Gunnels Guldfyndigheter

Välkommen hit!

Jag hoppas att du skall trivas här och jag uppskattar verkligen om du tar dig tid att skriva en liten kommentar eller trycka på "tummen upp-symbolen". 

Kommunikationen med dig som läsare är ju själva bränslet i mitt skrivande.

Jag är: Västerbottning i exil, Fjällgårdsinnehavare, Livsnjutare, Fiskare, Mamma, Mormor , Farmor, Demenssjuksköterska och Föreläsare

Bloggar mest om:  Livet förr och nu, Vardag och fest, Tokut och likt, Sandvikens Fjällgård Äldreomsorgen och demensvården   

Vill bjuda dig på:  En blandad mix ur livets smågodispåse. Salt, sött och syrligt om vartannat. Här förekommer tvära och ibland halsbrytande kast mellan lättsamt och allvarligt
 

Mina nära och kära:    Daniel, Britta Sixten och Vera i Sthlm, Sandra m Christian Oliver och Alice i Göteborg, Isabelle m Jesper o Vilgot i Göteborg. Alexander i Umeå, Roberts son Johan m familj i Ansmark
 

Drömmer om att: Tankeväcka och nå ditt hjärta. Locka till skratt, igenkännande och eftertanke.

 
Värdesätter: 
Humor, vänlighet och uppmuntran. Tillmötesgående människor och okomplicerade lösningar

Ogillar: Jantelagen, glädjedödare,och "motarbetare" Förstår mig inte på missunnsamma människor som går in för att förminska andra medvandrare i jordelivet.

Gör helst:  Fiskar i fjällen, skriver, spelar och sjunger eller går på loppis.

Lyssnar helst på: Tystnaden i fjällvärlden, hjärtats röst och barnbarnen skratt.

Hemlig dröm: Att kunna få förutsättningar att skriva boken som jag ruvar i mitt hjärta.Den hemliga drömmen är nu uppfylld. Jag har de bästa av förutsättningar, och hoppas nu att tiden inspirationen och orden ska komma mig till mötes.

Skriv gärna till: gunnel_f@hotmail.com

De allra flesta bilderna i bloggen är mina egna. Hör av dig om du vill låna eller använda bilderna i din tur!

Välkommen åter!

www.sandvikens.se

 

En livad lax

Det kan man säga om min salige far. Idag  minns jag en av alla de laxnätsvittjningsmorgnar ( oj vilket långt ord) som jag följde pappa för att vittja laxnäten kring Kalvholmen. Det var den första gången jag följde med och just den här laxen som du ser på bilden  var 1 m lång, vägde 10 kg hade fastnat i våra garn.

Jag glömmer aldrig den mäktiga känslan över denna fantastiska fisk. Pappas stolthet, laxens glittrande fjäll och hur underbart gott den smakade som gravad. Den där kalla höstmorgonen för sisådär 40 år sedan.


2 Kommentar

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Erik säger:

Inte dåligt, men så blev den också inramad.

torsdag 01 oktober 2009 klockan 11:01

gunnfo

Gunnel Forsberg svarar:

Synd bara att gamla färgfoton har en tendens att blekna...

torsdag 01 oktober 2009 klockan 21:03

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS

Mina senaste inlägg
Valfritt innehåll
free counters
Valfritt innehåll

<script src="http://js.bloggvarde.se/js/value.js?id=MTI5NDY2&d=2"></script><noscript><a href="http://bloggvarde.se">Denna blogg &auml;r v&auml;rd 349 232 kr</a></noscript>