Under de senaste åren har jag med spänning följt Nickel Mountain och dess förehavande här i Tärnafjällen, en byggd som verkligen skulle behöva en injektion av något nytt som ger rejäla jobb, fast inkomst och en ljusare framtid. 

Av vad som hitintills framkommit verkar det mesta vara under kontroll. Det finns inga större risker vad gäller tungmetallers urlakning i en nästan folktom dalgång, där gruvan planeras ligga, och som redan är förstörd av Vattenfalls vattenmagasin (som nog i sig är ett större miljöproblem än vad en gruva i Rönnbäck skulle vara.)
 

 En fråga av vikt kvarstår dock att få besvarad och där ingen tillfredsställande lösning ännu stått att få. Hur bedriver man en gruva som är besmittat med krysotil asbest, som enligt Nickel Mountains egna publikationer tillhör en av de dominerande gångbergarterna i Rönnbäcksgruvans malm och gråberg? 

Kortsiktigt vinsttänkande riskerar i det längre perspektivet att generera katastrofala följder som kan drabba våra barn. Tänk exempelvis om samma bussar används för att skjutsa gruvarbetarna till gruvan och skolungdom till och från skolan? Det fiberdamm gruvarbetarna efterlämnar i bussen ackumuleras och blir då till en daglig exponeringdos av en osynlig fiber som i värsta fall kan förkorta våra barns liv till att bli endast ett tonårsliv. 

Uppdaterad: söndag 09 september 2012 klockan 16:06