Skräcködlor och Drivaxlar i en salig mix

Typiska skräcködlor. Det är jag som har en orange klänning på mig….

Idag har det varit högt tempo från morgon till kväll. Vi gick ut stenhårt med några timmars obarmhärtig och fruktlös shopping. R har nu fått sin efterlängtade drivaxel per post. Han är som ett barn på julafton, och jag antar att nu är det bara en tidfråga innan han lagat värstbåten och det är slut på friden. En snabb god och närande sopplunch intogs innan vi i samlad tropp begav oss till Naturhistoriska museet. Det var inte tvärgjort att beta av allt sevärt som fanns, så vi fick prioritera ganska hårt. Indiankulturer, dinosaurier, djur, natur och rymden var något av de områden vi ville hinna med.

Jag fascinerades mycket av indianernas allra första fiskeredskap, krokar och hullingar av ben och trä. Rapalans föregångare – en sinnrik konstruktion av en dekorerad träkropp med fjädertofs längst ned och en benkrok fångade mitt intresse. Inte helt otippat va? I hallen med alla dinosaurieskeletten fick vi tvärbråttom och fotograferade för allt vad tygen höll innan vakterna slutligen sjasade ut oss kl 18.00 prick. En mellanlandning på ett äkta amerikanskt Mc Donalds kunde vi därefter bocka av på ”att göra-listan” innan det var dags för kyrkobesök igen.