, attacker mot fackföreningar och fackliga rättigheter, visselblåsare, rättsväsende (upphävande av ’habeas corpus’ – skyddslag mot olaga kvarhållande), införande av AUMF (Authorization for the Use of Military Force), lawfare mot både olika politiska organisationer och politiska motståndare och mycket mycket mer.

Man må tycka vad man vill om Donald Trump och hans politik och åsikter men han kan inte vara ett hot mot något som inte längre existerar. Visst, han kan driva förfallet ännu längre men det skulle inte vara ett avsteg från vad vi sett sedan åtminstone 1980-talet utan snarare en kontinuitet.

I en rapport som Jämställdhetsmyndigheten beställt från det privata konsultbolaget Afactor AB (som grundats av två personer med bakgrund inom både SÄPO och MUST) så dras föreningen Kvinnor För Fred i smutsen genom att anklaga dem och andra för kopplingar till Ryssland och dess regering. Det är bisarra påståenden och krystade tråddragningar man ägnar sig åt. Det vore komiskt på ett visst plan om det inte samtidigt vore så farligt och försåtligt. Enligt utredningen dras det i princip likhetstecken mellan att kritisera USA, NATO och svensk utrikes- och säkerhetspolitik och att stödja Putin. Syftet med det här är naturligtvis att tysta kritik mot krigshetsen och kapprustningen som Sveriges regering och riksdag nu hängivet ägnar sig åt.

Det är mycket oroande att en statlig myndighet försöker tysta kritik mot regeringen. Det här är ett beteende som våra makthavare ständigt anklagar diktaturer och auktoritära stater för att ägna sig åt och inte passande för ett land som framhäver sig som ett demokratiskt föredöme i världen. När man samtidigt från politiskt och medialt håll ständigt basunerar ut att det är sådana här odemokratiska och auktoritära metoder som vi måste skydda våra demokratiska värderingar mot så utvecklas det hela till ett mörkt, bisarrt och ironiskt spektakel.

Tord Björk (som själv är föremål för angrepp och smutskastning i rapporten) har skrivit en bra artikel i nättidningen Parabol. Länken finns nedan. Han är mer insatt och duktigare på att beskriva det hela än jag men jag ville ändå inleda med några av mina egna tankar om det hela.

Låt mig avsluta med att säga att det krig som våra politiker och en stor del av mediekåren verkar vilja provocera fram inte kommer att sluta väl för mänskligheten. Den dagen som (Gud förbjude) Sverige och Ryssland (för det är uppenbarligen drömfienden) är i krig med varandra så betyder det att även NATO är i krig med Ryssland och då kommer det blixtsnabbt att eskalera till kärnvapenkrig. Och hur våra politiker och skrivbordsgeneraler på sina nyhetsredaktioner än har inbillat sig att detta kommer gestalta sig så är det inte som i datorspelens värld. Det finns inga nya liv. Vi kan inte bara starta om spelet och prova vår lycka en gång till och framförallt så är det inte fritt från verkliga dödsoffer och verkligt lidande. Ett kärnvapenkrig mellan Ryssland och NATO är GAME OVER! Om inte för hela mänskligheten så definitivt för denna civilisation. Jag tror att väldigt få, om någon, kan föreställa sig hur vår värld kommer att se ut efter en sådan apokalyps. Så propagera för fred och samtal istället för krig, isolering och hat, både inom och mellan länder, innan det är för sent.

Kvinnor för fred pekas ut som säkerhetshot i statlig rapport

Den franske respekterade antropologen Emmanuel Todd argumenterar i boken ”The Third World War Has Started” (endast tillgänglig i Japan än så länge) för att det tredje världskriget redan har startat.

Emmanuel Todd, fransk antropolog, historiker, sociolog och statsvetare

Han säger bl.a. att det inte bara är Ryssland som ser proxykriget i Ukraina som existentiellt utan att även USA gör det då de inte ser sig ha råd att backa för då riskerar deras globala finansiella dominans att kollapsa. Mycket stödjer dessa USAiska farhågor.

Todd menar att två stora överraskningar och felräkningar gjordes vid Rysslands invasions början. De var att Ryssland skulle köra över Ukraina militärt och att västs sanktioner skulle knäcka Rysslands ekonomi. Det blev enligt Todd tvärtom, Ukraina har med västs enorma militära investeringar lyckats stå emot mycket bättre än förväntat och Rysslands ekonomi har inte bara stått emot sanktionerna utan på vissa områden gått bättre. Den ryska rubeln har exempelvis efter en inledande dipp ökat i värde jämfört med både dollarn och euron.

Han kritiserar även BNP-måttet som förvanskar synen på ekonomisk styrka. Man frågar sig hur Ryssland har kunnat stå emot dessa enorma sanktioner. En avgörande och i väst förbisedd eller förtigen faktor är att medan USA:s och dess vasallstaters ekonomiska värde och ”styrka” består av i praktiken ren luft, inom den finansiella sektorn med räntor, lån och i bästa fall virtuell produktion av tjänster, appar, tv-underhållning o.dyl. så består den ryska ekonomin till en mycket större andel av reell produktion av fysiska produkter. Det går inte att äta och värma bostäder med räntor, Netflix och Spotify. Plockar man dessutom bort det ”värde” som USA:s fängelseindustriella komplex (som i praktiken tillhandahåller slavarbetskraft till myndigheter och näringsliv) injicerar i systemet så faller BNP än mer (trots att USA:s befolkning utgör endast 5% av världens befolkning så är deras andel av alla fängslade människor i världen 25%).

Den ryska ekonomin är utöver detta mycket mer statligt reglerad, naturligtvis långt ifrån hur det såg ut på Sovjettiden då Ryssland nuförtiden är ett kapitalistiskt land, men mycket mer så än länder som USA och UK. Oavsett var man står på den ideologiska skalan så är det mycket svårt att bortse från det faktum att den ryska ekonomin genom detta är lättare att anpassa och omdirigera vid yttre angrepp och hot.

Emmanuel Todd gav en intervju med Le Figaro. Journalisten Ben Norton från Geopolitical Economy har läst den och skrivit en artikel samt gjort ett videoinslag om den på deras Youtube-kanal.

En gång i tiden rapporterade medier som CNN om Kievs attacker på Donbas men nu låtsas de som om det aldrig har hänt. Nu sitter präktiga politiker och ”journalister” som skrivbordskrigare och hetsar ukrainarna att offra sina liv för USA och NATO. De bryr sig inte ett dugg om dessa människor. Precis som de aldrig har brytt sig om offren för USA:s och dess vasallstaters aggressioner runtom i världen.

Ryssland anklagas ständigt för att hysa imperialistiska ambitioner. Hur mycket sanning som ligger i det kan jag inte avgöra men om de som avfyrar dessa anklagelser anser att Rysslands beteende på den internationella arenan är bevis nog så skulle jag vilja veta hur de bedömer USA:s historiska och nuvarande globala militära och finansiella utbredning och dominans.

Den maktställning som USA besitter i världen saknar motstycke, både bland historiska motsvarigheter och nutida konkurrenter. Inget annat land kan t.ex. unilateralt utöva en sådan ekonomisk makt som USA. Utöver att det bryter mot internationella regler och konventioner så är USA det enda land som på egen hand har sådan makt över det ekonomiska systemet och t.ex. kan införa ekonomiska sanktioner och blockader på stora delar av världen. De är så pass mäktiga att de med hot och trakasserier kan, och gör, tvinga andra länder att ställa sig bakom och stödja dylika metoder och handlingar för om de inte lyder och faller in i ledet så riskerar de själva att drabbas av sekundära sanktioner.

Militära USA-baser i norra Afrika, Mellanöstern och Europa

USA:s valuta, dollarn, och dess enorma militärmakt är de två huvudsakliga instrument som gör denna maktposition möjlig. USA har över 800 militärbaser runtom i världen, bemannade med hundratusentals soldater och administrativ personal. Inget annat land är i närheten av detta. USA:s militär har i nästan 200 år varit politikernas och storföretagens förlängda arm runtom i världen. Detta beskrev general Smedley D. Butler i ”War Is a Racket” från 1935. Nästa år ”firar” Monroedoktrinen 200 år, med vilken USA utsåg och underordnade Nord- och Sydamerika till sin intressesfär och ”bakgård” vars geopolitiska ärenden resten av världen förbjuds att blanda sig i.

Sedan dess har USA utvidgat sin intressesfär till att innefatta hela världen. Härskarna i Washington har under lång tid sett på sig själva som mänsklighetens utvalda folk och frälsare. Det är inte bara något som jag som antiimperialist hittat på utan något de själva uttalat i både text och tal samt visat i handling. Man har även utvecklat en nästintill paranoid känsla av att ständigt vara hotad av yttre onda krafter. Så till den grad att man ständigt startat krig med små länder på andra sidan jordklotet grundat på villfarelsen att de utgör ett hot mot dess ”nationella säkerhet”. Länge var det kommunismen som sågs som hotet, sedan när Sovjetunionen upplöstes så blev det terrorismen och nu är det Ryssland och Kina igen, fast i ny skepnad. Varje gång har det visat sig vara i bästa fall, misstag, men många gånger byggt på medvetna lögner (t.ex. Vietnam, Afghanistan och Irak x 2).

Detta är USA inte ensamma om. Det är ett typiskt mönster för imperier att handla och uppföra sig. Det är en naturlig del av att vara ett imperium. Det brittiska imperiet betedde sig likadant. Ju större geografisk utbredning imperiet får men framförallt alla de olika kulturella konflikter man engagerar sig i och försöker förtrycka desto större blir problemet med motståndsrörelser och uppror. Utöver dessa naturliga spänningar mellan ockupanter och ockuperade så är inte heller alltid relationerna med de som på papperet klassas som allierade friktionsfria. Det har t.ex. i decennier varit problem med övergrepp och skandaler i t.ex. Japan och Sydkorea där USA-personal med allt från dåligt uppförande gentemot lokalbefolkningen till grova brott som våldtäkter och mord. I många fall har förövarna gått fria från rättsliga efterspel och bestraffning vilket har väckt mycket ont blod bland befolkningarna i de båda länderna. Många gånger har USA ”förhandlat” till sig åtalsfrihet för sin personal vilket i kombination med en ofta nedlåtande syn på lokalbefolkningen naturligtvis inte verkar som ett incitament att sköta sig.

USA besitter visserligen en mycket mer avancerad teknologisk position idag än vad det brittiska imperiet gjorde men det är inte alltid en välsignelse. USA:s militärmakt är nästan totalt beroende av känslig elektronik och långa sårbara leveranskedjor för underhåll av sin personal runtom i världen. Detta är väldigt kostsamt och ansträngande både socialt, ekonomiskt och logistiskt. Mycket annat blir lidande på hemmaplan, såsom sjukvård, utbildning, bostäder och underhåll av infrastruktur. När militära affärsäventyr utomlands får en sådan dominans över samhällets gemensamma utgifter så börjar de till slut att äta upp landet/imperiet inifrån. Det blir också ett självspelande piano där huvudsyftet för detta militärindustriella komplex blir att föda och gynna sig själv. Precis som Butler sade så blir krig en affärsverksamhet. Fred ses som en ekonomisk förlust och hela samhällsekonomin hängs till slut upp på krig och krigsindustrin. Det är målande att man inte ens mitt under brinnande Covid-pandemi ansåg sig ha råd med allmän fri sjukvård till sina medborgare (det har beräknats att 1/3 av alla dödsfall hade kunnat räddas om de haft tillgång till fri sjukvård), det blev till och med ifrågasatt att sända ut gratis självtest till alla, men man klubbade igenom en militärbudget på 750 miljarder dollar utan diskussion.

USA:s militära budget är större än de närmast följande nio länderna tillsammans. Jag vägrar att kalla det för en försvarsbudget för det handlar inte om försvar. Det handlar om anfallskrig mot andra suveräna nationer. Den används till att upprätthålla landets härskande elits globala dominans. Jag vill tro att även USA:s folk vill leva i fred och harmoni med sina medmänniskor runtom i världen. Så om det är krigsindustrin som skapat den krigs- och våldsmentalitet som genomsyrar deras samhälle och kultur (t.ex. normaliseringen av militäruppvisningar vid idrottsevenemang eller våldsfetischismen inom Hollywood) eller tvärtom det faktum att landet är grundat på folkmord och slaveri som istället möjliggjort denna krigsekonomi anser jag är svårt att avgöra. Krigsindustrin har visserligen en stor roll även i andra delar av världen men USA spelar i en liga för sig själv.

Det är uppenbart att USA inte bara har ambitionen utan är ett imperium. De stämmer in på definitionen för vad ett imperium är. Nationalencyklopedins definition lyder: ”stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk.” Jag är som sagt antiimperialist och anser att inget land ska inneha en sådan maktposition. Det var naturligtvis en berusande känsla för många inom den finansiella, militära och politiska eliten i USA när Sovjetunionen upphörde och man stod kvar som ensam supermakt men den makten har varit till förfång, inte bara för stora delar av resten av världen utan även för USA själva. Utbildning, sjukvård, infrastruktur, miljövård och mycket mycket mer har blivit lidande i landet då så stor del av deras resurser istället spenderats på militära vågstycken i omvärlden. Sedan 1991 har USA sjösatt 251 militära s.k. interventioner, med allt från inblandning i andra länders val till fullskaliga invasioner och krig.

Att något land besitter en sådan obeskrivlig och nästintill obestridlig global dominans är skadligt och rentav farligt för oss alla. Maktberusning är oundviklig och kommer som ett brev på posten när någon ges obegränsad makt. Därför vore det bästa att USA satsar på fredlig samverkan med omvärlden istället för att försöka dominera den. Positiv och konstruktiv utveckling kommer från kulturellt och ideologiskt utbyte, genom att försöka förstå andra människors synvinklar och uppfattningar, inte genom fördömanden, utfrysning och isolering. Det kan intuitivt bära emot att diskutera och förhandla med någon med diametralt motsatta åsikter men de största farorna kan undvikas om man är skicklig och stor nog att sätta det som skiljer en åt åt sidan till förmån för det som förenar oss. John F. Kennedy och Nikita Chrusjtjov bemästrade denna färdighet och räddade högst troligt oss alla från en kärnvapenapokalyps. Självklart måste man ibland vara beredd att sätta ner foten. Men det är världssamfundet som ska göra det. Inte enskilda supermakter. Dessutom vore det både intelligent och klädsamt om våra makthavare skapade universella levnadsvillkor som gjorde att extrema hatiska ideologier inte gavs någon grogrund för att slippa brandkårsutryckningar. Att dylika organisationer växer fram med ojämna mellanrum i historien är inte en naturlag utan något vi skapar förutsättningarna för genom ojämlikhet och förtryck. Så censur och andra begränsande regelverk är inte nödvändiga. Extrema idéer kommer alltid att finnas i samhällen men om invånarna har det gott ställt och hög bildningsnivå så ges de aldrig någon möjlighet att växa sig starka.

USA härbärgerar många goda kvaliteter och de skulle fortsatt ha en mycket stor och viktig roll i det globala arbetet även om de accepterade att ta ett steg tillbaka och bli ett land bland andra och verka på samma premisser när det kommer till internationella lagar och konventioner. Hela mänskligheten och resten av allt levande skulle tjäna på det.

Det är en livsfarlig chimär att någon kan vinna ett kärnvapenkrig. Nedrustningsförhandlingar mellan USA och Ryssland måste till, NU. Tidigare underrättelseofficer i Marinkåren och FN-vapeninspektör Scott Ritter är väl värd att lyssna på. Här intervjuad av journalisten Aaron Maté (Längd 15:36)

”Jag vill säga detta till Rumäniens och Polens folk – ni förstår väl att de här systemen (robotsystem) är de första som ryker i ett totalt krig (mellan NATO och Ryssland)? Om ni tror att dessa system ger er säkerhet – det gör de inte. Det enda de garanterar är att ert land kommer bli en radioaktiv ödemark”. Scott Ritter

Detta borde ge en tankeställare till både Finland och Sverige.

Nato säger att placering av kärnvapen i Sverige och Finland inte kan uteslutas

Clare Daly, MEP, levererar, som vanligt, obekväma sanningens ord. Hon har mer ryggrad än EU:s alla regeringschefer tillsammans. Hon kämpar för fred medan de olika ”ledarna” runtom i EU gör allt vad de kan för att suga ut länder i syd och starta tredje världskriget.

Det är en fruktansvärd skandal som rullas ut i Al Jazeeras dokumentär och samtidigt förklarar så mycket som man haft aningar om och kring. Det får en även att undra över andra så kallade arbetarpartier runtom i Europa. Inte minst det i Sverige dominerande Socialdemokraterna, vilka har haft en liknande ideologisk ”utveckling” som brittiska Labour, i nyliberal, auktoritär, arbetar- och fackligfientlig riktning.

Del 1:

Del 2:

Del 3: