Gunnels Guldfyndigheter

Välkommen hit!

Jag hoppas att du skall trivas här och jag uppskattar verkligen om du tar dig tid att skriva en liten kommentar eller trycka på "tummen upp-symbolen". 

Kommunikationen med dig som läsare är ju själva bränslet i mitt skrivande.

Jag är: Västerbottning i exil, Fjällgårdsinnehavare, Livsnjutare, Fiskare, Mamma, Mormor , Farmor, Demenssjuksköterska och Föreläsare

Bloggar mest om:  Livet förr och nu, Vardag och fest, Tokut och likt, Sandvikens Fjällgård Äldreomsorgen och demensvården   

Vill bjuda dig på:  En blandad mix ur livets smågodispåse. Salt, sött och syrligt om vartannat. Här förekommer tvära och ibland halsbrytande kast mellan lättsamt och allvarligt
 

Mina nära och kära:    Daniel, Britta Sixten och Vera i Sthlm, Sandra m Christian Oliver och Alice i Göteborg, Isabelle m Jesper o Vilgot i Göteborg. Alexander i Umeå, Roberts son Johan m familj i Ansmark
 

Drömmer om att: Tankeväcka och nå ditt hjärta. Locka till skratt, igenkännande och eftertanke.

 
Värdesätter: 
Humor, vänlighet och uppmuntran. Tillmötesgående människor och okomplicerade lösningar

Ogillar: Jantelagen, glädjedödare,och "motarbetare" Förstår mig inte på missunnsamma människor som går in för att förminska andra medvandrare i jordelivet.

Gör helst:  Fiskar i fjällen, skriver, spelar och sjunger eller går på loppis.

Lyssnar helst på: Tystnaden i fjällvärlden, hjärtats röst och barnbarnen skratt.

Hemlig dröm: Att kunna få förutsättningar att skriva boken som jag ruvar i mitt hjärta.Den hemliga drömmen är nu uppfylld. Jag har de bästa av förutsättningar, och hoppas nu att tiden inspirationen och orden ska komma mig till mötes.

Skriv gärna till: gunnel_f@hotmail.com

De allra flesta bilderna i bloggen är mina egna. Hör av dig om du vill låna eller använda bilderna i din tur!

Välkommen åter!

www.sandvikens.se

 

Musiken räddade mej från idrotten!

Pst! Tittar på svenska idrottsgalan - men säj det inte till någon. Jag vill inte att det kommer ut till allmänhetens kännedom eftersom jag utger mej för att vara hängiven antisportare. Ja - frånsett några undantag som skidskytte, olympiska spel och någon enstaka landskamp i ishockey förstås.

Idrottsgalan som underhållning är fin. Jag kan imponeras och röras av hängivna talanger som får erkännaden för fina insatser. R och jag kan sitta sida vid sida med darrande underläppar när Charlotte Kalla visar sitt frimodiga leende. Robert Gustafsson är aldrig fel och det är lite lämpligt småtrevligt i största allmänhet.

Tommy Körberg sjunger 'The winner takes it all' och jag gråter av sällsam njutning. Han är nog för mej, vad fotbollen verkar vara för en hel hoper människor.

En gång fanns det en lätt provocerande T-shirt med trycket: Musiken räddade mej från idrotten. För några år sedan när jag mot bättre vetande mitt i semestern besökte en mastodontfotbollsfestival för ungar (vad är det för fel på gammal hederlig kvartersfotboll??) så såg jag folk gå omkring iförda tröjor med texten: 'Det är jag som tränar laget' Då såg jag genast en tänkbar variant för min inre syn: Det är jag som tränar ( i minsta ) laget. Häpp!

Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS

Mina senaste inlägg
Valfritt innehåll
free counters
Valfritt innehåll

<script src="http://js.bloggvarde.se/js/value.js?id=MTI5NDY2&d=2"></script><noscript><a href="http://bloggvarde.se">Denna blogg &auml;r v&auml;rd 349 232 kr</a></noscript>