Västerbottning i exil

Tillbaka igen i det gröna sköna Sörfors. En vacker sommarkväll som denna när solen försvinner bakom bergen och då ängarna och himlen smälter samman i ett trolskt somrigt ljus, då skulle man nästan kunna tänka sig att stanna här lite till, även om Sörfors trots sin synbara charm, aldrig riktigt känts som "hemma"i mitt hjärta.

Det tar emot en smula att omgruppera hemlandstonerna till norrbottnisk touch, men det känns onekligen spännande. I själ och hjärta kommer jag naturligtvis att förbli en "inlandsjänt" från Västerbottens hjärta Vindelgransele på temporärt besök i den vackra norrbottniska fjällvärlden för några år av det snabbt flyende livet.

Ställer mig själv frågan och funderar om jag ska fortsätta att skriva i Vk:s blogg men bestämmer mig för att fortsätta tills vidare i alla fall.