Gör dig en kopp kaffe och en liten smörgås och sätt dig och lyssna på Katie Halpers intervju/diskussion med journalisterna Chris Hedges och Robert Scheer.

OBS! På engelska.

VAD fyller Nancy Pelosis resa till Taiwan för syfte mer än att jävlas med Kina?

Dessa galningar, Pelosi, Blinken m.fl. är narcissistiska psykopater. De beter sig som bortskämda enväldiga barnkungar från 1600-talet som anser att de agerar utifrån något gudomligt dekret. De är inte klara med att lägga Europa i ruiner än och redan skyndar de iväg för att starta ett tredje världskrig med Kina. Vad rör sig i huvudet på dessa människor? Tror de verkligen att de kan vinna ett krig mot Kina? Och jag menar inte att Kina skulle vinna. Ingen vinner ett sådant krig. That’s the end of the road. GAME OVER!

Du må ogilla, ja hata Kinas politiska toppskikt och system hur mycket du vill men den som stödjer detta tilltag är så korkad att jag inte ens kan finna ett passande epitet. Särskilt om du är en av alla de ca åtta miljarder människor som inte är miljardärer och äger en bunker på Nya Zeeland och som stått framför en spegel och lyckats övertyga sig själv att ett liv efter ett globalt kärnvapenkrig faktiskt är helt ok.

Det här handlar inte ett dugg om någon omtanke för invånarna på Taiwan, precis lika lite som man bryr sig om folket i Ukraina. Det här handlar om USA:s globala dominans, som håller på att glida dem ur händerna. Det här tankesättet som driver dem är ett virus som suttit i huvudet på USA:s politiska och finansiella toppskikt sedan åtminstone 1823 (Monroedoktrinen). De anser sig stå över alla andra folk och nationer. Det är en religiös dödskult men jag talar inte om den klassiska kristna fundamentalismen som vi vant oss att förknippa med galna republikaner, även om den säkert adderar extra galenskap. Nej, religionen i det här fallet är USA självt. Självbilden om den amerikanska överhögheten som i princip gör dem till gudar. De här s.k. ledarna bryr sig inte om någon annan än sig själva. Inte ens sina egna medborgare. De föraktar dem lika mycket som alla andra plebs runtom i världen. Tillhör du inte deras mikroskopiskt lilla elitklick så är du inte värd skiten under skon. De är beredda att riskera hela mänsklighetens undergång för prestige och stolthet. Snacka om hederskultur.

Ingen ska tala om för USA:s kongress talesperson Nancy Pelosi var och när hon vill resa. Hon gör fan som hon vill. Visst, total rörelsefrihet kan jag skriva under på som en princip men det finns något som heter politisk verklighet också. Skulle det vara ok att Kina blandar sig i politiken i Karibien och Centralamerika i samma grad som USA gör i Sydostasien och farvattnen kring Kina (eller i hela världen för den delen)? Är det ok om Kina patrullerar med en massa krigsfartyg utmed USA:s kust i Mexikanska golfen eller Stilla havet? Det finns grupper i vissa delstater i USA som vill ha utträde från unionen. Om Kina skulle uttala sitt stöd till dem och lova dem militär hjälp om det skulle bli skarpt läge, hur skulle USA reagera då?

Jag kan tala om hur USA skulle reagera. De skulle GO APESHIT och dra igång ett kärnvapenkrig på studs.

USA opererar efter principen: Vi får, inte ni. Gör som vi säger inte som vi gör. För då bombar vi skiten ur er.

PS!

Våra egna politiker är inte mycket bättre. Om de inte rent av stödjer Pelosis idiotdrag så säger de inte ens flaska. Inte ett uns av kritik. Totalt ryggradslösa. Jag undrar varför regeringen och övrig opposition vill ha ett tredje världskrig och vad de tror att de kan tjäna på det.

Jag hade tänkte skriva ett annat inlägg men så såg jag Lennart Holmlunds rubrik om Ryssland. Det är så mycket med kriget i Ukraina och diskussionerna i samhället kring det som provocerar mig. Egentligen är det fel att kalla det för diskussioner för rapporteringen, bedömningarna och kommentarerna kring det har från dag ett varit så enkelspåriga att man kan tro att vi lever i en diktatur. Det piskades så snabbt upp en antirysk stämning att jag inte kan frigöra mig från tanken att våra politiker och medier ville att detta skulle hända. Att krigsindustrin ville det är ju uppenbart och på något vidrigt vis logiskt med tanke på hur de uttalar sig och gör miljardvinster men att en så stor del av Sveriges och Europas politiker och medier hakat på är chockerande.

Man förintar medvetet sina ekonomier i länder som Storbritannien, Tyskland och Italien för att, som man tror, trycka till Putin. Man är beredd att offra inte enbart ukrainares liv i själva kriget (vilket är bottenlöst cyniskt i sig) utan även sina egna befolkningar. För vad? För en låtsad omtanke om en princip om staters suveränitet som man inte bryr sig ett skit om när det gäller exempelvis Irak, Syrien, Libyen, Venezuela, Bolivia m.fl.

I sitt inlägg använder Holmlund uttryck som ”ryssar ska man inte ha med att göra” och ”ryssarna är så underutvecklade att de kan inte göra pommes frites”. Detta är uttryck som möjligen springer ur Holmlunds avsky för Rysslands invasion av Ukraina och den är förståelig men de är generaliserande, felaktiga och rasistiska. Han kallar ryssar underutvecklade. Var har vi hört den sortens retorik förut? Majoriteten av den svenska politiker- och mediekåren gick häromdagen i taket när första delen av Sverigedemokraternas vitbok publicerades och tävlade om att misstro dess intentioner och påtala att ränderna aldrig går ur ett parti som SD. Sverigedemokraters generaliserande, fördomsfulla och rasistiska uttalanden har i åratal, rättmätigt, fördömts och fått hård kritik men byt ut ”ryssar” mot exempelvis ”araber”, ”judar” eller ”afrikaner” så ser ni direkt hur unkna och farliga den här sortens uttalanden blir.

Om Holmlund med pommesreferensen syftar på bristen på denna produkt så har det vad jag har förstått med råvarubrist att göra (något som vi i väst snart verkligen kommer förstå innebörden av). Även om det inte varit fallet så är receptet för pommes frites knappast någon statshemlighet och skulle en nation som skickar människor ut i rymden inte klara av att göra pommes (de hjälpte t.o.m. USA i flera år när deras rymdprogram gick i stå efter att rymdfärjorna pensionerades)? Nej, detta är hatpropaganda vars effekt blir en avhumanisering av ryssar som grupp, som helhet. Jag hoppas verkligen inte att detta är Holmlunds syfte p.g.a. av deras ledares handlingar utan att han uttryckte sig i affekt men det blir innebörden och effekten av sådana här uttalanden.

Någon säger kanske nu att, Patrik, du själv verkar ju hata amerikaner eftersom du skriver så mycket negativt om USA. Vem är du att uttala dig på detta vis? Jag hatar inte amerikaner och jag har aldrig sagt något så svepande om amerikaner som Holmlund och andra återkommande gör om ryssar. Det är de styrande, politiska och finansiella makthavare, som jag ”ger mig på”. Men inte ens mot dem har jag gått så långt som den svenska samhälls”debatten” gjort och fortsätter att göra mot ryska ledare. Allt som man kan anklaga Ryssland för har även många av de länder som hårdast förespråkar sanktioner och andra straff mot dem själva gjort och fortsätter göra sig skyldiga till. Lyfter man den här obalansen och särbehandlingen så anklagas man för att gå Putins ärenden och försvara hans handlingar.

Samma taktik används i andra fall som Syrien och Assad, Venezuela och Maduro m.fl. Det är ohederligt och får ofta en barnslig aura omkring sig. Dessa ledare må vara odemokratiska och ha alla möjliga brister som vi i väst tycker illa om men för det första är det inte vår utan dessa länders befolkningars sak att ta i tu med detta och välja sin framtid och för det andra saknar vi totalt trovärdighet i vår spelade omtanke för dessa människor när vi samtidigt, inte bara blundar för, utan rent av allierar oss med och stödjer länder och regimer med minst lika hemskt, ofta värre, facit vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. För att inte tala om hur vi själva nu glider allt djupare ner i det auktoritära träsket med censur och fängslande av journalister, visselblåsare och dissidenter.

Att tala om och förespråka en fredlig lösning genom förhandlingar med och ofrånkomligen eftergifter till Ryssland är inte detsamma som att försvara deras invasion eller stå på deras sida. Förhandlingar och kompromisser är den enda långsiktiga och hållbara lösningen på konflikter. För att underlätta en sådan så måste demoniseringen och avhumaniseringen av ryska folket och faktiskt även dess ledning upphöra, hur bittert det senare än känns.

Men Putin och hans regim har ju begått så hemska brott. Ja, visst, men här understryker jag legitimiteten i en framtida lösning. Hade ledare som Obama, Clinton, Bush, Blair, Sarkozy m.fl. accepterat att ställas inför Haag-tribunalen (jag begär inte ens att de skulle ha fällts även om jag anser att de hör hemma i fängelse) så hade argumentet för att ställa Putin inför densamma fått en helt annan legitimitet. Den blir emellertid särskilt svag då det dessutom är länder som USA och UK (som alltså givit sina egna förbrytare frisedel) som går i bräschen för att dra Putin inför rätta. Sen underlättas det ännu mindre av att vare sig Ryssland eller USA ratificerat medlemskap i eller erkännande av den internationella brottmålsdomstolen, ICC.

Men vi vanliga medmänniskor i samhället kan och bör göra vår del och sluta med generaliserande, fördomsfulla och rasistiska uttalanden om och angrepp på olika nationaliteter, samhällsgrupper och minoriteter. Det här kriget, som alla andra krig är en kamp mellan den självutnämnda och korrupta eliten och överheten i olika länder men de som får bära bördan och lidandet är vi, det vanliga folket, de styrda. Vi är fler än de. Kom ihåg det. Men de är skickliga på att ställa och hetsa oss mot varandra med nationalistiska och känslomässiga begrepp och symboler.

Vi har mer gemensamt med våra jämlikar i andra länder än med ”eliterna” i våra egna länder.

Vi är fler!

At the Collision tech conference in Toronto on 6/21/22, before a hostile audience filled with members of the corporate press, The Grayzone’s Max Blumenthal and Aaron Mate explain how the mainstream media is the most prolific source of disinformation on the planet, working closely with the national security state to cultivate public support for war while deflecting scrutiny from the oligarchy that controls it.

||| The Grayzone |||

Valfusk! Det är väl bara såna som Putin som håller på med sånt? Eller? Detta är ett intressant inlägg om hur Demokraterna inte verkar sky några medel för att hindra senatorskandidaten Matthew Hoh från The Green Party att komma med på röstsedeln inför hösten. Detta trots att de gjort allt rätt och uppfyllt kraven med råge. Valfusk av liknande slag är inte ovanligt. Demokrater och Republikaner samarbetar till och med för att stänga ute andra partier för att slippa konkurrens om väljarna.

Ibland kan det kännas lite kluvet att få rätt. Så är det i detta fall. För när jag hävdade att våra politiker står och ljuger när de försäkrar att det med ett NATO-medlemskap inte kommer några kärnvapen på svenskt territorium så hade det naturligtvis varit trevligt att ha fel. Chansen för det grusades när regeringen i sitt brev till NATO deklarerar att ”Sverige accepterar NATO:s inställning till säkerhet och försvar, vilket inkluderar den avgörande roll som kärnvapen spelar, och har för avsikt att delta fullt ut i planeringsprocessen för NATO:s militära struktur och kollektiva försvar, samt är berett att sätta in styrkor för alla alliansens uppdrag”.

Detta innebär i korta ordalag att vår regering, om NATO (USA) ber om (kräver) hjälp i något eller några av sina många militära korståg runtom i världen, lovar att medverka. Visserligen har Sverige redan utan medlemskap varit väldigt villiga att bistå och vara med vid olika operationer, mest utmärkande är väl svenska truppers medverkan i förstörelsen av Libyen 2011, så det blir väl inte så stor skillnad kan någon tycka. Men det är en stor skillnad. För även om samtliga regeringar under 2000-talet varit och agerat totalt undergivet gentemot NATO och USA så skulle det utan ett formellt medlemskap åtminstone i teorin vara möjligt för en annan mer human och fredssträvande regering att avböja dylika hemskheter. Med ett formellt och fullständigt medlemskap så blir den möjligheten närmast obefintlig. Teoretiskt sett skulle Sverige naturligtvis kunna säga nej till det mesta men med våra makthavares underdåniga beteendefacit i handen ser jag det som högst osannolikt.

NATO är inte en försvarsallians. Det räcker inte med att kalla det för det för att det ska vara det. Östtyskland hette Tyska Demokratiska Republiken. Blev de demokratiska för det? En försvarsallians attackerar, invaderar och ockuperar inte suveräna stater. En försvarsallians är till just för att försvara sig och sina medlemmar om de blir attackerade. Det är inte vad NATO sysslar med. Att attackera och bomba mindre länder på andra sidan jordklotet sönder och samman kan omöjligt definieras som en försvarshandling.

Svenska medborgare bör fundera på om de vill sända sina barn att dö i alla de krigshärdar som USA redan har sina fingrar i och framtida sådana de planerar att starta. För med återinförd värnplikt är det inte längre bara de som aktivt anmäler intresse för dylika utlandsuppdrag som kommer sändas iväg för att med automatkarbiner och bombmattor sprida västerländsk ”demokrati”.

Det här är ett svar på en kommentar till ett inlägg om Kina som jag gjorde den 25/6-2022. Då VK tydligen har lagt en begränsning på hur lång en kommentar får vara och mitt gensvar blev längre än den gränsen så gör jag det som ett separat inlägg istället.

Hej Christer och tack för din kommentar.

Jag tyckte att Isabella Weber var väldigt tydlig i inslaget. Hur du kan få detta till propaganda förstår jag inte. Men det verkar vara en samhällssjuka nu att allt som man inte tycker om och som inte följer västvärldens uppfattning och diktat till punkt och pricka ska brännmärkas som framförallt rysk eller kinesisk propaganda. Sen produceras och expedieras naturligtvis en hel del propaganda men det gäller ju alla statsmakter och även näringslivet. Ta den störtflod som väller över oss dagligen från våra regeringstrogna medier i väst. Där man blandar sanning med halvsanningar, överdrifter och lögner hej vilt och alla som vågar ifrågasätta någonting anklagas för att gå Putins, Maduros, Jinpings o.s.v. ärenden. Det känns inte direkt som ett kännemärke för demokrati och hedrande av yttrandefrihet. Man ska absolut vara kritisk och inte per automatik ta allt som skrivs och sägs som sanning men det är en lika stor synd, om inte större, att tro på allt som sägs av den sidan man gillar och avfärda allt från den man ogillar.

Vad i det som professor Weber säger kvalificerar sig som lögner enligt dig?

Ingenstans i klippet hyllas kommunismen eller uppmanas väst att följa Kinas exempel. Det handlar om att förmedla en bild av skeendena så nära sanningen som möjligt, förankrad i verkligheten. Vad som verkligen har hänt i Kina, varför och hur. Då är det viktigt med så många olika inputs som möjligt och låta människor tolka och avgöra själva vad de anser vara mest trovärdigt. Eller anser du att staten ska avgöra det för individer – som man gjort och fortsätter att göra genom varningstexter, blockering och nedstängning av olika medier? Det är en våldsam ironi att liberaler i väst anser att vi ska lyssna på frihetskämpar i diktaturer som har levt under förtryck, blivit avskärmade från omvärlden och förvägrade vår upplysta kultur med yttrande-, val- och åsiktsfrihet, samtidigt som våra makthavare inte litar på sina egna invånare trots att de har åtnjutit all denna upplysning och frihet i decennier. Nej, vi ska ”skyddas” från farliga influenser och ”fientlig” propaganda av pappa staten. Hur passar frihet in i det konceptet?

Kinesisk kultur och samhällssyn skiljer sig på många sätt från t.ex. den i Västeuropa, om man nu ens kan klumpa ihop hela Västeuropa som en kultur, vilket jag tvivlar på, men vi gör det väl för diskussionens skull. Många av de beslut, lösningar och projekt som Kina tagit och genomfört kan mycket väl vara svåra och ovälkomna att genomföra i Västeuropa. Det beror inte enbart på att Kinas politiska struktur och system skiljer sig från våra utan påverkas naturligtvis även av landets historia, traditioner och sociala strukturer, som sträcker sig tillbaka långt innan revolutionen 1949. Även geografiska förutsättningar spelar självklart in.

Att synen på staten i Kina skiljer sig en hel del från vår är knappast förvånande om man tänker efter. Tänk på alla de kulturella skillnader som existerar bara mellan länderna i EU eller mellan de nordiska länderna och USA. Hur vi ser på allmän och fri sjukvård, vapeninnehav, abort, registrering och lagring av personliga data m.m. Effekten av att hundratals miljoner kineser lyfts ur fattigdom och givits möjligheter som de bara kunde drömma om för 30-40 år sedan ska inte heller underskattas.

Att dela in världen i gott och ont är inte bara korkat utan kontraproduktivt, rent av skadligt, för samhällsutvecklingen. Vi ska lära av varandra och då kan vi inte kasta ut barnet med badvattnet genom att fördöma allt från exempelvis Kina bara för att vi inte håller med om deras politiska system. Det finns mycket i Kina som jag ogillar och fördömer men även en del som vi kan se på och lära av. Kina har gjort precis det med väst. De har lärt och tagit de delar de tyckt ser bra ut och tror kan gynna deras land och befolkning och kombinerat dem med inhemska traditioner och lösningar.

Kina har inte yttrande- och tryckfrihet på samma sätt som vi vant oss vid i många västländer men att det skulle vara förbjudet att producera och publicera ett inslag där man visar att den gängse bilden av t.ex. USA i Kina är felaktig på många punkter har jag mycket svårt att tro. För det var ju vad detta inslag handlade om, fast omvänt.

Man kan inte kritisera det styrande partiet och dess politik hur som helst och det anser jag är odemokratiskt och fel men att det skulle vara omöjligt att lyfta fram felaktigheter om och positiva aspekter av omvärlden är knappast kontroversiellt eller förbjudet i Kina. Kineser har i allmänhet mycket goda kunskaper om omvärlden och Kina är inte ett slutet land som Nordkorea. Många kineser reser och studerar utomlands. Med sådana kulturella och intellektuella utbyten är det omöjligt att hindra att kunskaper om omvärlden sprider sig i det kinesiska samhället. Det strävar man inte heller efter att göra. Varför skulle man i så fall tillåta dylika utbyten? Det faller på sin egen orimlighet.

Som avslutning skulle jag vilja beröra det du kallar ”den fria världen”. Om det är, och det tror jag det är, väst med USA, Kanada, Australien, UK och Västeuropa du åsyftar så ifrågasätter jag starkt det epitetet. Om det någonsin har varit sant och legitimt så är det definitivt inte det längre. Vi har i decennier matats med bilden av att vi lever i ett fritt samhälle och ja, jämfört med många länder så har vi åtnjutit ett samhälle med högt i tak vad gäller yttrandefrihet, tryckfrihet, åsiktsfrihet m.m. Det är inte tu tal om det. Frågan är om det verkligen har varit så fritt som varudeklarationen påstår och framförallt, om det fortfarande är det idag. Vi ska också komma ihåg att många av de länder vi idag kritiserar för att vara auktoritära och odemokratiska är det, om inte alltid direkt så åtminstone indirekt, genom våra koloniala ingripanden även efter 1945, med stöttande av gerilla- och terrorgrupper, statskupper och rena militära ingripanden, inklusive invasioner. Många gånger har skälen som angivits för ingripandena varit just att stoppa en diktator och/eller införa demokrati men i samtliga fall har länderna lämnats i värre skick än de var innan väst kom och ”hjälpte till”.

De friheter som vi hyllar och besjunger i väst är inget vi fått till skänks eller som har uppstått av sig själv utan något som våra föregångare har offrat både liv, hälsa och heder för. Denna utveckling har varit starkt motarbetad av samma krafter som än idag motarbetar progressiva och demokratiserande idéer och processer, nämligen storföretag, storbanker, oligarker och makthungriga politiker. Som lök på laxen avvecklas många av dem nu i en rasande fart runtom i det du kallar ”den fria världen”.

Inte minst med den nya teknikens hjälp så övervakar och kontrollerar våra makthavare, både folkvalda och privata aktörer, oss i en omfattning som skulle ha gjort Stasi i Östtyskland gröna av avund. Journalister, visselblåsare och dissidenter övervakas, hotas, tystas, torteras, censureras, fängslas och mördas som aldrig förr (ex. Julian Assange, Daniel Hale, Abby Martin, Craig Murray, Steven Donziger, Chelsea Manning, John Kiriakou m.fl.). Lagar införs som gör det lättare att hindra och slå ner demonstrationer (ex. i UK). Minns brutaliteten mot Black Lives Matter-protesterna, Occupy Wall Street, Keystone XL, lastbilsprotesterna i Kanada. Införande och experiment med s.k. sociala kreditsystem i Kina kritiseras högljutt i väst, samtidigt suktar man efter att implementera likadana system själva (ex. Bologna i Italien). UK är det land som har flest övervakningskameror per capita i världen. De auktoritära system och bestämmelser som man kritiserar Kina för eftersträvas, utvecklas och införs också i väst och svepskälen är desamma som i Kina, att minska brottsligheten och öka tryggheten för dig, invånaren. Så det är inte övervakningen i sig våra makthavare vänder sig emot utan vem som utför den.

Detsamma gäller kränkningar av mänskliga rättigheter genom fängslanden, tortyr, slaveri där väst ständigt pekar finger åt andra länder samtidigt som våra regeringar själva gör sig skyldiga till samma brott en masse. Ta USA:s fängelseindustri där fångar utnyttjas som gratis arbetskraft, hyrs och lånas ut till kommuner och förvaltningar som gjort sig så beroende av denna billiga resurs att budgeterar med det i åtanke och fruktar stora ekonomiska underskott om de inte hade tillgång till den. USA:s befolkning utgör ca 5% av världens befolkning men har 25% av världens alla människor som sitter i fängelse. En majoritet av dessa är svarta och latinamerikaner, en klar effekt av Bill Clintons ”Crime Bill” från 1994, som för övrigt Joe Biden stolt deklarerat att han författat. I och med att fånghanteringen är en vinstdriven industri så skapas en efterfrågan på nya fångar och skärpta straff för ickevåldsbrott som även små innehav av t.ex. marijuana och småstölder tillfredsställer den efterfrågan. Många människor som med små offentliga medel hade kunnat komma på rätt köl igen blir istället effektivt introducerade och inkorporerade i den kriminella världen och döms att tillbringa resten av sina liv inlåsta som guldkalvar för de vinstdrivna fängelserna.

Guantanamolägret, de hemliga s.k. black sites dit terrorister (verkliga och inbillade) sänds för att torteras i ”skydd” från internationella lagar och avtal. S.k. ”defunding” där företag som Youtube, PayPal, Facebook m.fl. stänger av stänger av människors möjlighet till inkomst och försörjning för att de sagt eller skrivit åsikter som går emot eller kritiserar det som stat och myndigheter anser. Lagändringar som syftar till att skydda och ge krigsbrottslingar från de egna krigsmakterna åtalsimmunitet. Inget av detta legitimerar att andra länder, regeringar eller politiska grupperingar bryter mot internationella lagar och avtal genom att begå krigsbrott eller brott mot mänskliga rättigheter men vill man bli tagen på allvar och åtnjuta minsta respekt, legitimitet och trovärdighet för sin kritik och sina anklagelser så måste man föregå med gott exempel.

Om man vill försöka påverka länder som t.ex. Kina, Ryssland eller Iran på ett långsiktigt och hållbart sätt så är isolering och militarisering inte rätt väg att gå. Men man måste också vara beredd på och öppen för att påverkansprocesserna går i båda riktningarna. Kompromisser, samarbete, tålamod och utbyte av idéer är den enda gångbara och hållbara vägen att gå om vi vill leva i en värld av fred, respekt och utveckling. Att överleva klimat- och miljöhoten kräver definitivt detta.

Det går alldeles utmärkt att vara både kritisk och positiv till flera saker samtidigt. Man måste inte svära hundra procent trohet till en tanke eller ett system för alltid. Att isolera sig och tro att det system man lever i och de sätt man hanterar samhällshändelser på är det bästa, enda och slutgiltiga är mycket farligt och är dömt att leda till intellektuell, kulturell och ekonomisk stagnation och förfall.

Jag skulle kunna hålla på i evighet med detta svar men det får räcka med detta. Åtminstone tillsvidare.

Den konservativt dominerade högsta domstolen i USA har upphävt Roe v. Wade. Som väntat blev det kraftiga reaktioner från många håll. Republikanerna firar och Demokraterna är förkrossade. Eller är de? Ja, många som röstat på Demokraterna är genuint bestörta men ledningen inom det Demokratiska partiet verkar ha en annan syn på saken. De deklarerar upprymt att nu blir detta en valfråga. Detta ses som det gyllene halmstrået som ska rädda dem från en total slakt i mellanårsvalet i november. Då ska de försöka rida på föreställningen att det är Demokraterna som alltid stått upp för och försvarat kvinnornas rätt till abort och makt över sina egna kroppar. Fast riktigt så självklart verkar det inte ha varit och vi talar inte om ”förr i tiden” utan Obama, Biden, Hillary Clinton m.fl.

Tänka sig! Milton Friedman och hans nyliberala kompisar hade fel.