Radion var på hugget denna morgon, jovisst de hade ringt redan igår, men tar upp frågan om kommunbytet i Espresso. Visst är opponionen bra, den leder till fokus på problemet, det verkliga problemet, egentligen: Avfolkningen av landsbygden!!

Om det redan initialt funnits en tydligt politisk vilja, hade det INTE sett ut som det gör i vår del av landet. Jag är alldeles tvärsäker på det. Demografin har slagsida och inte fylls det på i den usträckning jag och många med mig önskar, knappt synbart i vissa delar. Men hur vill vi bo? Närhet till det mesta och framförallt till den service som ger oss trygghet och ro. Akutplatser på sjukstugorna, duktiga team som tar hand om mig när jag behöver, närhet till det allra elementäraste,affär, en fungerande gatlampa, plogad och sandad väg, kultur, ja det som vi betalar skatt för!

Vi har, i Lycksele Bygderåd, skrivit en motion om ett nytt Landsbygdsplakat! Skatteförmåner som gör det möjligt att bo och verka här. Modigt?? Jaa, visst, men vad har vi att förlora? Ingenting!! Kanske kommer debatten att fokusera på de faktiska läget, vi tappar all mer mark och snart är bygden tom. En bild i VK visar på mitt hem, en gång ett blomstrande företag ,med fem anställda, nu tomt och mörkt...gissa om det gör ont...

Nää, eftersom jag och min kamrat Ewa-May i Vindeln fått gehör för vår motion i Region Västerbotten om mellankommunal samverkan, tror jag bara på det. Genom att samarbeta blir vi starkare i de olika områdesformationerna och kan uttnyttja våra tillgångar bättre. Bjurholm är mer än välkomna att använda Öregårdens gruppboende och eftersom vi alltid haft ett gott samarbete med nämnda kommun, ser jag inte att det fortsättningsvis skulle kunna fungera lika bra, om än bättre??

"En pessimist ser svårigheter i varje uppgift! En optimist, ser en uppgift i varje svårighet!"...stod det på en liten tavla jag en gång fick av Dagny och Folke Hanefjord.......Kloka ord.....

Vi har skyldigheter. Det och det och det måste du göra för att det komplexa samhället ska vara gott att leva i. Men om du hela tiden får höra att du har rättigheter, utan koppling till ovannämnda.....hur blir det då, behöver du hålla käft i skolsalen under lektionen, eller ska du avstå att kommentera din omgivning, måste du absolut gnälla..??

Nä, visst, du som läser vet, alla som inte läser vet....men hur hanteras situationerna? I skolsalen ska eleven "ta för sig", det kan menas....skrik högt för att få uppmärksamhet (även om eleven inte är den typen..) Nää, rättern till kunskap gäller alla, även de som behöver mer resurser för att de är duktiga...

Snacket om det egna ansvaret...när du går i gymnasiet bör du ha mognat till så pass att du pallrar dig iväg till lektionerna i tid....jag hör exempel på hur många de kan vara vissa morgnar..(3 ibland) Jag suckar och läraren också för den delen..

Nog hade jag i min vildaste fantasi, trott att gubbväldet var på god väg att få en ände....men inte det. Gud så fel man kan ha. Män som istället för att sitta i ställning som får de övriga runt omkring att uppmärksammas, halvt vänder ryggen till och då MÅSTE vrida på huvudet för att lyssna och se på den som talar....som är en Kvinna, förståss. Eller som i förtäckta ordalag talar om HUR det ska vara, för att Kvinnan ska veta sin plats. Samtidigt som "gubbarna" inte bryr sig om vad som Kvinnan/orna säger, men i nästa andetag kan uttrycka samma sak och dessutom få credit för det!!!!

De lever ännu och frodas i vissa fall. Vilket förvånade mig, jag trodde det var ett utdöende släkte...

Det finns kvinnliga typer också. Den kvinnliga chefen som inte klarar av att hennes medarbetare mår bra och tycker hon gör ett bra jobb! Ovärdeliga kunskaper som försvinner till andra företag bara för att ledningen med gubbarna i toppen och "varannan damernas"syndromet  blir viktigast. De övriga vresiga gubbarna som inte vågar säga ifrån och medarbetare mår än sämre.....Allt i Gubbväldet, oavsett kön....

I sparivern struntar man i inlandet. Det kan inte finnas någon annan tolkning. Vad är det som gör att patienterna så självklart ska åka till NUS? Javisst, där finns mer än specialistvård, men det är väl ändå inte alltid det krävs? När så är fallet, då piper man iväg tilldet stora fina universitetssjukhuset! Att behålla en väl fungerande verksamhet på ett väl fungerande lasarett (med akutvård..) måste vara vår strävan. Det är inte möjligt att spariverna alltid drabbar oss som bor utanför storstan, inte ens mänskligt i min värld. Vi har tre lasarett i länet och det ska vi också ha. Allt för befolkningens bästa. Så jag undrar ifall vi inte ska bättra på underskrifterna i entren??

Bara för att??