Ett begrepp som betyder 'att äntligen komma sig för' Det handlar om lillbåten som just nu äntligen hamnar i sjön och därmed öppnar nya möjligheter för fiske och rekreation. Jag har fått mycket gjort i helgen och ligger ganska bra till med festförberedelserna vad gäller bak/matplaneringen. Ikväll fick min testpanel bestående av Alex och Robban testa ''nattamaten' och båda gav tummen upp. Själv gjorde jag ett syndigt avsteg från min trista späkningskost och unnade mig en smakbit. I sanningens namn har även en liten bit morsdagstårta slunkit ned. Sådärja, då var man biktad och klar för en ny arbetsvecka. Känner ni som jag att krafterna återvänder när sommaren är i antågande?

Guld i mund, var kanske att ta i, med tanke på gårkvällens snacks, men känslan att ensam i världen hoppa på stenarna med fiskespöt i handen 06.30 en underbar vindstilla morgon som denna är oslagbar. Inom loppet av 10 min var middagen bärgad. En lämplig havsöring anrättades till Morsdags-middag och det blev supergott!! Nu har Alex gett mig en morsdagskram, och serverat tårta. Det känns varmt i mammahjärtat!

Idag går givetvis tankarna till min kära lilla mamma Marianne i Vindelgransele.

En ovanligt stark, vacker och klok liten 87-åring, med okuvlig spirit och med alla sina sinnen i behåll även om orken kanske börjar tryta. Hennes liv har varit fyllt av möda, människor, matlagning och möten, av oändlig omsorg om andra.

Om jag blundar kan jag lätt se henne framför mig idag, i min barndoms kök, stående vid spisen och vispande sin dagliga kornmjölsgröt.

Som bondmora, fiskarhustru, sexbarnsmamma och mormor/farmor till 22 barnbarn, mormorsmor till 16 (snart 18) barnbarnsbarn, förstår man att vi är många som burits av hennes omtankar och förböner under årens lopp.

Plötsligt minns jag - min barndoms Mors dag - Morsdagsmorgonen! En barndomstradition som jag försökt föra vidare, till mina egna barn, att just morsdagsmorgonen, med handskrivna kort och kaffe på säng, ännu idag kan vara en så fin och viktig sak för en mamma. Det är tanken det handlar om - och en änu viktigare sak - att faktiskt sätta en tanke i verket!

Mors dag. Redan i skolan veckorna innan, så fick vi börja med temat "Mor". Vi fick sjunga sånger om mor: Violer till Mor, eller  Mor lilla Mor - vem är väl som du...

I läseboken inpräntades att Mor är rar och 60-talets allmänna bild av modern var den tröstande, vårdande, moderliga och hemmets härskarinna, ödmjukt leende i sitt förkläde. Så var det då.....

På teckningslektionen fick vi alla göra Morsdagskort och träna oss i att göra ett personligt utformat kort. I en pärm har mamma sparat en hel del av dessa Morsdagskort som vi 6 barn gjort årligen under hela skoltiden.

På Morsdags morgon, smög vi som barn ut, ned till bäcken för att försöka vika undan det vissnade fjolårsgräset i hopp om att finna små blå violer - till Mor.

En tårta, något litet paket och så gick vi i samlad tropp upp till mammas och pappas sovrum, sjöng och kurade ihop oss i fotändan i dubbelsängen där vi drack saft och fikade tillsammans. Jag minns att mamma hade mörkt midjelångt hår i en blank fläta som hon dagtid satte upp i en hårknut. Vi hade den sötaste av mammor!

Vår kära starka lilla mamma. Ibland undrar jag om du föddes med den personlighet vi fått se - strävsam, idog, trofast, ständigt på språng och alltid med någon annans ve eller väl i tanken, eller om det slitsamma livet präglat dig så?

Ditt motto: Plikten först och nöjet sedan, har du verkligen levt upp till, och ibland så funderar jag över var gränsen mellan dessa två områden, går för dig. "Arbetsglädje" pratar du ofta om, och vi har lärt känna dig som en person som älskar att vara verksam, men ibland undrar jag hur ditt liv skulle ha sett ut om ekonomi och livssituation hade tillåtit mera egentid och utrymme för dig själv som person och kvinna, och gett möjlighet att förverkliga dina egna längtans tankar och visioner. Jag gläds åt att du, trots dina fyllda 87 år, aldrig slutar upp att utveckla dig och över din förmåga att fortsätta ditt skapande.

Jag ser att det även finns andra sidor hos dig. Din kreativa och konstnärliga förmåga att skapa små speciella miljöer och smakfulla oaser kring ditt hem - alla träformationer, vackra stenar, blommor och utvalda föremål som du samlat.

Den prydligt uppmärkta stensamlingen från världens alla hörn, som nära och kära burit med sig. Där finns stenar från resor som Mamma själv, vi barn och gamla och nya vänner gjort. Samlingen med ströare är unik i sin storlek och sitt slag men det jag framför allt tänker på, är hyllan du fyllt med årliga urklippsalbum från slutet av 60-talet ända fram tills idag.

Vk, Dagen, Hemmets vän, Land, Ica-kuriren och Svenska journalen, är de tidningar vi växt upp med och som du samlat dina urklipp från. Födda, döda, artiklar om nära och kära, intressanta lokala eller världsomspännande urklipp.

Sorgliga, djupa, underfundiga och roliga klipp blandade på ett sätt som gör materielet till ett värdefullt Västerbottensdokument. Ordspråk och kluriga serierutor ur Staffans Stollar samsas där med dikter ur Lyckselebladet som lokala poeter och tänkare diktat. Andligt och värdsligt om vartannat. Ett utmärkt tidsdokument och ett ovärderligt stöd för minnet hos alla oss barn.Vilken skatt till eftervärlden!

87 år har gått. Dina värkande arbetsmärkta men vackra händers ständiga gärningar - en förlängning av ditt varma hjärtas tankar - fortsätter fast tiden gått. En ny vår, en ny våranna, en ny sådd påbörjas. I ditt kök står en korg full med tjocksockar, omsorgsfullt stickade, och pressade i väntan på nya små världsmedborgares fötter. På lillsoffan ligger några barntäcken som du gjort denna vinter.

Den gamla gröna symaskinen har gått varm och ditt hjärta klappar även för de som har det svårt i andra länder. Dit ska dessa täcken skickas. Jag käner igen tygerna från livets palett: Påslakan, gardiner och ett fint rödrandigt av indisk bomull som jag  1974  tänkte sy en byxdress av. Inget får förfaras. Du handskas med respekt för tingen och använder gärna resurserna igen. Så modern du är min lilla kretsloppsmamma. Långt innan begreppet återvinning myntades så var du redan där.

Häromåret när du skojade om att du "satt din sista potatis" så visste vi alla, att så länge du lever, så länge det finns en möjlighet, så kommer du att verka och planera för en ny morgondag, ett nytt år, en ny omtanke eller en ny gärning för någon av oss alla som inryms i dina tankar.

Visst känner jag ett stänk av vemod, när jag hör dina tankar om hälsa, framtid, och sviktande ork. Tankar om att bryta upp, flytta eller bo kvar finns, och du vet att vi vill stötta dig i det val du gör. Att ha sin invanda miljö, sin autonomi och sitt självbestämmande är viktigt för dig. Jag önskar dig en fin Mors dag med hälsa och många omtankar.

Även om jag ofta tjatar om hur viktigt det är att du aktar dig för att ramla, håller dig på benen och utrustar dig med stadiga skor, så älskar jag att du har satt dina snygga röda sandaletter med hög klack, på spiken innanför dörren.

Det är det första man ser när man kommer hem till dig, och jag tycker att de ger den viktiga motpolen till arbetskläderna, och är min fina lilla mamma i ett nötskal.

Mamma jag älskar dig!
 

Idag var det dags för Umeås Fjällor att träffas vid ''mina'' fiskevatten. Vi ska turas om att invitera varandra till ställen som vi själva fiskar på. Vaknade 05.30 och steg genast upp för en tidig fisketur. Kläderna, kniven hade jag sökt fram kvällen innan för att inte väcka 'den bjöRn som sover' Han var nämligen grå genomskilnlig och ''utschlut'' i gårkväll. och behövede få sova ut ordentligt idag.

Vid Sörforsbron kl 06 stod en bil och snart träffade jag Lena - min nya fiskarkompis och initiativtagare till Fjällorna i Umeå. En underbar morgon, soligt, vackert och tyst. Vi fiskade, drack kaffe och hann prata om både livet och döden. Vi var rörande eniga om att man måste leva här och nu, försöka förverkliga sina drömmar och ta vara på livet. Något bättre sätt än en tidig fisketur denna underbara morgon hade vi båda svårt att tänka oss.

Vid mitt medarbetarsamtal i går, blev jag påmind av Maria - min chef - om vad jag hade med mig på samtalet i fjol. Det var texten till Gabriellas sång. (se nedan) som sätter så klockrena ord på min egen känsla. Med den ville jag förmedla och förstärka känslan av att jag just nu försöker leva så fullt och sant mot mig själv och andra som jag bara kan. Lära mig något nytt varje dag, bli min egen lyckas smed och sluta upp med att trycka ned mig själv i skoskaften .

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv 


 

Som motvikt till allt elände och allt lidande man ser hör och läser om har jag hittat en ny favoritbloggare som alltid ger mig ett gott skratt. Ove Di Peders skriver fantasifulla och osannolika historier om Kalvträskbygden och om Eberhart Hällgren mannen som tydligen uppfunnit - inte bara väderstrecken utan även antikviteter och gem och som alltid finns med i hans halsbrytande och ytterst fantasirika krönikor.

En eller annan bloggläsare som tar sig själv på aningen för stort allvar skulle säkert kunna tänkas rynka på näsan och kalla detta för storsvammel, men jag tycker att det är helt underbar läsning i all sin galna kreativitet. Jag brukar högläsa dem för R och vi skrattar både gott och ofta åt denna fantasikonstnärs förmåga att sätta halsbrytande fantasier på pränt utan hinder för tanken. Nu ska jag genast gå in och skriva en uppmuntrande kommentar till honom!

Ja, inte bara det förstås. En bra fredag är snart till ända. Dagen har varit fylld av bra möten som gett goda vibbar och dessutom är skuffen full med plantor. Det blir till att fylla krukor och lådor ute med blomsterfägring.

I 4 år har vi bott här i ett rött hus inramat av gärsgård, med fridfull ängsmark gränsande mot vår baksida. I samma vecka som vi planerar och inbjuder till utomhusfest i midsommartid, påbörjas stora grävningsarbeten och tomtplanering mot de två sidor av den del av tomten där festen skulle äga rum. ''Snyggt'' med jordhögar som inramar idyllen... Nåväl, det är inte mycket att säja om den saken utan vi får göra det bästa av situationen och ha kul ändå!

Mamma o Pappa och jag på min studentdag i Härnösand.

Känner mig omåttligt stolt att jag övervunnit frestelsen att hänge mig åt bullberget på diskbänken. Just nu är det disciplin, motion , nyttigheter och lite fuskhjälpmedel som gäller för att komma i form till födelsedagen. Det skulle vara så roligt om min inre bild av mig själv stämde överens med den yttre. Dvs minus några kilo.... Jag har lite svårt att känna igen spegelbilden som jag ser nu och vill gärna tro att spegeln är knasig....

Jag vill poängtera att jag aldrig i livet skulle byta bort den goda känsla jag ändå har kring mig själv och min lekamen idag mot ungdomstidens ständiga känsla av att aldrig duga. Den var hemsk, fast jag kan ju se på bilderna nu efteråt att jag var fin.

Lite raskare, lite rörligare och lite snyggare är mitt mål. Om ni ser mej mellan butikshyllorna på Qvantum bland smågodiset sådär strax före middagstid, så smäll mig på fingrarna för Guds skull! Social kontroll är inte att förakta. Jag misstänker att min kära chef även kommer att ställa en fråga kring detta i morgon på mitt årliga medarbetarsamtal. Vad skönt att kunna säja: Gunnel är på G.

Alex och Mackan lägger sista handen vid sin skapelse. Notera högtalarna bilbatteriet, slutsteget och raggarplyschen....

Nu står underverket nästan färdigt och bilden talar väl för sig själv. Håll utkik efter brännbollslaget Viktväktarna. Om inte annat så borde det bli stilpoäng!!

Här bakas det och jäser så det står härliga till. 150 nyfödda Bellabullar har just sett dagens ljus varav 6st redan är tillbaka i kretsloppet hos Robert hans kusin Göran som är på besök och hos partcykelbyggarna Alex och Mackan som strax har färdigställt sin skapelse. Strax kommer bilder på miraklet från Sörfors. Vad trafikpolisen säjer om skapelsen är vi lyckligt ovetande om här på landet.

På tisdag kommer nr3 - Isabelle hem från Agia Napa där hon jobbar som reseledare. Jag ska få rå om henne ända fram tills efter midsommar så hon hinner vara med både på brorsans student och mammas ''29-årsfest''. Hon har en del specifika önskemål på matfronten som jag vill tillgodose. Däribland finns läckerheter såsom leverbiff och potatis med lingonsylt,pölsa, palt och mellanmjölk, mammas filbröd eller i sanningens namn, min vän Elisabets goda filbröd som finns på topplistan, oboy och en del andra godsaker som hon saknat utomlands. Jag längtar efter dej gumman!!

Den annars så skoltrötte sonen får plötsligt nytt liv i närheten av en svets och jobbar tillsammans med kompisar stenhårt för att få sin Partycykel med plats för stor högtalare och 4 man inför brännbollsyran klar. De ska delta med sitt lag Viktväktarna. Jag gör ett litet diskret korstecken och hoppas att skapelsen kommer att hålla. Faktiskt ganska imponerad av man kan göra med en svets - nämligen en dubbelparallelltandem av fyra gammcyklar. Den ungdomen, den ungdomen...

Ja, snart i allafall. Sitter och mobiliserar kraft för att dra igång ett präktigt brödbak ikväll. Kuvertbröd med oliver i hade jag tänkt mig och dessutom en massa pitabröd av en annan deg. Jag får helt enkelt ole-dole-doffa bland alla mina brödrecept då jag har lite svårt att bestämma mig. Jag vill ha ett segt bröd, med mycket smak och spänst som inte smular.

Direkt efter jobbet skyndade jag mig hem och hoppade i storstövlen för en snabb fisketur före middagen. Kallblåsigt och mulet. Jag testade både silver, blått och koppardrag men ingen Havsöring hade lust att fastna på kroken. Därefter en snabb tur till K-Rauta för att handla fyrkantbrickor till Robbans dödsmaskinsgarage. Själv kom han sent hem från dagens värv i Rusksele och som straff fick han ställa sig vid spisen.

Dagens matlagningsexperiment handlade om konsten att grädda ishockeypuckar av blodpudding. Mums! Själv nöjde jag mig med en soja/frukt/linfrödrink i min kamp mot de självhäftande och odödliga fettcellerna.

 

Ett uttalande gjort av min far en gång i bästa välmening om min söta mamma. Han betraktade henne från sin position från sofflocket där hon knogade på i köket. I dagens samhälle verkar samma uttalande ytterst provocerande och just därför så är det ett av Robbans favorituttryck. Han gillar att retas, att trigga mej och givetvis lyckas han när han fäller detta uttalande om min förklädesprydda uppenbarelse. Just i dessa dagar är det mycket som ska ske vid spisen och diskbänken då det pågår intensiva förberedelser för Alexanders studentkalas och vår 110-årsfest som närmar sig med stormsteg.

Idag frågade sonen om vi hade några gamla cykelbyxor......som han kunde använda som lagdräkt vid Brännbollsyran. Genom mitt huvud for snabbt en neonsprakande färgkavalkad av en bukett cykelbyxor i gnistrande spandex som jag ägt under 80-talets senare del. Kärt barn har många namn och jag inser att vi idag faktiskt har en del olika benämningar för liknande plagg.

Min salige far skulle helt sonika kallat dem för långkalsonger av varierande längd, medan vi idag benämner dem som pants, tajts, pantalonger eller leggings. Sak samma. Skillnaden är kanske att man idag, tursamt för att inte säja barmhärtigt nog, undviker att skylta med akter och förpartiet och bär mer eller mindre klädsamma plagg utanpå som skyler själva aggregatet och dess vindlande terräng.

På den gamla - mindre goda tiden - kunde man generat åse damer av alla format och åldrar nedhällda i dylika trikåplagg där mycket litet lämnades åt den fantasi man förgäves försökte värja sig emot. Till sonen fick jag meddela att inga kultcykelbyxor finns i gömmorna utan att de för länge sedan fraktas till Myrorna för att saliggöra någon modig nostalgiker.

Hemma igen i ett vackert Sörfors som drabbats av meningslös sorg i helgen då en man i sina bästa år förolyckats. Varma tankar till familjen! Läser även löpsedlarna om rånet i morse och det slår mig att en gång var dessa kallblodiga banditer små oskyldiga formbara pojkar i mammas famn. Vad hände på vägen? När skedde vändningen och vems är felet? Svåra frågor.....och ännu svårare fråga är - vad gör man med dem nu? Finns det ännu en chans att vända på pannkakan och tro att nya insikter, samvete, ånger och en rehabiliterad etisk och moralisk inställning kan bli frukten av ett antal år i en fängelsebunker? Ser man på statistiken av återfallsförbrytare så är fängelse knappast lösningen.

Det är fantastiskt att se hur djur och natur otröttligt startar om på ny kula när sommaren är i antågande. Det finns många arter av sjöfåglar som parvis patrullerar sjön och vi sitter med kikare och försöker identifiera de olika paren. Knipa, Småskrake, Gräsand, Bläsand och så den vackra men ack så förhatliga rovfiskaren Lommen är arter som vi sett denna helg. I skogen skriar en rovfågel som försöker få syn på.

I småfågelholkarna saknar vi ännu flugsnapparen som vi hoppas dyker upp snart och bakom bastun huserar lekatten som är underbart söt med sina små krumsprång. Dessvärre lever den ju bl a av fågelägg, så småfåglarna får se upp. Naturens gång kan vi inte påverka, den är lika grym som oundviklig. På fjällbjörkarna börjar vi skymta små ljusgröna musöron och vi har nu sått gräsfrö på grusplanen där R nu har planerat med grävaren, allt för att vattenavrinning och estetik ska bli bra. Hoppas att det hinner ta sig till semestern. Det kommer att bli fint med lite grönt i allt det grusiga.

De stora elefanternas dans. Naturkonst.

Alla som känner mig vet att jag är en förespråkare av micrade varma riskuddar som ju hjälper mot allt från ensamhet till ryggskott. Även knastriga relationer kan bli hjälpta av lite fysisk ompyssling, en varm hand och lite knådning. Robbans rygg sa ifrån idag och min vänsterhöft som aldrig blivit sig lik efter mötet mellan Ford Escorten och Stortallen, gör sig påmind och jag har fått avstå från stenbärning och annat tyngre jobb denna resa. I stället roar jag mig med fönsterputsning, lådstädning och våffelgräddning denna stormiga dag.

Nu är R ompysslad medicinerad och knådad efter alla konstens regler så vi får hålla tummarna att vi kan färdigställa det som var planerat denna resa. Nästa gång det bär iväg hit så är det semesterdags och då ska jag väl äntligen få mitt lystmäte på fiskefronten. Denna gång är det fullständigt ofiskligt här.

Det går vita gäss på sjön och blåser isande nordanvindar. Här är just nu kyligt i flera bemärkelser och vi talar helt olika språk. Tänk att kommunikation kan vara en så svår sak. Bakgrund, uppfostran, personlighet och kanske åldersskillnad präglar oss på gott och ont. Som tur är så är vi i grunden ense.

Ett andpar av okänd sort huserade i viken idag. Jag försökte få kläm på vilken av andarterna det handlade om men gick bet. Vi försökte fota men det blev inte så bra bilder. Hanen hade orange huvud med en gulvit bläs upp över huvudet, grå vingar med en svartvit fläck baktill och honan var gråbrunspräcklig och ganska oansenlig. Finns det någon som vågar drista sig på ett förslag på vad det kan vara för and?

Romantisk kupp

Gjorde ett försök till romantisk kupp och kapade R från grävaren och tog med honom på en kombinerad romantisk miniutflykt/fruktstund. Frukten var utdrygad med en macka och ett glas cider i fotglas. Alldeles bakom stugan in bland dvärgbjörkarna finns en glänta med lä och fantastisk utsikt - dit bar det iväg. Det känns som om man är långt borta från civilisationen fastän vägen och stugan är alldeles om hörnet. Solen gassade, fåglarna kvittrade och ett stilla kluckande från vattnet dekorerade tillvaron i en stunds ''tillfälligt avbrott'' från alla måsten. En puss eller två på det så klarar man sig några timmar till.

På bilden ser ni vyn som mötte oss vid när vi anlände hit till Gautosjö vid midnatt. Vackert så det nästan gör ont. Samma vy som vi sett så många gånger, men som har så många skepnader att man aldrig upphör att förundras. I natt fick vi se ännu en variant, nya färgnyanser från naturens oändliga palett. Nu är det morgon, en lätt bris krusar vattenytan , solen skiner och man längtar ut.

Kristi Himmelsfärds dag, eller Flygardagen allmänt kallad, kommer inte att gå i flygandets tecken - tack och lov. Flygbåten är inte genomgången och klar för vårpremiär, så helgen får gå i grävningens och fiskandets och jobbandets tecken i stället.

Gökotta är en gammal tradition som enligt Wikipedia handlar om att bege sig ut tidigt på morgonen i naturen för att höra på vårfåglarna, främst då göken. Jag antar att 'storsnarkaren' inte räknas in under kategorin vårfåglar.....

För dig som till äventyrs tror att Gökotta handlar om att damma av 'bästnegligén' och skrida till verket..... så har du enligt Wikipedia fel, men tanken är väl alldeles ypperlig och skulle säkert föra med sig inte bara en skön flod av vårkänslor, utan även kärlek, samhörighet och stärkt immunförsvar. Det ni! Det är bra medicin för att hålla sig frisk och glad.

En man och hans hydrovåg i midnattstid

Som ett barn på julafton - sittandes där på sin grävarmackapär 'missinassen' här i Gauto, så ser jag R genom fönstret. Klockan har passerat midnatt. Vi har efter 6 timmar i bil med en grävare på släpet äntligen skumpat oss fram till Gauto där vi ska vara några dagar.

I stället för att landa och njuta av friden och den hulda lilla demensjuksköterskans sällskap i den bedövanda vackra försommarnatten, går han raka vägen och börjar lasta av otyget. Hydrovåg var namnet på ännu en av dessa oräkneliga knepiga tingestar som han lyckas hitta på Blocket och möblera upp omgivningarna med. Denna är dock inte lika blodtryckshöjande för undertecknad som den kapade husvagnen/flygbåtsgaraget. Som ni ser är den faktiskt ganska söt och oförarglig.

Nu är lyckan fullständig och han får prova att finplanera tomten med sin egenhändigt hoptotade planeringsmanick gjord av isrivarstål. Ni hänger med va? Jag ser hur vakringarna från rödingstimmen avtecknar sig i den rosablå vattenytan som speglar den ljusa natthimlen. Samma paradis men med två så vitt skilda möjligheter. Tur va!

I går kväll la Robbans dator av. Alexander testade olika sätt att få igång den men det lutar åt haveri av hårddisken på hans ganska nya fina laptop. Vi har alla våra Amerikabilder i den och en massa andra kort. Det känns verkligen trist om vi inte kommer att kunna rädda dem. Tänk vad vi förlitar oss på alla dessa maskiner och mackapärer. Vi står oss ganska slätt när tekniken krånglar.

Tillbringat dagen i kreativt sällskap där visionerna fick flöda fritt om hur man kan tänka utveckling och förbättring för demensvården även i den framtid som redan är här. Även om slantarna sinar så har vi ett starkt kapital i många kunniga engagerade och idérika människor. Det är precis vad vi måste ha för att klara framtidens behov.

Har jobbat ute i dagarna två, och fått mycket gjort samt träningsvärk på kuppen. Rabatterna rär nu rensade, gräsmattan luftad och krattad, och massor med ved huggen (Tack Alex!!)och 5 lass barkskräp bortkörda. Den vederstyggliga gungställningen är äntligen uppbruten ur gräsmattan och flyttad. Nu kommer vinbärsbuskar och rabarber lite nämare huset och jag ska även smälla upp ett par pallkragar och hoppas på lite tur med växtligheten. Jag har himla gröna fingrar när det gäller maskrosor, kvickrot och groblad i allafall....

Ett kort besök i Ansmark hos Johan Kim Tindra och Jazmine avrundade helgen. Mamma Marina har jobbhelg i hemtjänsten, men hade bakat en ljuvlig äppelpaj som vi fick njuta av. Amerikapresenterna passade fint och småflickorna provade genst sina klänningar. De medföljande dockklänningarna i samma tyg valde de att använda till hattar i stället. Hur söta som helst var brudarna där dom hoppade på studsmattan. Kim hade feber men orkade ändå hålla oss sällskap en liten stund. Han var fin i sin nya luvjacka.

Till min oförställda glädje, (inte) fick jag äran att köra hem den slaktade kapade husvagnen som R ska använda till kombinerat flygbåtsgarage/släpvagn. 30km/h efter Klabbölevägen. Ekipaget kommer nu alltså att pryda vår nystädade gård för obestämd framtid. Morr.

Att landa här i grönskande Umeå just när pollenexplosionen pågår för fullt, var tydligen en chock för lilla näsan. Tur att det finns hjälp att få av dagens moderna allergimediciner. Täppta och rinnande hälsningar till alla medsystrar och medbröder som liksom jag, kliar, rinner och kraxar...

Jetlagen tar ut sin rätt och här sitter vi klarvakna kl 03.00 och har fått Norska vinnarbidraget från Eurovisionen på hjärnan. Båda tycker vi att rätt låt vann, att det var en riktig saga för den unge norrmannen som vann, men jag märker att låten har en tendens att fastna.

R vill förstås omedelbart att jag ska spela/sjunga den för honom:) Det händer allt som oftast att han kommenderar mig till pianot, dragspelet eller gitarren och enträget försöker överyga mig om att det är lätt som en plätt att planka vilken låt som helst. Här har han en något förvriden verklighetsuppfattning. Tur att han kan få sitt lystmäte på youtube!!

 

Pratbubbletävlingen har uppenbarligen aktiverat hjärncellerna hos många av er läsare.
Vi har lagt pannorna i djupa veck och tillsammans valt ut två förslag som vi bedömer som likvärdiga och dessutom sanna...

Vinnare är: Sandra Forsberg med bidraget:
Men lilla du, jag behöver inga tips, jag är ett expert på rivjärn, jag lever ju med ett dagligen ;)

och Tommy Asplund med bidraget:
He lönsch in´t förklar för en som in´t begrip!

Vi fick oss många goda skratt. Tack för visat intresse!
Priset är en nykokt kaffetår med dopp, som serveras vid första bästa tillfälle!

Tack Sandra och Tommy!

En intensiv dag går in på sluttampen. Ogräs, tvätt, räfsning av gammgräs rabattrensning och vedhuggning har stått på programmet. Dessutom har det varit städdag i Sörfors och R har bränt gräs så det stått härliga till. En kortis ned till älven för min del resulterade i två fina hugg men inget mer. Nu bänkar vi oss för att se Melodifestivalen och en välförtjänt skön kväll efter en härlig vårdag, en god middag och lite mys på tumanhand.

Roland visar sin husliga sida och lagar fläskfile....

 

I kampanjen kring hur man får sin man att vara mer aktiv i köket, kommer här ett fint gammalt bidrag som förhoppningsvis inspirerar tillstorverk på matlagningsfronten.

 

'Ellen dina övriga kurser verkar onekligen intressanta! Men jag känner att jag måste bolla lite med grabbarna innan jag bestämmer mig.'

Ovanstående bidrag skickade min syster Sonia in , men det refusererades med motiveringen: 'Tack för din medverkan. Din kommentar har dock ej godkänts för publicering då den strider mot våra grundregler, vilka finns beskrivna på vk.se.'

Varken jag eller syster kan förstå vad detta skulle strida mot för regler. En annan märklig sak är att ''kommenterare'' får ett mail när deras kommentar publicerats - däremot får vi bloggare inte mail när vi fått någon ny kommentar. Detta är något jag hoppas kommer att åtgärdas snart.

Hoppas på några fler pratbubblebidrag innan i morgon då vi kommer att utse en vinnare!

Äntligen hemma i Sörfors, nöjda men trötta efter den långa resan. Tack vare vår gudabenådade insomningsförmåga, så har vi båda i princip sovit New York - Frankfurt - Arlanda - Umeå, med undantag för ett par korta matpauser. Kvar på en staketstolpe på Newark ligger min fina lilla favoritpincett kvarlämnad. Jag glömde naturligtvis att packa ned den i resväskan och får därmed stå mitt kast. Man kan förstås aldrig veta vad små oberäkneliga fruntimmer skulle kunna åstadkomma med en pincett....

Säkerhetskontrollerna har varit ett kapitel för sig, och nytt för denna resa var att man även skulle ta av sig skorna och lägga dem i kontrollådan. Naturligtvis larmade mina högklackade mormorsskor och jag fick med möda av dem från mina svullna fötter. Mödan var bara en skugga av svårigheten att få på dem igen då fötterna plötsligt växte 2 storlekar. När vi slutligen kom till Arlanda kunde jag dra en suck av lättnad och krypa i mina crocs. Där träffade jag en av mina bloggläsare som gav sig tillkänna efter att ha känt igen oss. Himla trevlig tjej med rötter i Sorsele... Var det inte det jag sa innan vi åkte...He som hänn - he hänn hänna.....

Vi har nu firat vår hemkomst med palt, mjölk och lingonsylt, och nu har R klivit i storstövlarna och luftar den försiktigt grönskande gräsmattan för allt vad tygen håller. Själv har jag ont i kroppen, känner mig mör, och nöjer mig med att tvätta några maskiner och gå igenom posten i kväll. Vårannan får faktiskt vänta tills i morgon!

Svenska kyrkan i New York

Nu är allt packat och klart. Drivaxeln ligger inbäddad bland smutskläder och presenter. Vi hoppas att vi får med den hem, förbi tull och kontroller. Nöjda efter en fin resa återvänder vi hem till Sörfors. Det jag längtar efter mest - förutom Alex förstås - är vårt fantastiskt goda dricksvatten, för säja vad man vill om NY-vattnet - någon brist på klortillsats är det inte!!

Vi avslutade gårdagskvällen med att bjuda vårt fina värdfolk på restaurang. Det blev en god amerikansk köttbit med tillbehör. Det finns HUR många ställen som helst i denna myllrande stad som aldrig sover, och för varje dag som gått har vi insett hur mycket vi INTE har sett. R hade ett möte på Handelskammaren i morse och jag gick en sista shoppingsväng innan vi nu dammsuger och försöker snygga till efter oss och därefter promenerar till bussen som ska ta oss till Newarks flygplats.

Vår sista kväll i NY är här. Föreläsningen gick bra och jag känner mig spak och mör - som alltid efteråt. Våravslutningen på kyrkans träffpunkt för mogna damer var forumet. Damer med svenskt påbrå som lever och bor här i USA. R fick agera 'tuppen' bland hönorna och jag var lite extra spänd eftersom det var första gången han hörde mig föreläsa. Ellens närvaro kändes också extra pirrig.

Efteråt var det fika och diskussion och det var mycket intressant att höra hur det kan vara att vara anhörig till en demenssjuk person i det här samhället. Det kändes som om allting gick bra och jag fick en fin Höganäsmugg med fåtöljbricka i present. Jag lämnade även ett ex av Gunnels barndomskalender här i Biblioteket ifall någon är sugen på lite svensk julstämning så här i maj:)

 

Vad säjer Robert?

Ellen - som hela tiden försöker lära R nya saker i köket, har här en förtrolig undervisningssituation i konsten att göra en god salladssås. Machoman möter fröken Rödstrumpa. Ett visst mått av munterhet präglade situationen där en något motsträvig R rev limeskal, kryddade och smakade av för allt vad tygen höll.

Jag vill nu inspirera dej läsare till att fylla R:s pratbubbla. Vad tror du att han säjer egentligen? Bästa svar kommer att pubiceras här på bloggen med ett hedersomnämnande till vinnaren. Jurys beslut kan inte överklagas.

Namnen på de som förolyckades.

I St Pauls Chapel alldeles intill Ground Zero, fanns en kyrka som blev en viktig centralpunkt under räddningsarbetet. Dit kom räddningsmanskap uttröttade hungriga och smutsiga för en stunds vila, en matbit, massage, musik eller något annat som volontärer kunde erbjuda. En fantastisk utställning med bilder och föremål från tiden kring katastrofen.

Ännu en bild från idylliska Central Park

Oj vad mycket fina, roliga, märkliga och dåliga bilder vi tagit dessa dagar. Det är egentligen ganska fantastiskt med digitalkameran som ger så många chanser att ta nytt och att ta om .

R hade inte fått sitt lystmäte av svänggung så dagen avslutades med ett besök på Times Square Church.

Kyrkan är inrymd i en legendarisk gammal och otroligt vacker teater som köptes en gång av predikanten David Wilkerson. I min ungdom läste jag böcker som han skrivit t ex ''Korset och stiletten'' Han lever visst fortfarande och är ibland i kyrkan.

Ca 1600 personer med alla tänkbara färger, former och trosinriktningar hade samlats denna kväll.

Det var järnet från första stund. Bra musiker, svängigt komp och en proffsig kör gjorde musiken synnerligen njutbar.

En något mossig predikant i 86-års åldern kunde vi ha klarat oss utan, och för en stund där fick jag lite gammaldags vibbar som från barndomens tältmöten - en lätt touch av massuggetion. Dock sammantaget var det en häftig upplevelse och en varm känsla spred sig inombords när man såg alla dessa människor samlade med en stark gemensam känsla och tro.

Efteråt fick vi en privat visning av den fantastiska teatern av L&E:s trevlige musikervän P-Å som jobbar som pianist i kyrkan. Musikalen Hair sattes tydligen upp för första gången i denna teater. På möra fötter stapplade vi sedan hem och konstaterade hur snabbt dessa dagar förflutit. I morgon ska jag köra Tankeväckaren kl 15.00 i Svenska Kyrkan här. Det känns lite pirrigt minst sagt ....Håll tummarna!!

Typiska skräcködlor. Det är jag som har en orange klänning på mig....

Idag har det varit högt tempo från morgon till kväll. Vi gick ut stenhårt med några timmars obarmhärtig och fruktlös shopping. R har nu fått sin efterlängtade drivaxel per post. Han är som ett barn på julafton, och jag antar att nu är det bara en tidfråga innan han lagat värstbåten och det är slut på friden. En snabb god och närande sopplunch intogs innan vi i samlad tropp begav oss till Naturhistoriska museet. Det var inte tvärgjort att beta av allt sevärt som fanns, så vi fick prioritera ganska hårt. Indiankulturer, dinosaurier, djur, natur och rymden var något av de områden vi ville hinna med.

Jag fascinerades mycket av indianernas allra första fiskeredskap, krokar och hullingar av ben och trä. Rapalans föregångare - en sinnrik konstruktion av en dekorerad träkropp med fjädertofs längst ned och en benkrok fångade mitt intresse. Inte helt otippat va? I hallen med alla dinosaurieskeletten fick vi tvärbråttom och fotograferade för allt vad tygen höll innan vakterna slutligen sjasade ut oss kl 18.00 prick. En mellanlandning på ett äkta amerikanskt Mc Donalds kunde vi därefter bocka av på ''att göra-listan'' innan det var dags för kyrkobesök igen.

I morse tänkte jag städa handväskan innan jag och syster skulle bege oss ut i shoppingvimlet med storbörsen i högsta hugg. Längst ned på botten hittade jag en ihopknuten svart plastpåse och när jag höll den mellan mina fingrar förstod jag vad den innehöll - hundbajs. Här kan begreppet 'bajschock' komma till användning och det tog en bra stund och en stunds antibakteriell rengöring innan väskan kändes användbar och fräsch igen.

Om detta bidrog till det faktum att vi kom hem tomhänta utan inköpt festklänning och roliga påsar eller inte ska jag låta vara osagt, men hädanefter ska jag i allafall hålla dragkedjan på väskan stängd. Som våra värdar säjer - det finns en hel del mystiska typer och knäppgökar i denna smältdegel av människor.

En ""ängelsman"" i New York

Alldeles i faggorna där vi bor, så finns S.t Patrick´s Chatedral. En fantastiskt fin byggnad från början av 1900-talet. ''How convenient'' att den fanns tre kliv bort en dag när vi hamnade mitt i en störtskur.

Här finns alla modejanger och format!! På skatebanan dominerade tvättbrädorna, sexpacken och de vältränade figurerna, medan vi med vanliga ''torktumlare'' tittade på. Den här killen var helt otrolig i både balans och skicklighet. Hans färgglada randiga frottepyjamasbyxor var verkliga publikfriare. På huvudet hade han två flaskor på varandra alltmedan han åkte omkring och showade....Det blir till att fara hem och träna. Stenhårt!!

Vi blev stående som förstenade vid rullskridskorinken i Central Park och tittade på folk - många medelålders - men alla åldrar, som åkte, gjorde konster och underhöll till häftiga rytmer. Provar här att visa ett smakprov

 

Gunnel fiskar i Central Park

Så kom vi gående genom Central Park, intensiv grönska och stilla ro. I fonden ses skraporna i kallt stål och glas torna upp sig mot majhimlen. En gammal stenbro, ett vattendrag och om hörnet - vad skådar mitt norra öga - om inte en fiskare. Jag känner pulsen stegras och vi sätter oss på en bänk för att vila fötterna. Min blick är klistrad vid det lilla kastflötet och genast får killen en fisk. Det välkända suget i fiskartarmen infinner sig direkt.

Innan jag vet ordet av har R bekantat sig med grabben som snällt lät mig pröva och lånade ut sitt haspelspö en liten stund, och så står jag plötsligt där på andra sidan jordklotet och fiskar, mitt i Manhattans myller i en grön vrå där en ström ringlar fram. Gunnel i sitt esse. Min fiskeointresserade syster skrattade lite åt sin hopplösa lillasyrra som tydligen är helt oförbätterlig, helt hopplöst ochic i storstadsmiljö och uppenbarligen passar bäst i en avkrok med storstövlen och hellyhansen.

Benen tunga och trötta efter ännu en dag till fots, tills sjöss och till sammans. Vi har hunnit besöka den lilla kyrkan vid Ground Zero som tjänade som tillflyktsort för räddningsmanskapet efter katastrofen, och sett utställningen där med bilder och föremål från 11 sept. Därefter sammanstrålade vi med E&L vid Battery Park inför färjeresan till Staten Island.

 Vi nöjde oss med att beundra Frihetsgudinnan på avstånd. Likaså Ellis Island dit emmigranterna först kom när det begav sig. Man försökte föreställa sig känslan att efter den långa båtresan anlända till hamn och ett helt nytt land med en osäker framtid, det måste ha varit nervkittlande.

Innan vi påbörjade promenaden ''hemmet vägen'' så haffade R två stadiga poliser och vädjade till dem att arrestera mig. (Jag antar att han var less på shopping) Vi fick dock nöja oss med en bild på sällskapet.....

Lätt att bli ''carried away'' och låta sig inspireras av dessa vårystra korrar. Hälsningar från bloggkorren och hennes R

Vackra blommor, buskar som blir en fin fond till ett par glada men ärrade svenskar på strövtåg i Central Park

Ja, jag och H.C vill säja. Vi tog oss ett ''small talk'' på vägen genom Central Park igår. En fantastiskt fin skulptur som barnen älskar och som även jag blev förtjust i.

Dessa två utsökta marängbakelser fångade vi på bild, i bussen på väg till gospelgudstjänst i Harlem. Det var mycket pastellfärger, bling bling och rysch pysch och till och med på träkryckan satt en guldring. Vi hade för avsikt att bevista en riktig svängig gospelgudstjänst i Harlem, och visst svängde det!! I synnerhet trumhinnorna kom i svängning där i First Memorial Baptist Church.

Vi fick bra platser med god uppsikt över såväl kören, killen som spelade hammond så skjortorna rök, och den kvinnliga prästen. Kyrksalen var fylld av finklädda människor med konstfulla håruppsättningar och hattar - svarta och vita - barn och vuxna som hängav sig så fort första ackordet slogs an. Dessvärre visade det sig att vi hamnat mitt i tryckvågen för trumljudet och det blev direkt smärtsamt för våra otränade trumhinnor.

Det kändes i alla fall fint att få gästa dessa människors andliga oas, där eftersmaken av veckans slit löstes upp i atmosfären av förtröstan och glädje. Efter ca 1 timme blev alla turister hänvisade ut i solljuset på Harlems gator, där vi sökte efter en genuin restaurang med soulfood innan vi skulle börja vår långa vandring genom Central Park ända hem till 49:e gatan.

Bild på Ground Zero

Återställningsarbete Ground Zero

På vår rundtur kunde vi bevittna den totala förstörelsen runt Ground Zero. man hade nu nästan kommit upp till markytan med återställningsarbetet. För grundarbetet så har man börjat 20 vån under markplanet. Det enda glädjande i denna bilden är att Skanska är med o bygger (se maskinkranen). I bakgrunden ser man ett kyrktorn som sticker upp bakom grönskan. I den kyrkan vilade brandmännen ut mellan skiften och fick sina skador omsedda. Kyrkan har numera blivit ett 'memorial place' efter förstörelsen, o vi hoppas hinna besöka den också. Bilden är tagen inifrån Amerikan Express-byggnaden, vars glasfasad blev helt raserad vid attentatet. man har nu blivit restaururerad.
Man kan bara inte föreställa sig all tragik runt detta, jag kände mig i alla fall bra liten och rörd över hela händelsen.
Spökskrivare R

Gunnel spelar på flygeln nere i Svenska Kyrkans café

Nyvaken denna ''Mother´s day'' här i Amerrkat med R:s läsglas nedhasade på nästippen skriver jag mitt morgoninlägg i väntan på att det ska bli min tur i duschen. Det blir till att, åtminstone tillfälligt, återupprätta den något rostiga vertikala förbindelsen inför dagens stora event - Gospelkonsert i Harlem. Försöker få en skymt av himlen mellan skraporna för att kunna bestämma val av klädsel. Himlen är oskyldigt blå - vilken innebär SVAL klädsel.

Det blir fort varmt här, och jag kan tänka mig att några timmar i hetluften i en svettig kyrka kan bli rena bastun. Jag ser hur R sjunger upp sig - mentalt - men inte ett ljud kommer över hans läppar vilket troligen uppskattas av husfolket som ännu sover sin sötaste sömn. Jag ska bjuda Ellen, ja förresten Lage med, på kaffe på säng. Det är ju 'Mothers day'' här och vi får väl låtsas att vi är deras barn - om än något bedagade.(undrar vad ordet betyder - men det lätt liksom rätt i sammanhanget)

Bjuder på några bilder senare idag. Ha det bäst!

Idag har syster och jag avverkat ett otal butiker från norr till söder i jakten på den perfekta klänningen och lite andra nödvändigheter. Herrarna var entledigade från kassbärandet och begav sig istället till brandkårsmuseet och slutligen sammanstrålade vi i China town en stund innan stadsturen avslutades med en äkta italiensk pizza i Little Italy.

En ljum kvällssol silade in mellan två skrapor och vi kunde nöjda bege oss hemöver efter en härlig men tröttande dag. Den perfekta födelsedagsklänningen har inte hittats men det kommer fler dagar! Väskor väskor och åter väskor översållar denna stad. Jag som ogärna byter ut min svarta präktiga inhandlad för 30 kr på Myrorna eftersom jag garanterat skulle förlägga nycklar, plånböcker och andra viktiga ting vid varje väskbyte. Här byter man väskor lika ofta som underkläder..

Tillbaka på 48:e så avslutade vi kvällen på takterassen med kaffe, delikata körsbär och druvor som inhandlats idag. Underbart ljummen kvällstemperatur, och i ljuset från levande ljuslyktor fick vi uppleva en ny dimension på storstaden. Vi funderade seriöst på om man skulle ta och sova här ute under stjärnorna, under himlens takåsar. Vi fick bevittna en stor brandkårsutryckning med sirener som ekade mellan husväggarna. Jag skulle inte vilja vara brandman om skyskrapan brinner!!!

Nu ska vi vila fötterna och stämbanden i några timmar innan det bär iväg till Harlem och söndagsgudstjänst. Å maj gad!!

Vi avslutade kvällen med att titta på en film om en släkting till Forsbergarna - en västerbottninsk utvandrare/invandrare som lyckades over there är Verner Ölund från Nyby /Bjurholm. Läs om honom här. http://sv.wikipedia.org/wiki/Warner_Oland

 

En kvällspromenad - alldeles om hörnet i den ljumma kvällen. 65 våningar upp i Rockefellercenter till Rainbow bar som har en vidunderlig utsikt över ett glittrande Manhattan. På bilden kan man se det upplysta Empire state building med sitt karaktäristiska torn. Jag kunde inte låta bli att reflektera över att - rent hypotetiskt skulle R:s flygbåt kunna svischa förbi på den här höjden, och fick en isande känsla i magen och på baksidan av benen.

Min höjdskräck bekämpas steg efter steg och nu överlevde jag alltså även en hisstur upp till denna höjd - även om man fick en känsla av att somliga kroppsdelar kom lite på efterkälken.

I angränsande Rainbow room fanns "finfölke" i herdagskläderna med glitter och glamour. Jag och syster provsatt de fina stolarna i damrummet och pudrade näsan efter alla konstens regler. Vi mötte ett medelålders 36 kilos åkerspöke med slumpvis utplacerad silikon i oväntade formationer på sin kropp.

Någon borde ha rekommenderat henne en plastikkirurg med både synen, lokalsinnet, omdömet och legitimationen i behåll. Det är nog inte roligt att åldras här...


 

Idag har vi varit på 5 timmars sightseeing och bussats runt Manhattan tillsammans med ett gäng svenskar som reser med Swanson och en svensk guide som även jobbar här i kyrkan. Intressant och trevligt.

Att se Ground Zero kändes mycket märkligt och ofattbart att föreställa sig det som hände 11 sept.

En eftermiddag med blomplantering, mingel och lite shopping är till ända. Dessutom har vi gjort affisch till den 13:e när jag ska köra min föreläsning Tankeväckaren här....det känns overkligt!

Nu ska vi snart bege oss ut i kvällen tillsammans med E&L som nu har 4 lediga dagar. Vi hoppas på fint väder, mysiga utflykter tillsammans och kanske något kul musikevenemang.

Vill man leka Broadway på hemmaplan i Sverige i sommar så kan man nappa på www.musikalkollo.se. Min kära svärdotter mfl ligger bakom idén, så man är aningen stolt!!! Känner du att du har övat ett helt liv på någon musikallåt och nu känner att det är dags för ditt 'moment' så passa på tillfället. Om jag anmälde mig så skulle jag nog välja.......There´s no business like showbusiness....eller nåt ur Annie get your gun....eller My fair lady.....eller Teaterbåten. Svårt att välja - men tänk så kul!!

New York - Staden som kryllar av lycksökare, som är nedlusad av högutbildade talanger med otaliga träningstimmar bakom sig, virtuoser som är otroligt skickliga på sitt instrument, har skolade och gudabenådade röster, men som likafullt drunknar i massan av duktigt folk. Vassa armbågar, tur och kontakter är vad som krävs.

Dessutom ska man ha pengar att starta med. Man får köpa sig scentid - vilket låter absurt men det är klart - hur ska någon få veta min existens om jag inte saluför mig? Jag hör berättas om folk från världens alla hörn som tillbringar sina bästa år med att hanka sig fram här på Manhattan. Man delar flera personer på små svindyra lägenheter och ägnar sin tid åt att ringa/trötta ut folk tills man får en chans att visa vad man går för och förhoppningsvis tjänar några dollar här och där. I brev till dem hemmavid låter det säkert fantastiskt, men i själva verket är det tufft, oglamoröst till tusen och högst osäkert om man har råd till sitt dagliga bröd.

Landet med socialförsäkringen som 'icke är' strör inga rosenblad på vägen för nyblivna mammor, sjuka och arbetslösa. Hit till svenska kyrkans cafe kommer au pair-tjejer som sköter nästan nyfödda bebisar. Mammorna pumpar ur bröstmjölken i små särskilda plastpåsar att värma under kranen som barnflickorna får ge i nappflaska, medan mammorna är tillbaka på jobbet redan efter 3 veckor. Jag tycker att det låter hemskt och tänker på att Sverige är ett bra land även om tryggheten känns i uppluckring i dagsläget.

När man gett showbusiness ett antal år och bortprioriterat pensionspoäng och familjebildning, så står man plötsligt där med en äggklocka som tickar allt högre. Dejtingvärlden här verkar vara komplicerad och verkligen ett kapitel för sej som kan försvåra i kärlekslotteriet. Det måste kännas trist att återvända till Svedala med svansen mellan benen och länsat bankkonto, eller så är det kanske värt varenda cent.

Jag tycker ungdomar är modiga och gör rätt i att ge sig själv och sina drömmar en chans, men är själv tillräckligt gammal och trygghetstörstande för att komma med förnumstiga och aningen negativa synpunkter, men står för att det hör åldern till.

Det är ett band från den gamla goda tiden som jag verkligen gillar. Idag handlar det mer om hur vi ska ta oss hit och dit. Apostlahästarna får duga för min räkning, medans R troligen ska bege sig ut i tassemarkerna på vinst och förlust med drivaxel som drivkraft. Må Gud vara med honom. Lika bra att få undanstökat den saken så vi kan ägna oss åt mer typiska Manhattanaktiviteter fortsättningsvis, som de bortkomna turister vi ju är.

Min syster - pedagogen- har haft noggrann genomgång med mig på en överskådlig karta om avenyer, väderstreck tips och trix för att förstå sig på vart man befinner sig, och jag har för egen del några första prioriteringar som jag skulle vilja besöka. Ellis Island - dit utvandrarna först kom - känns spännande, någon av skraporna, Naturhistoriska museet, Ground zerq, Central Park känns högt prioriterade. Något konstmuseum vore kul men det är tveksamt om jag får med mig R så vi får se. En gospelgudtjänst i Harlem är överst på hans önskelista. Själv skulle jag vilja njuta av ett riktigt slekigt storband som spelar gamla godingar.

För intresserade kan meddelas att ''Storstövlen'' nog hade smält in alldeles ypperligt i gatubilden. Storasyster visade på chica Manhattanbrudar i gummistövlar fast 'he var torr-vere' Här finns alla typer och jag tänker faktiskt 'göra stan' i mina crocs. Fåfängan lämnade jag hemma, och att ha ont i fötterna kan förstöra den bästa dag.

Vi står just i färd med att bege oss ut, medans jag anar att ni därhemma landat i tv-fåtöljen efter en lång arbetsdag. Ha en skön kväll govänner. Vi höres.

Nu ska vi krypa ned i bingen efter en lååång dags färd mot natt. Anlände till NY kl 14.30 idag och lyckades självmant ta oss till slutmålet på Manhattan 48:e gatan - mitt i smeten. Svenska kyrkans lokaler ligger osannolikt centralt och vi bor i det huset!! När bussen rullade uppför Broadway och vi såg alla de glittrande ljusen och skyskraporna så kändes det nästan lite overkligt att vi äntligen är här. En rivstart med kulturevenemang här i huset med en klassisk konsert, cello, piano och tvärflöjt. Osannolikt bra musiker som spelar gratis. Det kommer att bli en spännande vecka. Bäst av allt var att träffa kära syster med familj. Filip hade lagat en underbar lasagne till välkomstmiddag. Vi har massor att prata om, men ska vara förnuftiga och knoppa nu så vi orkar med allt som vi vill göra.

http://www.swedishchurch.net/index2.asp?id=1

 

En sista bensträckare här på Dusseldorfs flygplats i väntan på NY-planet. Bäst att vädra blodcirkulationen i vaderna för att förebygga proppbildning. Ha det gott hemma.Vi lämnar rapport nästan dagligen från ''over there''

Sitter i skönsoffan hos Daniel o Britta i Ulriksdal och återfår sakta värmen efter dagens kallblåst. Genom pendeltågsfönstret på väg hit från Arlanda iakttog jag den grönskande naturen, ängarna, vitsipporna och de blommande häggarna med en lite rörd känsla i maggropen. Moder natur är väl fantastiskt funtad som nystartar varje vår igen! Hon bryr sig näppeligen om konjunktursvackor, nedskärningar och kriser och tillåter små obstinata vitsippor krokusar och grässtrån att sticka upp även vid husväggarna på den mest nedläggningshotade fabrik.

Det ger en känsla av hopp och en tröstande symbolik i att även om kalla ruggiga perioder kommer då inget växer och mörkret lägger sin tunga filt över människa och natur, även om snö och drivis lamslår ekonomi och konjunktur, så kommer en vår, en ljusning, en hoppfull tid då lust och framtidstro vädrar morgonluft. En tid då hormonerna börjar röra på sig i dödköttet och vattenglitter och solblekt hår väcker sommarlust.

Vi måste försöka hålla ut, hitta sätt att överleva och kanske hitta nya tänkbara infallsvinklar att klara av det. Och kan ju försöka trösta oss med att vi mitt i allt eländet i allafall har en ljusare årstid med sol värme och växtkraft om hörnet.

Att R:s favoritsmeknamn på mej dessutom är ''Tussilago'' väljer jag att ta som en kärleksfull smekning (och försöker bortse från tillägget ''först i diket om våren'' då han skojar om min bilkörningskonst:)

Här pågår en lätt absurd packningshysteri. Själv har jag förträngt in tills nu vad jag ska ha på mej och med mej på Amerikaresan och inväntar att R ska packa klart och stuva in allt han vräkt ut på sängen innan jag börjar med min packning.

R har - oavsett reslängd - en norm han ej tummar på i första taget: Ha aldrig med mer än det som ryms i en portfölj...Han har just nu - gissar jag - nytt blodtrycksrekord om jag ska döma utifrån hur han slamrar på i garderoberna, provar ömsom shorts, ömsom chinos och morrar emellanåt över trånga byxlinningar och ömsom kuttrar över någon gammal nostalgisk dansskjorta. Nyligen orerade han och anklagade både mig och Alex för att ha förskingrat hans kalsonger... The truth and nothing but the thruth är att vi är synnerligen oskyldiga båda två!

I ett svagt ögonblick undslapp jag mig en kommentar om att det förvisso kunde vara trevligt att se honom i några olika varianter av outfits under resan och förslog att han för en gångs skull kunde ta en lite större väska. NY bjuder tydligen just nu på varanndagsväder - ömsom +30 och ömsom regn enligt syster E. Detta triggade igång hans stressmotor och därför gör jag klokt i att hålla mig undan och skriva ett blogginlägg tills han lugnat ned sig.

Vi får se hur det slutar.... Vår 'romantiska' resa misstänker jag till stor del kommer att handla om att jaga en udda drivaxel till en annan av hans dödsmaskiner och inte små pittoreska utlykter i Central Park, mysiga klubbar med bra musik och folkvimmel. Jag är lur på att NY i mång och mycket kan liknas vid Sorsele - He som hänn - he hänn hänna!!

 

För sent skall syndarn vakna.......eller nåt ditåt. Nu har jag visserligen ett drygt dygn på mig att få iväg eländet. Mänsklighetens straff skulle jag kalla den. Blotta ordet framkallar obehagsrysningar längs ryggraden och ångest blir min arvedel varje gång jag får den i min hand - den förhatliga deklarationen. Den är i paritet med motorvärmartimern i att få mig att må dåligt. Så reagerar jag nämligen när jag inte begriper ett dyft. Som jag tidigare sagt.....nåt litet hörn av hjärnan är inte i ordning, medans andra hörn fungerar alldeles utmärkt. Dekladyslektiker...är det en diagnos som fler än jag skulle annamma??

Whort hä var.....................nu SMSar jag skattmasen och gör korstecknet....Ni kan väl skicka små rara hälsningar till mig i finkan framöver.

Kanske du har ett eller annat supergott recept på buffemat. Vi ligger i startgroparna för sommarfest och jag tar tacksamt emot förslag från era bästa recept. Har du något paradnummer eller en oslagbar klassiker så lägg in den som kommentar till detta inlägg, eller maila mig på gunnel_f@hotmail.com.

TACK PÅ FÖRHAND!

Ett diskret ljud från mobilen fick mig snabbt vaken. Ljudlös påklädning och sedan ut på isen. Det är ett litet vanskligt projekt nu att ta sig ut på säker is nu då den börjat släppa från land. Jag känner riktigt hur jag får fälla ut tånaglarna inne i storstövlen för att inte halka och få ett oplanerat morgondopp i isvattnet. Himlen är blå men en isig vind drar fram över sjön och det känns att ett väderomslag är på gång. +1 känns lite ruggigt så här när man är nyvaken, men den omisskännliga spänningen infinner sig direkt som man släpper ned blänket i hålet. Min gamla trotjänare - ett gammalt kopparblänke med neongult och lila sviker sällan helt.

Mycket riktigt får jag en första röding alldeles nedanför stugan. I den västra viken ser jag några oprövade hål och provar lyckan. Inom loppet av 5-10 min har jag fått ännu 2 rödingar och haft 2 grova fiskar på. Ni vet den kategorin som får hjärtat att rusa. En av bjässarna hade jag ögonkontakt med ända uppe vid iskanten, innan den sjönk och vände hem igen.

Till sist ropade kaffetarmen och händerna kändes kalla och stela. Nu åter inne i stugvärmen för en morgonpuss och för att ladda kroppen och batterierna för ännu en fiskestund innan vi packar ihop, och börjar dra oss hemöver. Livet är gott!

Delikata små mackor med dagens fångst till lättlunch. Sämre kan man ha det. Solen gassar och jag eldar skräp för fulla muggar. R har haft hit en grävmaskin idag och fått tomten planerad. Min väckare ringde 05 och därmed begav jag mig ut i ottan med skotern för en fisketur. En fin öring och ett par rödingar  blev dagens fångst. Märkligt att inte fisken är på hugget när omständigheterna är så fina. Nu haver jag utspisat gubbar och varit nyttig ett par timmar så jag tänker dra på mig storstövlen och vada ut på isen för ännu ett fiskafänge. Kortärmat är det som gäller i detta underbara väder.

En underbar dag har vi haft, och den är inte slut än. Vi har legat och solat/sovit ute på altanen och hört snön smälta. Tyvärr inget fjällfiske eftersom spåren är för dåliga, men här på Mittisjön har jag trugat dem i omgångar - dock utan resultat. I morgon ställer jag väckaren på 04. Då tar vi(jag) dom!!!

Just nu är det grilltajm med hasselbackspotatis ute på altanen. Fjällvärlden ligger framför oss och det SÅ vackert. Vi får strax besök av Ove o Ingrid och därefter blir det att sitta på udden kring elden ikväll och se solen gå ned bakom Ferras. Vi önskar er alla en härlig kväll!!

Anlände i går kväll till ett strålande vackert Gauto. Vi fick tillfälle att passera ett antal majbrasor på vår resa genom inlandets metropoler såsom Sorsele, Slagnäs och Arjeplog, men även i de minsta byarna brann förhoppningsfulla våreldar som sträckte sina brandgula tungor mot den blekrosa kvällshimlen. Vindstilla och plusgrader, en vacker vårkväll. De vanligtvis så folktomma vägarna och byarna, uppvisade nu tecken på mänskligt liv och folk i blandade åldrar promenerade eller stod i klungor och firade vårens ankomst.

Att komma till Gauto just när solens sista strålar slickade fjällsidorna, väckte som vanligt en vördnadsfull härlig känsla inför naturens skönhet, inför vila, ledighet och mys de kommande dagarna. Efter en snabb installation i stugan, en brasa i kaminen och fylld kyl, så gjorde vi våra vänner Norsjöborna sällskap där de satt i skogsbacken och vinkade välkomnande till oss vid sin eld. Alltid lika kul att träffas, ljuga lite och prata om ditt och datt.

Besöket hos mamma var som alltid givande och denna dag var hon på sitt mest sprudlande humör och berättade en massa som jag aldrig hört förr. Jag fick veta att min mamma och jag förlöstes av samma barnmorska, med 36 år emellan. Vi hann äta gott och hon fick bli friserad efter alla konstens regler. Hon berättade att hon nu när isen smält bort, börjat ta dagliga små promenader med sina gångstavar för att träna upp sin kondition. I hennes blick såg jag - framtid - hon planerar för en morgondag, även om orken börjar sina. Det är goda tecken och nog borde vi följa hennes exempel och ge oss ut på promenad i helgen.

Vi hoppas kunna fara upp på fjällsjöarna, även om skoterföret är på upphällningen. Röding - öring - here we come!!