Ur askan i elden

Är riktigt lur på att jag har fått begynnande känningar av ännu en av de kvinnliga vedermödor som drabbar oss kvinnfolk helt oförskyllt. Trodde först att det var ackumulerad värme från vår resa i varmare trakter som gjorde mig oväntat het sådär helt apropå och lika snabbt försvann, men nu är det nog bara att skåda verkligeheten i vitögat och inse faktum, att vallningarnas tid är här……och Nej, jag pratar inte om skidvalla….

Jag minns en kollega som beklagade sig över fenomenet. Hon hade en liten batteridriven fläkt i västfickan och kortärmat även mitt i vintern. Det är väl bäst att pallra sig ivag till Claes Ohlssons och införskaffa en dito innan R börjar sin övertalningskampanj för osmakliga och vederstyggliga takfläktar vilka jag anser vara en styggelse trots att de kan avge friska fläktar.