Giny Mateke, Storuman

The return of the German. Random shit.

Av , , Bli först att kommentera 0

Surprise! She´s back! 

Och fråga mig inte hur det gick till, det vet knappt jag själv. Bara hamnade här på något konstigt sätt. Att jag ens kommer ihåg mitt inloggningsnamn med lösenord. WHATUP.

Har jag en gång börjat får jag väl fortsätta. Är ju trots allt nästan 2 år sedan jag var inne här sist. Jag bjuder på en liten dokumentation som jag skrivit om min Skottlandsresa som jag varit på i en vecka i början av april. Enjoy, you never know when I´ll be back.

 

Klockan ringer tidigt på morgonen en onsdag den 6.april 2011 och en inte alls så trött tjej kliver upp, redan vaken sedan någon timme tillbaka och exalterad över vad som komma skall. Det visar sig vara en regnig och kylig dag och trots den dystra synen ur fönstret kan hon inte annat än gilla läget. Den här tjejen ska resa långt, och tanken av vart det bär av samt vad det innebär trollar fram ett leende på hennes läppar. Så hon hade sett framemot denna resa!

Väskan är packad och lite nervös är hon trots allt att det kommer väga för mycket, men när hennes käraste Neffe kommer förbi, som också skall med blir hon genast lugnare. Han hade nämligen både tyngre och större resväska med sig. Så ingen kris här inte, allt är under kontroll! Tillsammans tar de sitt pick och pack och beger sig till nästa kvarter, där skjutsen till flygplatsen väntar. På vägen plockar de upp ännu en till passagerare, Ryssen, och tar en kort stop på Campus Hultsfred för att vänta in bil nr. två. Den är fylld med fem stycken resesällskap till och det tar inte länge innan gänget är iväg för att ge sig av mot Göteborg, där flygplanet väntar på att dem mot väst.

Bilturen tar dem ett par timmar och det regnar hela vägen, dock byter de av varandra med körningen och resterande passar på att ta igen lite av den bristande sömnen från gårdagens natt. Framme i Sveriges näststörsta stad är det – trots förväntat – inget vidare problem att hitta till den lilla flygplatsen och på plats väntar några till från klassen som skall med. Dock är gänget lite tidigt så de får ha ett par timmars tålamod innan flyget lifter. Tiden går och resten droppar in en efter en, tillsammans är de slutligen sjutton stycken och resmålet heter Skottland, där de ska tillbringa den första dagen av den åtta dagars långa trippen i landets huvudstad; Edinburgh.

Bara en av dem hade varit där innan, så ingen visste riktigt vad som väntade. Den första uppfattningen gav utsikten ur flygplansfönstret, som visade en otrolig grön och lätt molnig syn över den gamla staden. Vädret var fint och solen värmde upp allas frusna hjärtan. Här var det nu dags för dagens guide att ta över och leda gruppen till dagen kommer gå mot sitt slut. Det är Daniel som får ta plats och han börjar med att se till att alla kommer på bussen Airlink som tar dem till Waverly station, hjärtat av Edinburgh. Väl framme och bara runt hörnet finns St. Christophers Inn, ett hostel där han ordnat boende till dem och de delas upp i tre olika rum. Från och med här är det fritid som gäller.

Boendet är enkelt och gänget sover i under- och överslaf. Det är dock ganska trångt i rummen, men till det låga priset de fick betala var det inget man att reagera över. De sex tjejer som fick rummet på sjätte våningen kunde dock inte låta bli att klaga över alla trappor de var tvungna att bestiga för att komma fram. St. Christopher´s Inn hade även två restauranger och barer att bjuda på, men de skulle ha tillräckligt med tid att upptäcka dessa vid ett senare tillfälle. Nu var alla hungriga efter resan och magen kurrade; dags att äta något!

Gruppen splittrar upp sig i mindre gäng och alla går sin egen väg. Guiden Daniel går med Tysken och en filippinsk tjej till McDonalds, där hon var skyldig honom en måltid. De tar det bara lugnt och när mättnaden i magen hade lagt sig begav de sig på en liten utforskningstur runt Edinburgh centrum. Flitigt togs det kort och Tysken passade även på att kolla upp vägen till Edinburgh castle. Den kommande dagen skulle nämligen vara hennes tur att guida och hon ville undvika komplikationer på vägen (dock visade det sig vara lättare än förväntat att hitta dit och promenaden från hostllet till slottet skulle lyckligtvis inte ta längre än en kvart). Hon andades upp och såg emot morgondagen.

Dock var dagen långt ifrån över och Tysken och Guiden fortsatte längs Royal Mile, den mest turisttäta gatan i hela Edinburgh. Där kollade guiden Daniel även upp sin kvällsaktivitet, som var lika enkelt hittat. Nöjda över sin förberedande insats begav de sig tillbaka till hostllet där de hade bestämt träffpunkt 19.20 med resten av gruppen för att tillsammans bege sig mot Mary Kings Close, en väldigt känd och populär besöksattraktion i Skottland. De gick en guidad tur under jorden och fick lära känna en helt annan värld som uppenbarade ett helt annorlunda sätt att leva. Slutsatsen var att forntida människor verkligen inte hade det lätt att klara och överleva sin vardag med alla sina strapatser, som då till och med ansågs som helt normal.

Guiden som ledde dem runt i Mary Kings Close var klädd i en gammaldags skotsk dräkt och hade mycket spännande berättelser att dela med sig av. Det togs även kort i en av de trånga, mörka gångarna med infrarödkamera och ville man kunde man sedan köpa sin bild (vilket dock ingen i gruppen nappade på). Efter den intrycksfyllda vandringen genom dåtidens Edinburgh möttes gruppen upp utanför och gjorde en liten utvärdering om dagen. De flesta verkade rätt nöjda och guiden Daniel fick bra omdömen. Morgondagens guider Eksjöbon och Tysken tog tillfället i akt att dela med sig av lite information om morgondagen och sedan återvände gruppen till sitt hostel, där de flesta gick och la sig, för att vara utvilade inför dag två som redan väntade i gryningen på den omfattande Skottlandsresan.

 

 

Bli först att kommentera

Bloggvärde?

Av , , 1 kommentar 1


Förstår inte hur det kan vara möjligt men okej!

1 kommentar

Stockholmsbloggen. Lite försenad

Av , , Bli först att kommentera 0

I Stockholm ja, där hände det en hel del. Så mycket att man inte hunnit sätta sig ned och berätta om det! Dessutom gav jag upp där datorn på Vandrarhemmet då den för tredje gången slukade upp all min text igen och lät den försvinna i tomma intet. Har kommit fram till att även om min dator inte är världens bästa så är den dock fortfarande den bästa och mest älskade.

Efter måndagen har vi hunnit vara på Slottet och beundra deras ‘soldatkonsert’ samt olika museér(eller heter det museum i plural också?) därkring i stan. Även Gröna Lund och Skansen har vi besökt samt en Trädgård där en grön plant blommade ikapp med hundratals många andra vackra växter. Själv så var jag även i Kungsträdgåren och sniffade i mig det som fanns kvar av förra sommarens EM-känsla/stämning. Det var inte mycket, men jag ville ändå så gärna bara se det med egna ögon.

Shoppat har man som en galning och samlat på sig ett par antal grymma fynd, men förvånansvärt nog så blev det inga skor för mig! Blev helt överraskad. Ett gäng var vi också som såg biopremiären av Änglar och Demoner. Längst fram fick vi några sista återstående platser och det var en ny upplevelse för mig! Texten blev lite jobbig att läsa, men man vande sig till slut. Att dessutom sitta i en riktig stor och fullsatt biosal jämfört med ett Folkets Hus med typ, fylld med max 20 pers var lite skillnad. Filmen var i alla fall helt värd att se, vilket jag inte hade trott! Da Vinci Coden gjorde mig riktigt besviken så jag förväntade mig inte mycket av Änglar och Demoner, men lätt att den var riktigt bra! Så den kan jag bara rekommendera.

Veckan gick alldeles för fort! Men mycket kul hade man. Trevligt att man fick se mer av Stockholm och upptäcka dess värld! Nu har jag ett mycket bättre och mer positivt intryck av staden. Varje dag var underhållande på sitt sätt och överallt såg man lite underliga människor. Intressanta syner fick man framför ögonen! För varje dag en mer galen.

En låt som fastnat helt på min hjärna sedan man såg Dead by April spela den live den 15.maj i Malmö: Trapped
Asgrymt band!

Bli först att kommentera

Stockholmsbloggen volume 1 2/2

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 2. Lungt, ta det bara lungt…

Dag två, försök två. Under gårdagen anlände vi, vill säga gänget som jag går Foto B kursen med via Lapplandspilen i Stockholm. Efter den långa och slitsamma tolvtimmars-bussresan kände vi oss rätt så slut och alla var trötta och sega. Att vi välkomnades av regn och kylig och blåsande luft gjorde inte saken särskilt bättre. Men det gällde att ha tankarna på annat håll, nämligen att hitta vägen till Fridhem, stadsdelen där vandrarhemmet ligger. Vandrarhemmet som ger oss ett tak över huvudet fram tills på Fredag. Hit och dit, fram och tillbaka, och slutligen hamnade vi rätt. Ombyte och mini-uppfräschning skedde och sedan begav vi oss raka vägen tillbaka in till stan igen.

Syftet av vårt uppehåll i landets huvudstad är en studieresa. Många av våra årskurskamrater följde med, fast med andra kurser och mål under vistelsen här. Gårdagen innebar för oss Foto B:are ett besök på Skansen. Första gången för mig och det var rätt trevligt att gå där måste jag säga, lagomt mysigt och med massor djur att ‘nawa’ åt. Favoriterna för alla var aporna, och en ekorre var the absolute and only one ShootingStar. Fanns en hel del kort att knäppa där helt enkelt, vilket ju vårt främsta mål under denna veckan är. Men jag kan inte hjälpa att jag hela tiden känner mig som en turist med kameran redo hela tiden! Är less den känslan.

Även Shopping har vi hunnit med. En klasskamrat och jag gjorde några riktigt fina fynd igår vilket gjorde humöret gott. Även vandrarhemmet vi bo på kan inte få en på dåligt humor – som vissa andra – då det känns som på ‘hotellnivå’. Fina och rena rum, hygieniska duschar och toaletter samt Internet, TV och frukost. Jag delar rum med min bästa apkompis och det funkar utmärkt att bo här. Det enda minus är de väldigt tunna väggarna, vilka i princip släpper igenom minsta lilla ljudet.

Jag hoppas bara på att mitt konto överlever denna resa, då den på långa vägar inte är över ännu och jag redan lyckats göra mig av med öförväntad mycket cash.

8 underbara månader tillsammans med Älskling på torsdag och jag vet att: Faith Hill – There you´ll be

Bli först att kommentera

Stockholmsbloggen volume 1 1/2

Av , , Bli först att kommentera 0

Kul! Där sitter man och skriver rad efter rad ett fint och detaljerad blogginlägg om dagens innehåll och så försvinner texten bara när man ska publicera den. Trevligt, visar ju hur uppskattad mitt skrivande var och att intresset att visa det för andra var mindre än en mini skitpartikel. Jävlar om inte det funkar nu. Vilken början på Stockholmsbloggen! Morgondagens försök ska förhoppningsvis lyckas…

Får trösta mig med: Butthole Surfers – Dracula from Houston

Bli först att kommentera

Helt galet

Av , , 2 kommentarer 0

Vilken galen dag! Den började verkligen inte som jag hade tänkt mig, men slutade däremot ännu bättre än förväntad.

Allting började nog med att jag satt uppe och pluggade till halv fyra i natt. Det var jätte viktigt att jag skulle nöta in allt detta så jag körde på tills min kropp strejkade totalt och helt enkelt inte orkade med längre. Eftersom ja skulle upp lite extra tidigt ställde jag om klockan till 05.40 och 05.50 för att försäkra mig att jag skulle ta mig upp för att på så sätt hinna med bussen 06.30 till Lycksele. Men när jag vaknade upptäckte jag att min buss hade gått för tio minuter sedan! Det var för sent.

Var min första tanke i alla fall. Trodde verkligen inte mina ögon när jag kollade klockan på både telefonen, väggklockan och på datorn för att försäkra mig. Jag hade försovit mig, det var bara att inse! Och det händer så gott som väldigt, väldigt sällan i mitt liv så jag förstod verkligen ingenting. Men så lite sömn som min kropp fick stå ut med antar jag den tog sig lite extra. Som tur så gick ju en buss till så att jag fortfarande kunde hinna till Lycksele i tid, men det kändes betydligt mer stressigt! Frågan var, hur i hela världen kunde jag försova mig just denna dagen av alla?!

Men de var långt ifrån allt. När jag då gav mig iväg för att hämta ut pengar så jag kunde betala bussbiljetten ville ju automaten inte ta mitt kort. ‘Oläsligt’ var det enda han spotta ut till mig. Okej tänkte jag, skit i det då, ringer jag väl en kompis som bor alldeles i närheten och frågar henne om jag kan låna en Hundring. Ja, då hade jag ju glömt telefonen hemma också! Jag hamnade nog i ett moment av panik vid det tillfället. Blev lagom orolig och fruktade att de skulle fortsätta såhär, fast ännu värre, men som tur löste sig allting trots allt!

Innebär att jag både hann få pengar, hann fram till Lycksele i tid, hann till mitt prov, klarade det dessutom så nu har jag…DADIDADIDAAA… klarat och tagit körkortet! Så skönt det känns. Men tror det roade ödet att reta mig sådär.

Hoppas föresten att ni gillar min Film i nedanstående inlägg. Måste ju säga att det glädjer mig att se att vid detta tillfälle nästan upp till 300 redan kollat på den. Tack :) !

Jag nöter: Emorangers – Ghost Bullet Theory

2 kommentarer

Allt om Storumans stora Fridaövning!

Av , , 2 kommentarer 0

Vad var det egentligen som hände den 18:e februari 09(står fel datum i filmen), den där onsdagen här i Storuman? Vad var det som pågick utanför Luspengymnasiet, varför var det sådan folksamling? Och varför ryckte polisen, räddningstjänsten, ambulansen och brandkåren ut på en insats?

Se allt och lite mer i min nya video =) :

2 kommentarer

Jaha, dags för Melodifestivalen igen då

Av , , 1 kommentar 0

Jaha, då sitter man här igen och återigen tittar man på Melodifestivalen 2009. Trots att jag var totalt utan ord efter förra veckans program så hamnar jag här igen trots allt. Skillnaden från idag och förra veckan är att jag inte förväntar mig någonting. Bäst så, för då slipper man att besvikelsen. Men seriöst, vad håller dem på med?!

Hoppas åtminstone på att bidragen idag är bättre och att ‘rätt’ låtar går vidare också. Hade underhållit mig bättre! Bara att tänka tillbaka till förra veckan och höra bland annat Emilias öronplåga i minnet… *får hurven*
Man kan då lugnt säga att man inte hade missat något om man inte hade sett programmet. Så lyder min åsikt i alla fall. Finns ju dem som tycker det hela är helt okej och fungerar utmärkt utan Christian Luuk och Björn Gustavsson.

Ändå att dem är i Skellefteå! Känns faktiskt som om det bara vore runt hörnet. Om jag ska va ärlig hade de ändå vart jävligt intressant att joina publiken i Kraftarenan ikväll, bara för att uppleva den härliga stämningen och att uppleva Skandinaviens största TVproduktion på riktigt. Helt säker över att det hade varit helt gigantiskt att sitta där och vara med!

Men men, jag sitter här som sagt och finns inte så mycket att göra åt det heller. Ser vi väl hur det kommer sluta ikväll.

Jag nöter: Timo Langner – Umlaufbahn

1 kommentar

K-A-L-L-T!

Av , , Bli först att kommentera 0

Giny M.Storuman idag där runt 3-tiden

Herren i himlen ändå vilken kall dag detta har varit! Enligt tv4vädret.se så är det för tillfället -14 och det känns som -20. Vad dem än påstår det är för temperaturer där utanför behöver man då ingen upplyssning i siffror för att fatta så grymt kallt det är! Kanske ingen sällsynthet för Norrland det här alls, sådana lägen men idag har jag då reagerat extremt på det. Bara blev så. Så just nu kan jag säga att jag sitter riktigt bra här i mitt varma rum i min lagom mysiga säng. Fast jag klagar inte, allt är bättre än att behöva befinna sig ute.

Sådan frusen person man är utav sig ändå! Det här är verkligen inte rätt miljö för mig. Värmen är och förblir ju helt enkelt det bästa. Därför önskar jag mig så mycket att det kunde bli vår nu så snön kunde börja tina bort och solen kunde värma upp alla frysna hjärtan. Det hade vi alla behövt, mer eller mindre.

Jag nöter: Apocalyptica – Path

Bli först att kommentera

Innerligt invecklat

Av , , Bli först att kommentera 0

Är det normalt att känna så mycket som jag gör? Det känns verkligen som om hela mitt innersta är överfylld av tankar och känlsor och jag bara inte vet vad jag ska göra utav allting. Så otoligt mycket faller ned på mig från alla möjliga håll och tynger ned så jag knappt orkar stå upp längre. Min gång vinglar och jag har så svårt att hålla balansen…

Under den senaste tiden är det verkligen extremt och jag måste erkänna för mig själv att jag lider av humörsvängningar som inte bara påverkar mig själv utan även mina medmänniskor. Att det går ut över dem mår jag hur dåligt som helst över och jag menar sällan att låta så irriterad eller arg som jag gör i en viss situation. Hur orkar jag dessutom ha sådan negativ inställning angående så mycket? Hur kan det dessutom utlösas så lätt och humöret förbättras eller försämra sig över bara några sekunder? Tyvärr finns det mycket runtomkring mig just nu som är orsaken.

Förstår bara inte vad det är som händer med mig just nu. Knasigt hur livet kan utveckla sig ibland! Nog för att jag är en väldig känslig människa utav mig och alltid varit det också, men på sistone förlorar jag helt kontrollen. Men det är väl bara en sån där dålig period som förhoppningsvis går över snart igen. Att det går upp igen efter en tid här nere, precis som det alltid gör.

Men ändå totalt skamligt att jag beter mig som jag gör när det finns dem som har det mycket värre. Jag borde vara glad istället för allt det jag har. Mycket i mitt liv kan jag ju känna mig väldigt lyckligt lottad över, så vad är det då som är problemet?! Ibland är det för mycket, alldeles för mycket. Men måste stå ut i fyra veckor till, sen försvinner problemen ett tag. Kanske helt?

Jag nöter: Aqualung – Brighter than sunshine
—> och för att den är så underbar lägger jag upp den också så alla läsare kan ta del av den <---

Bli först att kommentera