Att få tummen ur…..

Av , , 3 kommentarer 0

Ett begrepp som betyder ’att äntligen komma sig för’ Det handlar om lillbåten som just nu äntligen hamnar i sjön och därmed öppnar nya möjligheter för fiske och rekreation. Jag har fått mycket gjort i helgen och ligger ganska bra till med festförberedelserna vad gäller bak/matplaneringen. Ikväll fick min testpanel bestående av Alex och Robban testa ”nattamaten’ och båda gav tummen upp. Själv gjorde jag ett syndigt avsteg från min trista späkningskost och unnade mig en smakbit. I sanningens namn har även en liten bit morsdagstårta slunkit ned. Sådärja, då var man biktad och klar för en ny arbetsvecka. Känner ni som jag att krafterna återvänder när sommaren är i antågande?

Underbara morgonstund

Av , , Bli först att kommentera 1

Guld i mund, var kanske att ta i, med tanke på gårkvällens snacks, men känslan att ensam i världen hoppa på stenarna med fiskespöt i handen 06.30 en underbar vindstilla morgon som denna är oslagbar. Inom loppet av 10 min var middagen bärgad. En lämplig havsöring anrättades till Morsdags-middag och det blev supergott!! Nu har Alex gett mig en morsdagskram, och serverat tårta. Det känns varmt i mammahjärtat!

Mor lilla mor, vem är väl som du – ingen i hela världen!

Av , , 3 kommentarer 0

Idag går givetvis tankarna till min kära lilla mamma Marianne i Vindelgransele.

En ovanligt stark, vacker och klok liten 87-åring, med okuvlig spirit och med alla sina sinnen i behåll även om orken kanske börjar tryta. Hennes liv har varit fyllt av möda, människor, matlagning och möten, av oändlig omsorg om andra.

Om jag blundar kan jag lätt se henne framför mig idag, i min barndoms kök, stående vid spisen och vispande sin dagliga kornmjölsgröt.

Som bondmora, fiskarhustru, sexbarnsmamma och mormor/farmor till 22 barnbarn, mormorsmor till 16 (snart 18) barnbarnsbarn, förstår man att vi är många som burits av hennes omtankar och förböner under årens lopp.

Plötsligt minns jag – min barndoms Mors dag – Morsdagsmorgonen! En barndomstradition som jag försökt föra vidare, till mina egna barn, att just morsdagsmorgonen, med handskrivna kort och kaffe på säng, ännu idag kan vara en så fin och viktig sak för en mamma. Det är tanken det handlar om – och en änu viktigare sak – att faktiskt sätta en tanke i verket!

Mors dag. Redan i skolan veckorna innan, så fick vi börja med temat "Mor". Vi fick sjunga sånger om mor: Violer till Mor, eller  Mor lilla Mor – vem är väl som du…

I läseboken inpräntades att Mor är rar och 60-talets allmänna bild av modern var den tröstande, vårdande, moderliga och hemmets härskarinna, ödmjukt leende i sitt förkläde. Så var det då…..


På teckningslektionen fick vi alla göra Morsdagskort och träna oss i att göra ett personligt utformat kort. I en pärm har mamma sparat en hel del av dessa Morsdagskort som vi 6 barn gjort årligen under hela skoltiden.

På Morsdags morgon, smög vi som barn ut, ned till bäcken för att försöka vika undan det vissnade fjolårsgräset i hopp om att finna små blå violer – till Mor.

En tårta, något litet paket och så gick vi i samlad tropp upp till mammas och pappas sovrum, sjöng och kurade ihop oss i fotändan i dubbelsängen där vi drack saft och fikade tillsammans. Jag minns att mamma hade mörkt midjelångt hår i en blank fläta som hon dagtid satte upp i en hårknut. Vi hade den sötaste av mammor!

Vår kära starka lilla mamma. Ibland undrar jag om du föddes med den personlighet vi fått se – strävsam, idog, trofast, ständigt på språng och alltid med någon annans ve eller väl i tanken, eller om det slitsamma livet präglat dig så?

Ditt motto: Plikten först och nöjet sedan, har du verkligen levt upp till, och ibland så funderar jag över var gränsen mellan dessa två områden, går för dig. "Arbetsglädje" pratar du ofta om, och vi har lärt känna dig som en person som älskar att vara verksam, men ibland undrar jag hur ditt liv skulle ha sett ut om ekonomi och livssituation hade tillåtit mera egentid och utrymme för dig själv som person och kvinna, och gett möjlighet att förverkliga dina egna längtans tankar och visioner. Jag gläds åt att du, trots dina fyllda 87 år, aldrig slutar upp att utveckla dig och över din förmåga att fortsätta ditt skapande.

Jag ser att det även finns andra sidor hos dig. Din kreativa och konstnärliga förmåga att skapa små speciella miljöer och smakfulla oaser kring ditt hem – alla träformationer, vackra stenar, blommor och utvalda föremål som du samlat.

Den prydligt uppmärkta stensamlingen från världens alla hörn, som nära och kära burit med sig. Där finns stenar från resor som Mamma själv, vi barn och gamla och nya vänner gjort. Samlingen med ströare är unik i sin storlek och sitt slag men det jag framför allt tänker på, är hyllan du fyllt med årliga urklippsalbum från slutet av 60-talet ända fram tills idag.

Vk, Dagen, Hemmets vän, Land, Ica-kuriren och Svenska journalen, är de tidningar vi växt upp med och som du samlat dina urklipp från. Födda, döda, artiklar om nära och kära, intressanta lokala eller världsomspännande urklipp.

Sorgliga, djupa, underfundiga och roliga klipp blandade på ett sätt som gör materielet till ett värdefullt Västerbottensdokument. Ordspråk och kluriga serierutor ur Staffans Stollar samsas där med dikter ur Lyckselebladet som lokala poeter och tänkare diktat. Andligt och värdsligt om vartannat. Ett utmärkt tidsdokument och ett ovärderligt stöd för minnet hos alla oss barn.Vilken skatt till eftervärlden!

87 år har gått. Dina värkande arbetsmärkta men vackra händers ständiga gärningar – en förlängning av ditt varma hjärtas tankar – fortsätter fast tiden gått. En ny vår, en ny våranna, en ny sådd påbörjas. I ditt kök står en korg full med tjocksockar, omsorgsfullt stickade, och pressade i väntan på nya små världsmedborgares fötter. På lillsoffan ligger några barntäcken som du gjort denna vinter.

Den gamla gröna symaskinen har gått varm och ditt hjärta klappar även för de som har det svårt i andra länder. Dit ska dessa täcken skickas. Jag käner igen tygerna från livets palett: Påslakan, gardiner och ett fint rödrandigt av indisk bomull som jag  1974  tänkte sy en byxdress av. Inget får förfaras. Du handskas med respekt för tingen och använder gärna resurserna igen. Så modern du är min lilla kretsloppsmamma. Långt innan begreppet återvinning myntades så var du redan där.

Häromåret när du skojade om att du "satt din sista potatis" så visste vi alla, att så länge du lever, så länge det finns en möjlighet, så kommer du att verka och planera för en ny morgondag, ett nytt år, en ny omtanke eller en ny gärning för någon av oss alla som inryms i dina tankar.

Visst känner jag ett stänk av vemod, när jag hör dina tankar om hälsa, framtid, och sviktande ork. Tankar om att bryta upp, flytta eller bo kvar finns, och du vet att vi vill stötta dig i det val du gör. Att ha sin invanda miljö, sin autonomi och sitt självbestämmande är viktigt för dig. Jag önskar dig en fin Mors dag med hälsa och många omtankar.

Även om jag ofta tjatar om hur viktigt det är att du aktar dig för att ramla, håller dig på benen och utrustar dig med stadiga skor, så älskar jag att du har satt dina snygga röda sandaletter med hög klack, på spiken innanför dörren.

Det är det första man ser när man kommer hem till dig, och jag tycker att de ger den viktiga motpolen till arbetskläderna, och är min fina lilla mamma i ett nötskal.

Mamma jag älskar dig!
 

Morgonstund har guld i mund.

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag var det dags för Umeås Fjällor att träffas vid ”mina” fiskevatten. Vi ska turas om att invitera varandra till ställen som vi själva fiskar på. Vaknade 05.30 och steg genast upp för en tidig fisketur. Kläderna, kniven hade jag sökt fram kvällen innan för att inte väcka ’den bjöRn som sover’ Han var nämligen grå genomskilnlig och ”utschlut” i gårkväll. och behövede få sova ut ordentligt idag.

Vid Sörforsbron kl 06 stod en bil och snart träffade jag Lena – min nya fiskarkompis och initiativtagare till Fjällorna i Umeå. En underbar morgon, soligt, vackert och tyst. Vi fiskade, drack kaffe och hann prata om både livet och döden. Vi var rörande eniga om att man måste leva här och nu, försöka förverkliga sina drömmar och ta vara på livet. Något bättre sätt än en tidig fisketur denna underbara morgon hade vi båda svårt att tänka oss.

Vid mitt medarbetarsamtal i går, blev jag påmind av Maria – min chef – om vad jag hade med mig på samtalet i fjol. Det var texten till Gabriellas sång. (se nedan) som sätter så klockrena ord på min egen känsla. Med den ville jag förmedla och förstärka känslan av att jag just nu försöker leva så fullt och sant mot mig själv och andra som jag bara kan. Lära mig något nytt varje dag, bli min egen lyckas smed och sluta upp med att trycka ned mig själv i skoskaften .

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv 

 

Min nya favoritbloggare

Av , , 1 kommentar 0

Som motvikt till allt elände och allt lidande man ser hör och läser om har jag hittat en ny favoritbloggare som alltid ger mig ett gott skratt. Ove Di Peders skriver fantasifulla och osannolika historier om Kalvträskbygden och om Eberhart Hällgren mannen som tydligen uppfunnit – inte bara väderstrecken utan även antikviteter och gem och som alltid finns med i hans halsbrytande och ytterst fantasirika krönikor.

En eller annan bloggläsare som tar sig själv på aningen för stort allvar skulle säkert kunna tänkas rynka på näsan och kalla detta för storsvammel, men jag tycker att det är helt underbar läsning i all sin galna kreativitet. Jag brukar högläsa dem för R och vi skrattar både gott och ofta åt denna fantasikonstnärs förmåga att sätta halsbrytande fantasier på pränt utan hinder för tanken. Nu ska jag genast gå in och skriva en uppmuntrande kommentar till honom!

Blommor och blader gör människan glader

Av , , Bli först att kommentera 2

Ja, inte bara det förstås. En bra fredag är snart till ända. Dagen har varit fylld av bra möten som gett goda vibbar och dessutom är skuffen full med plantor. Det blir till att fylla krukor och lådor ute med blomsterfägring.

I 4 år har vi bott här i ett rött hus inramat av gärsgård, med fridfull ängsmark gränsande mot vår baksida. I samma vecka som vi planerar och inbjuder till utomhusfest i midsommartid, påbörjas stora grävningsarbeten och tomtplanering mot de två sidor av den del av tomten där festen skulle äga rum. ”Snyggt” med jordhögar som inramar idyllen… Nåväl, det är inte mycket att säja om den saken utan vi får göra det bästa av situationen och ha kul ändå!

Om karaktär och att inte känna igen sin spegelbild

Av , , 1 kommentar 1

Mamma o Pappa och jag på min studentdag i Härnösand.

Känner mig omåttligt stolt att jag övervunnit frestelsen att hänge mig åt bullberget på diskbänken. Just nu är det disciplin, motion , nyttigheter och lite fuskhjälpmedel som gäller för att komma i form till födelsedagen. Det skulle vara så roligt om min inre bild av mig själv stämde överens med den yttre. Dvs minus några kilo…. Jag har lite svårt att känna igen spegelbilden som jag ser nu och vill gärna tro att spegeln är knasig….

Jag vill poängtera att jag aldrig i livet skulle byta bort den goda känsla jag ändå har kring mig själv och min lekamen idag mot ungdomstidens ständiga känsla av att aldrig duga. Den var hemsk, fast jag kan ju se på bilderna nu efteråt att jag var fin.

Lite raskare, lite rörligare och lite snyggare är mitt mål. Om ni ser mej mellan butikshyllorna på Qvantum bland smågodiset sådär strax före middagstid, så smäll mig på fingrarna för Guds skull! Social kontroll är inte att förakta. Jag misstänker att min kära chef även kommer att ställa en fråga kring detta i morgon på mitt årliga medarbetarsamtal. Vad skönt att kunna säja: Gunnel är på G.

Partycykel De Luxe!!

Av , , 1 kommentar 2

Alex och Mackan lägger sista handen vid sin skapelse. Notera högtalarna bilbatteriet, slutsteget och raggarplyschen….

Nu står underverket nästan färdigt och bilden talar väl för sig själv. Håll utkik efter brännbollslaget Viktväktarna. Om inte annat så borde det bli stilpoäng!!

Bellabullar i parti och minut…

Av , , Bli först att kommentera 0

Här bakas det och jäser så det står härliga till. 150 nyfödda Bellabullar har just sett dagens ljus varav 6st redan är tillbaka i kretsloppet hos Robert hans kusin Göran som är på besök och hos partcykelbyggarna Alex och Mackan som strax har färdigställt sin skapelse. Strax kommer bilder på miraklet från Sörfors. Vad trafikpolisen säjer om skapelsen är vi lyckligt ovetande om här på landet.

På tisdag kommer nr3 – Isabelle hem från Agia Napa där hon jobbar som reseledare. Jag ska få rå om henne ända fram tills efter midsommar så hon hinner vara med både på brorsans student och mammas ”29-årsfest”. Hon har en del specifika önskemål på matfronten som jag vill tillgodose. Däribland finns läckerheter såsom leverbiff och potatis med lingonsylt,pölsa, palt och mellanmjölk, mammas filbröd eller i sanningens namn, min vän Elisabets goda filbröd som finns på topplistan, oboy och en del andra godsaker som hon saknat utomlands. Jag längtar efter dej gumman!!

Partycyklar och Brännbollsyra

Av , , 1 kommentar 1

Den annars så skoltrötte sonen får plötsligt nytt liv i närheten av en svets och jobbar tillsammans med kompisar stenhårt för att få sin Partycykel med plats för stor högtalare och 4 man inför brännbollsyran klar. De ska delta med sitt lag Viktväktarna. Jag gör ett litet diskret korstecken och hoppas att skapelsen kommer att hålla. Faktiskt ganska imponerad av man kan göra med en svets – nämligen en dubbelparallelltandem av fyra gammcyklar. Den ungdomen, den ungdomen…