Nyfikenheten
Inte stannar man då kvar på en ort där man växt upp, oavsett om den är stor eller liten. Visst, en riktigt liten by eller stad, kan inte möta de krav som numera är vardag. Vad krävs för att bo kvar? Jo, först och främst jobb! Ett jobb som både är stimulerande och ger den inkomst som både lockar och ger förutsättningar för ett värdigt liv. Men också kulturella utbud! Inga stora märkvärdiga, alltid, men i alla fall ett utbud som täcker lite av det man vill se i sin tillvaro. Det är inte enkelt, vi ser byar förminskas, tomma hus, få innevånare och de blir hela tiden färre. Devisen räcker inte: Här ska alla släpp´på blygden, för att kunna rädda bygden......ett inslag i den nyråsrevy vi presenterade för över 30 år sedan. Redan då, vill jag säga, Turistvärdinnor i Genomliden, den sparar energi den,....Hur går resonemanget, vilka återvänder, kan trenden vändas över huvud taget? Ibland känner jag vemodet, som en sur gammal grå filt över tillvaron, trögheten i alla processer, viljan som finns, men vem finns behjälplig, vad stupar det alltid på?
Men så kommer alltid tanken på pappa och mamma...no val hä nån rå.......


Gun