Den ryska dockan

Den ryska dockan har för mig en oslagbar symbolik i hur vi människor åldras. Längst in finns den lilla minsta sårbara och där emellan olika åldrar och storlekar vartefter livet fortskrider. Hittade denna fina dikt skriven av en okänd kvinna

Den gamla kvinnan satt hela dagarna och stirrade rakt ut genom fönstret från långvårdsavdelningen. Personalen lät henne vara för sig själv och trodde att hon inte var intresserad av omgivningen. Vid sin död efterlämnade hon denna dikt.

Vad ser Ni systrar, vad ser Ni säg?
Tänker Ni inom Er, när Ni tittar på mig:
‘En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick.
som spiller ut maten och inte ger svar
när Ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad Ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter Er göra som Ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till’.

Är det så Ni tänker när Ni ser mej, säg.
ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mej.

Jag skall tala om vem jag är som sitter här så still,
som gör vad Ni ber mig om, äter när Ni vill.
-Jag är ett tioårs barn med en far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart möta en man.
En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och hållt.
Vid tjugofem -nu har jag mina egna små
som behöver mig i hemmets trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut.
Men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt,
och tänker på åren, de alltför få som flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om Ni ÖPPNAR era ögon systrar, så ser Ni ej
bara en knarrig gumma. Kom närmare, se MEJ.

4 kommentarer

  1. Ulrika

    Hej Gunnel,
    Har läst din blogg och tackar för att få läsa om dina tankar och din vardag.

    Dikten idag berörde mig särdeles då min mor har diagnosen Altzhemier och börjar tappa orken. Den dag jag tappar orken och charmen, som det stod i dikten. hoppas jag att det finns mer förståelse om ålderssjukdomar och mer empati i samhället. Med fler människor och fler krafter som drar kommer det att bli verklighet en dag.

  2. Jan N

    Som ung har man svårt att se helheten. Kanske därför det står någonstans i en äldre Bibelöversättning: ”Förakta inte din mor när hon blir gammal”.

  3. Gunnel

    Ledsen att höra om din mammas sjukdom. Som du säjer så är det en viktig sak att sprida information och skapa förståelse om demenssjukdomar. Hoppas du får kraft att hålla modet uppe när det kommer svåra dagar. Tack för dina snälla ord

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>