Gripenhoftner om Kulturhuvudstadsåret. Med tanke på att jag skrev om Religionsfrihet för kungafamiljen också, och att kronprinsessan Victoria och hennes make prins Daniel dykt upp här i Umeå för att inviga kulturhuvudstadsåret vill jag resonera lite kring denna tillställning. Jag tillhör den grupp av människor som är glad över att Umeå valdes till att bli Kulturhuvudstad 2014. Ibland hörs kritiska röster om att ”kulturen kostar” och att ”kultur är inte för alla”. Ja, att arrangera kulturhuvudstadsåret kostar pengar, men vi får också hoppas på synergieffekter av denna investering. Själv ser jag det just som en investering och inte en kostnad. Dock vet jag inte om det är försvarbart att bjuda över 300 människor på mat, resor och boende under invigningen, samtidigt som det gnälls över att hundlatriner kostar så mycket pengar? Nu är senaste budet att en del av hundlatrinerna kommer tillbaka, i alla fall under 2014, för då ska minsann Umeå vara rent och fint. Inga ”Franska rivieran- lortar” här inte.  Nu handlar inte kultur om hundlatriner för mig, utan mer om arkitektur. Där tycker jag att Umeå borde göra ansträngningen att öppna upp för ett mer fantasifullt byggande. Min förhoppning är att Umeå kommun i framtiden kommer att bli mer öppen för ovanliga byggnader. Dvs. att själva huskroppen blir en del i ett konstverk. Att låta fastigheterna ha ovanliga färger, vinklar och vrår. Att våga blanda material, och bygghöjd för att ge en fascinerande stadssiluett. Tänk Barcelonas fria skapande och vi är ett steg på väg.

Kulturutbudet har alltid varit stort i Umeå, och med många ideella krafter hoppas jag få upp ögonen för nya musikstilar, danser och sångare. Kanske kommer jag att upptäcka en för mig ny konstnär, och få möjlighet att också få fördjupad kunskap om den samiska kulturen. De senaste dagarna är det precis som att själva staden Umeå känt på sig att det är en mastig invigning på gång. Folk i farten, snö och kyla, krispiga kvistar och en vacker himmel och älv. Jag är tacksam över att jag kommer att vara en del i kulturhuvudstadsåret både som publik, aktör och invigningstalare. Redan förra året annonserade en del långväga vänner att de gärna gör ett besök just i år. Så nu drar vi igång – välkommen du spännande Kulturhuvudstadsår och välkommen ”Vickan” med familj! / Maria

Gripenhoftner om Religionsfrihet för kungafamiljen också. I Sverige talar vi ofta om att vi har religionsfrihet, dvs. att varje människa i vårt land har rätt att själv välja sin trosuppfattning. Detta framgår av Regeringsformens 2 kapitel om Grundläggande fri- och rättigheter. Under 1§ p.6 presenteras religionsfriheten som ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. Det är en demokratisk rättighet, som tyvärr inte finns i alla länder. Men även vi i Sverige sätter våra gränser för vem som får tro vad och det naggar naturligtvis vårt demokratiska tänkande i kanten. Den dag kronprinsessan Victoria tillträder som drottning måste hon tillhöra ”rätt” tro, annars måste hon helt sonika lämna ifrån sig rätten till kronan. Detta framgår av Successionsordningens 4 §. Där står att läsa: ”Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl.huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl.familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten”. Lag 1979:935. I texten står det konung, men enligt 2 § i successionsordningen gäller samma sak även om en drottning är vår statschef. I vårt sekulariserade samhälle känns detta som en mycket omodern tanke. Jag är tacksam över att inte behöva bli drottning, då det gör att jag har rätten kvar att tro, eller inte tro, på både tomten, storken eller den Gud jag själv vill . Dags för lite modernare tankebanor tack!/ Maria

Gripenhoftner om Nyktert är normen eller…  Efter att ha skrivit om Löven i våra hjärtan och Alkoholfritt inte fritt från alkohol började jag tänka på min egen barn- och tonårstid. På 70-talet hade jag en gul hockeyhjälm med ett stort klistermärke visandes en ishockeyspelande isbjörn. Det var en tuff isbjörn och på klistermärket stod det Spola kröken. De var många i min klass som ville ha det där klistermärket, och innebörden av Spola kröken kände alla till. Idrotten skulle stå för sunda ideal, och alkohol och sport hörde inte längre samman. Det var nog i mångt och mycket inte helt lätt att driva denna kampanj, men jag tror samtidigt att den lyckades nå ett flertal av oss. Både svenska försvaret, idrottsrörelsen och musikbranschen deltog och uppdraget var att få oss att dricka måttligt och samtidigt ge en sundare relation till alkohol. Dagens unga i Sverige väljer glädjande nog att dricka mindre och mindre alkohol, även utan kampanj. I veckan kom information om att även brittiska ungdomar väljer att avstå alkohol. Självklart är det inspirerande att tonåringarna anser drickandet som omodernt och ”för gamla vuxna”. En motreaktion till vuxenvärldens dryckesnormer helt enkelt. Men på tal om norm… hur ser den ut bland oss vuxna? På en fest är det den som avstår (!) från att dricka som får frågan ”varför?”, när vi istället borde ställa frågan till den som väljer att dricka. Jag känner mig trygg i att höra ungdomarnas åsikter kring alkohol. I motsats till oss vuxna har de insett den rätta normen./ Maria

Gripenhoftner om Skänk din aktieutdelning och slipp skatt. Med tanke på det jag tidigare skrev om i Löven i våra hjärtan, kan det vara bra att veta att det ändå redan idag finns en del vi kan göra. Äger du aktier kan du göra en god gärning genom dem. Sedan 2006 kan du som privatperson skänka din aktieutdelning till skattebefriade ideella organisationer med allmännyttiga ändamål. Detta gör du skattefritt. En ideell organisation som t. ex Röda Korset får ibland ta emot aktieutdelningar från privatpersoner och kan då använda dessa medel i sitt arbete. I det att gåvan skänks ökar också dess värde med hela 40 %, och trots detta behöver du inte betala någon kapitalskatt. Det finns dock vissa villkor kopplade till gåvan för att du ska slippa just kapitalskatt och de är: att det är kontant utdelning från ett börsnoterat bolag, samt att aktierna är registrerade på dig som privatperson. Men hur gör du då om du vill hjälpa t. ex Röda Korset? På redcross.se/aktiegavan ges följande råd och där hittar du även en gåvoblankett:

• Om du har dina aktier hos en bank eller annan kapitalförvaltare så ska du göra Röda Korset till mottagare (”rättighetshavare”) till din utdelning minst en vecka före bolagsstämman. Skriv ut gåvoblanketten och kontakta därefter din bank eller kapitalförvaltare som hjälper dig.
• Om du är kund hos Avanza eller Nordnet så har du möjlighet att direkt på din sida hos nätmäklaren, välja att ge din utdelning som gåva till oss. Följ instruktionen hos din nätmäklare.
• Du kan kontakta din bank, kapitalförvaltare eller besöka bolagens hemsidor för att se när bolagsstämman äger rum om du inte fått inbjudan som aktieägare till bolagsstämman.

Och jag säger som Röda Korset ”Det är skattefritt att rädda liv”. En nog så viktig tanke när man tänker på hur det ser ut i Syrien och Filippinerna, och tyvärr i många andra länder. /Maria

Gripenhoftner om Alkoholfritt inte fritt från alkohol. Dricker du som gravid alkoholfritt, eller brukar du bjuda barnen på det när det är fest? OBS! Då bör du verkligen se upp. Det finns visserligen alkoholfria drycker som är just alkoholfria, men oroande många innehåller faktiskt alkohol. Både de du köper i matbutiken och på Systembolaget. Få personer är medvetna om detta eftersom ordet alkoholfritt är väldigt missvisande i detta sammanhang. Vi vaggas in i att tro att vi gör ett bra och hälsosammare val. Systembolagets försvar brukar vara att det rör sig om så små mängder alkohol. De har dock fått kritik och även fått fundera över hur de själva skyltar sina flaskor i butiken. Om jag väljer alkoholfritt vill jag vara säker på att det också innehåller 0 % alkohol. All annan information är i mina ögon felaktig och skadlig. T. ex kan en person som har benägenhet för alkoholproblem ”gå igång” och falla tillbaka i ett beroende även på ”alkoholfritt”.  EU-regler gör gällande att alkoholindustrin har rätt att benämna sina produkter som alkoholfria ända upp till 1,2 %. Det anser jag är en väldigt dålig regel, som helt enkelt behöver revideras. Fram för att alkoholfritt verkligen är alkoholfritt – för allas skull!/ Maria

Gripenhoftner om Löven i våra hjärtan. Har jag möjlighet går jag gärna och ser en match med Löven på isen. Ett tips från mig är att även du som inte är intresserad av hockey borde besöka en match någon gång för att stödja stadens lag, och helt klart är hejaklacken bara den värd biljettpriset. Även om det i detta fall har varit en del förluster för Löven är det ändå få aktiviteter som förenar människor så mycket som idrott. Sverige har en mycket aktiv och ofta idrottsligt framgångsrik befolkning med tanke på att vi egentligen är ett relativt litet land. Mycket av den framgången har vi föreningslivet att tacka för. De ideella krafter som år efter år finns med och stöttar idrotten har även gjort att vi prestationsmässigt hållit en hög kvalité.  Jag tänker på de tränare, föräldrar och medlemmar i stort, som gjort det möjligt för barn och ungdomar att träna, tävla och utvecklas inom sin sport. Men även tillgången på lokaler, planer och arenor spelar självklart roll.  Ekonomiskt stöd har alltid behövts och många av oss har sålt både kakor, strumpor och bingolotter för att stödja en verksamhet vi tror på. Föreningsstödet lär ha räddat både en och annan förening och klubb i vårt land. Men tänkt om näringslivet skulle ges större möjligheten att få fördelar som t. ex skattelättnad av att stötta idrott, hjälporganisationer och andra positiva verksamheter? Skulle då t. ex idrotten ges möjlighet att växa ännu mera?  I många andra länder är det inte självklart att stödet kommer från stat, kommun, idrottsförbund eller som ideell kraft . Att i t. ex ett land som USA ha barn som vill utöva en sport kan kosta föräldrarna ett par 100 000 kronor per år. Kostnaden följer ofta beroende på hur kvalificerad tränare barnet har, antal träningstimmar och i vilken typ av lokal träningen sker. Naturligtvis måste sådant leda till en typ av segregering inom idrotten, eftersom det i så stor utsträckning är föräldrarnas ekonomi som styr barnets valmöjligheter. Det är ett problem som vi tack och lov inte behöver se lika mycket av i Sverige. Men jag kan ändå inte släppa tanken på att det kanske finns mer vi kan göra med hjälp av näringslivet, som ett komplement till det vi redan har? Slutsignal, för den här gången!/ Maria