Simskola medströms i vårflod

Sitter och funderar på att köpa ett träningskort i simhallen för friskvårdspengarna. Ordet SIM-kort har fått en helt ny betydelse. Jag drar mej till minnes mina första skälvande försök att trotsa sjunkkraften i den svinkalla flottningsleden Vindelälven i kraftig vårflod.

Simskola – Anslaget satt på den aprikosfärgade eterniten som pryder den nu nedlagda lanthandeln i Vindelgransele. Domeijs – Självaste centrum. Det var sent 60-tal. Där på bron satt man på broräcket efter skolan och suktade efter godis och ett ögonkast från någon av de lätt räknade killarna i byn. Man kan sammanfatta dom med ett enda namn egentligen – Dan – länge föremålet för min obesvarade barndomskärlek.

Givetvis anmälde man sej till simskolan på Lappvallheden – byns badstrand, trots att det var försommar högvatten och flottning. Ryktet gick strax efter skolavslutningen att det var ‘kokhett däre Skolavan’. Fröken Ingeborg hade dock inpräntat i oss bondepraktikans regel – att man inte skulle gå barfota innan Kabblekan hade blommat. Nu var det dock inte så att Kabblekor växte alltför tätt på denna breddgrad så man fick helt enkelt chansa.

Det var mangrann uppslutning av byns barn vid uppropet. Vi hade medhavda påsar med färgglad essenssaft i glasflaska, smörgås/bulle, baddräkter av extremt segtorkade materiel och en handduk. Simlärarinnan utrustade oss med otympliga korkbälten och vi fick öva enträget på bentagen bland brämsar, barr och timmerkusar i den ljusa sanden.

Vattentemperaturen kunde ligga runt 14 grader och det var med underlivet som insats och med dödsförakt som man doppade sej: Ett två tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det! I samma ögonblick som man bröt vattenytan isades blodet och krampen lurade bakom bryggkanten.

Den andra sommaren lyckades jag ta Grodan – 25m bröstsim i kraftig medström parerandes bland timmerstockarna och jag minns än våra blårutiga ben och hackande tänder när vi med sandiga fötter försökte byta om, hoppandes på ett ben inlindade i handdukarna.

Detta kanske kan förklara varför jag fick mitt egentliga simgenombrott först vid 14 års ålder på badhuset i Malå. Däremellan överlevde jag ett drunkningstillbud på den exotiska gamla simhallen i Umeå.

Nu – däremot skulle det krävas både mycket och hårt jobb av en stark och händig karl att lyckas dränka mej, då jag under åren har begåvats med stor flytkraft och mycket värmande underhudsfett.

Tänk hur livet kan förändras ;)

Etiketter: , , ,

10 kommentarer

  1. ellen

    Kunde inte torrsim vara en gren i OS, du skulle vi inlandsbarn skörda medaljer!! Guld för min del tack!

    LN=Ellen

  2. Sonia, född Hedman

    Var det pga min skönhet och charm som jag lyckades få simborgarmärket? Nä knappast. Det var rent fusk. Att stega sig fram 25 meter på Vindelälvens botten och samtidigt veva med armarna var allt som krävdes.

    Förlåt Torbjörn Sundelin! Meddela mig din adress så ska jag skicka tillbaka medaljen.

  3. Torbjörn Sundelin

    Sonia, född Hedman nämner i sitt inlägg mitt namn. Jag var simlärare i Blattniksele (Vindelälven)för många år sedan. Är det en slump eller finns ytterligare en person med mitt namn som varit simlärare??

  4. Sonia

    Torbjörn! Du var simlärare i Vindelgransele också på 60-talet, och om jag inte minns alldeles fel så sov du på våran ”hövinn”. Pappa hette Alvar Hedman.

  5. Sonia

    PS. Jag minns inte om du bodde på hövinn under simskolan eller om det var under flottningen, men jag har för mig att jag hört det av mina äldre systrar Ann-Mari och Eivor. Dom skriker säkert till om jag har fel :)

  6. Gunnel Forsberg

    Svar till Storasyter Ellen (2009-11-18 01:50)
    Kära syster LN!
    Inlägget om simskolan skrev jag 22/8 2008, alltså för ett år sedan. Jag tror faktiskt att det är du som kommenterade då, har en bestämd känsla att vi pratade om det då:)

  7. Torbjörn Sundelin

    Hej Sonia,
    Jag är alldeles säker på att jag aldrig varit lärare i Vindelgransele. Jag är också alldeles säker att jag inte sovit på ”hövinn”. Däremot vet jag att jag hälsade på en flottarkollega (Alvin?) och kompade med guitarr en av döttrarna som spelade piano.

  8. Sonia

    Kan det ha varit Alvar? Pappa hette Alvar och vi är 5 systrar och en bror. Märkligt att jag minns så galet, men även solen har fläckar :) Jag ska fråga mina äldre systrar när vi träffas nästa gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>