Detta kan tyckas som ett litet problem att klaga på och det kanske det är men principiellt viktigt. Vi får ofta höra hur hemskt det är med klotter och annan skadegörelse, hur det förfular samhället och hur det ger intrycket av försummelse och vanskötsel. I mitt jobb som bussförare så ser jag stora delar av staden återkommande och kan följa vad som sker över tid. Något som har slagit mig är att viss vanskötsel, nedskräpning och skadegörelse uppenbarligen ses mellan fingrarna med från både tjänstepersoners och politikers håll. Detta syns tydligt då man försummar att åtgärda lutande lyktstolpar, mossbelupna skyltar, sönderplogade gatu- och trottoarkanter m.m. Exempelvis så finns det fortfarande ställen runtom i stan där kantstenar som blev sönderplogade i vintras ännu inte är åtgärdade. Det ger definitivt inte intrycket av att kommunen anser det viktigt att bidra till en trevlig miljö för sina invånare.

Det verkar utöver detta som om när näringslivet skräpar ner och förstör så ses det uppenbarligen inte alls som förfulande och något som behöver beivras. Jag hör då i alla fall inget om det i den lokalpolitiska debatten eller läser något om det på någon av de annars väldigt reaktiva politikerbloggarna på nätet.

År efter år återkommer t.ex. hemmasnickrade reklamskyltar om fyrverkeriförsäljning runt om i staden. Dessa skyltar är man snabb med att sätta upp men bryr sig sällan om att ta ner utan de får stå och förfalla och väder och vind får göra jobbet och därmed sprida allsköns skräp och bråte i naturen och ofta står halvslitna lastpallar kvar i diket där affischeringen suttit. Detsamma gäller inte sällan diverse andra evenemang som går i marknadens tecken där reklam- och informationsskyltar snabbt kommer upp i rondeller och dikeskanter men inte lika snabbt eller eller aldrig plockas ned igen efter att aktiviteterna har avslutats.

Mässan Stora Nolia gästar Umeå i år igen. Precis som för två år sedan så har man särskilda busslinjer som tar besökare till mässområdet. Tillfälliga busstidtabeller har precis som för två år sedan satts upp på många platser runtom i staden. Det är inplastade A4-ark som man fäst på hållplatsstolpen med spännband av plast. Efter att Stora Nolia avslutats för två år sedan så brydde man inte om att plocka ned dessa tabeller. De fick sitta kvar till väder och vind brutit ned dem och spritt dem i naturen. Knappast ett av världens största miljöbrott men många bäckar små… Dessutom ser det illa ut.

Jag hoppas att jag slipper bevittna detta i år och att Umeå kommun även blir mer aktiva och strikta mot näringsidkare och andra som godtyckligt smäller upp sina reklamaffischer överallt.

Vi behöver skärpa straffen för skatteflykt och annan ekobrottslighet. Skärpta straff för olika former av brott är ju ständigt på tapeten så jag anser att det är viktigt att utvidga träffbilden för vilka brott där skärpta straff bör införas. Brott som det traditionellt krävs skärpta straff för är våldsbrott, stöld, inbrott och terrorism.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson framför krav på just sådana skärpningar och vill ha dubbla straff för medlemmar i kriminella gäng, hårdare straff för de som ertappas med sprängmedel på allmän plats och naturligtvis deras generallösning, på allt olagligt som vanligt folk kan tänkas ägna sig åt, kameraövervakning.

Vad Uffe den tuffe missar är en grupp som gör en enorm skada på samhället. En skada som absolut bör jämföras med terrorism. Det är de företag och förmögna som undanhåller skattemedel från staten, i miljardbelopp årligen. Detta är pengar som skulle ha kunnat användas inte bara i den ständigt debatterade välfärden utan även inom det rättsväsende som Moderaterna ständigt uttalar sin kärleksförklaring till.

Så jag tycker att det är dags att skärpa straffen rejält för dessa finansterrorister. För stora belopp som undanhålls för staten bör livstid finnas på straffskalan då dessa undergräver hela vår samhällsstruktur och demokrati på ett brutalt sätt.

Detta är pengar som är stulna från oss alla andra och skall återbördas för att kunna finansiera allt det som vi dagligen tar för givet. Att vägar och järnvägar underhålls, att polisen kommer när man ringer, att sjukvården har personal och resurser nog för att du ska slippa stå i kö eller inte ens få kontakt med din vårdcentral m.m.

Turerna kring den nya lagen om rökning på allmän plats har väckt liv i de gamla överdrivna känslorna att rökare är förföljda och förtryckta. Trams! Det är bara för alla rökare att acceptera det faktum att rökning är ett drogmissbruk som till skillnad från t.ex. snusning drabbar omgivningen direkt via passiv rökning. Ja, många snusare slänger snusar omkring sig lite överallt men det är inte till närmelsevis ett lika stort problem som tobaksrökningen orsakar. Snusning drabbar i en kraftigt dominerande omfattning snusaren själv. Passiv snusning förekommer inte. Missförstå mig inte. Jag försvarar inte snusarnas nedskräpning men som sagt, det är en väldig skillnad mellan den och rökningen.

Det är målande hur merparten av allt motstånd mot ett dylikt rökförbud kommer från borgerligt håll. Företrädare för dessa partier brukar ju vara väldigt tydliga med att människor ska ta personligt och individuellt ansvar för sina laster och brister. Vi känner ju till deras inställning till arbetslösa och sjukskrivna. Då ska man minsann inte räkna med omgivningens acceptans och stöd utan rycka upp sig och ta sig ur sitt slöa leverne. Annars får man skylla sig själv. Väldigt få väljer dock att bli arbetslösa och sjukskrivna men alla som röker har valt att börja med det. Så var är borgerlighetens krav på rökarnas personliga ansvar? Istället målas de ut som offer.

Utöver den direkta påverkan av sin omgivning som själva röken har så slängs det dessutom ca en miljard cigarettfimpar i naturen i Sverige årligen. Dessa innheåller en mängd gifter och filtret består av en sorts plast som tar lång tid för naturen att bryta ned. Till detta kommer cigarettpaket och omslagsplasten till paketen som nästan regelmässigt slängs på marken.

Lisa Magnusson i DN ondgör sig väldeliga över rökningsförbudet och går till och med så långt att hon menar att enda syftet är att göra livet surt för rökare. Om man väljer att följa den logiken så borde hon ju även anse att hårdare krav på arbetslösa och sjukskrivna endast handlar om att göra livet surt för dessa grupper. Fast det gör hon säkert inte.

Bara på denna bild, tagen på Vasaplan,
har jag kunnat räkna till ca 30 fimpar.

Konsten att snurra in sig i motsägelsefulla argument behärskas till fullo av Socialdemokraterna. Under riksdagsdebatten om den nya strejkrättslagstiftningen så sade man från regeringshåll att detta var en absolut nödvändig förändring av lagstiftningen. När man sedan fick mothugg och kritiker lyfte fram de risker och farhågor som finns så bedyrade regeringen helt plötsligt att det inte kommer innebära några försämringar. Inte någon förändring alls att prata om. Så då infinner sig ju frågan varför man överhuvudtaget ändrar lagen. Min övertygelse är att det precis som många andra hävdat är ett beställningsjobb från näringslivet.

Socialdemokraterna har blivit ett borgerligt parti som helt accepterat den nyliberala samhällsbilden. De traditionella borgerliga partierna håller naturligtvis inte med mig om att så är fallet men inom borgerligheten finns ju en stor bredd. Liberalerna och Kristdemokraterna är inte samma sak och de har helt olika ideologisk grund men båda betraktas som borgerliga. Numera borde även Socialdemokraterna höra dit.

Den rabiat vänsterpartihatande socialdemokraten Patrik Björck var uppe i talarstolen och försökte medelst härskarteknik skriva Ali Esbati (V) på näsan om den fackliga historien. Detta är patetiskt ironiskt när det i själva verket är Socialdemokraterna och deras lojala kompisar inom LO som visar upp det största och tydligaste ointresset för både det fackliga löftet och kampen för medlemmarnas intressen.

Jag har själv bevittnat hur mängder av medlemmar och förtroendevalda fackligt aktiva motarbetats från högre ort när de har gjort precis det som Patrik Björck (S) med väl spelad upprördhet stod och talade sig varm för. Om socialdemokratin vill ha tillbaka sina förlorade väljare och LO vill återfå sitt förtroende hos medlemmarna så måste man bryta detta beteende och vända 180 grader om. Samhället fungerar inte utan en livskraftig, välmående och trygg arbetarklass.

Anders Ågren (M) har förärat oss med en ny tsunami i ett snapsglas. Den här gången är det en chockad gruppledare för Umeåmoderaterna som på sin blogg rapporterar om en fruktansvärd, fredlig aktion vars syfte var att påminna makthavare och folkvalda om det prekära läget för livsbetingelserna för oss och alla andra arter på vår planet. Som jag har kunnat läsa mig till så pågick den inte särskilt länge och avbröts när personal bad demonstranterna att avlägsna sig från lokalen. Då gick de ut och fortsatte aktionen utomhus.

Visst, det är tänkt att det ska vara tyst på läktaren för att fullmäktigemötet ska kunna genomföras men även civil olydnad är del av en levande demokrati. Utan civil olydnad genom historien så är det många rättigheter som vi tar för givet och som även Moderaterna idag försvarar som förmodligen aldrig hade införts. När en aktion dessutom genomförs på det här fredliga viset så finns det ingen anledning att bli så upprörd.

Sen kan jag inte låta bli att reagera på Anders Ågrens ständigt återkommande tal om att stå upp för och försvara demokratin. Det kommer från en företrädare för ett parti som försvarar bl.a. försäljning av vapen och övervakningssystem till Saudiarabien och erkänner en usurpator (Juan Guaidó) som utnämnt sig själv till president över Venezuela. Man må tycka vad man vill om president Maduro men han är vald president.

Moderaternas historia är fylld av tillfällen där man stöttat inblandning i suveräna staters demokrati och där folkvalda ledare har störtats, till och med mördats, inte sällan i regi av eller med hjälp av USA (Leader and Defender of the Free World). Det land som för övrigt styr militäralliansen NATO. En organisation som Moderaterna väldigt gärna vill att Sverige ska gå med i. En organisation som gjort sig skyldig till mängder av människorättsbrott.

Så vi kanske ska vara lite försiktiga med att kasta anklagelser om odemokratiskt beteende omkring oss.

Peder Westerberg (L) gillar inte skattehöjningar, trots att de verkligen behövs just nu. Han tycker att det är att ge upp. Hans gedigna lösning på problemet med underfinansiering av kommunens verksamheter är att… ta tag i problemet att Umeå har högre kostnader än jämförbara kommuner. BADAAA! That’s so specific.

Jag satt och rullade tummarna som alla vi på vänsterkanten gillar att göra och kom på ett område vi kan spara in massor av pengar på. Jag behövde inte uppfinna hjulet igen dock. Vi har ju sett mängder av områden redan där denna succémetod applicerats.

Lägg ut hela förvaltningen på entreprenad. Framförallt på tjänstepersonsidan måste kommunen kunna spara in miljontals kronor. Vi kan säkert kapa personalstyrkan där rejält och sedan kan vi pressa lönekostnaderna genom upphandling av de olika positionerna istället. Kommunledningen skriver sedan fyraåriga kontrakt med alla tjänstepersoner som omförhandlas efter varje val eftersom kommunen då fått en ny ledning. Då får alla tjänstepersoner möjlighet att förnya sig och söka nya tjänster. Bara en tråkig socialist vill ju sitta på samma jobb år ut och år in.

Bedriva kommunal verksamhet är ju ingen kommunal verksamhet. Det kan lika gärna privata företag göra. Det blir ju dessutom alltid både billigare och bättre.

* Kan innehålla spår av ironi.

Beslutet om rökförbud i Umeå centrum har uppenbarligen rört upp känslor inom Moderaterna. Anders Ågren ”rasar” naturligtvis mot beslutet enligt medierna. Det är intressant att försöka följa Ågrens och Umeåmoderaternas resonemang. Precis som med förslaget om vegonorm inom Umeå kommun så försöker Ågren och Moderaterna sälja in sina protester som en omsorg om människors självbestämmanderätt. Hur vågar Umeå kommun tala om för folk vad de ska äta (vilket inte var fallet med förslaget om vegonorm om man verkligen läst förslaget och inte lånat Ågrens glasögon)? De ska inte tala om för folk var de får röka eller inte.

Kombinera gärna dessa ståndpunkter med Ågrens och Moderaternas brinnande kamp för att folk ska få supa på krogen dygnet runt. Just den frågan har det varit lite tyst om ett tag men jag har svårt att tro att de ändrat sig i frågan om längre öppettider på krogen. Varför detta engagemang för att folk ska supa och röka ihjäl sig, och andra?

Lägg därtill Ågrens kamp mot klottret, där han är beredd att sätta in övervakningskameror för att komma åt de skyldiga. Klottret ser illa ut och drabbar andra då det hamnar på husväggar och annat som kostar pengar när det ska tvättas bort. Ser fler än jag någon likhet mellan klotter och rökning? Båda drabbar andra men medan klotter främst drabbar visuellt så påverkar passiv rökning hälsan och dödar. För att inte tala om de en miljard fimpar som slängs i naturen i Sverige varje år, vilket både är nedskräpning och ökar brandrisken.

Anders Ågren är inte emot alla förbud dock. Han och Umeåmoderaterna förespråkar ett tiggeriförbud. Jag vill också få bort tiggeriet. Det är inte värdigt, främst för de som tigger men jag vill få bort tiggeriet genom att göra det onödigt. Det vill inte Ågren. För han är inte för ökad jämlikhet och minskade ekonomiska klyftor i samhället. Det är kommunism och får Ågren att tänka på Stalin. Hans parti driver politik som menar att fattiga människor får skylla sig själva att de är fattiga och om de bara rycker upp sig och startar ett företag istället för att lata sig så kommer allt att lösa sig. Moderaterna är för sänkta skatter och ökade friheter för de som redan är förmögna. De är inte intresserade av att angripa roten till sociala problem i samhället. De anser att de går att förbjuda bort.

Ågren frågar sig på sin blogg hur rökförbudet ska följas upp. ”Ska polisen nu arrestera alla rökare som fr.o.m. 1 juli tänder en cigarett i centrum?” Ja, jag antar att det ska följas upp på samma vis som han tänkt med ett eventuellt tiggeriförbud. Ska polisen arrestera folk som tigger på gatan? Hur har du tänkt att ett tiggeriförbud ska följas upp Ågren? Han nämner även avsaknaden av offentlig debatt kring frågan. Som den gedigna offentliga debatt vi hade kring utförsäljningen av Bostadens 1601 lägenheter?

För en person som säger sig måna om Umeås befolknings trygghet så känns det en smula bakvänt att vara för ett tiggeriförbud men mot ett rökförbud. Vad har dödat flest människor i Umeå tror vi, tiggeri eller rökning?

Det sparas i kommunen. Man har inte råd med både det ena och det andra. Då skulle jag vilja att kommunen inför en ny praxis. Så länge man inte anser sig fullt ut ha råd att utföra sin kärnverksamhet inom exempelvis skola, vård och omsorg så ska det vara löne- och arvodeshöjningsstopp för högre tjänstepersoner och politiker. Så jag kräver att man river upp den arvodeshöjning som gjordes till förmån för alla förtroendevalda för några månader sedan. Det är sammanlagt miljontals kronor som skulle kunna gå till exempelvis fler undersköterskor och skolverksamhet.

Behöver jag påminna om att t.ex. Hans Lindbergs (S) arvode höjdes från 950.000 kronor per år till 979.000 kronor per år? Anders Ågren (M) ligger inte långt efter. Att de inte skulle klara sig på arvodena de åtnjöt redan innan höjningen ska ingen försöka slå i mig. Samtidigt så tvingar man tjänstepersonerna i kommunen (vissa behöver man visserligen inte tvinga för de betraktar ändå sin personal som lägre stående) att spara in på personal med ökad stress och utslitning som följd.

Gör om, gör rätt. Riv upp arvodeshöjningarna.

En avtvingad avbön är aldrig genuin. Även om Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna skulle vika sig för att andra partiledare ”pressar” dem att ta avstånd från Lars Adaktussons agerande så skulle det inte vara värt någonting. Inget parti som på allvar står upp för aborträtten ska behöva tänka två gånger på att fördöma någon som aktivt motarbetar den. Dessutom i allians med extremister på området. Så för mig har förtroendetåget redan gått. KD-ledningens tvekan visar dess sanna syn på abortfrågan.

Det klagas mycket på cyklisterna här i stan. Det är klart att det finns de som inte följer vare sig trafik- eller etiska regler. Jag vill dock problematisera detta litegrann. Vårt tidigare kommunalråd Holmlund tycker att cyklister skall behandlas som bilister enligt lagen. Det menar jag att de redan gör. Dock anser jag att bilisters trafikbrott bör prioriteras över cyklisters av två anledningar. Främst för att en bilist som inte följer reglerna är så mycket farligare för sin omgivning då denne framför ett ton metall. Visst kan en gångtrafikant bli allvarligt skadad och till och med dödad av att bli påkörd av en cyklist men risken att det sker är med en bil är betydligt högre. Sen har vi det faktum att en bilist ska man kunna utgå ifrån har körkort och därmed en viss kunskapsnivå beträffande trafikregler som man inte kan räkna med att alla cyklister har, även om det naturligtvis inte fråntar cyklister personligt ansvar.

Jag har kört buss yrkesmässigt i denna stad i snart 20 år och anser att det ovett och den aggression som cyklister utsätts för både i vardagssamtal, media och direkt i trafiken är överdriven och många gånger påhittad. Det är inte lätt att i Umeå vara cyklist och alltid göra rätt. Det vimlar av fällor, ologiska dragningar, undermålig snöröjning, eftersatt underhåll.

Min bild och erfarenhet av trafiken i Umeå är att bilismen har blivit mer aggressiv och nonchalant. Det går inte en dag, ofta inte ens timmar innan jag ser bilister som struntar i stoppförbud, stopplikt, väjningsplikt, kör i bussfil, gör livsfarliga omkörningar (t.ex. på övergångställe), kör på fel sida refuger, parkerar på busshållplats m.m. Detta har inte bara ökat utan som sagt blivit mer aggressivt och nonchalant. Tidigare var det vanligt att bilister åtminstone visade någon form av skam eller ånger när de blev ertappade. Nu bryr sig inte ens de som begår dessa trafikbrott. De bara kör och gör. De anser helt enkelt att de har rätt att göra som de vill i trafiken.

För några dagar sedan så stod jag med linje 2 i korsningen Nytorgsgatan/Nygatan, vid Minervaskolan, riktning mot Skolgatan. Det var mitt i morgonrusningen så jag fick vänta länge och väl på både korsande cyklister, bilister och gångtrafikanter. Jag har där väjningsplikt mot all trafik som korsar, inte bara gentemot gångtrafikanter på övergångstället. Naturligtvis även cyklisterna. Efter en liten stund ser jag en vit Volvo i ögonvrån till vänster och tittar ner och ser att föraren till bilen gestikulerar med innebörden ”Vad håller du på med? Vad väntar du på?) Personen i fråga kör sedan alltså om, på övergångstället, ut mellan cyklister, mötande bilar och gångtrafikanter och svänger höger för att sedan svänga in på Minervaskolan för att släppa av sitt barn som satt i bilen.

Detta är inget extremt undantag. Omkörningar i farliga situationer är vardagsmat. Med detta vill jag absolut inte påstå att t.ex. bussförare själva inte gör fel ibland eller gör farliga saker men det är inte alls i närheten av den frekvens som bilister gör sig skyldiga till.

Det måste bli lugnare i och hjälpsammare i trafiken. Det finns många bilister som är väldigt hjälpsamma mot alla runtom dem inklusive oss som framför tunga fordon. Vi behöver hjälp med tanke på hur mycket plats vi behöver och hur låg acceleration som vi har. Men med mer omtänksamhet och framförhållning och mindre stress så kommer allting att bli smidigare i trafiken. Nu har det utvecklats till ett allas krig mot alla. Det tjänar ingen på i längden och olycks- och skaderisken ökar kraftigt när vi beter oss så.