På vilket sätt löses påhopp på krogen och arbetsbördan av en stor löneökning? Det lyfts aldrig fram när det gäller t.ex. undersköterskor och fritidsledare. Mikael Berglund (S) pratar om att det är viktigt att värdera dessa politiker och det gör man genom höga ersättningar. Man vill jämföra sig med näringslivet och andra välbetalda politiker i andra kommuner. Detta är irrelevant. Ellika Nordström (-) ställde den mycket mer relevanta frågan om vad vi egentligen tycker är ok att betala våra politiker. Hur kan en miljon kronor per år vara försvarbart när man samtidigt inte tycker sig ha råd att betala eller ge goda arbetsvillkor för sina anställda, som t.ex. undersköterskor.

Mikael Berglund (S) talar hela tiden om ledarskap och att ledarskapet ska belönas och jämställas med andra ledare. Med tanke på hur en hel del beslut har skötts i den här kommunen så är inte det ledarskapet imponerande. Jag tänker särskilt på utförsäljningen av bostäder från Bostaden.

Andreas Lundgren (S) och Hans Lindberg (S) nämnde under dagens fullmäktige att man vill se över och möjligen öka den fackliga förtroendemannatiden för att kunna förbättra arbetsmiljön inom Umeå kommun. Det är bra i sig. Det stödjer jag. Man skulle också kunna agera som arbetsgivare och avskeda de chefer som bryter både mot avtal och lagar genom att hindra fackliga ombud och förflyttar anställda som vågar höja rösten mot missförhållanden. Arbetsmiljön i Umeå kommun verkar tyvärr stavas ”titel”. Är man högt uppsatt tjänsteperson som kliar rätt ryggar så får man tydligen bete sig lite som man vill utan repressalier. Detta måste det bli ett slut på om man någonsin ska lyckas skapa en god arbetsmiljö för alla anställda inom Umeå kommun.

Det viktigaste är inte att gå från bidrag till arbete. Det är mycket viktigare att gå från bidrag till ett jobb som du kan försörja dig på utan att behöva jobba ihjäl dig. Det är inte er ambition med att ”sätta folk i arbete”. Vad Moderaterna vill ha är en bulk med låginkomsttagare som är så pass under tummen att de är beredda att ta vilket jobb som helst till vilken låga inkomst som helst. Det är så ni har tänkt att försörja tillgången med service för de välbeställda grupperna.

Jag skickar med ett varningens ord till den medelklass som dansar med i det här spelet och tror att ni aldrig någonsin kommer att drabbas. Glöm den villfarelsen. Ni sitter inte säkra på era kontorsstolar och tjänstepersonsyrken. Många är de yrken som ligger i pipeline för automatisering, digitalisering och låglönekonkurrens.

Borgerligheten förbluffar mig hela tiden. Detta upprepande av floskler om valfrihet och bostadsbrist. Ändå måste de veta att valfriheten är en chimär för de allra flesta, inte minst då trots den magiska fria marknaden så minskar konkurrensen i takt med företagssammanslagningar, uppköp och därmed maktkoncentrationen. Jag har aldrig hört någon borgerlig politiker ondgöra sig över de privata monopolen som skapats och göra något åt dem för att öka den verkliga valfriheten utan de koncentrerar sig alltid bara på offentliga monopol som det som hindrar mångfalden på marknaden. Nu ligger ju det lite grann i ett monopols natur, även om det naturligtvis kan finnas mångfald och valfrihet inom ramarna för t.ex. ett kommunalt monopol. Inte konkurrens men mångfald och valfrihet.

Inom privata monopol däremot finns inget sådant. När ett privat företag nått total dominans på sitt område så är fortfarande det allt överskuggande målet att göra så stor vinst som möjligt. Om det görs genom att leverera undermåliga produkter och tjänster bara för att man har slagit ut all konkurrens så gör man det.

Vad gäller bostadsbristen så löses den inte genom att bara bygga och omvandla hyresrätter till bostadsrätter.

Peder Westerberg (L) pratade i sitt budgetanförande om hur viktiga lärarna är för skolan och att det viktiga inte är vem som driver en verksamhet inom välfärlden utan det är kvaliteten. Jag tänker då osökt på Minervaskolan. Det som har kommit fram där visar tydligt att vem som driver verksamheten verkligen kan spela roll. Självklart kan en offentligt driven verksamhet skötas illa. Det visar Umeå kommun gång på gång men när det är offentligt så finns det åtminstone en lite större möjlighet till påverkan för allmänheten. Även om Umeås politikerelit gör allt för att förhindra det. Men inom ett privat företag är det locket på. Dessutom fungerar ekonomisk vinst som drivkraft på ett helt annat sätt än när verksamheten styrs politiskt utifrån hela befolkningens behov.

Veronica Kerr (KD) sade att höga skatter inte per automatik ger bättre kvalitet. Peder Westerberg (L) sade något liknande, att det inte finns några belägg för att höga skatter ger bättre välfärd. Nej, naturligtvis finns inga garantier. Alla verksamheter kan skötas både bra eller dåligt. Men låt mig då ställa en fråga tillbaka. Finns det några belägg för att låga skatter ger bättre välfärd? För alla medborgare menar jag då naturligtvis. Inte bara för de som har gott om pengar.

Sen vill jag lägga till ytterligare en kommentar till Peder Westerbergs yttrande kring Kvinnohistoriskt museum. Peder sade: Kvinnomuséet har kostat 20 miljoner kronor. Sug på den.

Er löneförhöjning på fyra miljoner per år kommer nästa mandatperiod kosta 16 miljoner kronor. Sug på den. Detta för att kommunalråd inte kan nöja sig med 950.000 kronor om året utan absolut nödvändigtvis måste ha 979.000 kronor om året. Så länge som det måste sparas inom någon nämnd eller verksamhet så ska inga löneförhöjningar göras för de folkvalda i kommunen. Allra minst de redan högst betalda.

Hans Lindberg (S) hävdar att om man ska höja de statliga skatterna istället för den kommunala skatten för att den senare slår mot de med lägst inkomster. Men dina partikamrater i regeringen, Hans Lindberg, vill ju inte införa någon arvsskatt, förmögenhetsskatt eller höja några skatter för höginkomsttagare för att jämna ut ojämlikheten.

Anders Ågren: Ni i Vänsterpartitet har aldrig satsat något på trygghet.

Förlåt! Även om det naturligtvis måste utdömas straff för vissa brott så är socialt jämlikt förebyggande arbete alltid mer effektivt än straff och övervakning.

Sen vill jag ha en tydlig definition av ”jämförbara städer” som är ett uttryck som slängs med lite väl lättvindigt.

En majoritet även bland de borgerliga väljarna vill ha begränsningar av vinstuttagen i välfärden. Trots detta så röstade alla de fem borgerliga partierna mot förslag på begränsningar häromveckan. Det talas gärna om individualism och respekt för folkviljan när det passar, när folkviljan råkar vara kritisk till något som regeringen gör eller de rödgröna gör lokalt eller regionalt men när folkviljan går emot dem själva så blundar man, sätter handen i ansiktet på folket och kör över dem.

Intressant är även SDs hållning i dessa frågor. För bara några år sedan så framställde man sig själva som ett nytt arbetarparti. Partiet som värnade folkhemmet och välfärden. Sen kom Svenskt näringsliv och hälsade på och så gjorde Åkesson & Co 180 grader om och blev det femte borgerliga partiet i riksdagen. Nu är man fientlig mot facket och för gränslösa vinstuttag inom skola, vård, sjukvård och omsorg, som är finansierad med offentliga medel. Dina och mina inbetalda skattepengar.

Att borgerliga partiledare tillsammans med lobbyister från välfärdsindustrin far med rena lögner om effekterna av vinstbegränsning är otroligt skadligt för hela samhället. Att man har olika ideologisk hållning i frågan är en sak men att ljuga bryter ned trovärdigheten och stabiliteten i de strukturer som får samhället att fungera.

Utredningsförslaget om begränsningar av vinster i välfärden innebär inte något vinstförbud för företag. Det sätter krav på att en viss del ska återinvesteras i verksamheten för att vinst ska få tas ut. Det är en väldig skillnad. Förslaget om begränsning av strejkrätten som nu ligger på bordet är mycket skadligare för all facklig verksamhet än vad förslaget om begränsningar av vinster i välfärden är för något företag i välfärdsindustrin. Ändå hör och ser vi inga fackliga ledare, i radio-, tv-debatter och på ledarsidor, basunera ut att politiken vill förbjuda fackförbund. För det är en jämställbar överdrift. Det är precis sådana övertoner som näringslivet och de borgerliga partierna använder sig av.

Förbud och begränsning betyder olika saker.

Enligt Nationalencyklopedin är definitionen av de båda:

1. Förbud: ”bestämmelse att ngt inte får göras eller förekomma”

2. Begränsning: ”det att omfattningen (av något) hålls inom vissa gränser”

Med andra ord är det inte förbud som utredningen föreslagit hur högljutt välfärdsindustrin och de borgerliga partierna än påstår det utan begränsningar. Det handlar om att reglera marknaden så att den inte löper amok med våra inbetalda skattemedel. Det är viktigt att veta på vilken sida de olika partierna står i denna fråga. För detta handlar inte enbart om hur företag ska få hantera skattemedel utan om två helt olika samhällsmodeller. Om hur stor del av våra gemensamma resurser som ska gå till verksamheten eller till vinstuttag.

Att väljare i LO-kollektivet är besvikna på Socialdemokraterna och LO-topparna är inte svårt att förstå. Vad som är mer svårt att förstå är att många av dem istället kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna. Om du är fackligt ansluten och missnöjd med Socialdemokraterna och LO-topparna så utgår jag ifrån att det beror på att de svikit de fackliga frågorna såsom anställningstrygghet, krav på god arbetsmiljö, strejkrätt m.m.

Jag känner själv en stor besvikelse och frustration över att både (S) och fackförbundsledningarna nu verkar gå samman med näringslivet istället för att kämpa för sina medlemmar. Jag skulle dock aldrig få för mig att rösta på ett parti som är ännu mer fackligfientligt. Inom socialdemokratin finns det åtminstone en strimma arbetarrörelse kvar men (SD) har röstat mot alla förslag som syftat till förbättringar för LO:s medlemmar.

Så är du en besviken facklig sosse och funderar på att rösta på (SD) så ta reda på vad de verkligen vill göra med arbetsmarknaden. Sen må du sympatisera med dem i andra frågor men (SD) kommer inte att hjälpa arbetstagare mot oseriösa och utnyttjande företag. Om du känner att du inte kan hitta något parti som tar arbetstagares frågor på allvar så rösta då hellre blankt. Arbetsmarknadspolitiskt så är steget  från (S) till (SD) ingen större skillnad än att gå från (S) till (C) eller (M).

Att hota någon för att tysta dennes åsikter eller engagemang är alltid fel. Det har varit mycket skriverier om hot och hat mot folkvalda i media. Det är fruktansvärt. En sak som man däremot verkar missa eller möjligen duckar för är orsakerna till varför detta och det s.k. politikerföraktet ökar. Jag tror att mycket går att finna i systemet självt. Många politiker kallar sig gärna för folk- och förtroendevalda och det är till viss del sant men dessa uppdrag har mer och mer utvecklats till karriäryrken.

Det är endast eliterna och påläggskalvarna inom partiorganisationerna som kommer på tal för de mest luckrativa uppdragen. Och visst, någon form av kvalitetskontroll måste ju ske. Jag förespråkar inte att man ska ta in någon direkt från gatan till att bli kommunalråd men som det är nu så är det nästintill omöjligt att få förtroendeuppdrag på hög nivå om du inte tillhör rätt grupp. Du får dessutom inte ha gjort dig obekväm hos denna grupp genom att ha kritiska åsikter om hur saker och ting sköts. Detta trots att man hävdar att man har problem att få människor att engagera sig politiskt. Jag tycker inte att det är det minsta märkligt att folk kroknar snabbt med tanke på hur de ofta behandlas. Många är de vittnesmål om taggade och engagerade nya medlemmar, inte sällan unga, som anslutit sig till ett parti och vill göra skillnad men som möts av protektionistiska partiveteranter som svartsjukt bevakar sina egna positioner. De vill inte bli utmanade. De ser sina uppdrag som något som tillhör dem personligen och kan bli väldigt försvarsbenägna om de känner sig utmanade. Särskilt om utmanaren är ung.

De här eliterna ser inte bara till att skydda sina positioner i sig utan anstränger sig även ofta för att göra de redan luckrativa posterna än mer luckrativa. Vi ser det i riksdagen där deras löner, ja jag kallar dem löner för det har blivit ett yrke, höjs med helt andra nivåer än någon vanlig arbetstagare kan drömma om. Vi ser det lokalt här i Umeå där nu politikereliten vill lägga fyra miljoner i höjningar på sina löner. Vissa får mer än dubbel ökning på det de har idag. Det togs uppenbarligen i kommunstyrelsen helt utan diskussion. Det kommer bli lite diskussion i fullmäktige men det kommer naturligtvis att gå igenom. Hans Lindberg är ledsen för att kommunalrådet tjänar mindre än stadsdirektören. Han klarar sig uppenbarligen inte på 950000 kr om året. Jag tycker det luktar kukmätartävling lång väg.

Arrogansen är total och det duger inte att skylla politikerföraktet och hot enbart på instabila hatiska medborgare som inte gillar demokrati. Jag tror att politikerföraktet ökar just av det skälet att människor gillar demokrati men de ser att den monteras ned inifrån av de ”folkvalda” själva.

Idag kommer med allra största sannolikhet förslaget om vinstbegränsning i välfärden att röstas ned av de fem borgerliga partierna (M, C, L, KD och SD). Det är väntat. Så här skulle regeringspartierna och Vänsterpartiet gjort i fler frågor. I själ och hjärta så har de en majoritet av befolkningen med sig i många samhällsfrågor om de bara vågade stå upp för dem. Men alltför ofta har man backat eller inte ens vågat lägga förslag med argumentet att man ändå blir nedröstad.

OCH? Låt alla dessa förslag för ett jämlikare och mer humant samhälle bli nedröstade. Gör sedan inget annat än tala om dessa frågor och förslag i valet och påminn om och om igen befolkningen vilka det är som har röstat emot dem. Anledningen till att folk flyr Socialdemokraterna är för att de inte känner att de kan lita på dem. Man vet inte var man har Socialdemokraterna längre. Vad de egentligen står för. När t.o.m. gamla veteraner är förvirrade och modfällda så förstår ju alla att resten av väljarbasen måste vara än mer konfunderade.

Kör hårt på klassisk jämlikhetspolitik. Våga ta höjd. Folket vill höra det. Stå upp för det och våga ta lite stryk i riksdagen nu sista månaderna men tala om för folket att ni vill ha något annat efter valet. Då tror jag att väljarna strömmar till igen.