Ganska spännande att kastas ut i det ovissa. Lika spännande som skrämmande. HerreGud, en frisk, stark, lättsam kvinna i sina bästa år!!  Ojojoj, säger jag bara. Kan jobba med det mesta, utom höga höjder…

Jag funderar fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor. Mina ungdomsdrömmar var gymnastikdirektör! Så hette det då. Numera gympalärare! Sen blev det musiken och teatern och allt annat som tog tiden av mig och här står jag nu…men jag är i alla fall simlärare!! Hur mycket torrsim har jag inte haft och hur mycket kurragömma har jag inte lekt, när temperaturen varit 15 grader och alldeles obadandes…Tja, life goes on och ve den som ger sig. Vid ett besök på min första anställningsort, det vackra Vinliden, jag var simlärare där vid 18 års ålder….och nu tillbaka, 40 år senare…Fanns det någon i lokalen som gick simskola med mig??  Jodå, jag kan simma…sa han…till glädje för oss alla ..

Dagen gryr, ute är det vinter och -14,5. Denna dagen sker undret. Jag är säker på det. Jobbet kommer..!!

Det är ganska fantastiskt. När gamla ex. efter lång tid fortfarande ska ha järnkoll….ännu tror att man håller ihop "för barnas skull" som vid det här laget har vuxit upp och flugit sin kos. För barnas skull….Ännu ser sin roll som kontrollerande. Huvvaligen. Visst, man kanske träffas eller bestämmer något som rör barnen, naturligtvis, men när man är ett ex. är man bara anhörig till barnen, inget annat.  Gamla svärfäder och svärmödrar är historia.

Så var det då mitt jobbsökande.  Jag kan jobba med det mesta och efter helgens takläggning, kom tankarna….varför blev jag inte snickare?? Eller bilmek? Sånt jag också gillar…. Det känns pirrigt, minst sagt, att vara arbetslös. Ungefär som att kastas ut i kylan… Jag söker vidare.