Sova sova sova – säng, säng, säng

Äntligen hemma i Sörfors, nöjda men trötta efter den långa resan. Tack vare vår gudabenådade insomningsförmåga, så har vi båda i princip sovit New York – Frankfurt – Arlanda – Umeå, med undantag för ett par korta matpauser. Kvar på en staketstolpe på Newark ligger min fina lilla favoritpincett kvarlämnad. Jag glömde naturligtvis att packa ned den i resväskan och får därmed stå mitt kast. Man kan förstås aldrig veta vad små oberäkneliga fruntimmer skulle kunna åstadkomma med en pincett….

Säkerhetskontrollerna har varit ett kapitel för sig, och nytt för denna resa var att man även skulle ta av sig skorna och lägga dem i kontrollådan. Naturligtvis larmade mina högklackade mormorsskor och jag fick med möda av dem från mina svullna fötter. Mödan var bara en skugga av svårigheten att få på dem igen då fötterna plötsligt växte 2 storlekar. När vi slutligen kom till Arlanda kunde jag dra en suck av lättnad och krypa i mina crocs. Där träffade jag en av mina bloggläsare som gav sig tillkänna efter att ha känt igen oss. Himla trevlig tjej med rötter i Sorsele… Var det inte det jag sa innan vi åkte…He som hänn – he hänn hänna…..

Vi har nu firat vår hemkomst med palt, mjölk och lingonsylt, och nu har R klivit i storstövlarna och luftar den försiktigt grönskande gräsmattan för allt vad tygen håller. Själv har jag ont i kroppen, känner mig mör, och nöjer mig med att tvätta några maskiner och gå igenom posten i kväll. Vårannan får faktiskt vänta tills i morgon!