Försöker att vitsa till påskmenyn så gott det går och ämnar servera gult påskris (saffransris) till kycklingen. Provsmakade kycklingen nyss och gav mig själv godkänt. Jättelasagnen blev perfekt och jag inser att det blir  kolhydrater i påskägget i år. Nu stundar en ost/skink och kantarellpaj. Det kommer inte att gå någon större nöd på oss i påsk känner jag!

Med risk att bli lynchad – Damma av de gamla hockeyspelen!  Ett miljövänligt och ganska bra alternativ till livehockey. Lika bra om inte bättre spänning, varmt och skönt, inga skador eller svindyra omkostnader. Alla som vill kan vara med, ha det mysigt och umgås kring spelbordet.

SNÖ! För omväxlings skull….och ska man tro på meterologen med det småsadistiska ansiktuttrycket så väntar ännu en helg med snö och drivis. Det får lixom räcka nu. Man hade just börjat få lite vittring av våren. De säkraste vårtecknen började tina fram – hundbajs och smutsiga fönster. Men vi får "icket" låta oss nedslås av illvilliga väderpojkar/flickor  från SMHI. (Undrar om den förkortningen står för SadoMasochistiska Helg-Inspiratörer månne?) Vi får med tillförsikt kliva ut i snögloppet, vräka sursnön åt sidan och tjaska omkring ännu några dagar med sura strumpor inuti skorna. Egentligen borde man kanske slå ett slag för storstövel -dresscode på jobbet. Oj så torra och glada vi skulle vara, så avslappnat och med så stora halkfria kliv vi skulle ta oss fram i den hala och understundom svårforcerade framtiden.

Vart tog veckan vägen? Det är klart att tiden går ju rysligt snabbt i trevligt sällskap och när Oliver & co åkte i går morse så var redan halva veckan gången. När jag höll honom i famnen en sista gång innan flygavgång så fylldes jag av en sådan kärlek och värme att hjärtat nästan sprängdes. Tänk att en så liten människa kan väcka så starka och varma känslor genom sin blotta existens. Att få komma hem efter en tuff arbetsdag och vara fylld av värme och tacksamhet för underbara jobbarkompisar känns oxå fint. De är de bästa man kan önska sig!

Så mycket kunskap, rön och klokheter som vi fått ta del av denna dag.  Mitt huvud känns aningen överhettat då man inte är van att stilla sitta och bara få insupa information, men bra att få vidgade perspektiv  om hur mycket forskning och arbete som görs. Vi lever i ett fantastiskt land. Trots detta är vissa fakta smärtsamma att höra. En sak är säker – framtiden ser inte speciellt ljus ut med tanke på hur få det blir som ska ta hand om så många äldre i en inte allt för avlägsen framtid.

Den dag man själv har råd att pensionera sig – nån gång upp i 80-årsåldern -så har förhoppningsvis ens telningar en plan B för gamla morsan, men jag vågar inte ens tänka på hur nästa generation – hur våra barn och barnbarn ska få det i sin ålderdom. Baksidan av kunskapsmyntet har blivit att allt fler överlever kroppsliga sjukdomar och ålderskrämpor bara för att bli tillräckligt gamla för att hinna utveckla och leva igenom en demenssjukdom. Idag har vi ca 160 000 personer med demenssjukdom i landet. år 2040 kommer 400 000 – kanske så mycket som en halv miljon människor att leva så länge att man hinner utveckla demenssjukdom. De bekymmer dagens äldreomsorg tampas med verkar blygsamma vid det tankeperspektivet.