Gott Nytt År!

Av , , 2 kommentarer 0

Pga storm/orkan så har Gunnel och R varken telefon eller ström i Gauto, så jag (syster och spökskrivare Sonia) lovade att lägga in en nyårshälsning från henne till alla hennes läsare.

Kuling, Storm eller Friska vindar

Av , , Bli först att kommentera 0

Kärt barn har många namn. Idag har det blåst ’nangting’ för att använda ett kärt gammalt västerbottniskt uttryck. R fick en ingivelse att gå ut och flytta bilen under eftermiddagen när det ett tag lät som om taket skulle lyfta, och fönsterspringorna unisont körde en lightvariant av amäjzing grejs. Tur var väl det, för bara en kort stund senare lyfte en 5 cm tjock homogen träskiva på en halv m2 och diagonalade tvärs över parkeringen där finbilen nyss stod.. Puh!

Det har m a o varit en sådan dag när jag är extra glad för att varken R eller jag själv har tupe eller Robin Hood-frisyr….ja ni vet den frisyren där man kammar långa slingor över skulten, och som ser ganska bisarr ut i kraftig sidvind.

Inget fiske idag heller. Jag har som längst varit ut på altankanten och tömt sumpen ur kaffepannan. Tror att jag ’tar lite väl mycket vind’ för att våga mig ut innan det lugnat sig något. Istället har vi grejat inne, sett tv, läst och ätit mat. Kompressorn i frysen pajade, så det blev till att akutäta det mest känsliga vilket var laxen.

Fick oväntat en inbjudan till Roberts vänner Assar o Inga-Lill i Långviken imorgon, så då bär det iväg en bit. Det blir trevligt!

Huvudet på spiken eller inte? Ett sommarkåseri 2008

Av , , 2 kommentarer 0

Vad är det egentligen för skillnad på mäns och kvinnors hjärnor?
Försökte spinka lite i Robbans öra i somras vid öronspolningen men det såg oroväckande glest ut därinne vad jag kunde se. Dagens rubrik är föranledd av vår senaste diskussion, hur man håller en hammare…. eller inte.

Jag tog mej för att färdigställa panelskivornas uppspikning och målning kring matplatsen i stugans köksdel. Glad i hågen, beväpnad med skivor, dyckert och en bautahammare, satte jag igång, uppflugen på en ranglig högstol. Inspektören själv, uppenbarade sej som från tomma intet, när han hörde mitt första hammarslag.

Har ni kvinnor lagt märke till att detta är det överlägset säkraste sättet att dra till sej mannens uppmärksamhet. Han må var hur djupt försjunken som helst i Tipsextra, Blocket eller REM-sömn…men vid ljudet av en drillande borrmaskin eller knackande hammare, hållen av små ljuva kvinnohänder, kommer de med sjumilakliv och något skräckslaget glasartat i blicken.

Min kvasiintellektuella analys lutar mot att mannen här upplever sig hotad på sitt territorium eller något ditåt. Men si, vi äro smartare än så, och det är väl inte för intet, som vi utvecklat konsten att tejpa/knyta/häftstifta/häftmassa upp en gardinstång till fulländning, och till nöds kan man även få användning för ett klibbigt tuggummi.

De små ljudlösa vapnen i hushållet används med fördel just för att få arbetsro. En rebell i sammanhanget är förstås "the wild horse" häftpistolen, vars ljud man oftast kan maskera med en strategiskt förlagd hostning. Jag menar…hur skulle vi annars få saker gjorda? Nåväl – dagens lektion i optimal hammarhållning utvecklades till en intressant historia.
I vanlig ordning krympte jag sisåsdär en halvmeter och blev åter ca 5 år, vilket är en fördel om man tänker kasta sej på golvet och skrikande protestera. Magistern själv, som med sina husbyggarmeriter troligen har helt rätt i vad han säjer, växer en dryg halvmeter, och tappar som genom ett trollslag de eventuella pedagogiska poäng han har och förvandlas till en odräglig översittare/besserwisser för en stund.

Här har vi ännu ett perfekt uppslag till en realitysåpa i kanal 5. "Husbonde försöker instruera husmoder" Ni förstår vart jag vill komma va? Jag är inte särskilt bra på att ta instruktioner – från just honom. Är det en typisk kvinnlig egenskap, eller är det jag som är ovanligt rabiat?

Analys: Det smärtar oerhört att tillägna sej en insikt om att man inte redan från början hade den bästa tekniken/lösningen, och dessutom att få det svart på vitt just från honom. Nåväl – jag väntar med att smygträna tills han återgått till bergsprängning här utanför, och låtsas nicka lite lagom instämmande. Snyggt blir det iallafall, och bra kvinna reder sig själv!

Sedan gör det förstås inte saken sämre att vädret är underbart, utsikten mot fjällvärlden smärtsamt vacker, kaffet nykokat och att rödingstimmen som ständigt patrullerar i viken finns inom räckhåll.

Det är aldrig för sent att ge upp!

Av , , Bli först att kommentera 0

GunnelDen flygande gummibåten

Det var en gång en liten demenssjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång för kvällen: Det här måste du komma och se! På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes fullständigt livsfarlig farkost, som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt! Han utbrast genast i spekulerande kring vådliga och mycket visionära användningsmöjligheter av farkosten, utan att alls beakta fara för liv och lem.

Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När jag nu har gått och skaffat mej dej….och vill spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam, övergiven och snorande på en sten i Gauto och snickra på utkast till hypotetiska dödsannonser, medan du vinglar iväg mot horisonten och en högst oviss framtid??? Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??

Guben skakade suckande på sitt iderika huvud och argumenterade länge och oroväckande enträget för sin sak, tills hon somnade utmattad på sin våta kudde. Solidarisk eller toffel…välj själv vilket, lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte ändå att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.

Den lilla systern berättade skroderande för sina supportande syskon och visade de bilder som guben skrivit ut om flygfäet och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.

Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och insikt om den nya möjligheten att kunna nå avlägsna drömfiskevatten, dit ingen annan kunde nå, så en vacker dag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sej till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat. Han köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans kvinnan och järnet var varmt.

En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens ’uppkörning’ och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sej för att våga sej på en provtur med flygläraren, och så skedde en tidig och vacker junimorgon. Det bar av högt upp i det blå, ut över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sej som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.

Numera är farkosten med nästan vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter alltför sällan tillåter luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller iaf tom 17/9 2008

Best of 2008

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag sitter och städar i mina mappar över sådant jag skrivit under året. Tänker lägga in några kåserier från det gångna året. Kanske något som ni redan läst, men förhoppningsvis tål att läsas en gång till. Hoppas ni har det bra. Här blåser det småspik ute men är varmt och gott inne så här i sluttampen av ett innehållsrikt år.

Nostalgi Laisdalen Badasjokk

Av , , 1 kommentar 0

Roger SandgrenMed anledning av den fina dikt Jan N lagt in, skriven av hans far, och som inspirerats av människorna och trakterna just i övre Laisdalen någon gång på 40-talet, vill vi gärna dela några fantastiska bilder från några av de platser som nämns i dikten. R:s vän, fritidsfotografen Roger Sandgren, Umeå har bland annat tagit många bilder från jakt och fiskeresor i dessa trakter. Vi rekommenderar varmt ett besök på hans hemsida:http://photo.net/photos/Rosan