Mamma, finns alltid där, i ur och skur, när hon behövs d v s. Mamma kan man skämmas åt, fräsa till mot, eller med menande blickar få ett tyst medgivande ifrån övriga, mamma kan man himla med ögonen mot, göra miner, eller allmänt nedlåta. "Ni vet ju hur mamma är"..."Men mamma.." bryska tillrättavisade...Många mammor känner igen sig, smärtsamt och igenkännande. Nedvärderade och tryckta i skoskaften. Ändå är det ju inte så, det vet alla, mamma är mamma och den som man saknar så in i norden den dagen hon inte finns längre. Mamma är mamma, när mammahjärtat alltid klappar hårdast för barnen, om inte mamma funnits, vilka barn blev det då? Mamma är mamma när julmaten står på bordet vilkas köttbullar smakar bäst...Jo mammas....och kan det stämma bättre än i slagdängan...Mamma är lik sin mamma....

En betraktelse i vårens månad maj

Det är intressant att studera hur olika eller lika vi är i avseende heder/moral!! Vad gör du för att slippa ta i eller vad gör du inte för att komma undan? En synnerligen klok och tillika ung man jag känner har visa åsikter om arbete och hur heder och moral ska uppnås. Jag blev faktiskt förvånad men väldigt glad, när han for ut i sin predikan i detta ämne. Ung, med rak rygg, stolt ge uttryck för HUR det ska vara!

Hur man i grupp, eller rättare sagt lagarbete gör det gemensamma med hög svansföring och flaggan i topp. Jag gillar detta. I min värld finns inte Vi och Dem...i vår, den unge mannen och jag, finns bara VI!! Det borde passa med ett Halleluja, men...

problemet är, att alla inte delar denne unge mans ideologi. Vi, blir vi och dem, även i gruppen, i laget i hela deras omvärld. Han känner sig inte bekväm och ett flertal gånger ser jag ilskan och även uppgivenheten i hans unga ansikte.

Jag är tre gånger äldre än honom och kan med livserfarenheten trösta och fortfarande heja på.Ge aldrig upp, tro på dig själv, gör allt du kan och mer därtill, men tro på det du gör och att du får upprättelse. Eller som min vän, prästen alltid sa...rättfärdigheten segrar..Vilket jag också i sanningens namn hoppas! Synen på arbetet ger honom mer anledning att klättra uppåt och jag kan ge mig den på att han i framtiden kommer att ta hem segrarna. Det är inte bara att låta dagen gå, det är mer än så. Hedern i behåll, säger han och för det får han mitt klartecken i guld. Sådetså..

När jag häromkvällen kom hem efter mitt eftermiddagsskift, klockan var strax före tolv på natten, ville hundarna som vanligt gå ut en sväng. Jo, vi gick ut, men hann inte längre än mitt framför huset, när den yngre av dem såg mer än skamsen ut, öronen tätt bakåt och genast kom och satte sig intill mig. Men skynda dig att kissa, manade jag honom och gick ut lite mer mot gatan. Nää, han hukade sig och kissade i räserfart och drog sig än mer mot mig. Den andre hunden gjorde likadant, muttrade lite grann....voff, men gick direkt  mot ytterdörren, öronen bakåt och snabbt upp på bron! 

Inte likt dem, kan jag säga och tänkte att det kanske var den bruna stora björnen som gick uppi berget. Inte undra på deras reaktion i så fall. Men nej, det var inte det. Det var vargen, som också synts dära bränna och uppi ån och nu gick den där nånstans och vittringen fick mina hundar att gå in snabbt som attan.

Den hade synts under dagen igen och jag fick veta detta senare. Inte undra på hundarnas reaktion. Gud så otäckt. Jag blev dörädd, såg mig omkring på alla Globenbesökare, hur många av er har vargvittring när ni går ut med hunden på kvällen? Kanske fler än jag anar, men usch så rädd jag var. Voj, Voj..