Allsång…

. Jag har förmånen att få sjunga allsång med många länsbor, tja även utsocknes och varje gång är lika fantastiskt rolig! Önskesånger ibland och javisst, jag har ju varit med några år, så det är aldrig några problem egentligen. Sist med en sång från 1954, Fiskarflickans sång..! Känns den igen? Så fort man börjar sjunga är det alltid någon i publiken som nickar igenkännande. Det är just det, igenkännandet! Som med dansen! I min sommarserie Absolut Svenskt, Robban och Kurt har semester och jag har förmånen att göra programmet, vidhåller mina veckogäster samma sak; Det ska kännas igen! Även om man knappt hört låten, så ska man känna igen den….! Det måste vara receptet på en bra låt, eller hur! En refräng som sitter som gjuten och du minns den på en gång! Att det görs många låtar är ingen överdrift, men hur många minns man? När melodin sitter i kroppen och dessutom framkallar minnesbilder kanske, från barndomen, eller något möte som gjorde skillnad.! Att sjunga för kroppen har dessutom nyligen konstaterats i forskningen vara ren och skär hälsa. Men vi som sjungit i alla våra år, vet det ju redan! Vilket välbefinnande som infinner sig…Nåja, som jag haft många tillfällen till musik och sång genom livet, ör ingen hemlighet, men från början, så där i början. Jag lirade bas vilket i min värld är HUVUDINSTRUMENTET, jag hade en Röd Rickenbacker voj voj voj, hängades nere vid knäna! Hur tufft var inte det, spelandes bompobom i låtar som Hey, did you happen to see the most Beautiful girl in the World, Midnight Hour, där Per-Örjan Åhden talat om för mig hur basgången skulle gå, Tack Pösse, du gjorde skillnad i mitt liv! Vi repade i Ordenshuset på Grisbacka och vännerna i Max Fenders ställde upp som läromästare! Vilka tider. Jag, som växt upp under förhållanden som inte hade något alls med kvinnligt/manligt att göra, Rehnmans Mekaniska, eller i folkmun……Ejnars Lapp&Smide….Jag fattade inte varför det alltid var så mycket folk nedanför scenen, ja folk och folk, killar då…hade med mig basen på hotellrummet och satt och repade nätterna igenom, Gud man måste ju lira bra! La Paloma Blanca, Stadens tupp, Gula flygmaskin, Älskling förlåt, Gråt inga tårar, The letter, en salig blandning av det som då var den populära dansmusiken. Som bevisligen håller måtte ännu, Aj aj aj, det bultar och det bankar, Oh Pretty Woman, Dagny kom hit och spill, allt i igenkännandets tecken.
Men jag ska ju bli rockstjärna när jag bli stor, så jag övar mig så ofta jag kan. På scenen förståss..
Hyt allt jag kan ibland…och det är alltid lika roligt….Så återigen tackar jag Gud för min mamma och pappa som gav mig verktygen och deviset; Du jett ju prov…jag kommer dock aldrig att bli lika grym på sång som mamma Mait, hon vababäst…