1:a Advent på Arlanda – R som bloggvakt

Av , , 2 kommentarer 0

Avg hem till Umeå enl. tidtabell 21.15.
Men ack, nu är klockan 23.00 o vet fortfarande inte när vi får lämna storstan. Problem med plan som kom från Egypten via Göteborg o sen vet vi inge mer.
Nu kommer besked om avg. 00.00. med ett plan som kommer fr Oslo. Ska vi tro på det???
Vi får väl börja fundera på vad Kalendern ska innehålla i morron. Se tidigare inlägg i dag.

2 kommentarer

1:a Söndag i advent. Julskyltningen.

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag minns inte att första advent någonsin var snöfri i min barndoms Vindelgransele. I min minnesbild hade snön redan lagt sej i mjuka dyningar över byn, över gårdsplanen, och på de höga granarna på Flakabergets topp.

Den allra högsta granen som syntes ungefär mitt över ladugårdstaknocken hade ett speciellt utseende och hon kallades Lisa. För ett fantasifyllt öga liknade hon profilen av en bahyttprydd fin dam, ungefär som silhuetterna ur Tant Brun, Tant Grön o Tant Gredelin. Om man tittade riktigt noga så kunde man faktiskt se att hon rörde sej och liksom skred fram – fast mycket mycket sakta, på väg bort mot Harrys.

Bakom den frostiga fönsterrutan i köksfönstret hos Alvars stod ett litet spensligt flickebarn och andades på fönstret liksom för att smälta isen och få ett titthål. Hon bröt loss små bitar av isen som hon snabbt stoppade i munnen innan dom hann smälta på pekfingret. Mellan tvåglasfönstren låg vadden i en prydlig remsa, och ovanpå vadden låg det ibland små rödlackade prickiga flugsvampar. Ute hade aftonen blivit skymningsblå och köksklockans taktfasta pendel övergick i fyra bångande slag.

Snart var det dags att bege sig av. I fönstret hängde den enda adventsstjärnan av guld. På köksbordet stod adventsljusstaken med vitmossan och det första vita Liljeholmens ljuset hade brunnit någon centimeter. På förmiddagen hade man varit i kapellet, där en likadan ljusstake tänts och faster Anna-Lisas orgelspel ackompanjerade församlingen i Gå Sion din konung att möta. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud ljöd tonerna, och visst var det en alldeles speciell stämning av glädje och förväntan över sångerna den här dagen.

Förväntan var också den känsla som väcktes när vi på hemvägen från kapellet instuvade i den grå Volvoduetten passerade Domeijs lanthandel vid 13-tiden, och precis som vanligt vid skyltsöndagen, så täcktes fönstret i själva dörren av säckväv. Därinne pågick förberedelserna för den fantastiska julskyltningen som var så fjärran ifrån dagens standardiserade och svulstiga utbud man kunde komma. Men allra först matbit och kyrkkaffe hemma innan det var dags att bege sej av. Mammas söndagsstek, mandelpotatis, stuvade morötter avnjöts i den gemytliga stämningen runt matbordet.

Jag minns sparktåget, pappa i långrocken och persianmössan och alla vi barn skrattande i mörkret på vägsträckan bort till affären. Aldrig var väl sparkföret bättre, vägbanan vitare eller Karlavagnen mer gnistrande där ovanför balkongen utanför mammas o pappas sovrum än just denna afton.

Jag kan i andanom se alla dessa mindre och större barn flockas framför den knappt meterbreda affärsdörren. Med våra små uppnäsor mer eller mindre tryckta mot glaset såg vi alla de fantastiska sakerna som Sture och Lisen arrangerat på det gröna linoleumgolvet. Dockor, bilar, tomtar, spel, pussel, en liten apa som spelade på trumma, julbocken och de glittrande bollarna och banden.

Visserligen stod säkert Fenomburkarna, konserverna och drickesbackarna där i bakgrunden, och följande morgon skulle allt vara återställt på sina vanliga hyllplatser, men den magi och längtan min barndoms julskyltning skapade var faktiskt och helt ärligt alldeles alldeles underbar.

Bli först att kommentera

JULKALENDERTÄVLING 1/12-24/12

Av , , Bli först att kommentera 0

Välkomna till min adventskalender med barndomsminnen som tema!
Förutom lite vanligt vardagsbloggande kommer jag att varje dag fr.o.m . 1 dec t.o.m. 24 dec ge dej ett barndomsminne med julanknytning benämnt med lucknummer 1-24. Från dej som känner igen, minns, eller på något annat sätt berörs av det jag skriver, önskar jag mej i gengäld att få ännu fler guldkorn i form av kommentarer, recept, uppmuntrande tillrop eller egna minnen.

För att locka dej att följa min kalender kommer jag att i varje "lucka" spränga in en eller flera udda versaler (Stor bokstav). Av dessa bokstäver så kommer du att kunna bilda en ordföljd som har med julen att göra. Den person som först mailar det rätta svaret, samt namn och adress till mej på gunnel_f@hotmail.com, kommer att få ett speciellt gott hemgjort julpris. Dessutom möjlighet att få gästblogga ett julminne, här hos mej.
Lycka till o välkommen till min Julkalender/Gunnel.

Bli först att kommentera

Redan söndag!

Av , , 1 kommentar 0

Oj vad fort tiden går. Nyss var det fredag och jag lämnade Umeå, mellanlandade i Stockholm, och hann med ett par intensiva timmar tillsammans med Daniel och Britta innan R anslöt sej och vi klev på tåget till Göteborg. Daniel o Britta förslog Kulturhuset som lunchställe och där njöt vi av en god lunch. Jag hann få nosa lite på deras sydamerikanska äventyr och ser fram emot ikväll när jag ska få se deras bilder på den nya storbildsteven och rå om dom lite mer.

Lisebergs julmarknad blev inte av denna gång det vi anlände till ett spöregnigt Göteborg efter en mestadels slumrande tågresa. R har inte återfått formen sedan Indienresan och är fortfarande spak i magen.

Vi har haft ett par underbara dagar och gårdagens brakfest med julbord och födelsedagsfirande var jättetrevlig. Mycket god mat och många glada skratt. Sandra blev verkligen firad efter alla konstens regler, och än en gång blir jag lite rörd och tacksam när jag känner den värme hon får från Christians familj, och det sätt dom visar mot henne.

Christian – svärmorsdrömmen själv – var på alerten ändå från frukost, efter det att vi gemensamt förberett festen under förmiddagen, så intog han med absolut självklarhet värdrollen när gästerna kom och lät Sandra vara festföremål. Sånt värmer i ett blivande svärmorshjärta. Vilken kille du är Christian!

Tack för fina dagar och vi kommer nöjda att sätta oss på Stockholmståget i eftermiddag, fyllda av glada minnen.

1 kommentar

Förjulsdriven förmiddag i Götet

Av , , 6 kommentarer 0

Anledningen till att vi redan nu småfirar jul lite i förskott är ju som jag tidigare berättat att Sandra o Christian snart beger sej ut på långresa över julen, så vi passar på idag och slår två flugor i en smäll – födelsedag och jul på en och samma dag.

Här har en helt oväntat men fullödig julstämning otippat infunnit sej. Den riktigt genuina julstämningskänslan har blivit utrotningshotat och jag har insett att det förmodligen har med ålder och åtaganden att göra.

Här i Göteborg är det iallafall jul inne hos oss. Vi har bakat pepparkakor, kokat knäck, skållat o skalat mandlar, tullat på glöggen och gjort den obligatoriska svampstuvningen som ska toppa omeletten om några timmar. I Sandra o Christians julfina kök lägrar sej just nu dimman av stekta köttbullar o prinskorvar. I ugnen tronar skinkan som just griljeras, och på arbetsbänken tinar mjukkakorna och lussebullarna som bakats i Sörfors.

Om ett par timmar blir det lite av ‘ tomten är far till alla barnenstämning’ när Sandras pappa Göte med sin Anna och deras lille Samuel kommer tillsammans med Christians far Bengt och hans Lena, Mamman Eva och hennes Ingemar samt Christians ungerska mormor Irene och hans syster Veronica. Det känns bara roligt och befriande att alla kan träffas utan komplikationer. Misstänker att det är ett litet genrep inför ett framtida bröllop, för att se om vi sköter oss! Vi ska göra vårt allra bästa.

I högtalarna ljuder gammal fin nostalgijulmusik. De som saknas idag är – Alexander, Isabelle och Danel med sin fru Britta, samt Johan, Marina och barnen. Tur att – avstånd är bara ett ord. Sänder även tankar till mormor Marianne , farmor Eina, Ove och Ingrid och till mina syskon med familjer denna första adventhelg.

6 kommentarer

Med en enkel tulipan till Sandra…eller När Lillan kom till jorden

Av , , 2 kommentarer 0

Vaknar till och undrar vart jag är. Jag inser snart att vi befinner oss i Göteborg, och att just denna morgon för precis 27 år sedan skulle vi få bekanta oss med den enträgna lilla person som i flera månader försökt sparka sej ut "som rättest" genom min lilla kula till mage. Vi, de blivande föräldrarna var då 22 respektive 24 år. Den blivande barnafadern testade sin systemkamera genom att ta en sista bild på den späda och bleka moderns fina mage innan det bar iväg till förlossningen.

Den blivande storebroren, var informerad efter alla pedagogiska konstens regler, om att han snart skulle få ett syskon. Lille Daniel som redan då var en mild och klok liten kille, tog det hela med ro, lyckligt ovetande om att han snart skulle få dela mammas och pappas uppmärksamhet med en liten livfull och ytterst energisk syster. Hans dittills största bekymmer hade bestått av den fruktade "huckarn" som stod i hallen om nätterna och väste, sprutandes ånga enligt ett oberäkneligt schema. Huckarn var en rymdskeppsliknande luftfuktare beställd via postorder från Claes Olssons.

Varje natt när Daniel kom vandrande till oss, skulle han passera den, och jag kan minnas känslan när man hasade sej upp för att hämta honom där i hallen när han inte vågade sej förbi. Känslan av att lyfta upp hans varma lilla pyjamaskropp och borra in näsan där bakom örat i det lite svettrufsiga mörkblonda håret.

Den unge farbror Rune som pluggade i stan, bodde tillfälligt hos oss och var lägligt nog inkvarterad i vårt arbetsrum där på Nyponvägen. Han skulle vara barnvakt åt Daniel när det begav sej. Jag hade julpyntat innan denna första adventshelg, och adventsljusstakarna lyste välkomnande till lilla Sandras hemkomst från BB. Inne i köket lade sej den nygräddade saffransdoften stilla, medans vi förväntansfulla begav oss iväg till på detta allra största av livets äventyr – ett barns födelse.

I väskan låg de fina småkläder vi gjort i ordning och farmor Eina hade sytt en liten klänning och stickat något fint som hon ju alltid gjorde. Där låg också den plyschmorgonrock till mej själv som jag sytt och en hemsydd åkpåse av pilefodrad manchester till den blå Emmaljungan vi köpt på annons. Jag sydde mycket kläder på den tiden, även om jag aldrig kunde mäta mej med barndomsvännen och grannen Ann-Kathrin som då bodde tvärs över gården. Hon var helt utstanding i den grenen.

I en sal där på förlossningen, efter den underbaraste av alla bitterljuva vedermödor, föddes du mitt lilla gullefjun Sandra. En liten söt mörklockig gumma som allvarsamt mötte min blick och vi såg in i varandras själar för allra första gången. Vägd, mätt, och tvättad efter alla konstens regler, fick jag dej åter i min famn, denna första söndag i advent kl 11.00 alldeles lagom till att orgelförspelet av "Det susar genom livets strid" eller "Gå Sion din konung att möta" klingade ut i kapellet i Vindelgransele och likaså i Filadelfia Härnösand där våra respektive föräldrar satt, alldeles ovetande om att ännu en liten ättling just kommit till världen. Vi fick vänta med att ringa dem tills efter gudstjänsten.

Kära lilla/stora Sandra. Tack för att jag fått vara din mamma genom allt, och för att du behållit din okuvliga spirit och gnista och ditt kärleksfulla och goda hjärta, även om vi understundom försökte fostra bort det okuvliga under några svettiga år. Jag är glad att vi inte lyckades. Kram gumman. Du vet att jag älskar dej och finns där – vad livet än för med sej. Lycka till med allt!

Nu går vi i samlad tropp med sång och paket in och säjer Grattis Sandra!
 

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Konsten att akta sej för vinterkräksjukan

Av , , 1 kommentar 0

Den inneboende hygiensköterskan i mej vaknar abrupt till liv när mobilen ringer och R skärrad undrar om vi har vitpepparkorn hemma. En kille på Kogertek insjuknade nämligen tvärt under kvällens jobbmöte i akut magsjuka som han i sin tur ärvt av sin sambo. Hon insjuknade i förrgår…. och han rekommenderade denna huskur.

Detta verkar ju lovande inför helgen! Omedelbart får man läskiga hypokondriska sensationer i magen och får flashbacks från när Vinterkräksjukan härjade på demensboendena, med veckor av besöksförbud och isolering. Vet ni något om aktuella magsjukor som florerar? Hoppas verkligen att det inte är vinterkräksjukan som är ovanligt tidigt ute denna gång.

Googlar lite på huskurer för att förbygga magsjuka och hittar allt från fladdermusvingar till vinäger och vitpeppar. Turligt nog var vi ‘out of ‘ både fladdermöss och vinäger.

Det är bara att hålla tummarna och resten av händerna rena och leva i celibat tills faran är över. Jag får hålla R på en armlängs avstånd, nöja mej med slängkyssar alternativt vira ett varv gladpack runt huvudet (hans) och faktiskt….faktiskt så blir det 10 vitpepparkorn var – som kvällsmat för oss båda. Man vet ju aldrig…..

Inte för att jag tror på det, men ändå.

1 kommentar

Ja må hon leva uti hundrade år

Av , , Bli först att kommentera 0

Pappa GötePå lördag fyller nr 2 Sandra 27 år. Det är helt ofattbart att det förflutit så lång tid sedan den kvällen vi skulle fota och hade lagt ut ett brunt lakan på köksbordet. Det lilla kvicksilvriga muskelpaketet var ständigt på väg ut ur bilden, och häll sina föräldrar raska och rörliga.
Intill denna dag har hon behållit sin spirit och det ska bli SÅ mysigt att få vara på plats på själva födelsedagen!!

Mycket mysig helg som ligger framför, och sedan på det 2 dagar i Stockholm – Stimulerande boendemiljöer för demenssjuka. Visst låter det intressant

Bli först att kommentera

Planer för helgen

Av , , 6 kommentarer 0

Svåger LennartSer fram emot en mysig helg i Göteborg och Stockholm. På fredagkväll blir det Lisebergs julmarknad. Sandra o Christian hämtar upp direkt från tåget. Visst låter det mysigt? På lördag firar vi Sandra 27 år och sedan blir det kombinerad födelsedag och julmiddag tillsammans med alla föräldrar m resp. Detta eftersom de unga tu är i Indien över julen.
Hinner även med en övernattning i Solna hos Daniel o Britta. Det ska bli så kul!

6 kommentarer

Ryggkliare på plåtplayan

Av , , 2 kommentarer 0

Svåger LennartGunnel kliar storebror för 25 öre

2 kommentarer