Det hörs många upprörda röster kring soparbetarstrejken i Stockholm nu. Det är fullt förståeligt att invånarna inte tycker det är kul eller trevligt med ett växande sopberg med lukt och ohyra som blir en konsekvens därav. Men det är inte främst dessa klagomål som kommit att höras mest. Nu har näringslivet och politiker på högerkanten passat på att svinga några slag mot fackföreningsrörelsen genom att lufta sin låtsade indignation över för höga ersättningar, när det gäller soparbetarna alltså. Det ska medges att de har en väldigt bra lön men de utför också ett ganska otrevligt arbete många gånger. Jag har stor respekt för sophämtarnas arbetssituation. Jag kan bara gå till hur det ofta ser ut i soprummet där jag bor och jag har svårt att tro att det är unikt.
Christofer Fjellner (m) skriver i en debattartikel i Aftonbladet den 13/7-2017 upprört om hur hemska dessa giriga soparbetare är som inte är nöjda med 35.000 kronor i månaden för 34,5 timmars arbete per vecka vilket är arbetsgivarens bud. Som sagt, det är bra betalt men det har väl inte Christofer Fjellner med att göra. Visst, han får precis som alla andra i Sverige uttrycka sin åsikt om det men det är lite belysande att jag aldrig, aldrig har hört någon moderat politiker ondgöra sig över de enorma löner och ersättningar som vd:ar, styrelseledamöter och andra i ledande positioner i företag, banker och myndigheter får ut. När kritik mot dessa ersättningar förs på tal så kommer alltid borgerliga politiker galopperande till försvar med argumenten att det är inget som politiker ska lägga sig i, det är mellan företaget, banken, myndigheten och den välbetalde chefen. Ett annat klassiskt argument är att det är småpengar i sammanhanget, alltså i jämförelse med vad företaget omsätter. Ytterligare en klassiker är att hävda att för att få de bästa cheferna så måste lönerna vara ”konkurrenskraftiga” eller andra liknande floskler. Detta gäller uppenbarligen inte soparbetare. Inga andra vanliga jobb heller som undersköterskor, sjuksköterskor, poliser, bussförare, brandmän, förskollärare m.fl. Nej, de måste vara ”ansvarsfulla” i sina lönekrav och där verkar nästan motsatsen gälla. Ju lägre lön desto bättre personal och utfört arbete får man.
Det som är intressant med Fjellner och andra som tycker att soparbetarna är giriga är att de nu fört fram en moralisk dimension vilket man annars aktar sig noga för att göra. Man utmålar soparbetarna som giriga och att en lön på 40.000 kronor i månaden för 34,5 timmars arbetsvecka, vilket är soparbetarnas krav*, är oförsvarlig och rent av oanständig. Fjellner beskriver det som en lyxstrejk och lyfter fram polisers och sjuksköterskors löner som jämförelse. Ja, precis som jag skrev ovan så har bl.a. poliser och sjuksköterskor på tok för dåligt betalt och många gånger en erbarmlig arbetsmiljö. Det betyder inte med automatik att soparbetarnas lönekrav är oanständigt.
Vad Fjellner gör är att förespråka en lönesänkarpolitik genom att på det här försåtliga sättet ställa yrkesgrupper mot varandra. Du hör aldrig Fjellner jämföra sina egna ersättningar som EU-parlamentariker med sjuksköterskor och poliser. Och ja, jag skrev ersättning(ar). För han har inte bara sin lön på 82000 kronor i månaden för att vara ledamot, han har dessutom precis som alla andra EU-parlamentariker 42000 kronor i månaden för övriga utlägg som kontor och underhåll. Dessa 42000 kronor får de utan några frågor rakt in på sitt konto och Fjellner har dessutom röstat emot att införa redovisningsskyldighet för dessa pengar. Moderater har ofta inga som helst problem med hemlighetsmakeri kring pengar och förmåner som borde vara självklart att redovisa för medborgarna och skattebetalarna. EU betalar ut 390 miljoner kronor per år i dessa ersättningar. Pengar som blir över kan, kan, inte måste, ledamöterna betala tillbaka. Av 390 miljoner kronor per år kommer endast mellan 1-6 miljoner kronor tillbaka. Om Fjellner har betalat tillbaka något går inte att ta reda på med rådande regelverk eftersom han vägrar redovisa vad han gjort för skattebetalarnas pengar. Denna ersättning är inte tänkt som en extra lön men majoriteten av ledamöterna verkar uppenbarligen se den som sådan.
Sen har vi nyckelfrågan. Soparbetarna vägrar tala om var nycklarna går och få dem registrerade så att företaget och kommunen vet var nycklarna går. Detta anser Fjellner är helt horribelt. Han kallar det för utpressning. Det kan i förstone framstå som en fullt rimlig reaktion. Jag tycker det är förmätet då jag aldrig någonsin har hört talas om att Fjellner, eller någon annan moderat heller för den delen, krävt liknande transparens från arbetsgivarsidan. Företag kan, och avslöjas titt som tätt med att, dölja eller försöka dölja alla möjliga oegentligheter genom att hävda att det rör sig om ”företagshemligheter”. Jag tycker inte att soparbetarnas agerande i nyckelfrågan skiljer sig särskilt mycket från det. Det är fullt rimligt att se deras nyckelkompetens som ett konkurrensverktyg och en affärshemlighet. Om de avslöjar den så förlorar de en konkurrensfördel. Ska vi kräva det av dem så är det lika logiskt att kräva liknande eftergifter från arbetsgivarnas sida såsom att införa meddelarfrihet även inom privat sektor. Kanske man skulle kunna släppa sitt privilegium att leda och fördela arbetet? Fjellner är dessutom en utomordentligt opassande kritiker av folk som inte vill avslöja hemligheter. Jag säger bara 42000 kronor i månaden.
Christofer Fjellner drar också paralleller till hamnkonflikten i Göteborg. Hans mål med hela sitt resonemang är att undergräva trovärdigheten för fackföreningsrörelsen. Han låtsas att han har haft någon form av förtroende för och förväntningar på facket, i detta fall Transportarbetareförbundet men det är en chimär. Fjellner vill i bästa fall ha ett totalt underdånigt fack men främst skulle han se att hela rörelsen försvann helt och hållet. I Göteborgsfallet är det dessutom så att det fackförbund som organiserar majoriteten av arbetarna i hamnen inte är Transportarbetareförbundet utan Hamnarbetarförbundet vilka APM Terminals vägrar skriva avtal med. Det finns ingen lag som säger det men det brukar vara praxis att det fackförbund som organiserar flest arbetstagare på arbetsplatsen är det förbund som arbetsgivaren skriver avtal med. Men inte i detta fall alltså. Så den konflikten är inte heller så enkel som Fjellner vill påskina. Han framför även åsikten att facket har förlorat kontrollen över sina medlemmar inte minst p.g.a. den vilda strejken i Stockholm. Ja, det bryter mot fredsplikten men de har i alla fall inte tagit fysiskt strupgrepp på någon motpart. Jag väntar med spänning på ett uppföljande inlägg från Fjellner där han fördömer det faktum att arbetsgivarna har förlorat kontrollen över sina chefer.
Så kanske vi ska införa någon form av lönetak i Sverige. Det är uppenbart att till och med moderater som Christofer Fjellner anser att det verkar finnas en anständighetens gräns för vad en person får tjäna. Man skulle kunna tänka sig någon form av kvotsystem där t.ex. en vd inte får tjäna mer än sex månadslöner för vad den lägst betalda inom företaget eller koncernen tjänar (inklusive) inhyrd personal. Vill vd:n ha högre lön och den blir större än 1×6 måste även den lägst betalda gruppen få en höjning vilket i sin tur kommer göra att andra grupper kommer kräva löneförhöjning. Det skulle verka som en broms på orimliga och överdrivna chefsersättningar. Jag menar, vem behöver mer än 40000 kronor i månaden? Det är ju ren lyx. Fråga Christofer Fjellner.
Så jag tycker att det åtminstone borde utredas om man ska:
- Införa ett lönetak. VD:s lön = max sex månadslöner för den som tjänar minst inom företaget eller koncernen (inklusive inhyrd personal).
- Meddelarfrihet även inom privat sektor. Självklart ska det finnas undantag för rena, riktiga, affärshemligheter såsom ingredienser, formler och liknande. Det finns redan idag även inom offentlig sektor.
- Se över arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Det missbrukas ständigt och är inte på något vis en självklar ordning.
* Rättelse. Soparbetarna har inte krävt 40000 kronor i månaden för 34,5 timmars vecka. Jag blandade ihop siffrorna en aning eftersom det har förekommit många olika belopp och olika veckoarbetstid i debatten. Soparbetarna har dessutom t.o.m. gått med på en viss lönesänkning men det budet har arbetsgivaren sagt nej till. Jag ber om ursäkt för detta. Jag låter den ursprungliga och felaktiga texten stå kvar och lägger en rättelse här istället.