Air condition

Idag hände något oväntat spännande och utmattande under arbetsdagen. I god tid och uppladdade för en sydlig resa till det exotiska Hörnefors, tog min vapendragare Jenny och jag plats i Gripen – den nya leasingbilen som humoristiskt nog har reg.nr JAS. Det passar bra som vi flyger och flänger kors och tvärs, hit och dit, dagarna i ända i alla möjliga och omöjliga konstellationer, dock utan kraschlandningar hittills.

Beväpnade med den svarta alkolåsmackapären och var sitt plastmunstycke tog vi plats, stängde dörrarna och påbörjade proceduren för att få igång åbäket till bil. Två nyktra, kloka handlingskraftiga fruntimmer med väl utvecklad förmåga att läsa, tyda och tolka en simpel bruksanvisning.

30-40 liter luft senare, bleka hålögda och utmattade fick vi ringa vår kollega Magnus och bedjande väsa om bistånd med knappt hörbar stämma. Han hade ju enligt ryktet faktiskt lyckats med konststycket att få igång bileländet dagen innan. Han kom snabbt till vår undsättning.

I väntan på den räddande ängeln provade vi ett par gånger till – helt enligt regelboken och alldeles spiknyktra. Nu var det bara ogjort att vi lyckats trycka in nödknappen som INTE får användas annat än i yttersta nödfall – typ om en onykter älgjägare på passet råkat skjuta sig i foten och behöver kunna köra ändå. Om någon råkar komma åt denna knapp måste hela dosan åter till leverantören för att återställas. Svindyrt var ordet sa Bill – Hutlöst sa Bull.

Ett kärnfullt andetag senare hade Magnus lyckats visa hur vi skulle göra, och lätt som en plätt fixade sedan Jenny testet och vår sydliga resa kunde genomföras tur och retur. Onekligen kommer detta att vara ett spänningsmoment hädanefter när man skall använta bilen. Nåväl, man fick i alla fall vädra ut gammkontorsluften ur lungorna. Jag skulle dock inte rekommendera folk med KOL eller astma att skaffa bil med alkolås. Det kräver sin kapacitet! Puh!