Kattnostalgi – Till minne av Tudor

Kestin Wännmans söta kattbilder väcker trots min allergi minnen och saknad efter att ha en katt.

Vår hädangångne  kattkille Tudor  försökte på alla sätt att nästla sig in i husses hjärta genom att sitta insmilande parkerad på traktorsitsen när husse kom från jobbet. Den svårflörtade och förhärdade norrbottningen föll dock inte ofta till föga.

Någon enstaka gång ertappade jag honom med att säga något  vänligt på kattspråk, men med en gemen underton som fick Tudor att nervöst flacka med blicken typ: Kattskrälle! eller Ska husse ta fram storbössan?

Jag förstå att han rymde för att aldrig återvända mer. Inte ens hans försök att ligga platt och agera dörrmatta föll i god jord hos husse. Frid över hans minne.