En vanlig torsdag i Sandviken

 Vilken härlig dag vi haft. Bäst av allt är alla de härliga människor vi möter. Idel vänliga ansikten och hjälpande händer i allt från att få göra beställningar från stan, till att lyfta in vår säng – via balkongen!!! Kaffepannan har stått på hela dagen och det viktigaste har varit att få en pratstund med gäster och kunder av olika slag. Idag kom sopbilen. En trevlig man kom in på en kaffetår. Efter en stund kom hans fantastiska berättelse om olika hjälpprojekt i Afrika som han drivit. Han och "gumman" hade bott där i flera år och byggt skolor, vattenprojekt mm.

Hans personlighet lyste fram helt fantastisk och det stod klart för oss som lyssnade att det här var en medmänniska med ett ovanligt stort och handlingskraftigt engagemang. Han berättade om människor och familjer som de hade hjälpt till ett drägligt liv och om sin längtan att få återvända dit och fortsätta med hjälparbetet. Han gav oss sin syn på kontrasterna på det stora resursslöseri som han ser i den svenska sophanteringen i bjärt kontrast mot det fattiga liv där andra medvandrare i jordelivet söker matrester i sophögarna på andra sidan jordklotet. Helt otippat fick vi oss detta till livs en vanlig torsdag vid Sandvikens Fjällgård och när sopbilen brummade iväg efter Silvervägen så satt fyra vänner med blanka ögon kvar kring köksbordet bland banankartongerna.

Ett särskilt tack till Ewa och Mats som hjälpt oss med allt möjligt denna intensiva dag. Vänner – det är liksom själva guldet det!