Hjärnan har inte fattat att jag har lite sudd i ena ögonvrån...Ibland känner jag mig som en utomjording, utanför mig själv...Efter avslut av den utvidgande ögondroppen blundar jag med mitt högra öga och ser suddet. Det var det som kunde bli, eller skulle bli, märket efter strålningen kan jag tänka. Att man är klommrigare med åren kan ju vara, men att oförsiktigt gå på som vanligt, gav mig en ytterligare tanke på hur fort det kan göra skillnad. Jag var ouppmärksam och fick komma till Hälsocentralen i Bjurholm. Min HC, dvs, eller världens bästa hälsocentral. Jovisst, jag fick träffa en läkare som såg att det inte hänt något, ingen blödning eller nåt annat skumt. Utöver det ingrepp som redan gjorts. Jeg erkänner att jag balanserar mellan himmel och helvete varje dag, som att gå på lina på hög höjd, kanske. Men jag måste hålla balansen, något annat finns inte. Den tryggheten har jag inte. Men hur är det för de övriga 49 som genomgått samma som jag? Gud hur jag skulle vilja veta!

Mina kontakter med Försäkringskassan är oslagbara. Så trevliga de har varit! Jag har inte ens väntat i de....tolv minuter och min 128:nde plats.....Nää, snabbt har det gått! Jaha, ja vi ska se....men jag behöver mer information om det och det, men det gör vi nu via telefon, går det bra?? Joo, så behöver du inte vänta på brev som ta tid och det ena med det andra. Jag är glad att det funkar så bra. Jag hoppas innerligt fler än jag upplever samma goda behandling från FK. Det är i alla fall bra.

Nu gäller det att hitta jobbet som funkar. Jag är i alla fall på väg.....