En sista puss o kram

Lille O är på väg i säng. Hans spänstiga  lilla pyjamaskropp krumbuktar sig i mammas famn. Jag ska nog också göra tidig kväll eftersom jag ska upp tidigt och bila till Sturup, ta flygbussen in till Lund och delta i del 2 av Demensriktlinjeutbildningen samt få uppdateringen av det utbildningsmaterial som ingick, så vi kan fortsätta riktlinjearbetet hemma i Umeå. Nu får jag se ett vårgrönt och vackert landskap passera utanför bilfönstret till min lilla röda hyrbil.

Mormorshjärtat gråter över att skiljas från goseprinsen, men jag får ju snart se honom igen. Tur är väl det! Det är också fint att få möta sina vuxna barn, se dem växa in i en ansvarstagande och kärleksfull föräldraroll, och jag tänker försiktigt – att jag kan ju inte ha gjort allt fel, som mamma.