Fann mig själv stående vid frysdisken på Kvantum och lite ambivalent betrakta de frysta kycklingpaketen. Vilket skulle jag ta nu i dessa dagar när det verkar dyka upp glasbitar både här och där? Lite inspirerad efter Thailandsresan håller jag på att förbereda påskmenyn och inhandlade både skinka kött och kyckling till smarriga färdigrätter att sedan ta med till Gauto. För en sekund höll jag även på att köpa glasnudlar! att använda i kycklingrätten, men var inte riktigt inne på glastanken fullt ut.

I år blir vi bara 10 personer till påsk om inte Daniel och Britta ändrar sig i sista minuten förstås. Bella är nu på Cypern som reseledare och kommer inte heller. Vi som åker är Roberts son sonhustru deras 3 barn, samt min Sandra och hennes Christian, Alexander och så vi gammfolke förstås. Det blir en del mat som skall förberedas. Vi får försöka dela lite på jobbet och se till att det praktiska funkar. Hoppas det blir lika soligt och fint som förra påsken!

Upp i det blå

Jag börjar nästan misstänka att R börjat se sig om efter nya suspekta farkoster nu när nyhetens behag lagt sig efter att fjolårets dödsmaskin flygbåten införskaffades, och när jag nu läser hans kommentar om min näradödenupplevelse i pulkan härförleden. Jag uppskattar de justeringar han gjorde och komforten förbättrades visserligen radikalt, men jag ser hans notering om förhöjd maxfart och misstänker starkt att han egentligen har för avsikt att köra så fort att vi faktiskt lyfter från marken. Han har en viss för kärlek för gasreglage...eller så får han en släng av kramp i högerhanden allt som oftast.... Måste allting gå så förbaskat fort??? Jag längtar efter den ''sakta maken''

Det känns liksom så när man öppnar och tittar i det orangea kuvertet. Känslan är att det bara är en tidsfråga innan man istället blir skyldig staten. Komer man att få arbeta av skulden månne?

 Lyssnar avundsjukt på R och hans polare som gottar sig åt snart förestående år av exotiska fiskeresor och idel sovmorgnar. Vilka lyxlirare med sina inarbetade pensioner och stinna bankkonton! Det lär man nog aldrig själv få uppleva då framtidens pensioner säkert har gått upp i rök bortdribblade av hasardspelande fallskärmsjägare.

Jag har en idé....varför inte låta alla dessa återbetalande jättebonusar hamna raka spåret ned i äldreomsorgens gapande hungriga hål.

Jag blir lätt illamående när jag hör talas om bonusar och löner på 60 miljoner kronor och undrar i mitt stilla sinne om det verkligen är rimligt/möjligt att en vanlig människa kan utföra ett arbete som är värt alla dessa pengar.

Om jag blundar kan jag se den lååånga raden av undersköterskor eller busschaufförer som skulle krävas för att motsvara en enda pamps pengapåse. 60 miljoner....tänka sej!!!!

Nu tillbaka i hemmets vrå, i sköna fåtöljen. Båda är vi lite skabbiga och i behov av en uppfräschande kvällsdusch innan sängen, men för övrigt i ganska gott skick. R har sträckt ett muskelfäste på framsidan av bröstkorgen i samband med skotermekning så nu blir det thailändskt liniment inknådat av syster Gunnel.

För min del har huvudet inte riktigt hängt med senaste veckan. Jag spekulerar kring om det kan ha varit en viss hjärnpåverkan av bältrosen då utslagen gick ända upp på kinden och halsen. I varje fall tror jag att medicinen påverkat min tankeförmåga. Seg, segare segast är en passande beskrivning och jag har inte lyckats färdigställa och få iväg de viktiga jobbdokument som jag filat på hela veckan förräns idag, då jag avstod fisketuren för att kunna skriva. Roger och Tommy fick några riktigt fina rödingar idag och det sved en aning att ha missat ett fint fiskafänge.

Sammantaget är jag nöjd med en trevlig och härlig fjällhelg. Synd bara att tiden går så fort!

Maränglandskapet kring Badasjokk.

Dagens rödingfångst ligger nu i tryggt förvar i våra magar. Röding, potatismos och husets sås smakade utmärkt efter en lång dag. Robinson på tv, strategidiskussioner och lite smaskens fulländar en bra dag.

Hem ljuva hem, borta bra men hemma bäst....kärt barn har många namn. Att få komma in i stugvärmen när man är lite hurven efter att ha tillbringat en hel dag ute i den friska kyliga men soliga luften, det är ren och skär njutning. Fisket har varit dåligt även idag trots synbarligen optimala förhållanden. Till vår tröst har vi mött andra fiskare som likaså blivit utan. Roger fick tre rödingar och Tommy har fått en. Jag och Robert blev utan, men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag, det är fisket i ett nötskal...man vet aldrig när den perfekta fiskardagen kommer. Hoppas att vi hinner fiska n¨gra timmar i morgon med, innan vi styr kosan hemåt.

Efter förmaningstal och löften om försiktig körning fick R en ny chans att skjutsa mig i pulkan. Han har nu justerat den och det blev en stor förbättring. Dagens pulkresa i puckelpisten var nästan bekväm. Många vackra vyer har vi sett och även fotograferat, men kameran verkar inte riktigt frisk, så vi får se om jag lyckas delge er färska Gautobilder. Ikväll blir det pinfärsk röding med potatismos. Sitter här i soffan och skriver inlindad i en skön pläd och med brunbrända trötta tv-tittande gubbar skönt tillbakalutade i soffa och fåtöljer. Livet är ganska skönt just nu!

Just hemkomna efter en lång fiskardag då jag för första gången har fått sätta min lilla storstövelprydda fot på några mina drömmars fiskevatten Gavas, Giertos och Tjålmejaure och fått drägla lite vid åsynen av lappvattnet Båssosjaure. Dessvärre - ut min aspekt och dessbättre - ur storrödingens aspekt så kom vi i princip tomhänta hem så när som på 3 mindre rödingar. I dagens första hål miste Tommy kroken då en stor fisk ryckte av linan. Detta var en lovande inledning som fick adrenalinet att strömma till för oss tre fiskare. R har inte ens doppat kroken men har i stället varit dagens vildmarkskock och för övrigt spenderat dagen skyddad från isande vindar inne i ''bubblan'' - alltså skoterpulkan som införskaffades förra påsken.

Idag var det premiär för mig att vara passagerare i pulkan som inte har någon fjädring. Rävkapuschongen fick jag beskåda denna gång genom plexiglaskokongen. R körde som om vi jagades av blodtörstiga huliganer. Detta var en hyfsat hisnande upplevelse utöver det hälsosamma och samtliga celler i kroppen har nu bytt plats med varandra och till och med halskotpelaren känns lite på trekvart.

Förbi susade ett svindlande vackert scenario. Marängliknande formationer av is och snö i detta fantastiskt vackra högfjällslandskap. Nu ska vi gå och äta middag på Gautobaren. De tre musketörerna - och jag.

Är nu framme i vår fjällmetropol. Har avnjutit en god kvällsmiddag och är nu inne i fasen av fiskarhistorier i värsta ljugarfas. Jag lovar......det blir bara värre................

Prickarna är förstås den gemensamma faktorn. Ett rejält lass tablettpulver har lösts upp och transporterats runt min kropp för att ta kål på det rackarns viruset och dess kumpaner som gömt sina förrädiska små organismer i nervrötter och annat trassel. Jag blir mätt vid blotta tanken på de stora tabletterna och sänder en medlidsam tanke till alla sjuka och äldre som har en hel frukost i sin dosett - dag ut och dag in, år ut och år in. man kan bli sjuk för mindre. Usch för piller.

Dessa dyrgripar som jag knaprat i mig fram till fredagkväll - sammanlagt 42 st till det facila priset av 1000 riksdaler har inte bara verkningar...naturligtvis har de även biverkningar som gjort mej en aning mosig. Nu är det snart över, jobbat karantän hemifrån må och tis med skrivjobb som släpat efter, och idag åter på kontoret. Blåsorna har torkat in och jag kan ha kläder mot huden. Lite tandvärkskänsla i skuldra och arm har jag men det är uthärdligt.

Det är nästan oundvikligt att hamna i 180knycksracet så fort man sätter foten på jobbet.
Almanackan är i princip fylld fram till maj och det är så svårt att säja nej när ytterlige uppdrag tickar in hela tiden. Man är inte riktigt van att hantera dessa situationer, men man lär sej eftersom.

I går fick jag följa med R och hans jobb för att lyssna på Kaj Pollack. Idag har jag haft hans föreläsning i bakhuvudet , om att man är sin egen lyckas smed i mångt och mycket, och om olika sätt att förhålla sig till livet. Offerrollen tycktes jag ha lämnat bakom mej för bra länge sedan men insåg igår att visst finns det ett och annat kvar att ta itu med. Perspektiv på tillvaron, är väl summan av vad kvällen tillförde mig.

Nu gräddas en nattlig lasagne som skall förtäras i morgonkväll vid ankomst till Gauto, ett typiskt kvinnligt sätt att ''smöra'' för gubbarna så jag kanske slipper borra hål och andra sysslor som jag gärna slipper. Vägen till mannens hjärta lär ju gå genom magen, det har jag sett tydliga bevis på!

Ikväll har jag för första gången träffat mina nya tjejfiskarvänner. Vi var 5 st kvinnor med ett gemensamt intresse. Det kändes jättekul och vi hade storslagna ideer om framtida fiskafängen. KUL!!

Blir smärtsamt påmind om den fina solbrännans förgänglighet när den nu faller av i dyra sjok och efterlämnar små fnasiga spår. Jag får se det som ett vårtecken helt enkelt. Många andra arter byter ju från vinter till sommarpäls.

I fjol gick jag med i sportfiskeklubben Fjällorna. Tyvärr visade det sig att de flesta aktiviteter skedde söderut och bara några enstaka medlemmar kom från norrland. Svindyra fiskeresor till avlägsna fiskevatten rimmar illa med en sjuksköterskelön och kändes ouppnåeliga för lilla mej. Skellefteå har visseligen startat en egen lokalavdelning för tjejer, men det känns lite avlägset och liksom att ''gå över ån efter vatten''att kuska dit.

Nu har en Umeåtjej tagit initiativ till att skapa tillfällen att träffas och fiska eller prata om fiske på hemmaplan och jag ser fram emot att träffa likasinnade. Min förhoppning är att prylar, märken, och snobberi inte har lika framträdande roller inom damfisket. Det är själva upplevelsen som lockar, att kanske få sällskap ibland på fisketuren. Den som har mest prylar när han dör - tävlingen är jag inte med i längre.

Så länge jag siter stilla och inte flänger runt så går det hyfsat, men kallsvetten och huvudvärken ligger på lur och slår till så fort jag reser mej upp. Bältrosmedicinen gör även den sitt till i mosighetskänslan. Snart har jag ätit den i två dygn. Det bränner och värker en del från utslagen samtidigt som det kliar. Helgen är snart slut, almanackan för kommande vecka talar sitt tydliga språk, och det känns ytterst kluvet. Å ena sidan kanske jag fixar att jobba imorgon, men mitt förnuft och mina nära och kära spänner stränga ögon i mig och undrar vilket språk från min kropp jag skulle förstå...om inte detta är tydligt nog. Karensdag har jag inte råd med nu! Smittar jag? Ambivalensen härskar här och nu. Jag bestämmer mig snabbt för att byta samtalsämne och säja som gubben sa: Hä ä vere ida!

Storfiskartjejerna Jazmine och Tindra

Inser att påsken snart är här. Vart tar tiden vägen??? Nyss var det ju jul. Ser fram emot en härlig fjällpåsk tillsammans stora och små. Här kommer en härlig fiskarbild från förra årets soliga påskhelg.

Passar på att gå igenom lite papper nu när jag inte orkar så mycket. Hittar en del fina foton som väcker glada minnen och vykort från vänner jag inte talat med på länge. Nu hittar jag min vackra 'brevpost' som jag fick i julklapp och tror att jag rent av ska ta och skriva några små handskrivna hälsningar. Det är ju SÅ kul när man själv hittar ett vanligt hederligt brev insprängt bland reklam och postkodserbjudanden. Hittar även en liten bok med tänkespråk som jag fått av min storasyster Ann-Mari. Titeln är: Stanna upp en stund.
Några av klokheterna bjuder jag på här:

''Man måste stanna upp en stund ibland för att orka gå vidare''

''Hygglighet är som luften i däcken - den kostar ingenting, men gör resan angenämare''

''Nu för tiden sätter man in fläktar i köken för att bli av med matoset som förr lockade in familjen i köket''

''Ingenting är stort eller smått, förrän det jämförs med annat''

Ibland blir inget som man tänkt sig. Jag hade föreställt mig hur jag full av energi skulle ta itu med ett och annat som släpat efter på hemmaplan. Dessutom har solen mage att lysa sådär gnistrande klar på de skitiga fönstren och genom hinnan ge en hint om hur mysigt det är ute. Jag får nog trotsa mina ajjiga brännande blåsor och se om jag klarar några plagg mot huden och ta en promenad ned till badet. kanske kanske det finns några uppborrrade hål så jag kan doppa en pirk, som uppvärmning inför kommande helg. Jag måste vara frisk då!!!

Huvudvärken ligger som en molande sordin över tillvaron och nu har utslagen spritt sig även till kind och ögonlock, ont i ögonen och lite suddigt ser jag så jag funderar på att slå en pling till sjukvårdsupplysningen och höra om jag måste agera på något särskilt vis när det gäller ögonen även fast jag började äta medicin i gårkväll. Jag känner mig ganska omtöcknad, vet inte om det är medicinens eller bältrosens fel.

Kanske klimakteriehäxan är en bit bort. En liten strimma av hopp tändes idag när min småfebriga känsla och huvudvärk de senaste dagarna fick en naturlig förklaring. Under förmiddagen poppade det nämligen upp flockar av små bulliga vätskefyllda blåsor på överarmen, upp mot halsen upp under hårfästet. Min sjuksköterskevän och kollega Annika och jag ställde samstämmigt diagnosen BÄLTROS, vilket skulle kunna förklara varför jag mått som jag mått de senaste dagarna med huvudvärk och feberkänsla, samtidigt som det var en hyfsat osannolik diagnos med tanke på min relativa ungdom i sammanhanget SAMT det faktum att jag redan haft det för 20 år sedan.

Denna sjukdom drabbar främst äldre och försvagade personer med nedsatt immunförsvar. Visserligen har jag inte varit speciellt rädd om mej på senaste tiden med 180 knyck i jobbet, men det går ju inte upp emot hur min situation var för 20 år sedan när jag slet ensam mestadels med mina fyra ungar hus snöskottning, jobb och vardagsslit under de år mitt exx jobbade borta hela veckorna och jourade hela helgerna. Nu får jag säcka ihop i soffhörnet om kvällarna och se oförstående ut även om R pekar lite menande mot diskbänken.

En liten stämningshöjare såhär på fredagseftermiddagen blev läkarbesök (100 kr) efter inrådan av sjukvårdsrådgivning och därefter ett ''billigt'' besök på Apoteket. Bältrosmedicinen kostede ENDAST 1000..... spänn. Lämpligt så här efter min mastodontteleräkning på 5600! efter att telefonen ''kapats'' under semestern. I morse kl 04.00 ringde telefonen - som nu är spärrad för utgående samtal. Skypade Bella för att höra att det inte hänt något, och därefter till det nummer som samtalet kom ifrån....en mansröst på thailändska svarade. Skumt var ordet sa Bill - Mysko sa Bull

Är riktigt lur på att jag har fått begynnande känningar av ännu en av de kvinnliga vedermödor som drabbar oss kvinnfolk helt oförskyllt. Trodde först att det var ackumulerad värme från vår resa i varmare trakter som gjorde mig oväntat het sådär helt apropå och lika snabbt försvann, men nu är det nog bara att skåda verkligeheten i vitögat och inse faktum, att vallningarnas tid är här......och Nej, jag pratar inte om skidvalla....

Jag minns en kollega som beklagade sig över fenomenet. Hon hade en liten batteridriven fläkt i västfickan och kortärmat även mitt i vintern. Det är väl bäst att pallra sig ivag till Claes Ohlssons och införskaffa en dito innan R börjar sin övertalningskampanj för osmakliga och vederstyggliga takfläktar vilka jag anser vara en styggelse trots att de kan avge friska fläktar.

Mindre kärt barn har ändå rätt många namn. Vaknade med en dov täppt känsla i huvudet, antog att det var mina trånga bihålor som spökar lite nu och då kurerade mig med Alvedon och Sinova och for till jobbet. Där slog det till med full kraft - huvudvärk och illamående. Insåg med stigande desperation att dagens fyratimmarsutbildning inte kunde ställas in utan olägenhet för beställaren som ju delat upp sin personalgrupp på tre utbildningstillfällen.

En tupplur, en alvedon och lite kaffe senare hade det lättat något och vi kunde ge oss iväg, Jenny och jag, som planerat. Det gick ändå bra, och det är ju alltid lika roligt att träffa personalgrupper, deras ledare och sjuksköterskor runt om i äldreomsorgens verksamheter.

Lätt transparent, skakis och blek bakom solbrännan har jag nu fått landa hemma i soffan. Mina pojkar får äta rester till middag och jag hoppar över middagsmaten för egen del. Vila, sömn och lite ompyssling hoppas jag på, denna onsdagskväll.

I morgon kommer en demensdelegation från Lycksele och besöker oss i teamet och på eftermiddagen blir det föreläsning för sjuksköterskestudenter. Jag vill bli PIGG!!

Gnistrande vackra toppar när vi flög hem över Himalayas berg. Någonstans över Afghanistan.....Inte ett ställe där man har lust att störta precis.

Konsten att klyva en grön filtmatta med en trubbig biljardkö var nära att utvecklas till fulländning, denna rafflande kväll i en sjabbig bar.

Ett renoveringsobjekt med hög ventilationspotential tvärs över gatan från huset där vi bor.

En kombination av gammal hederlig båtbyggarkonst och en skitig bilmotor gör en longtailbåt, avsedd att kunna köras även på mycket grunt vatten. Brutal dieslelrök kulturkrockar med en lite gondolaktig känsla......

Det är ju ett gammalt ordspråk som jag inte riktigt förstår innebörden i. Här fick jag möjligen lust att göra barnen sällskap i badvattnet.

Vi övervägde för en sekund att ta hem en ny liten hårig bror....

Sämre vyer kan man väl ha att plira på från sin solstol, lättjefullt tillbakalutad med en iskall fruktsmoothie i handen...

En fin vattenväxt på vårt frukostmatställe

Bredvis apornas små krumeluriga fotavtryck, lämnade även vi varsitt obeständigt avtryck i den eviga vita sanden av våra små fossingar. Ni får gissa vilket som är 35 resp 43....

Trolsk skymning. Nyss uppstigna ur det kristallklara vattnet där vi snorklade och fick se de mest fantastiska fiskar, sitter vi här i den varma kvällen och ser - samma sol - som sakta brukar försvinna bortom bergskammen på andra sidan E:12 hemma i Söfors, här snabbt sjunka ned i havet med ett fräsande. Magiskt.

Ett uppsluppet gäng, mätta och glada efter en middag bestående av god thaimat som kyckling med cashewnötter, SÅ gott. Bella, Alex, Bellas vän Matthew och urmodern själv i aftonens sista motljus men med viss medvind.

Ett gammal Povel Ramel-citat. Denna bild kommer från en stor grotta, långt tillbaka använd av pirater som gjorde farvattnen kring Phi Phi-öarna osäkra. Idag bebos den av folk som har sin utkomst av att plocka ned och exportera fågelbon som säljs i Kina där de äts som potensmedel. Notera de höga rangliga bambuställningarna 20 m upp i luften dit de klättrar för att komma åt de åtråvärda dyrgriparna. Ack hur enkelt ter det sig inte med en bit renhorn och lite silvertejp.....

Monkey Beach, där vi förgäves spanade efter du utlovade aporna. Det enda vi såg var deras lustiga spår i den vita sanden. Här visar Alex prov på riktig viking-styrka!

En härlig båtutflykt med så vackra scenerier att man fick gnugga sig i ögonen för att förstå att det var verklighet. Fina minnen för regniga dagar, för mig och Alexander.

Man undrar vad syftet var med denna isfigur som var placerad utanför vår solnedgångsrestaurang, och smälte som smör i solsken...

Sådana här torn fanns på alla stränder, och likaså var det skyltat evakueringsvägar vid eventuellt larm. Tsunamin var ofta i våra tankar - dess offer och konsekvenser.

Det är att få komma hem..... Att få stiga över tröskeln till hemmets städade!! härd, ta av sig skorna och kliva i fårskinnstofflorna, det är livet på en pinne, lycka eller grejhojta - vilket uttryck man nu föredrar. Ägnade en del av hemresan åt dagdrömmar om den egna kudden, sköna sängen och frisk och frostig svensk luft. R mötte upp med bil ett glittrande leende och stora famnen på flygplatsen i morse och levererade sedan en hyfsat spak duo till jobb resektive skola.

Alex ser ut som en helt ny kille. Kortklippt vitblond och gyllenbrun. Han har varit ett fint resesällskap och vi har dragit jämnt hela tiden. Det var fint att se hur samspelet mellan syster och bror hade utvecklats från ett ömsesidigt gnissligt ögonhimlande under några tonår, till en nu mer jämlik och vänskaplig relation.

Det var känslosamt att skiljas från Bellagumman. Vi hoppas att hon får komma hem till midsommar eller till Alex studentfirande. Det som jag värdesätter allra mest från den här resan är de samtal på tuman hand vi hade, om livet, kärlek, vänskap, dyrköpta lärdomar och relationer. Vi lärde känna varandra på nytt, nu som två vuxna kvinnor. Det var fina stunder som jag sparar i hjärtats skattkammare.

Som grädde på moset hann vi träffa Daniel o hans Britta där vi fick en mysig pratstund och gott kvällsfika.

Sista kvallen tillsammans innan vi lamnar Thailand i morgon for att atervanda till Sverige och den svala skona luften. Det ska bli skont att komma hem till R och fa andas sval luft. Det kanns bade lange sedan och nyss som vi for. Borta bra men hemma bast.

Phi Phioarna. Det ar har vi befinner oss idag och i morgon. Ett paradis, en riktig soderhavso, otroligt vackert. vattnet ar SA varmt, man tror att man drommer. Det var vart pengarna att aka hit. Vi ska overnatta har och i morgon eftermiddag bar det av till Phuket igen for en sista kvall tillsammans med Bella innan det bar ivag hemat pa sondag.

En sak gor mig sorgsen och faktiskt riktigt arg.... Har ar SA skrapigt. I varje smaragdgron snorklingsvik, flyter massor av pappersskrap, plastflaskor, frigolit och skit. Batarna spyr ut sin svarta dieselrok och det ar bara att inse att vart jordklot som var oforstort for 100 ar sedan , nu ar i upplosning. Inte ens ett avlagset paradis skonas. Med en klump i magen tanker jag pa vad som kommer att vanta mina framtida barnbarn. Man vagar inte ens tanka pa hur havsbotten ser ut.

I allafall tog vi en utflyktstur med snorkling och besok pa de mest populara stranderna. Manga foton har vi tagit, och jag har - trot eller ej - snorklat!!! Alex ar som varsta fisken i vattnet och han peppade mig att prova. Vilka fantastiska fiskar vi har sett. Det kanns som att simma i ett akvarium. Pratade aven med en svensk man och hans fru som overlevde tsunamin. Vilken historia han berattade. De overlevde genom att halla fast sig i en lyktstolpe. Annars ser man nastan inga spar efter katastrofen, men man tanker pa den ofta.

Ja, detta galler angaende den telefonrakning som damp ned i brevladan efter att min mobil sparrats har i Thailand. R fick uppdrag att undersoka detta mysterium och fann att de debiterat mig 5556 kr pa samtal under resan. Jag fattar noll, eftersom jag och R enbart skypat med undantag av nagra sms. Jag har ringt nagra korta nodvandiga samtal till Bella och Alex mobiler under resan men det ar allt. Det ska bli intressant att se rakningen specificerad vid hemkomst. Man kan ju hoppas att Telia gjort nagot fel...men knappast att de skulle medge det i safall. Varfor varfor lat jag dem overtala mig att skaffa ett mobilabonnemang igen!! Det hade ju funkat sa bra med kontantkort. Nu far man leva resten av varen pa vatten luft och naglar. Usch vad trist!! Far forsoka fokusera pa att ha det sa bra som mojligt de sista dagarna i solen trots detta.

Luften fullkomligt dryper av fukt och dallrar av hetta. Idag har vi den hetaste dagen hittills. Sol, bla himmel vit sand och turkost vatten. Man blir en aning slo och faktiskt lite blase pa skonheten. Utan luftkonditioneringen vete faglarna hur man skulle klara detta.

 Antagligen skulle man acklimatisera sig i det langa loppet, precis som Bella verkar ha gjort dar hon spatserar omkring pakladd till synes oberord av varmen. Pa var lilla favoritrestaurang som ligger pa en skuggig hojd intill stranden pa Merlin Beach ar temperaturen alltid perfekt och njutbar med svala brisar och skugga. Dessutom serverar de supergott fried rice with chicken. Inte direkt kolhydratfritt, men men.

En hel del promenerande, brattommage och allman sviktande aptit pga varmen, har forhoppningsvis krympt ned mig nagot enstaka kilo om jag inte missbedomer saken helt. Det optimala vore ju om fettet helt sonika skulle smalta och rinna bort i varmen!!

Idag kom en skarrad son farande upp fran stranden. Jag lag vi poolen pa Merlin Beach. Han hade varit nere for att snorkla och passerade under nagra palmer nar det ramlade ned en orm pa honom. En gron rackare. Vem som blev raddast fortaljer inte historien, men han tyckte att det var ganska laskigt.

For ovrigt ar vi i lataste laget. Fre till lordag aker vi till Phi Phi-oarna och stannar borta en natt. Det ska bli ett aventyr och kul att se om det ar lika vackert som pa bilderna. Ikvall blir det latsidan med en bok for min rakning och Alex ska pa inflyttningsfest hos en av Bellas tjejkompisar. Jag skulle ge en slant for att fa insupa 10 kalla Umea-andetag nu innan jag samlar ihop mig och promenerar hem fran internetcafeet.

Efter en het stranddag avslutade vi kvallen pa en liten mysig restaurang med utsikt over havet dar vi sag solen ga ned som ett glodande klot. Pa hemvag slog jag till och spenderade ca 75kr pa 3 par snygga skor. De kommer till pass forst nar snodrivorna tinat bort dar hemma.

Heta linjen, ja det skulle man kunna saja om detta internetcafe. Tryckande hetta!! Idag for vi till stranden i Karon som ligger en bit bort. Mycket fin lang strand dar det kandes lugnare och lite mer privat. Det gick hoga vagor och Alex var i vattnet mest hela tiden. Bella och jag somnade ifran vara bocker och passade pa att sova en stund. Mulet vader men ljumma vindar ger perfekt tupplursklimat.

Ikvall har vi atit Thailands bufffe och strosat omkring pa den lokala marknaden, gjort nagra sma inkop och handlat lite mer frukostmat. Ungdomarna ska ge sig ut i nattvimlet, men sjalv passar jag pa att lasa och ta det lugnt. Jag och tjuren Ferdinand hade nog varit ett bra team.

I morgon om det ar mulet ska vi hyra en chauffor i 6 h som kor oss runt till olika begivenheter for 800bath - ca 150 kr. Bella vill besoka ett Gibbon-reservat, och NEJ det ar inte de gamla BEE Gees-broderna som vi ska titta pa utan nagra andra hariga typer, namligen Gibbonapor. Fa se vilka fler stallen Bella tar oss med till. Nu ska jag prova Skypa nagra nara och kara. Fa se om det finns nagon som vill prata med mig. Ha det gott!

Nej, jag har inte blivit doa-flicka, men magen ar en aning i olag och det ar med viss tvekan jag vagar mig ut. Idag slutar Bella 12.00 och vi ska hitta pa nagon trevlig eftermiddagsaktivitet tillsammans. Regn, fuktig luft och tryckande hetta ar vad Phuket erbjuder allt som oftast. Igar lag vi pa stranden nar regnet forsade ned. Latt absurd kansla nar regnet kanns varmt som en dusch. Havet ar ocksa mycket varmt och fast vi borjar vanja oss sa kan det vara svart att hitta svalka nagonstans.

I kvarteret dar vi bor pagar mountinbiketavling och nagon slags festival och marknad for lokalbefolkningen, med underhallning matstand, forsaljning och lotterier. Vi foljer forundrat det som hander. Idag hittade vi en fiskebutik dar Alex fann ett ultralatt spo med rulle som kandes riktigt ok for endast 85 kr. Hans kostym blir klar for hamtning idag och den blir snygg. Morkt gra, vitskjorta och silvergra sidenslips. Nu fattas bara ett par skor. Fa se om vi lyckas hitta nagra.

50 000 läsare har passerat, o hur ska man veta hur bra det är? Kanske räkneverken ska räkna per tidsenhet (per vecka, per månad?) o inte totalen från olika startpunkter för olika bloggare som därmed inte säger nåt om intensiteten av besökare.

Det är bekymmer med att få igenom reseberättelserna från Thailand, därav dom oregelbundna inläggen.
Spökskrivaren R(obban)

Idag sken solen! Första riktigt soliga dagen sedan vi kom hit. Det känns att man börjat varva ned och vi sover en stund längre för var dag som går. Efter en lätt frukost på rummet så bar det iväg igen. Överallt ser vi varningstorn för tsunamis och skyltar som hänvisar till högt belägna skyddszoner. Ingenstans ser vi spår i naturen efter jättevågorna men vi förstår på ett annat sätt nu hur sårbara de samhällen som ligger vid havet är.

Alex begav sig ut på snorklingstur idag och fick se fantastiska fiskar. Själv avvaktar jag med snorklingen och börjar smygträna lite i poolen. Alltid finns det väl något som gamla plåster eller tuggummin att titta på. Skämt åsido så har jag lite panikkänsla bakom cyklopen och en tendens att svälja en massa saltvatten vilket är måttligt kul så jag behöver en del träning innan det blir skarpt läge.

Vi fick skjuts hem av Bella som körde firmabilen och trängde ihop oss med några av hennes kollegor i baksätet. Första gången jag åker som passagerare med henne sedan hon tog körkortet i somras, och detta i vänstertrafikens eftermiddagsmyller. Hon skötte sig med den äran, men vi börjar bli lätt avtrubbade efter alla mystiska fordon vi åkt med dessa dagar.

I natt kom vi hem med moppetaxi, och även om vi har en del språksvårigheter, så verkade killen som körde oss ha snappat upp min "kör försiktigt-förmaning" och det gick riktigt bra. Här utanför är det en oerhört brant lång backe och bara under dessa dagar har flera vespor kört omkull och flera bilar blivit stående när det varit regnvått. Vi har fått träna våra benmuskler ordentligt!!

Vi har TV på rummet med massor av obegripliga sändningar på thailändska och dubbade filmer. Ikväll sändes en dokumentär om renskötare kring Nordkap, med snöskotrar, suovas, skogskaffepannor renar och snö. Det kändes rätt exotiskt. I djungeln utanför balkongen svirrar cikadorna så intensivt att vi inte kan ha dörren öppen. Kontrasten till de pälsklädda samerna var påtaglig.

Nu dags att ta på skorna och gå ned mot stan för att äta en bit. I kväll är bella med sina kollegor, de ska avtacka sin chef som reser härifrån i morgon, så jag och Alex får klara oss på egen hand.

Nu börjar vi få så pass bra grundfärg att vi snart vågar ge oss ut på en båtutflykt. Vi har dock lite svårt att bestämma oss vilken det blir, men får prata om det ikväll.

Hälsade idag på Isabelle på hennes jobb som reseledare. Vi höll på att smälla av när vi kom in och såg hur fint där var. Kontrasten från det bullriga gatulivet i Patong till detta palats med marmor porlande vattenfall och orkideer var stor. Vi kände oss lätt malplacerade i våra sunkiga crocs och strandkläder, men insåg att alla andra såg likadana ut. Bella mötte oss klädd i sin prydliga blå uniform och visade oss runt samt presenterade oss för fler av sina jobbarkompisar än de som vi redan träffat i guesthouset där vi bor.

En skön dag tillbringades vid poolen där vi sökte skuggan eftersom vissa kroppsdelar är lite röda. Bella hade idag knattefotboll, vattengympa för de minsta och ikväll knattedisco. Vi iakttog detta lätt utmattade från skuggig plats. Jag har försökt att simma varje dag, kroppen är lätt frågande, men samtycker och mår ganska gott av denna oväntade portion rörelse.

Lunch intogs i en liten restaurang högt på en klippa intill hotellet med vidunderlig utsikt över bukten. Alex provade snorkla idag i havet nedanför hotellet medans jag lyxade till det med pedikyr och manikyr i skuggan på stranden summa summarum 75 kr. Det är 10 år sedan senast så det var nog behövligt!!

Åska och regn när dagen övergår i kväll - så har det varit varje dag hittills, vilket känns lite trist. Att springa i ösregn i den livsfarliga trafiken i kolmörker är ett äventyr i sig och förtar lite av glädjen i att klä om och gå ut på kvällsäventyr. Folk kör verkligen som galningar.

I kväll är Alex ute på stan med Bellas kollega Johan för att snagga sig. Jag kunde ha sparat de 400 han klippte sig för hemma förra veckan...men men. Pengarna rullar, det är då en sak som är säker. Väldigt mycket går åt till transporter för att ta sig till och från stränder och så till mat förstås. Även om somligt är ganska billigt så drar det ihop ändå, och så vill man passa på att shoppa lite.

Idag bar det iväg söderut till Kata Noi, ca en halvtimmes taxiresa från Patong där Bella bor. Av antalet andehus vid sidan av den kurviga vägen över bergen, så hade många trafikolyckor skördat sina offer här, och det kändes som mer tur än skicklighet från chaufförens sida att vi kom helskinnade fram.

Vädret var hett men molnigt. Vi radade upp oss längs den vita stranden - Bellas pepparkaksbruna kropp och våra bleka. Vattnet omslöt våra vintertrötta kroppar med sin smekande ljumma famn. Ljuvligt skön dag tillsammans med de två yngsta.

För ett ögonblick kastades jag sisådär 15 år tillbaka i tiden då vi bilade till Spanska Costa Bravakusten om somrarna och hade hittat vårt smultronställe i Platja del Aaro. De små vikarna och den vackra kuperade terrängen.

Jag minns barnens lintottiga små huvuden och glada skratt nerifrån vattenbrynet, och tänker förundrat på vart tiden tog vägen, idag där jag ligger intill mina vuxna barn och spanar ut över de grönblå vattnet.

Alldeles intill under en balustrad, erbjuder man thaimassage eller oljemassage för en billig penning. Där ligger folk av alla färger och former uppradade som till nödslakt och kvider under den njutbara men ibland hårdhänta behandlingen. Jag bestämmer mig för att slå till - innan jag blir rödbränd och öm - och intar snabbt position, utlämnad till en handvass matrona. I sista sekund föreslår hon ett dyrare alternativ till oljemassagen. Aloe vera låter ju svalkande och skönt, men vad hon inte berättade var om den tigerbalsamliknande smörja som hon först ämnade knåda in i hullet.

Det brann som eld över hela kroppen, ömsom hettade ömsom isade, och vad annat kunde man göra än att utstå, till motsats från den fransman jag hade på en armlängs avstånd som verkligen lät höra sina plågor. Nu är jag len som en barnrumpa, fötterna är rosiga och välskrubbade och musklerna mjuka och upptrampade av denna kvinna som helt sonika trampade igång mina stela muskler. Det lutar åt en repris en annan dag - utan Tigerbalsam!!

Gårdagen tillbringades här i Patong på stranden rakt nedanför oss. Vi börjar vänja oss vid gatulivet och priserna. Det som sticker i ögonen är sexturismen som ständigt pågår helt ogenerat runt omkring. Det är gott om osmakliga typer vars bäst-före-datum passerat för länge sedan (jfr kräkmedel) men här finns alla sorter och åldrar. Vanliga pappor, bröder, söner, far och morfäder. Orkar inte tänka tanken fullt ut hur det skulle kännas att ha mina egna döttrar i denna förnedring. Små älskvärda unga flickor med livet framför sig, som borde få vara fokuserade på förälskelse, kärlek och framtid med egen familj istället för att ha framtiden utstakad i denna smutsiga bransch.

Tänk att ses som ett stycke kött utan själ som kan förbrukas, köpas och säljas gång på gång under samma dygn tills dess att man inte duger eller håller längre. Jag är säker på att de flesta av dessa köpare har egna barn, barnbarn ja kanske döttrar i samma ålder, och hur man då kan se på dem som sexuella varelser är för mig en ofattbar gåta.

Visst finns det säkert de som faktiskt hittar varann i denna absurda situation - en tjej som desperat vill komma bort från skiten, och en kille som desperat vill ha någon att leva med men som inte fått till det på hemmaplan och väljer att bortse från hennes förflutna och bli räddaren. Till dem säjer jag grattis. Kärleken är underbar i vilken skepnad den än må komma så länge den är ömsesidig. Men fattigdomen är en hemsk slavdrivare.

Alexander har nu kirrat Little Gerhards autograf at R!! Jag slapp skammen och alla parter ar nojda!!Grattis R!! En stilla undran bara.... vad ska du med den till....

Ikvall har vi varit och atit pa en mysig restaurang och shoppat lite. Bellas kompis Mattew har varit ett trevligt sallskap for Alex. Vi har spelat biljard och haft sa kul. Nu ar det snart midnatt och dags att promenixa hem. Idag har det regnat otroligt mycket, de varsta skyfallen jag varit med om och det har varit en pars att halla sig torr. Nu har vi inkopt regncape sa nu far det regna om det vill. Hoppas att vadret stabiliseras sa vi kan bege oss ut pa nagon av de utflykter vi vill gora. Ikvall hoppas jag att R kommer att lagga in de 3 blogginlagg som jag mailat honom.

Mandag
Ett besök på det jättestora matvaruhuset avslutade dagen. Fruktdisken var en underbar syn. Idag har vi frossat i färsk ananas, mango och melon.Tyvärr finns här även bagerivaror som bara MÅSTE testas. Nu har vi frukostmat för några dagar. I morgon börjar Bella jobba och vi får klara oss på egen hand.Vi provar stranden här nedanför om vädret tillåter, och passar på att shoppa lite på vägen ned.

På väg hem efter en svettig kvällstur innehållande en god middag tillsammans med Bella o Alex. Bella tog oss med till en liten restaurang där man fick tillaga sin egen mat på bordet (något for R kanske??) Lite som mongolisk buffe med allehanda godsaker i kött och grönsaksväg. Därefter dags for skräddarbesök och måttagning for Alexanders studentkostym. Den kommer att bli SNYGG!!

Nu hoppas jag bara att fadern är beredd att betala ena benet och armen. Nu ska Bellas jobbarkompisar ta med Alex ut i nattlivet och det pågår förfest på hennes balkong. Själv ska jag bara stanna inne med en god bok och mysa med luftkonditioneringen. Det ska bli SKÖNT! Ha det gott.

Hoppas endera dan att kunna lägga in bilder men det är så segt internet här nere. Kram till eR.

Har flytt undan solen brannande stralar en liten stund for att fa lite svalka. Jobbet kanns overkligt langt bort och vi njuter av var semester aven om det ar i varmaste lage for min smak. Idag har jag och Alex shoppat en stund och oj vad det finns mycket som man skulle vilja ha. Dessvarre eller kanske dessbattre behover jag i princip ingenting utom kanske nagot kladplagg och kanske ett par skor. Ikvall ska vi ga till skraddaren som Bellas hotell anlitar och se vad en mattbestalld studentkostym skulle kosta till Alex. Et par skjortor til R och kanske nagot snyggt till min fodelsedag. Nu blir det havet igen. Jag behover svalka!!!

Han sover nog sin sötaste sömn. Minns som i en dröm att han ringde vid midnatt i min djupaste sömn. Då var kvällen ung i Sörfors ca 18.00 och han är ju van att jag är nattuggla - dock inte denna gång. Vi ""ligger"" alltså 6 timmar före er därhemma. Började morgonen med att ta några bilder från balkongen och loftgången. I bästa Jan Nilsson-stil får ni idag några realitybilder från omgivningen.

Utsikten härifrån, elledningshärvorna runt knuten och ett ""renoveringsobjekt"" som kunde ha gått under kategorin - ett fynd för den händige, tvärs över gatan. Jag kan konstatera att här finns inte mycket plats på bakgården för minigrävare,traktorer och flygbåtar R, och att storstövlen , skinnbyxen och rutigskjortan nog skulle ha väckt en viss uppmärksamhet i gatulivet. Även om en boost testosteron nog inte skulle skada ibland....här går nämligen vissa herrar omkring i kjol och glittriga små toppar. Det har vi redan blivit varse.

Jag kan även glädja er läsare åt att inspelningen av Semestersvenskar är avslutad så det blir inga förnedrande reportage med Umeåanknytning!! Däremot har R mer eller mindre beordrat mig att skaffa en autograf från Rock-Ragge /RockBoris till vilket jag är mycket skeptisk. Hur det blir med den saken får nog tiden utvisa...

Nu ska jag slå mig ner på balkongen med en skiva vattenmelon i väntan på mina ungdomar att vakna. De ska få sova ut. Vi hinner nog bränna oss i mesta laget idag ändå. Förvarnar om läskigt vackra bilder från dagens utflykt framöver!
Kram till R!! Vi hörs!

Alex och jag har fått låna ett rum av Bellas reseledarkollega som gick på semester igår. Flygresan från Arlanda - Phuket som vi hade planerat att "sova bort"gick rätt bra, men sömnen blev det si och så med då vi hade en liten medpassagerare i 1-årsåldern med MYCKET starka röstresurser som skrek i princip non-stop. Det var stackars barn, stackars föräldrar och stackars medpassagerare i nämnd ordning, och tur i oturen var väl att det skilde ett par sätesrader mellan oss. Öronproppar hade vi inte tänk på att ta med. Jag lovar - nästa gång så är de ett självklart måste. Några nära-döden-åskväder i Afghanistantrakten med tillhörande muntliga testamenten överlevdes och färden fortskred.

Vi landade lokal tid 12.30 i 33-gradig värme och stångades ivrigt med övriga för att snabbt komma igenom passkontrollen. Jo tjena! Ca 2 timmar tog det fast det var 5 köer, och varje individ tog 2-3min. Adrenalinet hann skumma till sig ordentligt en stund där och vi spekulerade kring HUR omodernt system de kunde tänkas ha. Satt dessa små män och knackade in våra passnummer på stentavlor? eller skulle varje person jämföras mot samtliga kända terroristlistor - manuellt? Vi enades om att det kanske var dags för fingeravtrycket. Guse snabbt hä skugå!

Väl igenom skyndade vi ut i "hetväggen" där världens sötaste och mest efterlängtade Bella väntade som en hägring i sin fladdrande vitblommiga klänning. Stora kramen och en snabb inskolning i taxiprutning inför vidare färd mot Patong. Bella förklarade att man fick "plocka ned" engelskan för att göra sig förstådd. Tillsammans med ett gäng andra åkte vi minibuss och blev""kapade"" in på ett kort stopp i en tur-butik. Ja...inte tur-butik som i Saedéns utan en slags resebyrå för utflykter. Vänstertrafik med vildavästernkaos på vägarna gav en försmak om kommande handsvett. Fötterna var heta och tunga som bly innan vi äntligen var framme i det guesthouse där Bella och alla hennes reseledarkollegor från Merlin Beach bor.

Middag på kvartersrestaurangen med thaimat. Mycket gott - och hett! En snabb tur i grannskapet för att hitta mataffär och internetcafe och därefter hem för en snabb dusch innan kvällens begivenhet Weekend market i Phuket. SÅ mycket folk och SÅ mycket prylar. Bella konstaterade att R nog inte skulle ha uppskattat detta och jag kunde bara skrattande instämma!! Alexander är nu rustad med solbrillor, badskor och lite annat nödtorft inför morgondagens badtur. Därefter sängen. God bless luftkonditioneringen!

Bella har ett par semesterdagar kvar och ska i morgon lotsa oss till en riktigt fin strand. Jag längtar!! Åsså efter R förstås!

Hej! Har ar det hett men ovader och internet kranglar hela tiden. Fa se om R lyckas lagga in dagens tva inlagg. En fantastisk badutflykt, oljemassage, och en riktigt lat dag. Kan man onska mer...

Gunnel o Alex har nu på förmiddan rapporterat lyckosam framkomst till Phuket, mötta av Bella som proffessionell reseledare. Varmt o bullrigt var första rapporten.
I väntan på att Bloggaren herself kommer med inlägg fr Phuket, så bjuder jag här på mera bildintryck från ''Beach Bäverholmen'' fortfarande med en liten ''ensamrätt''.
Spökskrivare R.

Bäverholmen Beach

Som spökskrivare passar jag på att reflektera lite:
Gunnel o Alex sitter nu på planet på väg till Phuket för att hälsa på storasyster Bella som jobbar där som reseledare. Lite bad skulle det visst bli också.
Kommer osökt in på en delikat fråga: hur många personer går det på en ha(hektar=100x100 m) badstrand där? ska vi tro 500 - 100 personer?
På våran 'egen' 'Beach Bäverholmen' har vi väl ett par hektar var.
Hoppas att behållningen av resan blir blir en trevlig upplevelse för övrigt, stranden har vi ju själva.
Spökskrivaren R(obban)