Man upphör aldrig att förvånas över Moderaternas fulspel. De tjatar så ofta om den hemska vänsterpopulismen men är inte ett dugg bättre själva. Personligen anser jag att alla politiska partier ägnar sig åt populism, mer eller mindre och på gott och ont. Populism behöver inte alls vara dåligt.

Men till saken. På SVT-kultur finns att läsa om hur Moderaterna i Stockholm förfasar sig över det förmånliga hyresavtal som Svenska Akademien har för lokalerna i Börshuset. Dennis Wedin (M) och Moderaterna i Stockholms stad skriver att detta betyder uteblivna hyresintäkter på sex miljoner per år. Visst är det nästan komiskt hur intresserade moderater är över sådana småsummor men rycker på axlarna åt det ekonomiska moras som skandalerna kring Nya Karolinska Sjukhuset genererat? På tal om dåliga avtal. Börja gärna gräva lite i det istället ni överenergiska moderater. Att en politiker som Irene Svenonius (M) har fortsatt förtroende inom Moderaterna säger ju en hel del om hur partiet ser på korruption och skattebetalarnas pengar.

Jag tycker att Svenska Akademien ska få fortsätta att verka i dessa lokaler med oförändrade villkor. Detta till trots de skandaler och stormar som omgivit dem senaste året. Jag är övertygad om att Dennis Wedin och Moderaterna i Stockholms stad är mindre intresserade av att rätta till någon orättvisa här än att frigöra dessa attraktiva lokaler för sina näringslivskompisar. Jag ser hellre att Svenska Akademien, med sina fel och brister, huserar där än ytterligare någon uppblåst mäklarbyrå eller reklamguru.

Det känns som om det inte går en dag utan att det kommer något nytt avslöjande om mutskandaler, penningtvättande banker och skatteflyktingar. Nu senast är det Nordea och Swedbank som är i hetluften. Tidigare har vi sett avslöjanden kring skatteflykt i bl.a. Panama och muthärvan i Teliaskandalen. Detta är bara toppen på ett isberg. Borde vi ens bli förvånade? De flesta av de stora bankerna i Sverige och världen har ju hållit på med alla möjliga märkliga affärer i decennier. De leker och tjänar pengar på allas våra andra pengar och om det går åt helvete så rycker staten ut och täcker upp allt, återigen med allas våra andra pengar, via skattsedeln.

Jag yrkar på att minimistraffen för dessa brottsliga handlingar bör skärpas rejält och många av de dessa handlingar som inte rent juridiskt är brottsliga idag ska man se över lagstiftningen kring och se om man kan göra dem brottsliga. Skatteplanering bör t.ex. återigen bli olagligt i Sverige. Skatteflykt, penningtvätt och annan oetisk verksamhet som utnyttjar offentliga medel bör ses som samhällsomstörtande verksamhet och betraktas som lika skadlig för vårt samhälle och vår demokrati som terrorism.

När företag och privatpersoner undanhåller och lurar staten på miljardbelopp varje år så bryter de ner hela samhällsstrukturen inifrån genom att sammanhållningen och tilliten förstörs. Definitionen på terrorism är att den ska inge fruktan i en särskild grupp eller hela samhället och vara ämnad att få politiska förändringar. Denna finansiella terrorism stämmer helt och hållet in på den definitionen. Att dessa kapitalstarka krafter vill få till politiska förändringar är ju ingen hemlighet. Genom att göra det lättare för företag att på godtyckliga grunder sparka anställda och genom att göra det svårare för människor att skaffa sig en bostad utan att skuldsätta sig upp över huvudet för resten av livet (vilket naturligtvis endast gäller de som är likvida för lån). Hur är det med att inge fruktan då? Jodå, den mekanismen tillfredsställs genom att man genom främst lobbying påverkar lagstiftning som gör livet otryggare för det stora flertalet människor på framförallt arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Det är en fruktan att leva med ovissheten om man ska kunna försörja sin familj eller ens kunna bo kvar i sin bostad från månad till månad.

Du som läser det här och har ett s.k. fast arbete och en trygg bostad tycker kanske att detta känns avlägset men fallet kan gå fort. På en arbetsmarknad med otrygga anställningar kan en ordnad tillvaro snabbt förbytas i kaos och fattigdom. Kanske rentav hemlöshet. Detta är några av de negativa effekter som denna finansterrorism får på samhället.

Så det är dags att politiker och rättsväsende tillskriver dessa dåd dess rättmätiga åverkansgrad på samhället.

I uppgörelsen mellan S, MP, L och C fick Annie Lööf igenom mer än hon nog kunnat drömma om. Nu kommer S/MP-regeringen att tvingas administrera en kraftfull fortsättning på den nyliberala ordning som tog sin början i mitten på 80-talet. Det hävdas att denna uppgörelse främst kom till för att förhindra att Sverigedemokraterna får för stort inflytande på regeringsmakten och det stämmer nog till en viss del. Annie Lööfs antirasism är nog genuint menad men den politik hon står för verkar i rakt motsatt riktning. För även om hon inte är en rasist så driver hon aktivt en politik för ökad segregation mellan rik och fattig, högutbildad och lågutbildad och den slår som hårdast mot de som står längst ner på samhällsstegen, utlandsfödda med låg eller ingen utbildning och därmed en nästan obefintlig möjlighet att konkurrera på arbetsmarknaden.

Att ojämlikhet och stora ekonomiska klyftor splittrar ett samhälle är inget nytt i samhällsforskningen. Inte heller att denna splittring gynnar högerpopulistiska krafter. Just det som Annie Lööf säger sig vilja motarbeta. Samtidigt som hennes samhällssyn inte är någon hemlighet så är det ändå fascinerande hur effektivt hon och C lyckas blunda för de effekter som t.ex. fri hyressättning och ett krossande av fackföreningsrörelsen faktiskt ger. Dessa två områden är de mest förödande för vanligt folk.

Att medvetet skapa otrygghet på arbets- och bostadsmarknaden är mer än lovligt brutalt. Tänk er nu att vi infriar Annie Lööfs dröm på dessa två områden. Alla bostäder ska då alltså ägas och inte hyras. I kombination med en osäker anställning, eller kanske rent av två, tre deltidsanställningar så blir detta en giftig cocktail. För att inte tala om alla de andra negativa effekter en maktlös fackföreningsrörelse skulle få på arbetsmiljö, sjukskrivningar m.m. Vilken bank kommer bevilja lån till människor som inte har någon ekonomisk trygghet och säkerhet? Det kan redan idag vara svårt nog att få ett hyreskontrakt om man inte har en fast inkomst och kan visa att man kan betala för sig. För en ökning av osäkra anställningar kommer komma som ett brev på posten. Vi har ju tydligt sett vartåt Svenskt näringsliv siktar i den pågående strejkförbudskonflikten.

Jag kan inte frigöra mig från tanken att det långsiktiga målet för Annie Lööf och Centerpartiet är att skapa en otrygg och foglig människobuffert som skrupelfria företag kan ösa billig arbetskraft ur. Ta gärna reda på hur t.ex. Amazon behandlar sina anställda. De är ett föredöme för Annie Lööf och Centerpartiet. Hur man samtidigt kan stå och propagera för medmänsklighet för flyktingar och vilja ha ett sådant söndertrasat samhälle är för mig obegripligt.

Frågan om gratis kollektivtrafik blommar upp lite då och då och de starkaste argumenten som brukar framföras mot ett sådant införande är att det är för dyrt och att statusen på kollektivtrafiken kommer sjunka och att t.ex. skadegörelsen kommer att öka kraftigt. Hittills har detta endast handlat om gissningar då inga riktigt storskaliga genomföranden gjorts. De olika småprojekt där det har testats i Sverige har haft olika utfall. Hur människor behandlar olika gratis tjänster är jag övertygad handlar mer om vilka attityder man låter vara förhärskande i samhället och hur makthavarna behandlar medborgarna rent allmänt än själva priset i sig. Här har olika makthavare som politiker, medier, myndigheter, näringslivet, fackförbund m.fl. ett avgörande ansvar för vad som betraktas som värdefullt och acceptabelt i samhället.

Nu har ett helt land, låt vara ett väldigt litet land, Luxemburg, tagit beslut om att införa gratis kollektivtrafik i hela landet. Detta ska bli väldigt intressant att följa och se vilka farhågor som besannas eller kommer på skam. Men som sagt, då måste man också ta hänsyn till hur samhället i övrigt fungerar. Hur ser makthavarna på medborgarna och vice versa? Finns det en önskan hos befolkningen att vårda en sådan här viktig samhällsfunktion?

Det är intressant hur selektiva högerpolitiker är när de vill sprida sin ideologi. Särskilt tragikomiskt blir det när de är religiösa högerpolitiker. Den nya ministern för mänskliga rättigheter (you’ve got to be kidding me) i Brasilien under den nya presidenten Bolsonaro, pingstpastorn Damares Alvaro har uppmärksammats för att hon på ett filmklipp skriker till sina anhängare på ett möte att ”En ny era har börjat i Brasilien, pojkar klär sig i blått och flickor i rosa!” Tydligen är hon en uttalad motståndare till vad hon kallar ”genusideologin”. Manligt ska vara manligt och kvinnligt vara kvinnligt enligt de konservativa tankemönster hon erkänner sig till. Dock verkar varken hon heller hennes boss Bolsonaro (som utsett henne) hedra guds ord att kvinnor ska tiga i församlingen och att män sköter makten och kvinnor sköter hemmet. Om hon nu är en så hårdför motståndare till jämställdhet så bör hon leva som hon lär och genast avgå och åka hem och sköta om hemmet och familjen istället. Låt grabbarna i blått sköta regeringsarbetet som det är skrivet.

Nu kommer jag säkert få några rättshaverister på mig men jag börjar tröttna på helgonförklaringen av Susanne Aidanpää. Det är nämligen enligt min uppfattning och mina erfarenheter inte riktigt så svartvitt som vissa debattörer vill framställa det. Själva avlägsnandet av Aidanpää som ekonomidirektör gick naturligtvis inte rätt till men vi ska inte lura oss att tro att det var en liten ängel som fick sparken. Vad som utspelade sig var en maktkamp mellan gelikar. Aidanpää råkade bara förlora. Hon är en maktmänniska precis som de som ville göra sig av med henne. Glöm inte att hon en gång i tiden var en uppskattad chef hos den politiska makten i Umeå. Så populär att de inte registrerade eller ens brydde sig om att hon utövade härskartekniker som förlöjligande och förminskande av en förtroendevald ledamot i tekniska nämnden. Nämligen undertecknad.

Jag satt i tekniska nämnden som representant för Miljöpartiet och vid ett sammanträde, Aidanpääs sista som fastighetschef, så ställde jag en rak och enkel fråga om man gjort eller tänkte genomföra några kontroller av material i bl.a. golven i förskole- och skollokaler. Min undran hade väckts efter att jag nyligen hade läst ”Makt plast gift & våra barn” av f.d. generaldirektören för Kemikalieinspektionen, Ethel Forsberg. Där skriver hon bl.a. om den ojämna kampen mot alla de kända och okända effekter av olika kemikalier i våra vardagliga föremål. Såsom bl.a. vissa plastmattor, ämnen som man från forskarhåll kan ha med utvecklande av allergier att göra. Det var det jag ville ha klarhet i, om man från Umeå kommuns sida hade koll på detta.

Döm om min förvåning när svaret kom från fastighetschefen Aidanpää. Istället för att bara svara ja eller nej på min fråga, eventuellt förklara hur eller varför man inte gjort några liknande kontroller, så brast hon ut i en attack av avfärdanden och förlöjligade mig inför alla de andra ledamöterna och tjänstepersonerna. Hon började direkt med att hävda att det där bara var påhitt och myter. Jag skulle genast sättas på plats och min trovärdighet undergrävas om jag skulle få för mig att argumentera emot. Sen fortsatte hon genom att dra en märklig jämförelse med Umeås björkar och pollenallergi. Hon menade att skulle man behöva ta hänsyn till det som jag frågat om så kunde vi ju lika gärna hugga ner alla björkar i Umeå till förmån för alla pollenallergiker. Rent förlöjligande. Något vettigt svar fick jag inte. Jag blev helt tillplattad. Jag sökte med blicken bland mina ledamotskollegor men ingen verkade ha reagerat. När jag senare under en paus frågade några andra ledamöter så tyckte de inte att det hade förekommit något märkligt vid min frågeställning. Ingen av de jag frågade verkade anse att Aidanpää gått över gränsen.

Hon må ha haft en dålig dag men är man en stor kommuns fastighetschef så förväntar jag mig betydligt större professionalitet i yrkesutövandet och hon har aldrig bett om ursäkt för sitt beteende heller. Denna händelse har skapat min bild av Aidanpää sedan dess. En bild av en maktmänniska som inte tolererar att bli emotsagd eller få sin maktposition och förmenta oförvitlighet ifrågasatt. Missförstå mig inte nu. Jag hävdar inte att hon är någon ensam skurk i detta. Umeå kommun vimlar av sådana här chefer och politiker. Det är nämligen premierande att gå över lik. Man måste bara se till att det är rätt lik man går över. Som sagt, hon är/var inte ensam. Hans Lindberg, Anders Ågren, Lennart Holmlund, Peder Westerberg, Stefan Larsson, Dan Vähä m.fl. är några andra exempel. Listan kan göras hur lång som helst på kommunrepresentanter som ägnar sig åt härskartekniker och till och med rena lagöverträdelser. Lagöverträdelser som de till och med står och erkänner och verkar vara stolta över i tv-nyheterna.

Så, avskedandet av Susanne Aidanpää gick säkerligen inte rätt till och hon må ha haft helt rätt i just det ärendet. Mycket pekar ju på det. Men det här handlar mer om kamp mellan grå maktmänniskor än en kamp mellan gott och ont. De som förlorar mest på detta spel är medborgarna, väljarna, demokratin och hela samhället. Maktkorruption är det som ligger bakom detta beteende och vi alla får betala priset. Både bokstavligt och bildligt.

Jag vill citera min goda vän och fackliga kollega Johan:

”När slutar man vara socialdemokrat? När har man kompromissat bort tillräckligt av sin ideologi för att få sitta kvar vid makten att man inte längre ser sina rötter i det fackliga uppdraget? När tar färgblindheten över och röd blir gul? Var går gränsen, och hur ser det ut när man kliver över den?”

Stefan Löfven öppnar nu upp för att utöver inskränkningar i strejkrätten även göra förändringar, läs försämringar i arbetsrätten då alla kompromisser som Annie Lööf kan tänkas acceptera naturligtvis blir enorma försämringar för arbetstagare och fackliga medlemmar. Annie Lööf hatar fackföreningsrörelsen.

Arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö har en längre tid hävdat att regeringens utredning om inskränkt strejkrätt var ett beställningsjobb från IF Metall. Stefan Löfvens gamla förbund. Det låter helt logiskt, särskilt med tanke på alla de här utspelen som kommer slag i slag.

Är det inte dags att Socialdemokraterna byter namn till Socialliberalerna? För det är ju vad de är nuförtiden. Sen kan de skänka namnet Socialdemokraterna till Vänsterpartiet som verkligen är socialdemokrater.

Det är intressant hur olika aktiviteter påverkar varandra. Jag tror verkligen att Annie Lööfs antirasism är genuin. Ändå så verkar hennes och Centerpartiets politik i rakt motsatt riktning. Otrygghet och fattigdom har alltid drivit människor i armarna på extremister. Trots Lööfs tal om att värna och skydda människovärdet så gör hennes krav på en otryggare arbets- och bostadsmarknad att väldigt många människors värde sjunker i samhället.

Att som Annie Lööf och Centerpartiet vilja ge fritt spelrum för alla arbetsköpare att fritt sparka anställda eller kanske, genom att utnyttja och missbruka olika sorters tillfälliga anställningsformer, inte anställa dem alls visar på ett människoförakt som vi inte sett maken till sedan början på 1900-talet. Då fick många fattiga arbetslösa stå med mössan i handen och hoppas på de skulle få ett jobb för en dag, på ett bygge, i en hamn, något lantbruk o.dyl. Det kunde stå hundratals och vänta och hoppas och så dök det upp en arbetsköparrepresentant som sa att idag behöver vi 20 st. Så fick folk bjuda under varandra för att företagaren skulle kunna få så billig arbetskraft som möjligt. Detta är vad Lööfs och Centerpartiets politik ger. De säger det inte rakt ut utan förkläder det i språkbruk som valfrihet, låga trösklar in på arbetsmarknaden m.m. Betänk dock att låga trösklar IN betyder även låga trösklar UT från arbetsmarknaden.

Så när Centerpartiet talar om människors lika värde och antirasism så verkar deras aktiva politik i realiteten i rakt motsatt riktning.

Göran Skog i Norrmjöle bor granne med Norrmjöle golfklubb. Han bombarderas av golfbollar och har samlat på sig tre hinkar med bollar som slagit ned hos honom. En golfboll som slås ut från driving-rangen kan nå en hastighet på 200 km/timme och en boll gick rakt igenom Görans husvagn och en annan träffade en person som var ute och gick med en barnvagn i ryggen. Det är enligt klubben förbjudet att slå ut längre än 200 meter och det är medlemmarna informerade om. Detta struntar uppenbarligen en mängd medlemmar i.

När jag läste om detta så tänkte jag: Undrar hur det hade låtit från t.ex. Anders Ågren och Moderaterna om det hade varit en flyktingförläggning som hamnat i konflikt med en granne. Vi vet ju hur mycket Moderaterna stör sig på exempelvis tiggare, som inte slänger golfbollar på vare sig folk eller egendom. Just sayin’.

Vi vet även vad Ågren och Moderaterna anser om och vill göra åt skadegörelse som klotter och andra regelöverträdelser (så länge det inte gäller privatbilister då förstås). Japp! Kameraövervakning. Eller trygghetskameror som branschen kallar dem för att de ska låta lite mindre Orwellska. Så varför har vi inte hört några förslag från Moderaterna om hur vi ska hantera det här problemet? Det har ju pågått ett tag och som sagt, om det hade varit en flyktingförläggning så hade de garanterat sniffat upp det och orerat om det. Nu är det ju inte flyktingar utan moderaternas kärnväljare det handlar om och då är det ju inte så noga.

Men kanske vi skulle kräva kameraövervakning på golfbanan så vi kan få fast de som struntar i reglerna. Kanske taggade bollar? Vi måste beivra den här överklassterrorismen.

Möjligheten att vara anonym i samhället vid olika situationer är oerhört viktig, ja ibland helt livsavgörande. Vi har många människor i vårt land, till övervägande del kvinnor, som lever under konstant dödshot och som behöver det skydd som anonymiteten skänker dem. Det är ironiskt och tragiskt att vi har ledande politiker i Umeå som är beredda att tumma på det bara för att de inte tål att bli kritiserade. Det lyfts ideligen upp, inte minst i olika bloggar men även i intervjuer, hur fegt det är att skriva och uttala sig anonymt. Ska dessa människor inte få delta i den demokratiska debatten? En person ska dock inte behöva leva under hot för att kunna vara anonym. Det är var och ens rättighet att kunna vara det om den så önskar.

Låt mig meddetsamma säga att jag inte talar om de som använder anonymitet till skydd för att hota eller tysta andra människor. Det är ett samhällsproblem som måste bemötas med största allvar. Blir man hotad, vare sig öppet eller anonymt så ska det polisanmälas. Jag tror dock inte att man lyckas att stoppa hot och näthat genom att förbjuda människor att vara anonyma. Hot och andra låga angreppssätt har alltid förekommit och det har naturligtvis blivit lättare genom den digitala utvecklingen, inte minst med sociala medier. Men anledningen till förekomsten av detta beteende har enligt mig ett annat ursprung än ren ondska eller att det har blivit lättare. När det gäller politikerförakt eller hot mot makthavare så grundar det sig förmodligen främst på känslan av maktlöshet och förtryck. Att man ständigt blir sviken och arrogant bemött av inte minst den politiska makten. Parallellt har under de senaste 30 åren narcissism och egoism förespråkats och premierats i samhället där devisen ”jag tar ingen skit” har övergått i ”jag tar ingen kritik” och seriösa ideologiska diskussioner om hur samhället ska styras och resurser fördelas har ersatts av cyniska metoder för att försvara maktpositioner. Detta har blivit en drivande kraft för många makthavare, att söka upp, hänga ut och straffa de som vågar kritisera och sätta sig upp mot hyckleri, korruption och maktmissbruk.

En del politiska debattörer och partiföreträdare går ibland så långt att man hänger ut och försöker svartmåla politiska motståndare i syfte att vingklippa och oskadliggöra dem, istället för att bemöta de argument och den kritik som framförts. Jag har själv blivit utsatt för ett, visserligen inte alls så grovt som exemplet ovan, tafatt försök från Lennart Holmlund. Nu påverkade det mig inte nämnvärt, delvis eftersom jag inte skriver anonymt vilket Holmlund tydligen inte klarar av att ta in.

Detta avpixlat-beteende skulle dock kunna slå väldigt fel, för jag är inte helt säker på att Lennart Holmlund funderade på vad som kunde hända med mig om jag blivit ”avslöjad”. Det är nämligen inte bara mig han har den här attityden emot. Det är en stark princip hos honom att man alltid ska stå med sitt riktiga namn. Han verkar utgå ifrån att alla som är eller han tror är anonyma inte har rent mjöl i påsen och tar det som förevändning att försöka tysta kritiker. Faktum är att han faktiskt ”avslöjade” rena felaktigheter om mig. Nu är det inte lätt för Lennart Holmlund att veta att jag inte längre är medlem i Vänsterpartiet. Men just av sådana skäl så ska man vara försiktig med hur man uttrycker sig och inte bara vräka ur sig saker om andra i affekt, vilket verkar vara ett defaultläge hos honom. Om jag vill att det ska framgå att jag är eller har varit medlem i någon förening så är det upp till mig. Jag har dessutom ingen maktposition där jag kan påverka samhället i den utsträckning som t.ex. Holmlund själv har och inte minst har haft. För att inte tala om alla de politiker som är medlemmar i den religiösa sekten Frimurarna där helt klart politiska spörsmål diskuteras och säkerligen även avgörs. Där finns ingen insyn och jag har aldrig sett att Lennart Holmlund slängt med en kommentar om det medlemskapet när han skriver om eller till personer som är medlemmar där.

Nästa gång kan det vara en person som har skyddsbehov som han avslöjar identiteten på och då kan det sluta riktigt illa. Det är ett lite märkligt agerande från ett parti som hävdar att de är feminister och kämpar för utsatta människor. Denna händelse kan säkert framstå som liten och obetydlig men det handlar inte bara om händelsen i sig utan lika mycket om det tonläge och den attityd som man är med och sätter och förstärker i och med ett sådant här beteende.

På den borgerliga kanten har vi Anders Ågren som verkar vara helt besatt av övervakning av allmänheten för att få bukt med allt möjligt. Både verkliga och inbillade brott. Att Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i utredningar inte har kunnat visa någon särskilt effektiv verkan av just kameraövervakning av allmän plats rubbar vare sig honom eller Lennart Holmlund (som också han är väldigt förtjust i kameraövervakning av allmänheten) i sina övertygelser om dess förträfflighet. I andra fall när BRÅ säger något som passar deras agenda använder de dock gärna deras resultat för att styrka sina agendor men här väljer man att inte tro på dem.

Ett annat exempel är Thomas Hartman (S) som verkar tycka att det är problematiskt när någon anonymt kritiserar honom och då kallar det för påhopp men inte har några som helst problem med de som anonymt försvarar honom genom att bl.a. ägna sig åt påhopp på kritikerna. Dubbla standarder som dessa har blivit vanliga och är mycket farliga, särskilt när personer på tunga maktpositioner använder sig av dem för att skydda sina egna ställningar och karriärer. Även Hans Lindberg (S) har visat sådana här tendenser i den efterforskningshärva han snurrade in sig i när han frågade efter vem det var som uttryckt kritik mot bl.a. honom själv. När han blev tillfrågad om Meme-huvudstad Umeås verksamhet så luftade han även då missnöje med att de ansvariga verkade anonymt. Hans Lindberg sade ”utifrån demokratins synvinkel borde man stå för det man säger”. Det är ett intressant förhållningssätt med tanke på vad han och Socialdemokraterna i Umeå har sagt och sedan gjort.

Detta, att anonymitet i sig är ett hot mot demokratin återkommer gång på gång och jag köper det inte alls. Om detta missnöje med anonymitet bara riktade sig mot nätmobbare, hot, kriminella o.dyl. så skulle jag ha viss förståelse men människor som kritiserar makten på ett sakligt, humoristiskt och ofarligt vis kan aldrig vara ett hot mot demokratin. Snarare tvärtom.

Ett mycket värre hot mot demokratin enligt mig är den anonymitet och det hemlighetsmakeri som omgärdar många beslut som tas av politiker och högt uppsatta tjänstepersoner, ofta i symbios med näringslivet och då helt utan insyn och öppenhet. Om det inte vore för modiga människor i organisationen som vågar säga emot och fria medier (som t.ex. Holmlund också ofta angriper när de skriver något som han inte gillar) så hade vi medborgare inte fått veta någonting förrän det är försent och fullbordat faktum. Exempelvis, Apberget och utförsäljningen av lägenheterna i Bostaden.

Jag anser att alla beslut, kontakter, avtal och dylikt som tas och sker där kommunen eller någon av dess ledande politiker är en part skall vara helt offentliga och transparenta. Alla s.k. informella möten mellan t.ex. ett kommunalråd och någon företrädare för näringslivet skall vara förbjudna om de inte spelas in och redovisas för allmänheten.

Då anför säkert företrädare för kommunen och näringslivet argumentet ”företagshemligheter”. Då säger jag: SO WHAT? Varför är företagsledningars, högt uppsatta politikers och tjänstepersoners integritet viktig men inte vanliga medborgares? Om ett företags förehavanden med det offentliga är så känsliga att de inte tål transparens så har de inte där att göra. Varenda skattekrona som spenderas ska vara spårbar in i minsta detalj och kunna försvaras såväl ekonomiskt som etiskt och moraliskt. Detta sker inte. HÄR ligger som sagt det verkliga hotet genom korruption och hemlighetsmakeri.