Fick i efterskott höra att jag fått en radiohälsning i programmet "Hurra" ca 10.44 i morse. Beatrice och Thomas - Tack för den fina hälsningen. Jag blir tårögd och fantastiskt glad att ni tar er för och bjussar på en sån värmande och generös gest. Sparar det i hjärtats skattkammare!

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1975032&BroadcastDate=&IsBlock=

Landar i fåtöljfamnen efter en låång arbetsdag. Jag är så glad att jag har orkat, men kroppen känns pigg även om diverse krax och kräkattacker har överrumplat mig under dagen.

Styrkt av givande möten, trevliga samtal och en massa kloka människors härliga och stärkande tankar tillåter jag mig att slukas av fåtöljfamnen i väntan på min cowboy som snart borde parkera springaren här utanför efter en tur till inlandsmetropolen Malå.

Har flera trevliga nedräkningar på gång här. Får hem nr 3 Isabelle på fredagkväll. Jag vet en glad och rörd mamma som kommer att vänta på flygplatsen. Vi ska på 50-årsfest på lördagkväll hos vänner och lite annat trevligt som väntar. Nu jobbet, som fortsätter med mentorträff  ikväll så det blir en lång men trevlig arbetsdag. Ha det gott!

Kom just hem efter kvällens föreläsning på MB i Lycksele. Ett av inslagen i Hälsoveckan. Tidigare idag hade de lyssnat på självaste stordoktorn Yngve Gustafsson. Bilfärden gick bra, men kanske en aning fort. Någon av alla dessa fartkameror kan ha fångat mig i liiite för hög hastighet.

Rösten höll men det låter inte riktigt som Gunnel brukar låta när jag pratar. En massa trevliga inlandsmänniskor var där. Några från hembyn, en släkting jag inte pratat med på sisådär 37 år, några glada ansikten som kändes igen från förra veckans föreläsningsdag på Tannbergsskolan och  andra gamla och unga.

Det var omöjligt att locka ur dem något om körslaget. Det är tydligen HEMLIGT! Men naturligtvis håller vi tummarna för Lyckselelaget med Pontare i spetsen.

Nu varmt the, en ompysslande gubbe, en pratstund med Alex och en stund framför teven innan det är dags att knoppa.

Läser om Gammeldassens vänner och vill  "i princip" gå med, men om sanningen ska fram så har jag gått och blivit väääldans bekväm på gamla dar. Så här skrev jag i somras om utedass:

Eftersom det blir till att jobba sent idag så nyttjar jag förmiddagen till kurering, tedrickande lite läsning och fick nyss ett roligt mail med journalgrodor. Det har varit mycket prat om krämpor nu ett tag, så detta får sätta punkt för skröpligheten. Ett gott skratt förlänger livet.

Håll till godo:

Citat från patientjournaler på Karolinska Institutet.

* Inkommer med kvadratmeterstor sårskada på lillfingret.

* Som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag.

* Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.

* 12 cm långt, sårigt underben

* Vi ordnar med mat, hemkört och rollator till pat.

* Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.

* Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.

* Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.

* Blöder ibland ifrån vänster näsa.

* Patienten måste sova högt under kudden.

* Hon beskriver huvudvärken som spännande.

* Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

* Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.

* Går nu med stel rygg och huvudet ner i marken.

* Sköts i hemmet av maken som är militär.

* Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.

* Mat får han från sonen som ligger infryst.

* Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.

* Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.

* Nyligen varit på kontroll hos gynekolog som friat.

* Bihålor spolade 5-600 ggr.

* Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.

* Änka, bor med frisk make.

Du återför mej - Ger mej sinnesro
Min spända själ och kropp
kan slappna av

Mitt lugna bo ......

Mitt här och nu blir hanterbart
Med ens står klart
att livet är allt det jag har

Så underbart -

En stilla ro - en tystnad stor
Mitt i det tysta friden bor




Gunnel 081108
 

Dagens snöoväder aktiverade behovet av att plocka fram lite varmare kläder. Speciellt som jag nu kommer att behöva vara extra rädd om mina luftrör, huvud, händer och fötter ett tag medans jag frisknar till.

Men håll med mig om det känns träligt att börja skrapa rutor och byta till vinterdäck. Att dessutom behöva börja bråka med den eländiga motorvärmarklockan - mitt absoluta hatobjekt i tillvaron igen - det är trist!

Meterologen verkar dock lova något mildare tills imorgon vilket låter bra. På eftermiddagen bär det nämligen iväg till Hälsoveckan i Lycksele där jag ska köra "Tankeväckaren" på MB. En sista honungstekopp och en skvätt Mollipect som får flöda över mina spröda stämband blir gonattritualen. Gonatt folks.

Monica Forsberg och Birgitta Näsman ligger bakom en film som riktas speciellt till demenssjuka. Såg just på lokala nyheterna om den. Här finns även ett ljudklipp.

Monica och Birgitta  har även gjort böckerna Nycklar till minnenas dörr och Glänta på minnenas dörr. Alldeles underbart fina hjälpmedel i demensvården som väcker minnen, känslor och stämningar till liv.

Grattis till er båda för ett fint jobb!

http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1960466

Jag glömmer aldrig den dagen.

Det första jag minns är uppvaknandet i den tidiga morgonen. När jag slog på teven med fjärrkontrollen rullade namnlistor på saknade fram över tv-skärmen medan sorgsen klassisk musik tonade fram. Jag förstod först inte det jag såg.

Jag gjorde praktik på ortopeden och höll på att renbädda i en sal den eftermiddagen. Under tiden gick teven och olika reportage från det gråa havet och oändliga namnlistor avlöste varandra. Vi arbetade tysta och allvarliga sida vid sida.

En overklig känsla av landssorg av litenhet och medkänsla med alla de som dött i det svarta vattnet grep mig djupt. En stilla tanke gick till alla de som just då slets mellan hopp och förtvivlan. Medkänsla med alla de som sörjde, ropade till eller förbannade Gud denna mörka sorgens dag.

Jag minns gula livvästar och toppiga livbåtar som guppade i det kolgrå vattnet. Vågorna gick höga. Helikoptrar och fartyg cirkulerade och hela tiden fanns den overkliga känslan över att detta jättefartyg som nyss flöt fram här, nu helt plötsligt uppslukats av havet, denna jättegrav. Den ofattbara katastrofen som tagit med sig älskade, fruar, män, systrar, bröder, barn, barnbarn far eller morföräldrar ned i det tysta djupet.

Vi fick lära oss nya ord som "bogvisir" och "ytbärgare". Hjältar och köldstela överlevare intervjuades från däck på omkringliggande räddningsfartyg. På terminaler klamrade sig rödgråtna människor fast vid varandra medan tiden gick och hoppet försvann.

Man tänkte på Titanic. På sången "Närmare Gud till dig" och kände hopplöshetens kalla kramp i var tanke den dagen. Det var en sorgens dag.

Ett kraftigt blaskigt snöoväder med tillhörande stormvindar drog in över Sörfors under eftermiddagen. Filten och tjocksockarna kände som mina bästa vänner. Inget vitt blev kvar på marken, men gav ändå en tydlig vink om vartåt det lutar. Höstrusk med efterföljande vintersnö!

När R sätter P - då är det bäst att lyssna. När även denna dag inleddes med hostattacker, rinnande snor och frånvaro av röst, tryckte doktor R helt sonika ned mig i sänghalmen med ett gammalt hederligt hundkommando: Ligg!!

Så får det väl helt enkelt bli, om jag ska komma på benen nån gång. Få se om han har en Frolic i beredskap när han kommer hem ikväll och ser att jag varit lydig?

skulle man ha haft....Dagen har gått och jag väntar otåligt på att min röst ska komma tillbaka men icke...jag låter som en sprucken målbrottsstämma med en väsande biton och känner mig som en fisk på torra land. Hur ska det här gå i morgon kan jag inte förstå. Egentligen borde man nog stanna under täcket ett par dagar till in på Doxyfermkuren

Bilden längst till höger föreställer min biologiska morfar August Nilsson född i Avanäs, Rusele.

Som jag tidigare har berättat har jag här via min blogg fått kontakt med min mammas tremänning Erik Högberg som alltså likaså härstammar från Avanäs. Jag har nu fått en hel del bilder från förra sommarens stora släktträff i Avanäs, där jag själv tyvärr inte var med.

Erik  har varit en återkommande kommenterare till mina bloggar under namnet "Haspelrullen" och i somras kom vi av en händelse kom på att vi var släkt. Erik har även gästbloggat här tidigare och nu har jag fått mera stoff kring våra förfäders historia.

Här t ex om vår gemensamma släkting - Eriks morbror och mammas farbror Oskar Israelsson.

Erik skriver:

Det var lite synd att jag inte kunde berätta om min morbror Oskar Israelsson. Det hade passat på släktträffen. Han var duktig med sina händer. Mycket skicklig att timra hus, han målade tavlor, gjorde tråg som han målade avanäsmotiv på mm.

Mamma berättade att den första fiolen byggde han med hjälp av en bild från en katalog. Han blev så skicklig att han två år i rad (början av 50-talet) fick priset som Sveriges bästa fiolbyggare. Jag pratade med en av hans söner som berättade att det enda verktyg han använde var krok-kniven. Helt otroligt - han slog Sveriges övriga fiolbyggarelit med sin kniv - jag tycker han var värd att lyftas fram i ljuset.

En annan berättelse från Erik:

Under mina första somrar bodde Hjalmar och Ester kvar i byn. De drev sitt lilla jordbruk helt utan moderniteter. Många gånger har jag tänkt att som de levde så levde de nog också på 1800-talet. Och som man levde på 1800-talet så levde man nog på 1700-talet. Åtminstone var det nog delvis så.

Har gjort flera små korta arbetspass på 15 minuter och sedan varit tvungen att vila bort det andfådda. Smörade för sötnosarna Alexander o Mathilda och gav de unga tu en mysig "frukost på sängen-bricka" när förmiddagen började övergå i eftermiddag. Som tack har de plockat in alla äpplen som hängde kvar.

Äppelskörden resulterade i en massa gott äppelmos, en stor äppelkaka, äppelkompott, och äppelklyftor att djupfrysa. Skördetid är rikedom. Har du ett gott recept på en hot äppelchutney att dela med dig av så är jag tacksam!

Repris på ett inlägg - ännu lika aktuellt denna söndag i september...

Så står man här igen. Ännu en tisdag i den oändliga raden av hungriga vardagar. Kylskåpet innehåller samma gamla saker som vanligt och i fryser ligger stenfrysta fransyskor och annat långkok i väntan på bättre tider.

Här kommer ett nygammalt inlägg om vänskap.

Här var det dax för "modernare tongångar". Man satt som klistrad vid högtalarna och kände att detta var fräscht, detta var framtiden. Man lusläste konvoluten och gjorde sig till vän med artisterna. Min lycka när jag fick skivan "Julkväll hos Sjöströms" var klockren. Min alldeles egna första EP......

Jeja Sundström, Family Four eller The Spotnicks. Te skivor från den "andra världen" som genom okända vägar nästlade sig in bland den kristna musiken och ställde invanda tongångar på huvudet.

En första fläkt från världen utanför.......

Ännu ett axplock ur det gamla skivskåpet. Jan &Bert, Gitarrsystrarna och Solstabröderna

Nu är det storfrämmande på gång. Robbans barnbarn ska vara med oss ikväll för mamma Marina har stor 30-årsfest. Självaste småprinsessorna kommer till oss. Självklart blir det tunnpannkakor med vispgrädde, glass och sylt på menyn.  På det, ett kinderägg, lite godis och ostkrokar till damerna. Är det party så är det!!

NU har jag träffat farbror doktorn som efter provtagning, lunglyssning och samtal skrev  ut en dunderkur antibiotika och en flaska hostmedicin. Det blir till att kurera sig efter konstens alla regler. Inser ödmjukt att det faktiskt var dax att åka till doktorn. Tack kära Annika för påstötningen!

Vännen A hör av sig nu på morgonen för att höra hur det är. Hon blir förskräckt när hon hör min obefintliga rosselstämma och förhör sig noggrannt om temperatur, färg på upphostningar och allmäntillstånd. Utifrån det jag beskriver så lutar hon åt att jag har lunginflammation. I ärlighetens namn har jag tänkt tanken själv, och med tanke på hemskheterna som finns i mina lungor, hur jag mår och hur jag låter så kanske det ligger nåt i vad hon säjer.

Sitter nu och väntar i sjukvårdsupplysningens kö vilket är ett äventyr för sig. Nu återstår att se om de tycker att det är dax för antibiotika eller om jag ska hosta vidare i hopp om att gammkroppen ordnar biffen själv

Vi som ska vara barnvakter i eftermiddag/kväll åt småflickorna. Tur att farfar är pigg och taggad för lek och äventyr. Jag skulle möjligen kunna åstadkomma en laddning playdoh i mitt sunkiga tillstånd.

Jag vill bli frisk!!

Ännu en klenod ur skivsamlingen från barndomens teakskåp där radiogrammofonen stod. Bröderna Samuelsson - detta seglivade fenomen där ännu intill denna dag någon eller att par av bröderna turnerar landet runt  med sin karakteristiska musik.

Två gånger har jag hört de skönlockiga boysen live. Första gången var på MB i Lycksele på tidigt 70-tal. Det var häftigt! Ljudchocken satt i länge. Andra gången var 1975  i Härnösand där jag och min kompis Karin råkade hamnade på tebjudning med killarna efter konserten. Högst oskyldigt men ändå fruktansvärt spännande. Det var naturligtvis Jard som ansågs snyggast. Han hade det häftigaste hårsvallet, de vidaste brallorna och de längsta skjortslagen.

Vad jag har hört finns det en viss risk/chans att stöta på dem inom äldreomsorgen där de fortfarande spelar sina välkända sånger.

Tittar förundrat på detta skivomslag med det strandade sällskapet i sina klatschiga outfits och minns med vaselinsuddad lins  mitt eget 70-tal.......Det var tider det!

Häromsistens när jag var hemma hos mamma och botaniserade bland de gamla skivorna från min barndom så hittade jag denna klenod. En EP-skiva med min genommusikaliske gamla musiklärare och sångarevangelist som färdades runt i församlingarna och spelade sjöng och underhöll med sin gitarr, sin hawai-gitarr och om jag inte minns fel - sitt dragspel.

Han satte en speciell och ibland lite halsbrytande twist på de gamla sångerna med sina snygga ackord och sin speciella stil. Det var aldrig tråkigt på mötena när han var i farten.

Så småningom blev han min musiklärare och på skolavslutningen i femman, det sista läsåret som skolan i Vindelgransele höll öppet, skulle jag framföra en sång till eget gitarrspel och komp av  magistern. Dessvärre drabbades jag av mässlingen blev jättesjuk och missade hela föreställningen, men fick min revansch kommande år vid skolavslutningsdax i Björksele då han och jag for på "turne" till Rusksele skola och framförde ett par gitarrnummer tillsammans.

Jag minns att mamma hade sytt mig cerisefärgade korts med tillhörande tunika i snusnäsduksmönster. Huvan var fodrad med vitt siden och jag kände mig jättefin. Vita strechstövlar beställda  från Kullens postorderkatalog fulländade outfiten. Vad Torsten hade på sig minns jag dessvärre inte:)

Sammataget så minns jag honom med värme. En av mina första musikaliska mentorer och förebilder. Jag antar att han hanterar himmelska harpor  nuförtiden.... Mest troligt en elektrifierad variant - som ersättare till hawaigitarren

....just så kanske man  kan benämna det polska parlamentet som nu godkänt en lag om obligatorisk kastration av pedofiler och förövare av incest. Visserligen handlar det om kemisk kastration men kan ändå tyckas drastiskt.

Förgriper man sig på oskyldiga barn, och inte kan tygla sina fantasier och  begär så kanske man kan anses ha förbrukat sin rätt att fritt förfoga över sin könsdrift ? Vad säjer du om den saken?

Här kommer en köttsoppsrepris från förra hösten!

Så var tanken denna fredagseftermiddag för oss  som är med i Fjällorna, men eftersom både hälsan och rösten svikit mig får de prata fiske, pimpla och umgås utan mitt sällskap denna gång. Ha det så kul tjejer!

Visst är den vacker - den här lilla torrfuran. Den berättar en historia om ett litet träd som dött alldeles för tidigt. Man kan se hur den böjt och följt väder och vindriktningar, strävat mot ljuset, skickat ut massor med spröt och kvistar och försökt skapa nya vägar till tillväxt. Den hårda stengrunden gav ingen bra växtmån och till sist gick det inte längre. Kanske det ibland kan vara så för oss små människor här i det tuffa jordelivet.

Breder den mjukaste och snällaste tänkbara smörgås, som skulle  glida lent och försiktigt nedför min såriga strupe med hjälp av en kopp grönt te, men när det kom till kritan så kunde det lika gärna ha varit en näve smågrus, småspik eller glasskärvor. Den nya halstabletten Zyx som R köpte på Apoteket verkar inte fungera så bra som reklamen utlovat och ger ingen vidare hjälp. Jag vill krya på mig. NU!!

Ikväll får Robban det lugnt, skönt och inte så hett om öronen. Rösten höll med ett nödrop dagen igenom men nu är den helt borta. Endast några svaga spridda kraxanden hörs när jag försöker prata så det är bäst att stänga pratbutiken för idag, och vila strupen.

Lycksele bjöd på solsken vackra höstfärger och massor av trevliga människor. Flera gamla bekanta från förr, samt ett par personer från barndomsbyn gav sig tillkänna.  Två Tankeväckare och däremellan en god lunch tillagad av ungdomar på restauranglinjen hanns med. Trevligt att träffa våra teamkollegor som jobbar för samma sak fast på annan ort.

Stannade till på loppis på hemvägen och lyckades bränna 30 spänn på en ångklädborstmojäng i bästa tv-shopstil. Ska prova den ikväll på min fyndkappa som är nalta skrövlig.

Visst ser den inbjudande ut - mossans gröna bädd. Jag antar att jag inte är den enda som dröjde sig kvar und det sköna täcket så länge som möjligt denna septembermorgon. Hur kommer det sig att sängen är som skönast  just när  klockan ringer?

Nu är man i allafall uppkraxad och prepererad för dagens äventyr. Lycksele - here I come! Håll tummarna för att rösten håller hela dagen!

Om det tycker vi inte! Basta! Tog denna bild av renbajs när vi var i Gauto senast. Ganska fint eller hur? Fullt så fint är inte barndomsminnet av när killarna hade stoppat renlortar i en tom pixask av märket "Musse Pigg" sötlakritskulor. Killarna bjöd oss tjejer och ni kan ju förstå hur populärt det blev på en skala.

Här kommer som efterfrågat "Gradbeteckningar i armén" från 1921 plånboksinlägg. Fram med förstoringsglaset igen.

En läsare önskade  att få se den här kalendern för 1000 år som fanns i det gamla plånboksinlägget från 1921. Ta fram förstoringsglaset och beskåda

Idag är det ingen annan råd än att prata så lite som möjligt och låta kroppen få chans att  återhämta sig. Min röst är intressant raspig,hes och målbrottsbruten. Känslan av vassa rakblad i halsen avhåller mig från onödigt ätande. Robbans gurgelvatten porlar regelbundet kring halsmandlarna  och Alvedonen är mer svårsvald än vanligt.

Jag har fått möjlighet att  jobba hemifrån idag och knåpar på med en presentation av riktlinjerna, läser på och kommer ikapp med en del skrivjobb.

I morgon bär det av till Lycksele för ett samarbete med deras nystartade demensteam i kommunen. Mitt bidrag blir "Tankeväckaren" x 2 på Tannbergsskolan. Det känns hedrande att få vara inbjuden, kul att vi hittar vägar att samarbeta och häftigt att vi jobbar utifrån samma kunskap och tankegångar för att förbättra demensvården.

Avstånd kan verkligen vara frustrerande. När ens barn blir sjuka och finns långt ifrån så spelar det ingen roll om de uppnått myndig ålder. Då vill man få hem dem illa kvickt till vår trygga svenska sjukvård och helst till ompysslingsavstånd. Räknar dagarna tills du kommer hem gumman!

Jag vill bli bra!!!...men i första hand inte för att höra dragspelsmusiken som Tore Skogman sjöng om, utan för att klara det som står i almanackan den här veckan.

Eld i spisen och på med de ljuvliga tjocksockarna som jag köpte på loppis här i Sörfors. Varmt grönt te och en vitamin för det halsonda. Whiskyn som min kära kollega ordinerade får vara. Jag misstänker att sonen kommer att ringa snart när han jobbat klart och vill ha hämtning i stan.

Blödig som jag är så kan jag inte vara hårdnackad och be honom vänta en timme på bussen. Vem vet hur många gånger till det är någon som efterfrågar mamma för hämtning och övningskörning. Den korta resan på tumanhand är en guldstund när vi hinner småprata om livet.

Hemma igen efter en lång arbetsdag. Trötta fötter på fotpallen. Servicekillen serverar te till slitna stämband. Hjärtat varmt efter  möten med härliga människor.

Föredrag "Tankeväckaren - ett liv i dina händer lagt"
En föreläsning om bemötande och attityder om: Levnadsberättelsen – ett livsviktigt verktyg i omvårdnadsarbetet. Vilken effekt har du som medmänniska eller vårdare? Hur kan just du göra skillnad! Föreläsningen riktar sig till dig som medmänniska, medarbetare eller närstående till personer med demenssjukdom. Föreläsare: Gunnel Forsberg, demenssjuksköterska, Umeå Kommun
Arrangör: Umeå kommun
Plats: Ryttmästaren, Stadshusområdet, Umeå
2009-09-21 kl 18.30-20.00

Igår begav jag mig ut på en liten kombinerad fiske, svamp och fotosafari, med  hink, kastspö och kamera i högsta hugg. Det blåste för mycket för att ge sig ut med båten.

Naturen var bedövande vacker och uppvisade sin färgpalett i olika nyanser som gult, guld, gyllene, glöd, eld och skogsgrönt. Berg och trä skimrade i shiffer och lavgrått  och vattnet isande blågrönt i forsens skum.

Naturens bilder minner om livets gång.....Vår, sommar, höst och vinter

Inser att det nu är drygt 1 år sedan jag skrev mitt första inlägg här i Vk-bloggen. När jag läser mina första inlägg återkommer jag till detta, som jag faktiskt tycker tål att läsas igen.....

Livets höst

Ju äldre jag själv blir och ju fortare livet rullar på - desto starkare blir mitt engagemang att försöka försätta människors hjärtan i rörelse och tankeväcka.

Jag vill - om möjligt - kunna mana till eftertanke, omtanke och reflektion inför det viktiga i uppdraget att vårda och hjälpa våra gamla som i sin utsatta livssituation inte har något egentligt val för livets sista tid.

De är utlämnade i våra händer. Man måste flytta ifrån sitt eget hem på grund av omständigheter som sjukdom och svaghet.

Man berövas sin autonomi, sin integritet, sin kraft och sin vanliga trygga omgivning. Från en dag till en annan saknas plötsligt närvaron av den familj och de vänner som under livets gång lärt sej avläsa och tolka tecken, nyanser, kroppsspråk och signaler.

Personer som kan historien och tongångarna, som känner gränserna och behoven. Sängkamraten som kanske funnits där i ordlös tystnad eller förtroligt småprat genom årtionden. Närvaron, kroppskontakten, samlivet men även ensamheten - det mest privata..... allt förändras i ett nu.

Hundratals främlingar - kvinnor och män av varierande ålder och ursprung kommer att passera lägenhet, toalett och privata skrymslen dag som natt - till livets slut.

Det kan gälla din egen eller någon annans mamma, pappa, mormor eller morfar, fru eller man, syskon, älskade, älskare eller kamrat. Människor som i högsta grad ännu är levande och har samma grundläggande behov som du och jag. Som behöver mat och dryck, skydd, värme och trygghet.

Bakom det kanske skröpliga och tysta skalet döljer sej en ocean av minnen, talanger, erfarenheter, sorger, kärleksminnen och kompetens. Vi har inte en susning.

Varje enskild individ rymmer sin egen värld - en egen mix av livets ingredienser och när människan själv inte längre orkar eller förmår att kommunicera sina gränser, sina önskningar behov eller känslor vad händer då? Vem förstår att tolka och uppfylla hennes behov och önskningar?

Gör du?

Det är just precis här i detta möte som jag menar att vi måste tänka till. Du och jag - vilken maktposition vi än besitter. Ja, jag säjer maktposition, för jag åsyftar likväl dej beslutsfattare eller doktor som omvårdnadspersonal eller medmänniska. Vi som är friska, har våra intakta liv i behåll, uppbär lön för det dagliga arbete  vi själva valt, och får gå hem efter arbetets slut. Den möjligheten finns inte längre för dem som vi ska hjälpa.

De är utlämnade till vår välvilja, 24h till livets slut.

Oavsett kompetens på papperet, antal år i yrket eller grad av intentioner, måste vi dagligen påminna oss själva om att varje människa är unik och värdig ett indiviuellt bemötande utifrån livssituation. Det är en absolut förutsättning för att kunna göra ett fullgott jobb.

Dina 8 timmar på jobbet kan göra skillnad!

I mitt yrkesliv har jag mött många duktiga, engagerade och kompetenta människor som varit mycket väl lämpade för sitt uppdrag och gjort livets sista tid värdig och rik för de gamla.

Professionella kvinnor och män som förutom att utföra sitt uppdrag korrekt även besuttit en förmåga att läsa mellan raderna - iaktta - tolka - tänka med hjärtat.

Men jag har även mött alltför många trötta och håglösa personer som borde ha bytt jobb för åratal sedan, och faktiskt också sådana som inte alls borde ha arbetat med människor.

Jag vill uppmana till att ständigt föra etiska resonemang sinsemellan, damma av civilkuraget och våga säja ifrån när du ser att någon riskerar att fara illa.

Det är allas vår gemensamma skyldighet att värna om dem som inte längre förmår göra sina röster hörda.

Eller vad säjer du?
 

Mörkt ute och varmt och mysigt inne. Nu har Robban installerat vattenpump och varmvattenberedare här inne i stugan. Ren och skär lyx kan tyckas efter att ha burit vattendunkar i alla år och värmt diskvatten i vattenkokaren.  

Efter en lyxig kvällsmeny bestående av gräddstuvade souvas med kantareller och mandelpotatis från Vindelgransele är vi lätt pömsiga och häckar i soffan. I morgon är det söndag och fint väder utlovas. Då ska jag ta båten och kolla om rödingleken pågår på samma ställe som förra året.

Det var en magisk upplevelse där 20-30 knallröda halvmetersrödingar  helt ogenerat lekte och smekte varandra i solgasset. Jag satt som förstummad i båten ovanför och betraktade det fantastiska skådespelet som pågick rakt under  båten. Hoppas att jag får bli åskådare i år igen.

Guldgrävarsången rätt o slätt kändes som en klockren övergång från mitt förra inlägg om Kristinebergsgruvan. När jag var hemma hos Mor i guldbyn Vindelgransele senast, så gick jag igenom den gamla skivsamlingen av EP och LP-skivor från min barndomstid och hittade  klenoder som minsann slog an både hjärtesträngar minnen och smilband. Märkligt hur gamla texter sitter i ryggmärgen. Framöver kommer lite blandade musiknostalgiska blogginlägg.....

På väggen hemma hos mamma sitter ett fotografi av den välkända Kristusbilden som framträdde 107 m under jordytan i Kristinebergsgruvan 1946. Bilden har funnits hemma hos oss så långt jag kan minnas, men jag har aldrig läst den fullständiga historien om bilden förrän idag när jag googlade på den. Om du är intresserad kan du läsa om den här: www.kriberg.com/Kristusbilden/slides/Om%20kristusbilden%20sid%201.html

Är det familjen Hedman som är ute och åker...En kommentar från en Lyckselebo som kände igen oss när vi skulle tanka på gamla Shellmacken en gång på 60-talet när vi hopträngda i vår grå Volvo Duett var på väg till djurparken. Mina tonåriga storasyskon var måttligt förtjusta över "igenkänningsfaktorn" i den något speciella bilen.

Än idag står det gamla familjekortet från Nina Lundbergs atelje och pryder bokhyllan hemma hos mamma.

Idag kan jag skriva "pryder" och verkligen mena det, men i många år skämdes jag för det och gömde undan det när kompisar eller friare kom på besök. Jag var verkligen missnöjd med min egen bild. Nu ser jag en fin liten flicka med flätor och gluggar i munnen omgiven av en söt mamma, en stolt pappa och fem fina storasyskon. Visst är vi fina!

Min farfars syster lärarinnan Ebba Hedman, även kallad "Lyckselestintan", här intill sin svarta pärla en Austin av 1937 års modell om jag inte minns fel. Den är nu i min bror Sixtens ägo och väntar på upprustning. En gång fick jag åka med en kort bit. Jag kanske var 6-8 år och kom ihåg känslan av undergång när motorn startade.

Faster Ebba och hennes syster Agnes bodde i Lycksele. En gång när vi var på besök och blev bjudna på våfflor fick jag en liten trästol som stod i köket. Den har jag och även mina 4 barn använt och nu står den hos oss i Sörfors och är mest en prydnad.

Faster  Ebba var en av de som tog fram Lyckseledräkten. Ni kan läsa om den  här:  www.wigo.se/index.php/Lyckseledr%C3%A4kten

När jag googlade på Ebba Hedman kom jag till länken om Lyckseledräkten. Smycket till dräkten är den bronsfågel som finns i Västerbottens museums logotype som du kan läsa om här. www.vbm.se/avdelningar/samlingar1/arkeologi1.html  Spännande läsning!

När jag var 16 år fick jag följa mamma och pappa på auktionen efter faster Ebba. Där fick jag ropa in hennes gamla kaffeservis, en Hackefors cremefärgad med guldstjärnor på. Idag är den en av mina käraste ägodelar och har genom en alldeles speciell fantastisk historia utökats till även matservisen i samma serie.

Jag har själv inte så många minnen av min gamla släkting, men känner att jag skulle vilja veta mer. Det är nog bäst att börja med att fråga mina äldre syskon.

Gonatt eller gomorron i denna tidiga/sena timma. Jaha,då har man sovit sig igenom två långfilmer på raken. Det är kolmörkt ute, man kan se ett enda svagt ljus bortåt Adolfströmshållet. Skönt att man har ett hus och en säng att krypa ned i. Gonatt gott folk!

Läs och begrunda....

1.Frisk luft dag och natt är grundvillkoret för hälsan

2.Rörelse är liv. Dagliga kroppsövningar.

3.Måttlighet och enkelhet i mat och dryck.

4.Noggrann vård av huden och förnuftig härdning.

5.Dräkten får icke vara för varm eller för trång.

6.En hälsosam bostad.

7. Noggrann renlighet i allt.

8. Regelbundet arbete.

9. Ändamålsenlig vila och förströelse

10. Ett gagnrikt, på arbete, ädla gärningar och  sann glädje rikt liv är slutmålet för all hälsovård.

Visst är det häftigt!! Att även 1921 var man på det klara över vad  hälsa är. 

Oumbärlig uppslagsbok för envar.

...eller något ditåt. Såhär på fredagseftermiddagen kommer i allafall ett lite oväntat städtips sprunget ur "man tager vad man haver"  -  Luckglaset i kaminen hade sotat igen, svartnat och sotet satt som berget trots allehanda skurmedel och vassa objekt. Uppgivet tittade jag mig omkring.....Närmast till hands låg ett paket tvättsavetter.

Toalettsavetterna verkar vara rena dundermedlet och vips var allt puts väck och glaset rent och klart. Detta får mig att oroa mig en smula så vi måste nog ta fram backspegeln ikväll dra ned byxorna och inspektera akterspegeln så att alla attiraljer finns kvar. Det måste vara starka doningar i de tvättlapparna!!! Man har ju ingen lust att bli könsneutral.

Det här kanske vore ett perfekt hjälpmedel för R - min "handlingens man" - när han ska ut och orientera sig på Kvantum i veckohandlingens vedermödor. Gode Gud hjälp mig när det blir dags för Kabeljo.....Jag har ingen aaaning om vad det är, men misstänker att det handlar om en grönsak. R tror att det finns på järnaffären eftersom det börjar på kabel......Vet du?

OBS! Kolla in..att dricka vatten har en egen kom-ihåg-flik

Det var väl roligt...Hursa?

Roligt och roligt...nja jag vet inte det. -6 ute i natt när vi lade oss här i stugan. R hade just gjort århundradets parering på den isiga trätrallen ute och varit nära att ramla. Bäst att fälla ut tånaglarna och ta fram skoteroverallen. Höstlikt, grått men ännu ingen snö på fjällen, - så ser dagens väderrapport från ett höstfärgat Gauto ut. Nu blir det nog snabbt vitt. Medans jag skriver övergår snöandet i regn. Burr! Tur att man får vara inne och jobba idag.

Lilla mor bjöd på den mest ljuvliga middag med alla de "Vindelgranska" ingredienser man kan tänka sig, mandelpotatis, kotlett, morötter och vinbär.Till detta en massa fantastiskt berättande. Jag passade på att dokumentera fragment av miljöer från mitt barndomshem.

Det som slår an tonen genast man kommer in i mammas kök är förstås köksklockan. En omisskänlig atmosfär skapar dess bing bång  som berör hjärtesträngar av "hemmakänsla"

Man får försöka lätta upp stämningen med lite ljuva minnen..

Morrar och muttrar här över de pappers och tidningshögar som tenderar att växa trots skylten "ingen reklam tack". Bäst att gå igenom eländeshögen innan den rasar. Mera troligt att det dyker upp en bortglömd räkning än en lottervinst eller ett kärleksbrev

Fönsterluckor har slagits igen för denna säsong, den sista elden brunnit ut. Sommargästerna och stugägarna stannar hemma och pyssar med höstgöromål på den egna tomten istället för att åka till stugan. I minnet sparar man minnen av ljuva stunder,varma sommarkvällar, klingande skratt och goda grillade köttbitar. De blir fina och värmande i hjärtats skattkammare  under kalla vinterdagar.

Ja ni vet hur det är... Skriver ackompanjerad av R:s gurglande av jodlösning. Har själv en öm liten klump i halsen och håller tummarna för att det inte blir mer än så. Hur håller du dig frisk?

En klok människa jag känner som jobbar i äldreomsorgen sa en klok sak: Man borde ha en särskild Tv-kanal med "snällteve" som alternativ i äldreomsorgen. Jag föll direkt för denna fräscha idé, som en motvikt till dramatiska nyheter, krig, elände, såpoperor och stressande reklaminslag med mer eller mindre absurda effekter.

Tänk vad fint med en kanal som visar fina, lättsamma och snälla teveprogram med hög igenkänningsfaktor från djur, barn, natur, film, musik och nostalgi. Bara stillsam trivsel och mysig humor. Kanske valbara pausprogram med akvariefiskar eller en sprakande eld. Bildspel med olika teman. Detta kunde vara utmärkta hjälpmedel i dagens demensvård.

Det borde vara föbjudet med såpoperor ,MTV och skräpteve i demensboenden. Använd fjärrkontrollen med urskiljning och ansvar.

Att rista sina initialer i trä, lämna ett spår sitt bomärke en hällristning ett namn eller klottra. Vad är egentligen skillnaden? I ärlighetens namn måste jag medge att jag föredrar  gammalt hederligt karvande istället för dagens spraykultur. Visst är den fin  denna trästock där någon 1893 ristade in sina och kanske kärestans initialer.

Ibland tornar det upp sig bekymmer som tenderar att skymma sikten. Det gäller att komma ihåg att solen alltid lyser där bakom kröken.

Motsträviga känslor inför höst kyla snö och drivis. Det känns som om endera dan är det dags att skrapa bilrutorna för första gången. Sommaren i ljuvt minne.......

Håll med om att det ändå är ganska skönt att komma hem från jobbet, kunna öppna kylen eller frysen och laga en snabb middag.

Sänder en medlidsam tanke till de förfäder som när magen började knorra fick ge sig ut i skogen med en stenyxa, slunga eller ett spjut för att få något på tallriken. Förresten tallrikar var det nog inte tal om..men ni förstår vad jag menar!!

Jag vet inte hur snabbfotad pricksäker och tursam jag skulle vara med blodsockret dalande i jakt på stor eller småvilt.Hur snabbt anrättar man en ekorre , hare eller älg - om man nu skulle lyckas fälla ett byte? Hur snabbt fixar man en eld, med höstråa pinnar.

Dagens rätt blir köttbullar, det byte som jag nedlagt dagen till ära.

Välkommen hem till grottan älskling! Lämna mammuten utanför tack.

Ni vet, den där frasen man slänger ur sig när någon frågar: Läget?? Egentligen är det bara floskler som inte säger någonting om hur det egentligen är.

Frågan som ställs är inte menad att svaranden ska börja med en utläggning om krämpor , livskriser och annat jobbigt. Den ställs bara i förbifarten. Svaret som ges säjer inte mycket mer än att man lever och är upprättstående.

Somliga dagar är lätta, vägen rak och utstakad, medans andra dagar känns krokiga som frågetecken. Det gäller att som fjällbjörken hålla koll på vad som är upp eller ned, vad målet är och att sträva mot ljuset. Tillsammans med likasinnade är det lättare.

Plocka enbär, torka och använd i en pepparkvarn. Ett bra tips när du ska tillaga vilt som älg ren eller skogsfågel.

Visst är dom fina. Sandra och Christian i väntans tider...

100 mil känns långt bort. Endera veckan är det dags för mitt första barnbarn att födas.Det känns fantastiskt, pirrigt och spännande.

Vi får rapporter och bilder. Jag är glad för tekniken som gör det möjligt att enkelt kommunicera och mötas fastän många mil skiljer oss åt. Jag hoppas kunna få spana på lillvännen genom webkamera. Mest av allt längtar jag efter att få titta djupt i ögonen, småprata med en sprillans ny liten människa och snusa lite bakom örat.

Strimla 2 fläskfileér - ca 1 kg

Marinera över natten eller minst 5 timmar i:

3-4 pressade vitlöksklyftor

1-1,5 dl olja

1-1,5 tsk sambal oelek

2 msk soja

Nästa dag:

Smörj en långpanna

Lägg i 1,8 kg potatisklyftor

Salta, ställ in potatisen i ugnnen 220 grader i 10-15 min.

Ta ut och strö över den råa fläskfilén med  marinad samt:

1 röd strimlad paprika

1 gul strimlad paprika

1 gul lök

Överst lägger du fetaost i kuber samt cocktailtomater.

In i ugnen i 35-40 min

Serveras med en kall sås och en vanlig sallad

Kall sås:

4 dl grekisk yoghurt eller creme fraische

4 msk majonnäs

2 pressade vitlöksklyftor

2 tsk italiensk salladskrydda

Lite pressad lime

Lycka till!

Ingen fisk och inget inropat. Alla pengar kvar!! Nu blir det lite jobb på gården.

Fiskafänge eller auktion i Hössjö denna soliga dag??....Hm.......Kanske lite av båda?

Idag blir det till att prova  vännen Ann-Kathrins goda reept på kalasmat. Vi firar Robban ordentligt i eftermiddag  när han kommer hem från Vindeln. Ja - jag lovar att ta bara liiite av tårtan.

Säja vad man vill om fiske, men det är ett underbart sätt att lyssna inåt, rensa tankarna och få frid. Den här låttexten av Per Gessle har sina poänger

Ingenting är som det ska,
likadant från dag till dag
Allting följer samma mönster,
ser på stan ifrån mitt fönster
Människor på rad i kö
Äta, jobba, sova, dö

Jag går och fiskar Och tar en tyst minut
Åker ut, ut och fiskar, En chans att andas in, andas ut

När man läser filosofer,
letar mellan gamla strofer
Tror man det var annorlunda,
16 17 18 hundra
Icke så, mitt hjärta svider,
samma sak i alla tider

Jag går och fiskar Och tar en tyst minut
Åker ut, ut och fiskar, En chans att andas in, andas ut
 

Per Gessle

Så får min lördagskväll bli. Ensam i huset, en brasa, makten över fjärrkontrollen och en bra trend på gång i Betapet - mitt sätt att hålla hjärncellerna i trim med någon match nu och då. Betapet är alfapet på nätet och kan rekommenderas om du har tråkigt någon gång. Jag hoppas mina grabbar har en bra kväll på sina håll....och det hoppas jag förstås att även Du har!

Fina sommarminnen.....

Umeås hållbarhetsvecka 21-27/9. Kolla på nätet eller håll utkik efter den lilla folder som finns nästan överallt där du handlar. Ett blandat program av upplevelser, shopping, äta&dricka och något att lyssna till.

Måndag 21/9 kl 18.30 - 20.00  kan man t ex lyssna på "Tankeväckaren" i Ryttmästaren  på stadshusområdet - det gula huset i hörnet Skolgatan/Hovrättsgatan. Lokalen heter Ordersalen. Välkommen du med. Det kostar ingenting.

Födelsedagsbarnet/Vildmarkskocken himself  klev just i skinnbyxen och packade bilen full av mat jättemurrikka, bautaskogspanna, sovsäck och diverse attiraljer. Kogertek åker på firmahelg och ska ägna sig åt grabbkul och lite jobbande. Det handlar om skärmflygning, bågskytte, racerbilskörning, yxkastning, motorcross och sådant som pojkar tycker om. Bada tunna, trollkarlar, gott käk och en och annan pilsner ingår också i planen.

Ett pass med Lean-spel är också på programmet. Ni vet...hur man jobbar effektivast smartast och spar pengar genom att se över hela kedjan. Egentligen sånt som vi kvinnfolk tränat på i alla världens tider;)

Nu när katten är borta ska råttan dansa på bordet, eller i varje fall försöka ha det så trevligt och skönt som det är möjligt för en liten gräsänka. Nåja - riktigt ensam är jag inte. Alex fina flickvän Matilda sussar så gott i hans rum och inväntar hans hemkomst från jobbet senare i eftermiddag. Dom är för söta.....

Nynnar lite för mig själv där jag kör hem från stan efter att ha övningskört med Alex in till hans jobb. Solen strör sitt guld över höstfärgerna som börjar visa sig allt mer. Nu är fikabrickan dukat. Här ska gratuleras på säng.

Ja, må han leva....................

Månadens kalenderpojke är R som glatt poserar vid sin favoritplats i hushållet - strykbrädan. Här hemma hos Sandra och Christian förra julen.

Tillika är han dagens födelsedagsbarn. När morgonen gryr kommer han att uppvaktas efter konstens alla regler med fika på säng skönsång och ett eller annat paket. Inga mjuka dock. Sådana här tuffa pojkar ska förstås ha hårda paket. Grattis på 61-årsdagen älsklingen min!

Vågen visar 1,5 kg ner trots denna anhopning av kalas. Om det är rosenrotens det minskade sockerintagets eller morötternas förtjänst ska vi låta vara osagt men det går i allafall i rätt riktning. I morgon blir det fiska av och en svampplockartur. Jag blir gräsänka och ska njuta av varats olidliga lätthet, kanske en auktion på söndag om inte fisket lockar mer.

"Handlingens man R" gjorde nytt personbästa på Kvantum idag och ringde mig endast 3 gånger för 3 varor. Bra jobbat!!

Hur har det gått för er andra.

Ground Zero idag

Ett datum som väcker fasansfulla minnen . Jag minns så väl hur jag stod i sovrummet på Tomtebo och tittade på tv-bilden från CNN där man såg ett flygplan flyga rakt in i World Trade Center. Så overkligt, så hemskt och så tragiskt. Så blandade känslor inför det man såg, sorg, fasa och vrede mot de människor som i religionens namn  gjode detta illdåd mot medmänniskor.

Har du goda ideér och tankar på hur man inom äldreomsorgen - för de som har svårast att själv komma i åtnjutande -  skulle kunna utöva kultur i olika former. Skriv din idé här. Kanske kan komma fram goda tankar som blir möjliga att ta fasta på. Ha en bra dag!

Tallskog, porlande vatten, havet som glimtar vid åns utlopp. Här skulle man kunna leva och bo.

Kalas på kalas på kalas, vilket rimmar illa med nyttotänkandet. Ett stim med gratulanter har passerat och nu till råga på allt fyller min lilla jungfru R år igen. Tänk vad detta år gått snabbt sedan han firade sin 60-årsdag.

Just hemkomna från god middag med tårta hos Marina ligger dagens kaloriförbränning i obalans med intaget. Det får helt enkelt bli en helg av bön och fasta på detta.

Johan och Marina

Marina - Robbans fina svärdotter  fyller idag 30 år. Vi ser fram emot att få träffa er och gratulera ordentligt ikväll. Vi önskar dig en riktigt fin födelsedag Marina. Kram från oss.

Kultur för demenssjuka i bemärkelsen "andlig eller konstnärlig odling" blir en riktig utmaning, men visst måste tanken vara att vi ska kunna vara en kulturhuvudstad även för de som genom sjukdom eller handikapp berövats förmågan att uttrycka sig på samma sätt som vi friska kan.

Att få möjlighet att uttrycka sig i bild form musik eller teater eller få ta del av utbudet borde väl gälla även för dem. Kan tyckas vara en klurig uppgift, men med en god portion fantasi och vettiga förutsättningar är det möjligt.

Vad skulle ni kunna  hitta på i just ditt demensboende? Vilka kreativa själar bor hos er? Fundera på det, hör av er om ni vill bolla ideér. Kanske vi tillsammans kan skapa helt nya former för olika uttryck. Jag är i allafall definitivt intresserad och kanske kan bidra på ett eller annat sätt.

Senast idag hörde jag talas om en vernissage  vid ett äldreboende där de boende var utställare.

Värdegrundsorden Omtanke, Öppenhet och Medskapande bör väl gälla även i denna viktiga fråga.

Telefoner är ett otyg. Ett nödvändigt otyg. Men visst är det märkligt att vi idag ska vara tillgängliga ständigt beredda att bli avbrutna, uppringda och kontaktade. När jag bläddrar lite i "Kvinnas bok" från 40-talet så hittar jag följande skrivet om telefonen. Läs och betänk att detta var långt före de evigt närvarande mobiltelefonernas tillkomst:

"En av vår tids geniala uppfinningar tycks ha en speciell förmåga att demoralisera människor, nämligen telefonen.

Den är ansvarig för för en stor del av det jäkt och den oro, som kanske är mer eller mindre ofrånkomlig i arbetslivet men som borde bannlysas i hemmen. Det är kanske inte nödvändigt eller ens önskvärt att avsäga sig bruket av telefon hemma. Men stävja missbruket!

Var telefonens herre och inte dess slav! Låt inte dess signaler i onödan rubba dagens rytm, splittra familjelivet, störa sömnen eller avbryta måltiden.

Både kropp och själ far väl av att telefonerandet rationaliseras. Man borde inte dra sig för att svara: Just nu passar det mig inte - kan jag ringa upp senare? Och är ni den påringande, så respektera ett sådant svar.

Och sist men inte minst viktigt: Tala kort!  Telefonen är en praktisk och snabb förmedlare av viktiga meddelanden och bör inte få användas till kallprat".

Slut citat.

Kloka tankar skrivna för länge sedan, men rykande aktuella idag.

Igår fick han allvarlig konkurrens - den gode R. Jag blev nästan kär.

Världens absolut finaste gamle farbror mötte vi när vi tittade på ett hus. Gammal som gatan var han, klar som kristall, med vänliga plirande ögon bakom de stora glasögonbågarna. Full av visdom och gammal rekorderlig kunskap om ett och annat. Om skogen och vattnet, om djur och natur, om liv och leverne. Med gnistrande humor och ett leende över hela det rynkiga ansiktet. In i själen snäll lyste han av oskuldsfull godhet. Sådana män växer inte på trän!

Huset vill jag inte köpa, men om det hade varit möjligt hade jag nog lagt ett bud på själva farbrorn...

Eller i tjockaste laget....Tur att man är omgiven av vänliga själar kloka ord och välvillga vänner. Ett av mina syskonbarn som jag både är faster och moster till (fundera på den ni!) har en fin blogg som jag vill tipsa er om: simonforsberg.se

Här kommer ett av de fina recept som han tipsade om:

Morotsbiffar med dragon

Portioner: 4 Tillagningstid: ca 15  minuter

Glömde att göra den utlovade fredagsuppdateringen av hur det går med hälsotänket.

Rapport till dags dato: Har kommit mig i säng tidigare på vardagarna precis som intentionen var. I helgen blev det lite nattsuddande, men så kan det få vara på helgen tycker jag. När man inte riktigt är i högform så är det lättare att komma sig i säng - man orkar helt enkelt inte vara uppe så länge. R har inte hakat på den trenden än, men han väcker mig gladeligen när han själv går i säng. Då är jag halvdöd och okontaktbar. Detta måste vi ha ett snack om.

Inget godis har köpts och "handlingens man" har kommit lindrigt undan i och med att jag hade handlat så ordentligt innan det nya livet började. Jag lagar så nyttigt jag bara kan. Jag har faktiskt varit inne på Kvantum själv en sväng men stod emot alla frestelser .

På matfronten har det varit lite sämre. En 50-årsmiddag, en annan middagsbjudning och  lite sådant ställer karaktären på hårda prov, men det har ändå gått ganska bra. Morotsstavar har varit nödproviant när knapersuget infunnit sig.

Promenerandet har inte funkat fullt ut då jag varit hängig, trött och frusen efter jobbet, men i helgen ska det fiskas och vandras en hel del.

Hur går det för er andra?

Molnen rusar fram  fort fort över en blyertsgrå himmel. Skynda skynda till dagens värv....

Utbildning tillsammans med fina Jenny. Den tredje och sista personalgruppen av tre på Skräddarens äldreboende. En kick-off inför en ny arbetshöst. Vi är glada att få vara inspiratörer.

Grattis Umeå! Kul! Verkligen!  Men...alltså ...ehhh.

Sorry. Jag kan inte uppbringa den äkta sprittande glädjen som jag kanske borde och jag ser fler med mig som flackar lite lätt med blicken och i sitt stilla sinne undrar vad som komma skall, vad kalaset ska kosta och vad som får stryka på foten i strävan efter det ultimata programmet.

Lite av känslan "Kejsarens nya kläder" infann sig.....Bäst att jubla när alla andra gör det. Sorry folks, kalla mig obildad eller tråkmåns eller snåljåp, men är man en vanlig okulturell bondlurk så är man. 

Hemma igen. Mitt havsöringsspö gick inte att laga så jag blev "tvungen" att köpa ett nytt. Passade även på att få ny lina på rullen och att köpa ett nytt havsöringsdrag i koppar/svart.

Även om jag fick ett "bra pris" så sved det till i plånkan ändå. Nu måste jag ju FÅ fisk så det blir värt sitt pris. Blixt sport skulle behöva lite sund konkurrens så priserna hölls nere en aning. Fast killarna där är alltid trevliga mot mig.

Ett problem bara - egentligen är jag dödstrött, kraxar på och vill bara somna på stuberten. Middag skall lagas och R har spanat in ett "objekt" som han vill att vi tittar på ikväll. Läget var fint, men huset var BURR!!! Ett fall för solstickan enligt min ringa mening, alt heltidsjobb för en händig snickare i ett par månader.

Jag tror att vi skjuter upp husspaningarna tills fiskesäsongen är överstökad.....

Undrar om inte havsöringen börjar vara på G igen. Jag hörde om en som fick en på 4,5kg i Rickleån häromdagen. Det skulle var en underbar känsla att få en fin fisk igen. Nu börjar man ha abstinens. Till helgen åker R bort med sitt jobb. Kanske man skulle passa på att fiska lite!

Bäst att fixa en ny spötopp på storspöet idag. Vet du något om havsöringens vandringar och har några intressanta tips så vore jag tacksam!

Sitter och suktar, och suckar, och längtar...............

Det sprakar så hemtrevligt i brasan....ja nu menar jag förstås braskaminen och inget annat. Höstrutinen känns angenäm och skön. Man börjar ned att göra upp en eld direkt man kommer hem. Värme är något som  smälter trötta kroppar och frusna själar. En varm kram eller en eld i öppna spisen - helst både ock -  är medicin för en småförkyld männsika.

Vaknar till en ny dag med en lite intressant och skrapig ton i rösten och en liten lätt skällhosta. Vad är nu detta. Ingår INTE i min planering. På med tekannan och fram med huskurerna. Nu ska här krigas mot eventuella förkylningar!

Vilka knep och kurer brukar du ta Du till?

Kom just ihåg en gammal godnattvisa som vi fick lära oss i söndagsskolan

Godnatt små kamrater och tack för idag.
Nu somnar vi alla så gott.
Guds änglar de vakar, vid bädden hos oss.
Ty därom befallning de fått.

Det är ett gammalt uttryck för folk som inte hade vett att hålla sig hemma utan rantade runt i byn hos folk. Lite så har vi haft det denna helg som bestått av ett flängande hit och dit. Avslutade dagen hos Ann-Katrin o Göran i Vännäs dit vi var bjudna på god mat och trevligt sällskap. Alltid lika trevligt att träffa dessa fina vänner.

Säja vad man vill om vårt tekniksamhälle....Allt är inte av godo, men jag vill ändå ge tummen upp för de möjligheter som givits att hitta inte bara släkt, gamla vänner och bekanta, men också en ny vän, eller livkamrat via nätet.

På sista året har jag återfått kontakt med säkert 20 personer från min barndom, ungdomstid, studentkamrater och arbetskamrater och det är också pusselbitar till bilden av sig själv, hjälper minnen på traven och man påminns om historien, om händelser av alla slag.

En gammal klasskompis  från Vormsele - numera Stockholmare - är en av alla de som man undrade över. Vart tog han vägen? Nu har vi kontakt igen och nu och då blir jag påmind om och minns saker från skoltiden.

Igår blev jag påmind om vår gamla musikensemble från "Fritt valt arbete". Vi gick på Malå centralskola och jag hade totat ihop ett häfte med sånger.Jag började söka i gömmorna och hittade det i morse. På repertoaren stod:

När farfar var ung

Sången han sjöng var min egen

Där björkarna sus

Gotländsk sommarnatt

En fattig trubadur

Igen och igen

Bara femton år

The shado of your smile

Oh darling

Loves me like a rock

Let i be

Sugar baby love

Sov på min arm

All my loving

Speak softly love

Du och jag

Det var tider det! Ändå rätt märkligt att inget från Segertoner eller Jubelkvartettens repertoar kom med med tanke på vad man fått med sig i musikmatsäcken hemifrån.

Tack Christer för att du påminde mig:)

En höstpromenad vid älven för 2 år sedan... då Sandra ännu inte hade en bebismage som hindrade jättegrytskrypning.

Laxfisket är en svår nöt att knäcka, även om man hört ryktats att det gått upp mycket lax i Vindelälven denna sommar. Snart borde  rimligen havsöringen vara på gång igen, Ett säkert tecken brukar vara när det står en massa bilar parkerade vid brofästet här i Sörfors. Hade funderingar på lite fiske idag, men känner mig lite småförkyld så det får vänta  och dessutom vid närmare eftertanke så har min spötopp havererat. Det blir till att gulla lite med grabbarna på sportfiskeaffären.

Varsågoda gott folk - Jag bjuder härmed på en av Povel Ramels genialiska men ganska okända dikter nämligen "Fastaren". Den illustrerar på pricken våndorna kring bantningens vedermödor, men du måste läsa den högt för dig själv för att texten ska komma till sin rätt.

 Man känner figuren sin, får man väl anta,
men lika förbaskat så blev det en chock
när spegeln en dag gav mig order att banta
och skyltfönstrens glasrutor ropade: "tjock!!!"

Oj vad vi har rantat idag, tittat på hus stugor och umgåtts med kära storasyster Eivor och hennes Lasse. Nu softar vi , ser på Forrest Gump och njuter av lördagskvällens sakta mak. Imorgon blir det nya irrfärder innan vi avslutar dagen med middag i Vännäs. Trevligt!

Idag ska vi ut på en liten spaningstur igen. Kanske man kan kalla det hemligt uppdrag. Drivkraften är vår längtan att hitta det optimala boendet där vi båda kan utöva våra stora intressen direkt från gården. Detta innebär för min del VATTEN. Nära, fiskeligt och vackert. Gärna både sött och salt i närheten.

Harrgrund, aborrvassar,öringvatten, gäststugor Jag vill helst kunna se från köksfönstret om det vakar, kunna fiska medans potatisen kokar, sitta på bryggan och skriva. Iaktta flötet i ögonvrån.En kombination av vardagsboende och semesterparadis. En plats dit de våra gärna återvänder för rekreation och samvaro. Livet är kort. Vi ska leva.nu

R suktar efter att få användning för sina pontoner och fantiserar om flytande bastubyggnader, rymliga uthus med plats för diverse farkoster, en landningsplats för den flygande gummibåten etc. Vi har ett par intressanta drömmar på G. Allt kanske man inte kan få, men att drömma är gratis - och gratis är gott!

Kanske du vet något drömställe som är till salu?

Vem vet vad som väntar om hörnet....

En av mina absoluta favoriter är Povel Ramel med sin geniala och underfundiga humor och ton. Fann mig själv nyss nynna på den i efterdyningarna till gårdagens pianospelande. Tänker tillbaka på den gångna sommaren, minns och njuter av fina ögonblick

Underbart är kort
Bara en enda ros på ett evigt klänge,
så är livet,
trist varar länge,
men underbart är kort, alldeles för kort.

Följer du ödets stig genom dunkla gränder
når dig solen en glimt i sänder,
ty underbart är kort, alldeles för kort.

På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver
någonstans
och likaså en enda gång du möter
just den vän du behöver,
så tag din chans,
men fort, innan den flyr bort,
underbart är kort
alldeles för kort.

Povel Ramel

Mina fina ungar och deras lille halvbror en fin studentdag...vart tog åren vägen?

En av alla magiska stunder i samband med 110-års festen  min 50-årsdag och festligheterna i dagarna 3. oförglömligt!

Dagens kram går till alla anhöriga. Fruar, män, sambos, mammor, pappor, döttrar, söner och vänner som fortsätter att finnas för sin kära. Att ha en demenssjuk anhörig måste vara svårt. Sorgen att redan under detta livet, successivt förlora den person som man en gång lärt känna måste vara smärtsam och frustrerande.

Demenssjukdomen skördar personlighet och förmågor, den förkortar livet. Den ställer också framtidsplaner och gemensamma drömmar på ända och sätter hård press på sorgsna och uttröttade familjemedlemmar som kanske är geografiskt spridda runt om i världen. Det kan ju vara nog svårt  med relationer när alla är friska och kan ta hand om sig själv.

Vi ser alla sorter. Många har kämpat länge och fortsätter oförtrutet att finnas, att besöka och berika livet för den sjuke även när flytten till särskilt boende blivit ett faktum. Somliga har lovat att älska varandra i nöd och lust och tänker verkligen bokstavligen hålla det löftet, vad det än må kosta. Andra släpper taget, litar på oss, orkar inte eller kanske låter en redan krackelerande relation ebba ut.

Vi får och ska inte döma någon. Vårt jobb är att stå beredda att överta stafettpinnen när Du inte orkar längre.

Vi ser dig som kämpat FÖR länge, du som utarmat dina krafter och blivit tunn och grå. Som gett allt och lite till. Vi ser dem som skulle ha behövt få stöd och hjälp tidigare i sjukdomen genom kunskap, information och teknik, genom träffpunkter, dagverksamhet , fått avlastning genom korttidsboende och kanske därigenom  kunnat hitta former för att förlänga orken och  möjligheten att kunna bo kvar hemma ännu en tid med stöd från samhället.

Vi ser dig, Du som sitter där vid din hustrus, makes eller förälders sida och matar, pratar,promenerar, sjunger och berör. En stund. Ofta eller sällan. En hand som stryker över håret, som "snyggar till", som smeker en kind eller håller handen. Så värdefullt.....

Vi behöver skärpa till oss och bli bättre på att SE dig när du kommer. Vi behöver dina tips och knep. Hur lyckades du där hemma den sista svåra tiden - med duschningar, hygien och vardagsbestyr?  En ifylld levnadsberättelse om vanor och önskemål är oerhört värdefull. Vi är många som ska hjälpa, kanske hundratals och under många års tid. Vi måste få veta för att kunna göra ett bra jobb.

Dina kunskaper - det är ju de som är själva guldet  Vi behöver få ta del av dem för att du lättare ska kunna gå hem och vila, resa, lösa korsord, sova gott och kunna leva tryggt i att ditt beslut var det rätta och att din kära är i goda händer. Vi som ska vara gäster i ert liv den sista tiden.

Här har alla fått smaka

Med en ny erfarenhet i bagaget och med en fin och lite omtumlad känsla bar vi ut mitt piano till bilen. Eftermiddagens Fredagspub med pianobar på demensboendet blev en riktig höjdare. När vi från Äldrevårdsteamet anlände hade personal och enhetschefer dukat fram allt möjligt gott och mysigt i dagrummet. De boende satt runt borden. Flera hade sina närstående med sig. Stämningen var på topp hos gammal som ung.

Här fanns det något för alla. Ostar, kex, grönsaker, chips,dip, godis,ölkorv  m.m . Personal serverade det man önskade. Fina glas, vitt eller rött vin. Ett glas öl satt fint. Någon fick assistans med sugröret.

Genast jag började klinka lite försiktigt på "Nu tändas åter ljusen i min lilla stad" hörde jag nynnande röster och en kvinna i rullstol började sjunga. Hon kunde så många av sångtexterna och jag kunde se hur hon njöt av den tillfredsställelsen. Jag kände hur rörd jag blev och våra blickar möttes i sången. Nästan alla kunde sjunga med.

Mina kamrater från teamet minglade med sällskapet och ett mysigt sorl ackompanjerade pianomusiken. Alla skrattade, pratade åt och drack.

Musik väcker känslor. Någon strålade som en sol, någon annan koncentrerade sig stenhårt för att hitta orden i allsången som var kravlös och lättsam, och någon kunde inte hålla tårarna tillbaka i de känslor som väcktes av de gamla sångerna och melodislingorna.

Tänk vad skönt att få gråta en skvätt i en sentimental musiksekvens. Vem av oss har inte gjort det någon gång? Fälla en tår över livets ibland trista utfall, kanske saknad över en förlorad kärlek, en förlorad hälsa eller helt enkelt bara för att saltvattnet måste ut.

En dam, var övertygad om att detta var hennes födelsedagskalas och sade: Tänk att det kom så många - det hade jag aldrig trott!

Det var den bästa Fredagspub jag någonsin besökt! En stor eloge till er på Enen/Syrenen som gjorde detta möjligt. Tack för att vi fick vara med på ett hörn.

Hemma - det är stället för mej. Efter en lång arbetsdag och efterföljande hustittartur norrut är vi återbördade till hus och hem. Revbensspjäll på kistbotten, en brasa i kaminen och en lugn och skön kväll framför. Vad mer kan en människa begära?

Mina tankar går - denna regniga kväll - till alla äkta och fingerade uteliggare. Plötsligt hör jag liksom i andanom det uttryck som min mamma ofta använde: Tack gode gud att jag har ett hem, och en säng att sova i. Det är inte utan att jag instämmer.

Oj vilken grå dag och regnet dundrar i stuprören. Inte nedslås! Glädjeämnen för dagen är : Att man har ett jobb att gå till, att sonen fått jobb, att jag har en fin gubbe tvärs över frukostbordet, vi är friska och att det snart är helg.

Snart ska vi få träffa Vännäs kommuns demensteam som kommer på besök. Det ska bli trevligt.

Ännu en kväll till ända. Nu är huvudet proppfullt med sånger och melodier från förr. Bäst att sova på saken så man orkar med morgondagen. Godnatt gott folk!

Grenarna på våra äppelträd är riktigt nedtyngda av frukt och jag var tvungen att plocka bort en del fastän de egentligen kunde ha fått hänga kvar och gosa till sig ett tag till. Den stora frågan är vad man ska göra med alla äpplen.

Mos, infrysta klyftor och i pajer och kakor förstås. Kruxet är bara att jag tänker försöka låta bli att baka en massa sötslisk. Nu undrar jag om någon läsare har nyttiga goda och bra recept på äppelrelaterad mat och bak.

Tack på förhand

Ni som läser min blogg och följer min kamp för den lilla minsta människan - den som är stor på utsidan men liten inuti - vet att jag vill åstadkomma en attitydföränding i äldreomsorgen. Vi är satta att arbeta utifrån en humanistisk livssyn där alla människor är lika värda oavsett ålder, kön eller hudfärg.

Nu vill jag fortsätta med en fundering som grundar sig på en av kommentarerna till mitt inlägg "Det stora personallotteriet". Någon ställde frågan: Men visst måste de människor som vårdar människor också tillåtas vara människor?

Jag har tänkt på den frågan idag, och jag tror att jag förstår undermeningen att ingen orkar vara en övermänniska. Det är ett tufft jobb att jobba i äldreomsorgen idag. Det kräver sin man, eller sin kvinna. Det har jag viss förståelse för.

Likafullt är det ett val man gör när man börjar jobba där. Likafullt uppbär man lön och får gå hem efter arbetspassets slut. Likafullt har man ett ansvar att känna när det är dags att gå vidare, när man inte orkar ge brukaren, eller medmänniskan som jag fördrar att kalla henne - det som utlovas och de tjänster som den har betalat för. Då bör man i anständighetens namn, tacka för sig och gå hem. Alla är inte lämpade för den här typen av jobb, alla orkar inte jobba med det genom hela arbetslivet. Det kräver sin kvinna/man.

Låt mig nu provocera en aning med dagens fråga som är: Vem är det mest synd om?

Den som självvalt arbetar utifrån socialtjänstens mål och uppdrag, uppbär lön och får gå hem och ut i friska luften till livet hemmavid efter arbetspassets slut? Eller är det den som berövats sitt liv, sin autonomi, sin hälsa och sina förmågor, blivit tvungen att bryta upp från sitt hem, sin familj sin invanda miljö och är i beroendeställning till mer eller mindre kompetenta och motiverade människor för att få sina basala behov uppfyllda? Äta sova gå på toa - mycket mer handlar det tyvärr inte om. Frisk luft är inte självklart. För resten av sitt liv. 24 timmar varje dygn.

Att få vara smärtfri, skratta, njuta, älska och hoppas - får man det? Att kunna få välja, välja bort och sätta gränser är lyx. De hundratals personer som passerar genom ens privata skrymslen under de sista levnadsåren jobbar ofta var och en på sitt eget sätt. Jag kommer att vilja ha det på "mitt" sätt, men vem för min talan när jag inte förmår? När jag börjar ropa på Mamma igen men hon inte finns?

 Vem ids sätta på pränt min "bruksanvisning som kan garantera en hyfsad kontinuitet?  En och annan i lotteriet gör det, men tyvärr inte alla

En brännande fråga:

Accepterar vi att dagispersonal, lärare och läkare har en  eller flera "dåliga dagar" och "bara är människor" eller hojtar vi till, anmäler, kräver en förklaring eller byter dagis/skola/vårdcentral om vi eller våra barn får ett dåligt bemötande?

Visst håller vi ett öga på dem som har hand om våra käraste små och är uppmärksamma på kvaliteten, bemötandet och andan man möts av hos dagispersonal, lärare eller läkare?

Jag har gjort det i allafall. Jag förväntade mig av professionell personal att de skulle hålla sina privata motgångar utanför jobbet, hänga av sig sina sorger och bedrövelser i kapprummet och bemöta mig och mitt barn med öppen och vänlig attityd - varje dag, året om. 

Jag utgår ifrån att de var ntresserade av att tillmötesgå, kommunicera och visa på vilken god kvalitet just deras verksamhet representerade. Nåde den som krökte ett hår på mitt barns huvud.

Men konstaterar sorgset att det ibland är andra spelregler  som gäller för en skrynklig stor kanske arg eller tungskött gammal människa. Är det acceptabelt?

Vem för hennes talan? Inser ni hur viktigt kontaktmannaskapet och levnadsberättelsen är?

Jag tänker  i allafall stå för min åsikt att man som medborgare har rätt att förvänta sig ett lika professionellt bemötande i äldreomsorgen som i barnomsorgen.

De dåliga dagarna anser jag att man bör träna på att hänga av sig i omklädningsrummet.

Rätta mig om jag har fel.

Imorgon ska vi i teamet tillsammans med personal delta i en trevlig men kanske aningen oortodox  företeelse i äldreomsorgen - Pianobar för de boende vid att av Haga äldrecenters demensboende. 

Något läskande gott att dricka, lite lågmäld pianomusik och kravlöst mingel en fredagseftermiddag. Är inte det en riktigt skön liten tanke.

Själv förbereder jag mig genom att mjuka upp fingrarna, memorera gamla örhängen och välja ut fina melodier som blir lämpliga i sammanhanget.

Kanske något att prova på även i din verksamhet? 

Har du ett bra nyttigt matrecept så dela gärna med dig till mig. Recept på Veckosallad är också välkomna! Tack för idag. Gonatt gott folk!

Idag när jag hade hållit föreläsningen "Tankeväckaren", slog tanken mig med full kraft: De utsatta människor vi är satt till att vårda och tjäna är varje dag, varje timme och varje minut,  brickor i ett gigantiskt personallotteri.

Mamma brukade alltid berömma mig för att jag var så "lätt på foten"....i positiv bemärkelse som barn. Jag var en fena på att snabbt springa ärenden och hämta saker åt henne när jag var en  liten flicka. Nu när jag är en liten gumma är fötterna något tyngre och trapporna känns jobbiga.

Den senaste tidens ultrarapid har dock just idag bytts ut till små lätta fötter och en massa otippad energi. Man kan ju alltid hoppas att det håller i sig och att det sundare livet ger resultat. Kanske det är rosenroten som börjar ge resultat. Märker att jag sneglar lite extra långt efter Robban ikväll.... Ska man tro på sånt hokus pokus?

Från vardagsrumsfönstret ser plötsligt utsikten annorlunda ut. En asp är rödfärgad och björkar och andra lövverk börjar försiktigt skifta i mättat gulgrönt. Dags att kika i höstgarderoben och se vad som kan komma till pass denna septemberdag.

Lite pirrigt känns det inför dagens göromål. Jenny och jag  ska hålla i utbildning i bemötande kring demenssjukdomar för 1/3 av Skräddarens personalgrupp denna förmiddag. För min del blir det första gången denna termin som jag kör Tankeväckaren och jag känner mig en smula rostig. Senast var det i Hörnefors i juni. Alltid lika roligt att möta personalgrupperna, få vara del av alla intressanta diskussioner kring de fallbeskrivningar vi använder i gruppövningarna.

Ha en bra dag allihopa!

Gästbloggare idag. Erik Högberg 

Här kommer en riktig solskenshistoria, egentligen osannolik men icke desto mindre alldeles sann.

En av mina läsare från Uppland som då och då kommenterat min blogg mailade mig häromdagen  en berättelse från sin mammas barndom i Västerbottens inland. Han visade sig ha sina rötter bara några mil från min hemby Vindelgransele.

Jag frågade upp lite mer kring bynamnet och blev något häpen för att inte säja paff när det visade sig vara den by om två gårdar i väglöst land  där min mammas farföräldrar hade sin gård, och farfarderns bror hade den andra gården. Avanäs i Blåviken. Snart stod det klart för mig att denne Erik alltså var tremänning till min mamma och att han bevistade samma släktträff som mamma och två av mina syskon i Avanäs förra sommaren.

Är det inte en otrolig men kul historia så säg?  Min gamla Mamma minns Erik som liten pojke. Erik gästbloggar med historien om sin mamma Lydia i mitt nästa blogginlägg.

Solskenshistorien slutar inte här.  Jag har fått ett till brev från en svensk kvinna bosatt i USA med rötterna i Blattnicksele där min mammas morföräldrar bodde, och hon antyder att det finns släktskap även här. Jag håller på att kolla upp hur det förhåller sig Barbro men jag skulle nog satsa en slant på att vi är släkt med varandra. Jättekul att du hörde av dig och tack för ditt fina mail. Kanske även du har något barndomsminne eller historia från hembyn att dela med dig av här. 

Dagens middag blev ett experiment med rätt lyckat resultat.

Couscous i grönsaksbuljong och gurkmeja med svarta bönor och till det en gryta på brynt lök, purjolök och paprika. Krossade tomater med chili, räkor och aborrfileér.  Inte dumt , men i nyttigaste laget. Nu får jag giltigt skäl att fiska ännu mer. Hälsosystern uppmuntrade till ännu mer fiskätande.

Idag har jag flera viktiga uppdrag. Så här på morgonkvisten är jag nöjd med beslutet att försöka utöka sömnmängden. Ser jag inte aningen mindre hålögd ut än vanligt? Ser redan fram emot kvällen. Gääääääääsp.

Har du kanske några konkreta och inspirerande livsstilstips så är jag förstås tacksam för dem. Eller sitter du på en positiv historia, ett lyckat resultat eller en smalare rumpa så dela gärna med dig i en kommentar eller en gästblogg om detta. Maila din gästblogg till gunnel_f@hotmail.com

Asketiska hälsoprofeter  med orimliga teorier bör uppsöka ett annat forum. Det här handlar om något helt annat - Hållbarhet, Livsglädje och vanlig hederlig folkhälsa. Tips från vanligt folk som kämpar på i tysthet emottages med tacksamhet. Ideer om hur man kan lura eller kväsa latmasken och sötsuget emotses med förväntan.

Några fredagar framöver kommer jag att skriva något inlägg om hur det går för mig . Vad säjer ni Kina,Helen Anne-Marie och Jan?  Ska vi se om vi tillsammans kan jobba med oss själva och hitta någon strategi som fungerar när det gäller sötsug, sömn, kost eller motion? Fatta ett personligt beslut och börja i det lilla. Hoppas att några fler hakar på.

I fredagssnacket skulle det vara kul om ni kommenterade hur det går för er. Ha en bra dag gott folk!