Var går gränsen?

Av , , 4 kommentarer 13

Ja Herreligen, visst sprider sig uppgivenheten ibland…när frågor söker svar, vill jag påstå. Jag har försökt ett tag nu, men får inga svar. Det beror nog på att svararen inte vet. Men då kan man ju säga det. Eller hur! Jag vet inte, vi har inget svar på det ännu.

Jag vill veta vad kostnaden blir för bredbandet. Den totala kostnaden d v s. Vad priset blir mellan tummen och pekfingret i vart fall med grävning och så. Inte bara jag vill veta. Fler med mig och det även för framtiden, vad blir priset för den som kanske senare vill ansluta sig? Om det nu är den optimala lösningen för den boende i aktuellt hus…..

Jag får inte veta något, mer än andra ovidkommande påhopp.

Ja inte är det så enkelt alla gånger. Att ha möjligheten att bo i en by, är helt avhängigt arbetet. Det får helt enkelt inte vara för långt till jobbet. I långa loppet blir resorna hit och dit ett eländes elände och avdragen, jag säger då det, avdragen….samma som sedan Adam var länsman. Jag minns att Maud tidigare kämpade för en höjning till 23:-/mil, men så blev det inte. MP vill höja bensinen….voj voj, då är det då omöjligt att sitta och pendla till jobbet, Få ihop till gröten , om allting går till soppan..Herregud…

Möjligheten till påflyttning skulle kunna öka vid bättre villkor.

Min landsbygdsentusiasm sitter i. Men inte till vilket pris som helst.

Säärhäba

 

 

4 kommentarer

Tralala…la…la…

Av , , 3 kommentarer 8

Ja, en liten truddilutt känns passande så här i torsdagskvällen.   Från morgonen har telefonen ringt och det har varit TV och press, ja, säger jag. Så var det med den saken.

Att lämna ett parti för ett annat, är väl ingen större grej egentligen, men för mig har processen inte varit enkel, Eller lätt. Den har varit lång och plågsam. När jag hört mina kamrater bittert klaga på politiken som förts, när jag sett besvikelserna i deras ögon efter icke-kommentarer från den högsta, osv. Men det här handlar om mig. Ingen annan. Det finns inga konflikter eller skyllapå, ingen nånannanism som har orsakat mitt steg, nää, det har jag tagit alldeles av mig själv.

Under resans gång har jag haft många samtal med gamla väljare, såna som röstat och trott på mig, de som valde mig framför andra på listan. jag har pratat med gamla ärrade erfarna politiker i alla led, jag har vridit och vänt på mina egna reflektioner…..och på inrådan av dessa, ja jag gör väl de då…….Men inte kändes det riktigt rätt, nej inte alls. Så jag har avsagt mig mina uppdrag nu.   Det känns BRA!

Jag läste sedan att det var vad man ville! Men tacka för det, visst, det känns BRA inga problem, det är OK, klart jag gör..!

Jag kommer att sakna alla ödmjuka, hedersamma människor tillika politiker som jag träffat.I alla olika partier. Människorna som visar sina ödmjuka sidor och storsinthet och  som i valen säkerligen kommer att lyckas på sina mänskliga premisser.

Till alla er säger jag bara; Lycka till och Tack för allt fint jag fått!

Till mina goa vänner i FoP nämnderna en spark därbak och ett….fortsätt ert viktiga arbete….

I Nådens År

 

 

 

3 kommentarer

Kan man älska ihjäl sin hembygd?

Av , , Bli först att kommentera 6

Hembygden. Mitt arv. Mina rötter. Kanske en röd liten stuga ( en PerAlbin – variant, en gård med utsikt över sjön, ladugård.)eller som mitt, en verkstad med Shell mack/sportaffär/SkiDoo/Motorsågar/TVoRadio…..ett byatillhåll…SOM STÅR HELT TOMT idag. Helt igenbommat.

Det gör lika ont varje gång jag åker förbi. Så här har det blivit.

Men vi som bor kvar här, vi ska minsann gynna alla i bygden allt vi kan. Det förutsätts åtminstone att man ska göra det. Allt för att allt ska få kraft att finnas kvar. Service, tja, visst, men inte alla. Vi, som har andra värv, räknas inte in i detta. Man ska ställa upp gratis och görs inte det, ja då kommer reaktionerna i efterhand……Du, du to betartt i din egen hemby…..Så lät det! Utläggningen om vår insats var så absurd att jag inte riktigt tog in det som sades. HUR kunde han? Eller rättare sagt, de som nu skapade denna missunnsamhet? Ja, förvånad? Egentligen inte. Jantelagen gör ingen skillnad. Varken i stan eller på landet.

Visst vill jag ha kvar all den service som bara är möjlig! Men inte kan man väl begära att matvarorna ska vara gratis, eller att rörmockaren inte begär ersättning? DU, som bo tebyn, HarreGu, att du int skämmes…..Ta betarrt……Vi som den gången återuppstått och till och med drog långväga gäster. Herregud!     Idag kommer de andra från andra håll (och få betarrt. ) Men det är ju en helt annan sak. Däm kunn ju inte uppträ gratis….Förr kunde det stå i annonserna…….namnet på orkestern, förståss med tillägget: Från Stockholm!  Det drog folk! Ha ha:-)

Jag tror ingen tänker på likheterna. Vilka värv vi än har, så är vi fortfarande beroende av varann. Vi som älskar vår hembygd till bristningsgränsen…

Suck…

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Kalldrag….

Av , , Bli först att kommentera 14

Min hovleverantör av ved hade slut! Voj voj voj, pelletsleveransen kommer inte förrän på tisdag…..och ute är det kallt! Duktigt kallt dvs.Även om det tidigare skulle hållit sig runt betydligt färre minus, skulle just den ankommenade dagen visat på minst -20. Det har alltid varit så. Har det inte varit smällkallt tidigare, ja då är det det nu. Sääräba.

Först nu har jag begripit varför man ska sluta att fylla år…..Uppenbarligen för att åren numera går så fort att man inte hinner räkna. Naannäkunnhäjuintva. Åldersnojan har aldrig infunnit sig, när kommer den? Det är inte många som tror mig när jag anger min ålder.(!!!!) men det tror tusan det! Både arv och gebit spelar roll…..jag som ska bli rocksångerska när jag bli stor….Vem anar att en fullvuxen kvinna fortfarande har drömmar om en strålande framtid som hyllad musiker….ha ha. Hon jett ju va göjvutt,säger man…

Ja, jag är det. Göjjvutt. Ett oerhört skönt tillstånd att varmt rekommendera. På samma sätt som HelloGoodbye försatte mig i det tillstånd jag fortfarande är fast i ( när jag hörde denna omvälvande låt i Radio Luxemburg )på samma sätt tillför göjjvuttheten samma eufori om de kommande åren..

Idag är det utsläppsrätter som mammon numera har option på…..matlandet Sverige, som knappt brukar ens en ynka PJÖTT av det som vi själva producerar…..återvinningen som i slutändan nonchalant slängs i en enda stor hög…..suck, inga funderationer om det hållbara samhället, i vart fall inte den kalldagen på Vännäs BB, när jag kolsvart såg ljuset…..

En beskrivning av kalldraget. Men i Stenbockens tecken finns bara gnistan. Livsgnistan. Ingenting är omöjligt och uppväxten rosades av DUJETTJUPROOV..

Dagen ljusnar och har bättrat på sig, ute ligger dunsnön vackert om äppelträdet, pelletspannan funkar (!!!!) och vi ska ha kalas :-

Å jahaalltivoregöjjvutt

 

Kanske vore det läge att slänga BH:n?     ………ha ha….

 

Bli först att kommentera

Nytt År!

Av , , 2 kommentarer 14

Tiden går fort. Inget nytt för någon och helt plötsligt är det nytt igen…Med löften som nästan aldrig infrias, eller andra hoppaspå som ska bli under året..Eller som det nya året har att ge..! Ja Herregud, det r likadant varje år. Lika fränt kanske också, man förväntar sig eller önskar, eller hoppas, eller bestämmer sig för det som ska bli så bra! Det är väl det bästa! NU, nu ska det ske, det där som jag vill och det jag vet ska förändras..Ja, så ska det vara. Så ska det bli. Det nya året som när det är slut har gått lika fort som de andra…eller fortare kanske.

Man blir ju äldre också. Som om det nu vore något nytt, för det är ju detsamma varje år; ett år läggs till det förra och en ny siffra gäller…Ha ha…Gud vilket kalas jag ska ha när jag fyller storjämt nästa gång!

Julen, som den här gången sabbades  av regnet och skapade ett stort svart besvikelsehål i traditionen, ja huvva. Det för många fler dessutom. En fin julafton dock, men sen kom tagelskjortan på…

Det nya året som nu eller aldrig gäller. Nu ska man få till det. De flesta känner igen.

Jag önskar er alla ett Gott Nytt Nådens År 2014 och må era drömmar gå i uppfyllelse….

 

 

 

 

2 kommentarer

Till minne av……Jesu födelse, Keltiskta traditioner, Vikingar,..?

Av , , 1 kommentar 7

 

Vi firar JUL. En högtid mitt i mörkret och vintern. En högtid med mina barn, mina mågar, mitt barnbarn, kärleken, hans barn, allt av, för mig en enda anledning: Jesu födelse.

Det finns många både spekulativa inlägg i denna orsak, både fakta och hittäpå, men för mig är det solklart. ”Det hände sig vid den tiden…” läser prästen för oss stående i julottemorgonen, lamporna är släckta och det är bara ljusen som brinner inne i vår lilla kyrka. Vi är inte många nuförtiden som stiger upp på Juldagen för denna gudstjänst. Alltför få, vill jag påstå. Ingen trängsel i bänkarna, som det var förr när jag var liten och vi gick till kyrkan, mamma och jag och min syster Britt. Pappa Ejnar tog årets enda sovmorgon. Då, i vår vackra kyrka från 1849, satts stolar ut efter mittgången och vissa fick stå trångt under hela gudstjänsten. Inte är det så nu inte. Man kan räkna kyrkobesökarna lätt.

Både traditionen och tron är avgörande. Ingen jul utan Julotta. Ingen jul utan de kära gamla psalmerna, sjungs av hjärtans lust och högtidlighet. För det är just det, högtidligt! Utanför Kyrkan brinner marschallerna i ett välkomnande sken och de båda gravplatserna, den gamla och den nya, är fyllda av ljus. Otaliga är de tillfällen där anhöriga stått vid de sina och i andakt  tänt detta lilla ljus som brinner.

Julen, inte minst med maten som jag nog begränsat till det jag vet alla äter av, julklapparna som varje år sägs ska vara färre, men tja, det vill bli en del:-) och sist men inte minst; BJÄLLRAN!

Jag minns det år jag hade Asiaten, usch, huvva, så sjuk jag var. Mamma vakade vid min säng och baddade min brinnande panna, gav mig vatten och höll min hand……jag var så sjuk, så sjuk. Senare, när jag kunde stå på benen, hör jag ljudet av en hästklocka. Framme vid fönstret ser jag en häst med timmersläde och sittandes på kuskbocken den gamla tidens timmermän. Ljudet, ljudet av klockan, helt underbart, det är knappt så det finns ord…..den lilla bjällran som ofta kommer fram i juletid, hör dess dingelidång…. Oj oj oj, det får min själ att jubla….Travandes förbi mitt hem, Rehnmans Mekaniska…han stannade inte upp hos oss, ekipaget passerade och ljudet fortsatte genom byn och vidare..

Bjällran, jag hör den när som helst.

Idag är det fjärde ljuset tänt och morgonen börjar ljusna. Snön ligger vit på taken och jag vet då en som är naken…..Ha ha..

 

Till alla er, GOD JUL från oss här på Abbey Road 74

 

 

1 kommentar

Fredstankar

Av , , 2 kommentarer 9

”Vem ska göra det, mamma”? Det var min dotters svar på min fråga varför hon valde Försvarsmakten…Ja , vem ska göra det….nån annan? Det slog mig direkt, på min tid stod vi på barrikaderna och hytte med nävarna iförda våra schalar och näbbkängor..( som fortfarande används och finns kvar i garderoben..) Nu är det andra tider. VEM SKA GÖRA DET DÅ?

Ett fredstänk hos de nya generationerna. Både starkt och ja, skrämmande. Vad säger du om jag skickas iväg till något uppdrag utomlands..? Där fred inte råder, där oskyldiga utsätt för omänskliga övergrepp, där ingen dag är den andra lik?  …Ja du…kära dotter…..jag kommer att BE hela tiden….

Jag gillar jämställdheten, ord och inga visor som soldat. Dusch med ett plastförhänge mellan…..om någon ens kikade åkte man därifrån på direkten…Fler bra exempel kunde nämnas..

Vi är ett soldatsläkte. Rote 100 Burträsk kompani, i Renbergsvattnet. Vår anfader dog i slaget vid Anjala 1788. Kanske finns det i blodet, kampen för rättvisa, det är vad jag tror och vill.

Kvinnor borde få utbildas i försvar. Närkamp, knep och tips som kan göra den skillnad det är mellan förnedring och någon sorts seger, överlevnad t o m. Varför inte? Jag skulle önska att de kvinnor som blivit antastade i vårt eget närområde, hade lärt sig detta. Snabbt och effektivt undanröjt våldet. Jag jobbade under tid med en oerhört duktig ledare inom kampsporten. Vi talade ofta om detta och han visade mig ibland olika varianter på vad som verkligen skulle kunna göra skillnad. Snabbt och effektivt. Men, hur klart tänker man i en sådan utsatt position, när rädslan förlamar och hjärnan är i chock..! Utbilda i försvar, det säger jag bara.

Den som utsätter för denna kränkande och förnedrande handlingen, ska inte tro att vi  samhällsmedborgare accepterar detta ynkliga tilltag. Eller att det är så spännande, hur spännande är det när antagonisten till slut ”åker dit”. Måttligt. Ut med namn och bild direkt. Jag kan inte se några förmildrande omständigheter, det är inte OK det som sker. Bild och namn….på första sidan. Det är fred vi ska ha. Ingenting annat.

2 kommentarer

Försthalka´..

Av , , Bli först att kommentera 19

Hösten är kommen, hör stormarna gny, sjöng vi i småskolan, då helt ovetande om hösthalkan som alltid kom vid den här tiden. Nåja, oktober i vart fall. Alla vet, kylan har trängt på och så kommer regnet….snacka om snorhalt!
Vi hade varit i Malå en finhöstkväll i just oktober. Året var 1974 och vi hade investerat i en stor fin gammpostbuss, gul och blå, som det anstod på den tiden. Det hände ofta, att när vi kom körande, vinkade folk åt oss att stanna vid olika ställen, hållplatser och vägkorsningar, i tron att ….nukombuss´n! Men vi körde alltid förbi….Jo nog hade vi roligt allt, men jag tror inte den stackaren som stod och väntade på buss´n var lika road.
Nåväl, vi hade kört en teaterföreställning, med Lycksele-Teatern , jag, Gun Jacobsson ( tyvärr omkommen i en tragisk trafikolycka over there) Martin Uddestrand, Roger Lundholm, John-Erik Westerlund och Puppe Damberg. Regnet stod som spön i backen och bussen gled som en vante hit och dit över den äckligt såphala vägen. Till slut efter en lång raksträcka, kunde vi stanna av. Tack vare lite grus som låg vid vägkanten och gav däcken en anings fäste. Där stod vi. Det var regnigt, kallt och mörkt.
Snabbt insåg vi att vi kommer ingen vart. Vi slängde oss ut ur bussen och hela gänget stod på näsan handlöst. Det var duktigt halt.
Bussen, den gul&blåa gamla postbussen, hade ägts av Max Fenders och var snyggt inredd, sängar bak, tre och tre, sittplats med bord, bra komfort, vi turnerade som kungar. Vi hade under sommaren gjort vår långa resa till Tyskland och bussen var mer eller mindre vårt hem under många år.
Ja, det var bara att inse fakta. DÅ, kom Martin, den oförbätterlige….Ingen fara kamrater, jag ska hålla er vid liv i 48 timmar!…Han bar på KRISRYGGSÄCKEN, nåt vi alla funderat över vad det egentligen var som låg där baki sovkupén. Nu fick vi svaret. KRISRYGGSÄCKEN! Den som skulle rädda oss arma själar i den mörka kalla höstnatten! Jag har kaffe, buljontärningar och….kläder…sa Martin!! Hålögt glodde vi på varann och även honom….när han med den magi som bara Martin kan, öppnade krisberedskapen. Fram halades en T-shirt som luktade järvenpäää, med texten SP 2 Singers, nött men ändå kunde skönjas, samt ett par gamla välhavda ullsockar, som dessa också stank ovannämnda luktuttryck. Kaffet då? Buljongen? Vi som var hungriga och vråltomma, törstiga och allt det där när man är i ….hum..nöd. Martin blinkade milt och medlidsamt åt oss kamrater och lät meddela med den mjukaste röst jag någonsin hört honom alls uttrycka sig…..Hä ä no slut!
Tystnades lade sig som en grå filt över den blå&gula postbuss´n och en efetr en pep vi iväg till sovkupén och kröp frusna, hungriga och eländiga isäng. Jag hade ju min pappas dubbla Fjällrävsovsäck med dun i, så mig gick det ingen nöd på. Men magen knorrade på oss alla och det i sig skapade läten i bussen som går till historien….Det var mörkt, kallt och regnet vräkte ner över oss…stackare…ha ha.
Fram på morgonsidan väcktes vi av sandbilen. Han stannade av och tittade pillimariskt in i bussen och försiktigt undrade hur det var med oss!! Babraba, jag satte mig och startade vidundret, körde glatt efter sandaren och vi stannade till vid affären i Björksele. Där inhandlade grabbarna en..KORVRING och mjölk. Frukost som anstår en gourmand. Det var den godaste körv jag ätit .
I bussen, den gul&blåa gammpostbuss´n som Max Fenders hade haft, satt vi nu, nöjda, varma och helskinnade…på vår väg genom höstlandskapet, solen vräkte ner och livet nattens vedermödor var som bortblåsta.
Vilka minnen!
Den första halkan är förrädisk, kör förståndigt alla!
Krisryggsäcken då undrar ni? Nja, den försvann och kom aldrig fram igen.

Bli först att kommentera

Bra jobb och gott om pengar….

Av , , Bli först att kommentera 13

….ja, så redovisas en pilotstudie i Göteborg på uppdrag av Hjärt-Lungfonden……jag fortsätter…..har råd att gå på gym och äta nyttigt. Andelen av personer som drabbas av akut hjärtinfarkt sjunker med hög utbildning. Kvinnor med högskoleutbildning löper hela 60 procents lägre risk än lågutbildade kvinnor. De som har ont om pengar äter sämre, rör sig mindre och oroar sig mer. En anmärkningsvärd uppgift är, att antalet infarkter har ökat mest bland lågutbildade kvinnor i åldrarna 35-44 år!!!

Ja, visst är detta oroväckande läsning! MEN jag vill påstå, att en av de STORA orsakerna är EKONOMIN. ”Oroar sig mer”….står det i rapporten! Men tacka tusan för det! Om du inte vet hur du ska klara månaden, HUR ska räkningarna kunna betalas, HUR ska jag få det att gå ihop?? ! Sömnlöshet gör dig sjuk, det vet alla. När pengarna inte räcker till, helt enkelt. Detta torde vara den största bidragande orsaken. ORO som leder till håglöshet, uppgivenhet, orkeslöst masar man sig fram genom dagar, veckor, månader, år, fram.  Äta rätt? Javisst, finns inte pengar, blir det det billigaste på bordet, så enkelt är det. Gå på gym? Njaa, har du inga pengar, går det solklart bort.. Men det kan också handla om att man hellre motionerar på annat sätt. Who knows

Vem som får leva och vem som får dö avgörs alltså av ekonomin. Du behöver inte ligga vaken på nätterna och fundera över obetalda räkningar. Natt efter natt. Vilket hjärta klarar det? I ett system som under avdelningen ”sköt dig själv och skit i andra” får än mer fäste…

Bli först att kommentera

Ammarnäs …….i vårt hjärta…

Av , , 4 kommentarer 21

När jag var liten åkte vi alltid till Ammarnäs till påsk. Då, fick vi bo hos BlomsterLotta (Berglund) som hade sitt hus en bit upp efter vägen förbi skidbacken. Hennes trädgård var världsberömd. Sonen Albert ( visst var det så han hette..) hade haft med sig växter som definitivt inte var vanliga i Ammarnäs som Lotta skötte varsamt och under berget blommade det sällsynt!
Vi fick bp uppavinn hos henne. Pappa Ejnar var som en son för henne och vår ankomst var alltid tårögd och varm. Hon ville gärna bjuda på allt möjligt och hennes mackor breddes alltid med tummen, vilket gjorde dem särsklit goda för lilla Gun. Jag åkte på mina löparskidor efter vägen ner mot backen, upp och ner, upp och ner, mellan de tumbredda smörgåsarna, hon ville verkligen jag int sku gå borta bena av allt skidåkande! Vid ett tillfälle tog hon mig i sin hand och förde mig in i hennes kammare, tog fram en liten posrlinsask, som hon gav mig. Den här ska du ha lilljänt, som ett litet minne ifrån tant Lotta..! Den var vit med blåa sirliga blommor och små korta utsvängda ben…..hur fin som helst..och den gav hon till mig…! Fast jag erkänner att det var smörgåsarna som fastnat hos mig. Den där lilla korta tummen som bredde ut smöret på brödet….När som helst kan jag förnimma smaken när jag satte tänderna i mackan… När sedan Lotta skulle flytta till Hemmet i Sorsele, var det pappa som fick åka och följa med henne. Ingen annan dög.
Så kommer vi då till Ammarnäs, 50 år senare. Här möts vi av strålande sol, den lilla byn mellan fjäll och vatten, potatisbacke och värme. Vi bjuds på ren och mandelpären, glada människor och nyfödda bäbisar….kramar och skratt….minnen och känslor. Vi är på något sätt hemma. Hemma bland Ammarnäsborna som helt och hållet öppnar famnen för oss. Det är inte svårt att sjunga Ammarnäs i mitt hjärta, tala om den tid när Rickard Renman drev Ammarnäsgården, den tid när Hilding Renman hadd affärn´, den tid som gav mig mina fina minnen. Nu är vi tillbaka, jag och Bo och visst, vi hör även hemma här. På hemvägen stannar vi naturligtvis till hos vännerna Ingrid och Robert i Kraddsele. Där möts vi av ett helt gäng fiskare och natuligtvis värdparet, de alltid glada. Livet är fantastiskt. Många intryck och upplevelser och allt detta beror på det bemötande vi fått, FÅLLKÄ´!
Vi är tårögda, jag och Bo. Med <3 till alla er i denna vackra bygd……

4 kommentarer
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se