goteborg94

FUCK

Av , , Bli först att kommentera 0

u Jag försöker så gott jag kan, ibland känns det precis som om jag inte räcker till. Som om folk runt omkring mig bara gett upp hoppet om mig och lämnat mig för att ruttna bort. Men jag reser mig ändå upp och blir tusen gånger starkare än vad jag var innan. Jag vet ärligt inte vart jag får styrkan och modet ifrån. Här sitter jag och försöker förklara hur jag känner men det är ingen framgång eller någon framtid för mig. Sitta och försöka förklara känslor och tankar som snurrar i mitt huvud dag ut och dag in. Jag vet inte längre. Det känns som  alla mina vänner mår dåligt, som om dom vill få mig att må sämre genom att skriva att dom faktiskt vill ta livet av sig. Jag vet att jag sagt att jag finns, att jag ställer upp så gott jag kan men det finns en gräns. Man skriver inte att man ska ta livet av sig, det är något så egoistiskt, det är det egoistiska en människa kan göra, att ta självmord. Man lämnar efter sig så himla mycket. Det finns så himla mycket som jag skulle kunna skriva men jag tror dom alla flesta som läser denna blogg förstår vad jag menar. Jag tycker absolut det är okej att ha en dålig dag och man får må dåligt, det säger jag ingenting om. Men det finns en gräns på vad man skriver och vad man inte skall skriva. Jag tycker det inte är okej någonstans att man skriver såna sms flera gånger. JAG VILL HJÄLPA MINA VÄNNER MEN HUR FAN SKA JAG KUNNA GÖRA DET OM DOM REDAN VALT EN VÄG ATT GÅ!? JAG VET INTE..!?

Bli först att kommentera

Dancing on my own.

Av , , Bli först att kommentera 0

Hejsan! Just nu sitter jag i sängen och tänker rätt mycket. Det känns som jag nått en punkt i mitt liv där jag måste säga ifrån, stå upp för mig själv och skita i vad andra tycker och tänker om mig. Jag menar, ingen vill väl gå runt och må dåligt hela tiden, eller har jag fel? Jag ska börja med att rensa ut alla människor som bara tar min energi, som bara ger mig negativt och som bara vill förstöra för mig. Själv så önska jag att den listan inte ens existerade eller var så himla lång som den faktiskt är.. Jag vill ju ändå inte såra eller göra någon förbannad. Men som min vän sagt till mig – Man kan inte alltid tänka på vad andra känner, tycker eller tänker, ibland så måste man tänka på sig själv i första hand. Jag tror faktiskt att det är dags för mig att ställa ner foten, höja huvudet och faktiskt säga ifrån, men ibland är det nog det svåraste jag kan göra liksom. Jag har aldrig varit den typen som velat svika, såra eller göra nån människa upprörd. Alltid velat personens bästa men ja, jag kan ju inte göra alla människor nöjda eller hur? Nu måste jag försöka sova någon timme så jag orkar kliva upp någon gång. Tack för mig så länge..

Bli först att kommentera

You are my friend no matter what.

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag vet helt ärligt inte vart jag ska börja egentligen, men framförallt att du är en av dom bästa som jag någonsin haft i mitt liv. Vår vänskap kommer alltid att betyda mycket oavsett om vi har kontakt eller inte. Vi har bråkat, diskuterat, sett varandra misslyckas, men även lyckas. Vi har sagt saker som sårat varandra, som krossat varandra men vi har ändå gått tillbaka till vandra och börjat om på nytt. Du är som en lillebror som jag aldrig fick liksom, jag kommer alltid att backa din rygg oavsett vad som händer. Kommer finnas vid din sida när du är på toppen och även när du är på botten. Helt ärligt, jag skiter i vad alla andra dina ”polare” tycks säga och vad som är fel i deras ögon. Dom visar bara hur omogen och hur avis dom är egentligen. Det sårar mig ändå att dom gör som dom gör, det gör ont i mig för att jag vet hur jävla ont det gör på dig när dom säger vissa saker. Men som jag sagt tidigare, sträck på dig, visa vem som är äkta, visa att dom inte kan vinna över dig. Du är så starkare än dom. Jag vet att ditt liv kan vara tufft och jobbigt men du är stark, jag vägrar se dig gå förlorad. Jag kommer alltid vakta din rygg. Glöm aldrig det.

Bli först att kommentera

sviken..

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har alltid velat ditt bästa, alltid försökt finnas till hans och alltid stått vid din sida i både gott och ont. Jag har aldrig gett vika eller lämnat din sida. Aldrig velat dig något ont. Har försökt göra det bästa av allt skit som vi gått igenom tillsammans, alltid försökt hålla humöret uppe och stöttat dig i dina beslut. Helt ärligt, så vet jag inte längre vart vi står eller vart vi kommer hamna efter detta. Jag har försökt förstå varför du valde denna väg och varför du inte ens sa något till mig. Enda sedan du drog till honom så har du förändrats, du berättar ingenting för mig längre. Du hör aldrig av dig, svarar aldrig när jag ringer nästan och säger att du ska ringa men du ringer inte. Det är som att du inte längre vill veta av mig, eller något. Jag vet inte varför jag känner det, kanske för att det är en sanning i det jag skriver. Efter allt jag har gått igenom med dig så gör det förbannat ont att ens behöva inse dessa saker, men jag vet inte vad jag ska göra helt jävla ärligt. Det känns som en mardröm eller något. Du är för bra för att hamna där igen, alldeles för bra. Jag är så fucking förstörd just nu.

Bli först att kommentera

Alla vill till himlen men ingen vill dö.

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag är det fyra månader sen min vän gick bort i en tragiskt bortgång men det gör fortfarande väldigt ont i mig och många andra. Det går inte en enda dag utan att jag inte tänker på dig och din fina underbara familj. Jag minns när jag fick reda på att du hade gått bort ifrån mig, det var som att hela tiden stannade och allting blev mörkt, kallt och ensamt. Du var ändå min vän och en helt underbar kille. Du spred så himla mycket glädje och så mycket lycka omkring dig. Att du skulle flyga iväg så tidigt kunde ingen av oss ana eller tro. Jag saknar dina flummiga sms, saknar ditt skratt, din humor, din röst, ja allting. Var du verkligen tvungen att flyga ifrån oss? Dina fötter passade bättre här på jorden med oss alla. Du är bäst. Hoppas du har det bra vart du än är!

Bli först att kommentera

Hej världen!

Av , , 1 kommentar 0

Hejsan. Detta blir alltså mitt allra första blogginlägg här på vk.se och det känns helt okej. Jag kanske ska ta och berätta om mig själv lite grann. Jag är alltså 19 år och bor i Mölndal utanför Göteborg så det förklarar mitt smeknamn på denna blogg också. I denna blogg kommer jag skriva om allt mellan himmel och jord. Jag är faktiskt mycket spänd på hur denna blogg kommer gå och det ska bli intressant och se hur många som följer denna blogg. MEN, vad säger ni? Ska vi köra igång?

 

1 kommentar