I många kommuner runtom i landet lovar antingen hela Alliansen eller enskilda borgerliga partier fler ordningsvakter. Ordningsvakter har tagit över alltfler arbetsuppgifter som Polisen egentligen ska ha. De får befogenheter som har med våldsmonopolet att göra. Denna utveckling har exploderat och får inte sällan fruktansvärda konsekvenser. I Dagens ETC (OBS! Betalnyhet) kan man läsa om en man som berättar att han blev misshandlad av fyra ordningsvakter på Uppsala centralstation då han filmade dem när de skulle stoppa människor som gick på järnvägsspåren under översvämningarna. Han ville visa vilka hjältar de var men istället så blev han brutalt behandlad, fick sin mobiltelefon förstörd och tappade sina skor. Han är inte ensam. Liknande historier har kommit in från andra personer, bara från Uppsala.

Detta gäller dock inte bara Uppsala utan är ett nationellt problem. Sverige är helt unikt i att ge så långtgående befogenheter till ordningsvakter som man gjort. Det finns många problem detta förfarande. I och med att ordningsvakterna är anställda av privata företag så är insynen minimal och rättssäkerheten minskar. Till skillnad från Polisen som är en myndighet och underställs en helt annan kontroll och insyn från folkvalda, allmänhet och media. Dessutom så tilldelas de väldiga befogenheter vad gäller frihetsberövande och våld trots att de bara får 80 timmars utbildning. Det är under all kritik. Om Polisutbildningen fått utstå kritik, vilket jag anser högst befogat, så borde utvecklingen kring ordningsvakter utlösa ett ramaskri.

Detta är inget annat än en smygprivatisering av Polisen, bakvägen. Jag säger inte att ordningsvakter inte ska finnas och är inte ute efter att svartmåla yrket som helhet. Det finns absolut områden där de fyller en uppgift och de flesta sköter säkert sitt jobb med bravur men gränsen mellan Polisen och ordningsvakter måste återupprättas och utbildningen måste både förlängas och breddas enormt. 80 dagar är inte ens i närheten av tillräckligt. Dessutom talar alla de fall av övergrepp från ordningsvakter om att utbildningens innehåll verkar koncentreras mycket mer på våldsutövning än andra mjukare lösningar vid olika situationer. Som att faktiskt genom psykologi och människokännedom diskutera sig ur situationer. Som ordningsvakt har man ju redan i de allra flesta situationer ett övertag, inte minst rent juridiskt.

Så när ni hör politiker lova fler ordningsvakter för tryggheten och säkerhetens skull så dra öronen åt er och bli skeptiska. Det låter som en enkel lösning men kan få ödesdigra konsekvenser. Våldsmonopolet ska vara just ett monopol och endast kunna tilldelas myndighetspersonal, Polisen. Inte privata företag.

Jag råder alla att läsa boken: Ordningsvakter – nödlösningen som blev permanent av Kolbjörn Guwallius

Kolbjörn Guwallius går noggrant igenom utvecklingen på detta område och gick själv ordningsvaktsutbildningen och fick därmed en mycket god bild av hur det fungerar. Han har intervjuat både f.d. ordningsvakter, nuvarande ordningsvakter, personer som gick utbildningen samtidigt som han men även offer för övervåld och övergrepp från ordningsvakter. Mycket läsvärd och bitvis skrämmande.

Lennart Holmlund har fallit för samma myt som Anders Ågren gällande kameraövervakningens välsignelser. Inledningsvis lät det nästan som om Holmlund hade tagit sitt förnuft till fånga men avslutningsvis så landade han ändå i hur fantastiskt bra det fungerar med kameraövervakning. All forskning till trots. Men sådant börjar vi ju bli vana vid i dagens politiska klimat.

Så jag tänkte att, fuck it. Ja, vi kör på ökad kameraövervakning. Men mitt förslag är istället att vi, för att skydda både medborgare från odemokratiska beslut och politiker från en otrygg tillvaro med hot och dylikt, installerar övervakningskameror i alla lokaler på stadshuset och utrustar alla politiker och högre tjänstepersoner med obligatoriska bodycams med mikrofoner. Dessa sänder i realtid på Youtube så att vi alla invånare kan följa vad som händer i politiken och myndighets-Umeå. På det viset så slipper vi kommuninvånare utsättas för några tråkiga politiska överraskningar. Samtidigt så ökar vi tryggheten för politikerna.

Win-Win! Jag menar, om nu kamerövervakning är ett så litet pris att betala för att hindra brott så säger jag, KÖR!

Sitter och går igenom olika nyhetssidor på nätet och läser på Politism om ett tweet som Carl Bildt (en före detta moderat partiledare och statsminister) har avfyrat. Det handlar om de dricksvattenfontäner som Vänsterpartiet i Göteborg vill sätta upp. Debatten visar tydligt skillnaden på solidaritet och kapitalism. Goda livsvillkor till alla eller bara till de som kan betala för det. Det blottar det förakt som Moderaterna hyser för de som inte är lyckade och framgångsrika enligt deras måttstock.

Jag skrev häromdagen ett inlägg som en kommentar till ett inlägg av Lennart Holmlund angående människors oro för klimatförändringarna. Där framförde jag en del kritiska ståndpunkter kring vad jag anser är en aning motsägelsefullt i Holmlunds inlägg även om jag genuint uppskattar hans oro för miljön och klimatet. Jag förnekar inte att Holmlund och Socialdemokraterna har varit med och drivit igenom förslag som är bra för miljön, Botniabanan och Norrbotniabanan är t.ex. jättebra, men vi är uppenbarligen inte helt överens kring vad som bör ses som insatser för att rädda miljön och klimatet i alla lägen. Till att börja med så anser inte jag att motorvägsbyggen främjar miljön och klimatet då utsläpp inte bryr sig om var stadsgränser går någonstans. Dessutom så visar trafikforskning att ju mer vägar man bygger desto mer trafik blir det. Så även om Lennart Holmlund har rätt i att luftkvaliteten i centrala Umeå har förutsättningar att bli bättre av att flytta ut trafiken till en ringled runt staden så kommer högst sannolikt de totala utsläppen att öka. Det ökar heller inte framkomligheten och kortar köer vilket ofta framförs som argument för fler vägar. Jag har full respekt för att detta inte är enkla frågor och problem att lösa men fenomenet inducerad trafik, alltså att ökad vägkapacitet ger ökad trafik, är erkänt inom internationell forskning sedan decennier.

Ett annat exempel som jag tog upp som Lennart Holmlund inte berörde i sin replik är parkeringshusen som man bygger i centrum eller i direkt anslutning till centrum. Vi har t.ex. 215 parkeringsplatser i P-huset Navet i det nya badhuset, inom centrumfyrkanten. Detta trots att ett av huvudargumenten för placeringen av det nya badhuset var och är att det blir mycket enklare att nå med kollektivtrafik, vilket jag håller med om. Jag är för placeringen av badhuset men jag tycker att man kunde ha skippat parkeringsplatserna, förutom platser för funktionsnedsatta. Sen har vi ytterligare 240 parkeringsplatser i det nybyggda parkeringshuset på Järnvägsallén. Detta är enligt mig en kontraproduktiv politik t.o.m. om man endast är ute efter att minska utsläppen i centrum och inte tar hänsyn till de totala utsläppen.

Sen har vi alla dessa handelsområden och gallerior som driver på konsumtionshetsen och därmed ökade utsläpp av växthusgaser och förstör miljön på många andra sätt. När man sedan ”upptäckte” att Avion på Söderslätt medverkar starkt till att döda centrumhandeln, vilket många varnade för redan innan, så försöker man kompensera det genom att underlätta för bilburna besökare att ta sig så nära centrum som möjligt bl.a. genom de parkeringshus jag nämnde ovan. Socialdemokraterna är naturligtvis inte lika illa som borgerligheten i frågan om bilismens framkomlighet överallt men de är heller inte så radikala som de vill framstå.

Viktig signalpolitik, som jag nämnde i mitt förra inlägg, som att t.ex. förbjuda allmän trafik genom NUS-området vid de nya busshållplatserna där på Daniel Naezéns gata, vid bågenhusen när man byggde om där eller västra Strandgatan vid Väven vill man inte heller driva. Dessa exempel kan verka små och obetydliga men man måste börja någonstans för att få majoriteten av befolkningen att ändra sina resande- och livsmönster. Detta är känsligt för politiken men helt avgörande för om vi ska lyckas få bukt med mänsklighetens största hot och utmaning någonsin.

Om det inte vore så tragiskt så vore det komiskt. Nu skriver Lennart Holmlund om oron för klimatförändringarna och det är ju jättebra om han bryr sig om det. Det tråkiga är dock att man aldrig blir klok på honom eller kan ta honom på allvar. Han har själv varit med och drivit igenom och stöttat diverse miljöförstörande och negativt klimatpåverkande beslut genom åren och när kritik har framförts mot dessa så har kritikerna blivit mer eller mindre idiotförklarade. Mer motorvägar i form av ringleden, parkeringshus i centrum, handelsområden (primärt Ikea-Avion), man sänder fel signaler till privatbilismen genom att tillåta den på ställen där man hade chansen att stoppa den när man byggde om (t. ex. busshållplatserna vid NUS, bågenhusen, västra Strandgatan vid Väven) m.m.

Nu pratar Holmlund om hur ansvarslösa och tondöva de borgerliga partierna är för klimatfrågan och att de saknar politik för den. På den punkten håller jag till viss del med honom. De har visserligen en politik men den går ut på att låta marknaden lösa allting vilket naturligtvis inte kommer leda någon vart på långa vägar. I de flesta fall kommer det till och med leda till förvärrade problem. Marknaden styrs av och prioriterar vinstmaximering. De lösningar som måste till för att rädda miljön och klimatet ses av marknaden som negativa externa effekter och därmed hinder för marknaden. Alltså är marknadslösningarna raka motsatsen till vad som behövs för att rädda miljön och klimatet. Det finns delar av marknaden som kan fungera som goda komplement men de stora förändringarna måste komma från politiska beslut genom förbud, regleringar och aktiva styrningar. Detta kommer aldrig de borgerliga partierna erkänna, acceptera eller kanske ens inse.

Den större och mer gäckande frågan som reser sig ur Holmlunds resonemang är, vilken politik har Socialdemokraterna för att tackla klimatförändringarna? Det gäller både på nationell som lokal nivå. De lösningar och modeller som måste till kallar ju alla ledande socialdemokrater som jag sett och hört för kommunism. Så de kan väl inte gå för sig? De förslag som Socialdemokraterna för fram är alldeles för svaga och otillräckliga. Samtidigt så för de en tillväxtpolitik som till stora delar härstammar från 1960-talet och som motverkar alla de underdimensionerade miljöförslag de trots allt framför. Den går i dagsläget i korta ordalag ut på att vi måste förstöra naturen för att kunna rädda den. Det fungerar ju naturligtvis inte. Det måste till en radikalitet som Socialdemokraterna inte visat tillstymmelse till och som jag tyvärr inte tror att de har vare sig modet eller förmågan till att föreslå eller stödja. Så när jag läser Lennart Holmlunds inlägg så kan jag tyvärr inte ta honom det minsta på allvar.

Såssarna är verkligen så jävla dåliga. Även lokalt men framförallt nationellt. Jag önskar verkligen att de var riktiga socialdemokrater, betedde sig som det och att det gick bra för dem men med Stefan Löfven så är det ju helt omöjligt. Jag minns hur attackerna mot Juholt flödade från de som ville bli av med honom under hans korta och intensiva period som partiledare. Han var så pinsam och dålig sades det. Han gjorde misstag på misstag så det blev omöjligt att stötta och backa upp honom till slut. Stefan Löfven är ett levande bevis på att det går att försvara och backa upp en riktig sopa till partiledare om ”rätt” personer verkligen vill.

Under Stefan Löfvens ledningen så har misstag på misstag och svek gjorts. Man har utformat en lightversion av Sverigedemokraternas migrationspolitik i tron att man skulle kunna stoppa flykten av väljare till Sverigedemokraterna och kanske till och med locka tillbaka några. Istället har den manövern gett Socialdemokraterna än svagare stöd och Sverigedemokraterna fortsatt ökat stöd. Det hade man ju kunnat räkna ut med en krokig träpinne att det skulle ske. Hade man bara lyssnat på de som sysslar med jämlikhetsforskning så hade man haft ett mycket bättre fungerande recept. Men åh nej! Det man med manövern istället gjort är att indirekt ”erkänna” att SD hade rätt hela tiden samtidigt som man ständigt säger att SD har fel. Tror jag det att väljarna blir förvirrade.

Sen har vi det fackliga sveket med tillsatt utredning om inskränkning av strejkrätten. Allt detta med konflikten i Göteborgshamnen som förevändning. Här har regeringen haft ett kompakt stöd från LO:s toppar som står både det socialdemokratiska partiet och numera även Svenskt näringsliv närmare än sina medlemmar på golvet. Sen blir man förvånad att man förlorar stöd bland LO-medlemmar. Man baxnar.

Nu kan vi även lägga den stora brandkrisen till listan. Läste just en krönika av Lotta Gröning i Expressen och hon har helt rätt. Man skäms. Hon berättar om hur Stefan Löfven fått frågan om man ska be om hjälp från Ryssland för att släcka bränderna. De har nämligen enorma plan som skulle kunna göra stor nytta. Men nej, det är inte aktuellt svarar Löfven. Vi ska se över organisationen och beredskapen när det här är över men återigen, precis som Gröning säger, det är så dags då. Folk behöver hjälp nu. Deras hem och levebröd hotas nu.

Jag tror dock att jag förstår logiken bakom regeringens agerande. Man har investerat mycket prestige i att utmåla Ryssland som ökande och stort hot mot Sverige för att legitimera de ökande militära satsningarna och framförallt för närmandet till Nato. För hur än regeringen och Socialdemokraterna säger att Sverige ska vara alliansfria och inte gå med i Nato så är det ytterligt tydligt hur sugen åtminstone försvarsminister Peter Hultqvist är på ett fullvärdigt medlemskap. Var Stefan Löfven verkligen står i frågan känns väldigt osäkert. Så självklart kan inte regeringen och Socialdemokraterna gå med på att be om hjälp från Ryssland. För tänk om de säger ja och ställer upp. Då blir ju inte det ryska spöket lika läskigt och effektivt att skrämmas med längre. Bilden förblir inte lika svartvit.

Släpp löken Löfven och be Ryssland om hjälp. Människors liv, hälsa och levebröd måste vara viktigare än kortsiktig prestige.

Det är intressant hur selektivt värderingar kan användas och överges när det passar, bara för att gynna ett tillfälligt populistiskt infall. I alla år jag har följt, tagit och varit del av det politiska livet i Umeå så har de borgerliga företrädarna och inte minst Anders Ågren (M) framhärdat vikten av att politiker inte ska lägga sig människors privatliv och beslut. Det är naturligtvis i grunden ett hyckleri då borgerliga politiker inte har det minsta emot att göra just detta och påverka människors vardag in i minsta detalj. När denna ideologiska regel tillämpas beror dock på om det är något som de borgerliga partierna tycker om eller inte. Det är således inte lika mycket en princip som ett instrument som ställs in och om beroende på situation och för att maximera en populistisk effekt.

Frågan om individens frihet att välja att leva sitt liv som den vill framförs inte minst när det kommer till miljöpolitiska åtgärder. Då hittar man alla möjliga känslomässiga valfrihetssträngar att spela på för att skjuta förslag i sank. Jag minns motionen om s.k. vegonorm som mig veterligen har lagts åtminstone två gånger i Umeå kommunfullmäktige. Den var inte särskilt långtgående och om jag själv skulle framföra någon kritik mot förslaget så är det just att det inte var långtgående nog. Det handlade om att när någon mat beställs inom Umeå kommuns verksamheter så ska det automatiskt bli en vegetarisk rätt om inget annat anges av beställaren. Vill du ha kött eller fisk så måste vederbörande säga till. Idag gäller raka motsatsen. Beställaren måste alltså idag särskilt be om vegetarisk mat. Annars blir det kött- eller fiskbaserat, beroende på vad som står på menyn. Tanken med ändringen som föreslogs i denna motion var att minska det ekologiska fotavtrycket. Man räknade med och hoppades att människor inte aktivt skulle välja kött, möjligen av bekvämlighetsskäl, och därmed ge lägre köttkonsumtion. Naturligtvis räddar inte detta världen på långa vägar och det var inte intentionen. Den var att få till ett ändrat beteende genom ändrade riktlinjer. Inget tvång, som upprepade gånger påstods från talarstolen. Valfriheten skulle även med detta förslag fortfarande vara säkrad.

Ett huvudargument från motståndarna till denna motion var att om detta infördes innebär det klåfingrighet från politikernas sida. Att politiken på ett otillbörligt sätt försöker påverka privatpersoner vad de ska äta och hur de lever sina liv. Ett oacceptabelt ingrepp i den individuella valfriheten med andra ord. Den är okränkbar. Folk vet bäst själva och ska själva besluta vad de äter för något utan påverkan från folkvalda. Jag håller inte fullt ut med om det men om vi nu ska använda denna logik i andra sammanhang så ska Anders Ågren m.fl. inte gå ut och uppmana människor att stödköpa svenskt kött p.g.a. torkan och därmed foderbristen. Det kan låta som en lovvärd uppmaning och jag är säker på att Ågrens m.fl. intentioner är att rädda jordbruk från att gå i konkurs. Fint så. Jag förstår det. Men var tog principerna om marknadens förträfflighet vägen?

I årtionden har vi hört hur marknaden ska lösa alla problem och att vi får ta negativa effekter såsom dålig arbetsmiljö, miljöförstöring och växthusgasutsläpp med det ”goda”, billigare mat. Man har ständigt stått bakom fler och fler köpcentrum och stormarknader för att pressa ner matpriserna. Dessa lägre matpriser betalar sig inte själva. Det matvarubutikerna förlorar på gungorna måste man ta in på karusellerna. Med andra ord billig importerad mat. Oxfilé från Brasilien t.ex. Den har inte bara transporterats över halva jordklotet utan har producerats på ett allt annat än hållbart sätt. Regnskog skövlas för att ge plats åt betande kreatur. Gifter används mot ogräs och skadeinsekter, ofta utan skyddsutrustning för arbetarna. Djuren får antibiotika. M.m. m.m. Det är bara ett exempel. Dessa tingens ordning har borgerliga partier (och i ärlighetens namn även Socialdemokraterna) inte haft några som helst problem med så länge det rullat på som de tänkt. Man har med en närmast religiös övertygelse talat sig varm om frihandelns välsignelser och brännmärkt alla som förespråkat några som helst krav och restriktioner som kommunister och bakåtsträvare.

Nu har i och med torkan dessa frihandelsförespråkare över en natt blivit protektionister som förespråkar bojkott mot utländskt kött. De använder inte det ordet men det är ju i praktiken vad man säger när man uppmanar allmänheten att köpa svenskt kött istället för, ja alternativet som inte kan vara något annat än, utländskt kött.

Så varför talar Anders Ågren m.fl. om för folk vad de ska välja att äta? Varför låter de inte valfriheten och marknaden sköta jobbet? Anders Ågren nämner i sin debattartikel lägre krav på djurskydd och ”annat”. Jag förstår att han inte vill precisera ”annat” för det innefattar lägre krav på arbetsrätt och miljökrav. Frågor som inte ligger särskilt högt på Moderaternas intresselista. Vi har sett hur man konstant har röstat emot reformer som vill förbättra villkoren för arbetare och miljö både lokalt, nationellt och internationellt. Så om de borgerliga partierna skulle vara sina principer trogna så skulle de låta de svenska jordbruken slås ut om de inte klarar konkurrensen. Det skulle dock inte se så bra ut inför folket. Men bestäm er. Ni kan inte vara frihandelsförespråkare och marknadsliberaler endast när det passar för stunden.

Jag älskar logiken. I åratal har det varnats för hur köttkonsumtionen bidrar till växthusgasutsläpp och därmed klimatförändringar. Även om man inte kan koppla enskilda väderhändelser direkt till klimatförändringarna så är det intressant, ja nästan komiskt hur reaktionerna blir på torkan och bristen på foder till köttdjuren på svenska lantbruk. Nu riskerar massvis av djur att tvingas nödslaktas p.g.a. foderbristen. Då går man ut från bl.a. Centerpartiet och uppmanar folk att stödköpa svenskt kött. Detta för att underförstått hjälpa svenska bönder.

Vad hände med frihandeln och den marknaden som skulle lösa alla samhällsproblem. I åratal har inte minst borgerliga krafter upprepat mantrat om den fria marknadens oöverträffbarhet. De har inte haft några som helst problem med att folk söker upp billigare alternativ från andra länder. Billig brasiliansk oxfilé, fraktad över halva världen, efter att den dessutom producerats på ett totalt miljövidrigt sätt. Men skit i det. Marknaden styr. Fler och fler köpcentrum. Mer och mer transporter. Mer och mer utsläpp.

Samtidigt har då forskare varnat för döva öron för riskerna med den ökade köttkonsumtionen. Nu kommer en liten och ja, jag säger liten för detta är inget mot vad som högst troligt väntar oss inom en snar framtid, en liten torrperiod och hela den svenska köttindustrin brakar ihop och marknadsliberaler förvandlas över en natt till handelsprotektionister. Hur ska det låta om 10-15 år när andra produkter, som vi inte själva producerar, försvinner i våra älskade köpcentrum?

Logiken är alltså som följer: Ät mer kött -> mer växthusgaser -> klimatförändringar -> torka -> foderbrist -> nödslakt -> ät mer (svenskt) kött ->

I love it. Hahaha! You cunts crack me up.

Gör det olagligt för folkvalda att inte tala sanning till medborgarna. Det har varit alldeles för många löften som har brutits och lögner som spridits både lokalt och nationellt. Exempelvis utförsäljningen av allmännyttan, brottet mot efterforskningsförbudet och efterföljande frågor från journalister, TTIP, CETA, NATO, ryska ubåtar, löfte om att stå på arbetares sida, påståenden att man tar miljöhoten på allvar, vapenexport till diktaturer, vinster i välfärden m.m.

Thomas Hartman (S) m.fl. har redan ryckt ut för att förneka och förminska Hans Lindbergs (S) klavertramp. Nu är det Holmlunds tur att dra igång nästa steg för att styra bort samtalet till något annat.

- Men Vänsterparti’t då? De var ju jättetaskiga för några år sen ju. Har ni glömt det? I så fall så tjatar jag lite mer om det.

För det första så har jag fortfarande inte sett några bevis för det som Tamara Spiric (V) och Vänsterpartiet fortfarande anklagas för. Nämligen att företrädare för Vänsterpartiet skulle ha trakasserat och mobbat tjänstepersoner på chefsnivå. Detta trots att jag bett om information om detta flertalet gånger från de som flitigast tjatar om det.

För det andra så gör inte andras eventuella felsteg och brister att ens egna blir mindre allvarliga.

För det tredje så ska tjänstepersoner tåla att bli kritiserade. Särskilt högt uppsatta och högt betalda tjänstepersoner. Det var ju det som var andemeningen i alla inlägg till försvar för höjda politikerarvoden i fullmäktige den 18/6. Har man ett tufft och utsatt jobb så ska man ha finansiell kompensation för det. Då måste det ju även gälla i motsatt riktning. Har man bra finansiell kompensation så får man tåla att bli både kritiserad och misstänkliggjord för bristfälligt utfört uppdrag. Särskilt om man inte kan påvisa motsatsen. Så, ju högre ersättning man har desto mer skit ska man tåla.

För det fjärde så verkar stora delar av de högst uppsatta tjänstepersonerna ha svårt för att skilja på sina privata ideologiska övertygelser och sitt jobb. Det syns tydligt att man på flera ledande poster inom kommunen både hyser och driver en nyliberal samhällssyn. Då även Socialdemokraterna nuförtiden verkar ha köpt det konceptet helt och hållet så håller man tillsammans med de borgerliga partierna gärna sådana tjänstepersoner om ryggen och de som vågar kritisera dem ger man sig på med hänsynslös frenesi.

Jag tror att Socialdemokraterna fortfarande inte kan ta in att de inte längre kan styra utan att bli ifrågasatta. Partier är inte nödvändigtvis alltid vad de har varit. Socialdemokraterna är inte det progressiva människoälskande parti det en gång var. Det har visserligen länge funnits olika grad av maktfullkomlighet inom partiet men det blir mer eller mindre naturligt när man är statsbärande i decennier. Men efter förlustvalen 2006 och 2010 när det blev slutgiltigt tydligt att deras hegemoni inte var självklar längre så har man börjat agera alltmer som en hotad despot. På riksplanet har man kommit lite längre i terapiarbetet men på lokal nivå så lever man fortfarande i chocktillstånd och gör hårda utfall mot alla de som man upplever som en konkurrent om makten.