Ett pyttelitet meddelande

Av , , 8 kommentarer 26

En underbart vacker vinterdag har vi haft här uppe i norra hörnet. Fick ett telefonmeddelande i mobilen. När jag lyssnade av det fick jag höra att det var Sixten, mitt sprillans nya lilla barnbarn som hade ett budskap till farmor: Kom hit snart! Tänk att några små bäbisljud kan få hjärtat att svämma över. Det meddelandet ska jag ALDRIG radera.

Hej uggla tjenamoss!

Av , , 1 kommentar 17

Sent igårkväll fick R ett lite annorlunda möte genom glasrutan. Vår hus-uggla satte sig direkt nedanför köksfönstret på sorkspaning . När hon fick syn på R gjorde hon en typisk ugglemanöver, rullade  med huvudet, flyttade sig till fågelbordet och fortsatte obesvärat sin spaning efter små bruna läckerheter. Ganska häftigt att få se fina vilda djur direkt från köksfönstret. Min vän Erik och jag har  bestämt oss för att det är ett par  hökugglor som  huserar här.

O-orienterad i tid och rum

Av , , Bli först att kommentera 22

Jag är visst tydligen inte riktigt orienterad i tiden som trodde att det var Alla helgons dag idag. Inser dessutom – om jag inte är felunderrättad att det är i natt som vi ska ställa tillbaka klockan och få en extra timme att sussa. Här lyser fortfarande flitens pannlampa på R som för en stund sedan helt sonika kapade min synt och spelade vilt och hämninglöst rockiga och jazziga bakgrundskomp utan pardon. Det han inte har i tonöra har han i rytmkänsla karln. Det var en syn att se honom i snickarväst rutigskjorta och pannlampa jazza loss. Till sist lyckades jag återta mitt instrument och kvällens örhänge blev definitivt – Come fly whith me. Nu ett sista arbetspass i banankartongsvärlden innan John Blund får tillträde.

Snön lyser vit på taken….

Av , , Bli först att kommentera 18

Här finns både fina kontaktnät och anknytningar till folk med allehanda kompetenser  som vi kan anlita och köpa tjänster av. Något som vi inte hade kunnat föreställa oss innan vi flyttade hit. Idag har vi haft en norsk snickare här som tagit mått för elementskydd och skjutdörr. Sakta men säkert kommer dagen närmare när vi kan ha nyöppning i butiken. Det kommer att bli fint, och kul att jobba i fina lokaler. När vi flyttat över alla varor kan vi även sätta fart med att göra fint och renovera i bostadsdelen så det blir trivsamt och mysigt för oss. Utanför blir det allt vintrigare och några gäster är här för att ställa i ordning sina vagnar och spiketält inför vintern.

Bliv kvar hos mig , Ett barndomsminne

Av , , 2 kommentarer 19

En Alla helgons dag för cirka en miljon år sedan, eller närmare bestämt någonstans kring 1970, åkte mamma pappa och jag som vanligt till kyrkan i Björksele för att närvara vid minnesgudstjänsten över de som lämnat jordelivet under det gångna året. Från den kvällen har jag ett alldeles speciellt minne. Pingstförsamlingens sångare från Vindelgransele skulle där tillsammans med Vormseles dito, delta i sann ekumenisk anda, och framföra ett par sånger vid gudstjänsten.

Vi hade övat ordentligt dagarna innan. Pappa var sångledare med mandolinen på den lilla korpulenta magen, och jag minns att jag var en aning stolt men ändå mest skämdes för vår lilla märkliga skara om kanske 15 personer. En salig blandning av ungdomar och medelålders själar. Huvudbonaderna på plats och gitarrerna högt på magen. Jag och faster Anna-Lisa hade alltid andrastämman, och längst där bakom hörde man farbror Edvins vackra tenor.

När vi kom körande i pappas vita Amazon uppför kyrkbacken lyste rader av marschaller framför kyrkan, och överallt på den snötäckta kyrkogården glimmade det av ljus och lyktor. Jag minns kylan på mina spinkiga nylonstumpeben i de halkiga småskorna, när vi vandrade den välskottade gången upp denna novemberkväll.

Inledningsvis efter att de stämningsfulla kyrkklockorna klingat ut, förberedde sig Björksele kyrkokör harklande för sitt framförande ifrån läktaren. Jag såg dem aldrig, men gissar att de var högst en handfull tappra själar. Som vanligt i körsammanhang var det övervikt på sopraner. Ett par försiktiga altar och en eller ett par ansträngda tenorer kunde urskiljas bland de dominerande sopranerna – och så det som jag främst minns och förundras över – kantorns kreativitet – att i brist på basar lägga in en trevande bastuba på djupet. En i sanning spännande men faktiskt ganska vacker sättning i mina små öron där och då.

Jag minns särskilt hur jag där som tioåring rördes i hjärtat av deras tolkning av psalmen Bliv kvar hos mig – som jag där hörde för första gången. Den är än idag en av mina älsklingspsalmer. Jag minns även den andaktsfulla känslan när kyrkovaktmästarens dotter Tyra  – hon var bara något år äldre än jag själv – tände ljusen ett och ett för de under året hädangångna medans namnen lästes upp. Hur jag beundrade sättet hon gjorde det på, men också med ett litet stygn av avund för det hedersamma uppdraget.

Den för mig ovana kyrkoritualen kändes märklig, spännande och lite främmande. Man visste inte vad som skulle hända härnäst. Jag minns träsmaken från den hårda grålaserade kyrkbänken. Prästens ord minns jag  inget av, men jag kan däremot när jag vill, liksom i andanom höra pappas drillande mandolinspel i introt till sången "När jag änglars boning hunnit" som vår lilla grupp framförde senare under gudstjänsten.

Flera år senare, en otroligt vacker, kall och skymningsblå adventsdag 1988 begravdes pappa just på Björksele kyrkogård under en stor vacker björk nära kyrkan. Det snöade intensivt av lapphandskar som stilla och liksom symboliskt lade sig i mjuka flingor över graven och över oss som stod där. Idag vill jag tända ett ljus för honom. Sov i ro lilla pappa – Sov gott.

Moms fillibabba

Av , , Bli först att kommentera 18

Lördagsmorgon med mysfrukost efter en lång arbetsvecka det är inte dumt. En snabb genomgång med R av veckans leveranser görs innan dagens första kunder kommer. Inte ens några hemska momsräkneexempel lyckas ta kål på den fina känslan av stundande helg. Det är nästan så att man får en smula julstämning redan nu. På bron står mina svarta spånkorgar dekorerade med lite fina vinterväxter och i lyktan brinner ljus. Tankarna på nära och kära som finns långt bort och som gått ur tiden finns hela tiden. Kramar och varma tankar  till dig som nyligen mist någon som står dig kär.

Som en oljad blixt

Av , , 2 kommentarer 18

Som en oljad blixt på en såpad stång – så snabb ville mamma en gång i världen att man skulle vara när man sprang små ärenden till henne. Ungefär så var väglaget denna returresa från Umeå. Såphalt, slirigt och spårigt. Det blev till att köra väldigt lugnt och försiktigt. Jag var väldigt välkommen hem. Kylskåpet ekade tomt  och herrarna var inne på konservstadiet. Nu är kylen laddad och huset fredagspyntat med levande ljus.

Det är skönt att vara hemma igen, även om resan varit trevlig och givande på flera sätt. Det som möjligen hade kunnat locka mig att stanna någon dag till är jazzfestivalen – ett fint inslag i stadens kulturliv, men jag väljer ändå friden här hemma i Sandviken och får väl jazza till det och spela lite extra mycket här hemma. Alla helgons dag får vi fira med ljus och fina minnen av nära och kära. Skönt att slippa stadens otyg där det meningslösa buset och godiset, samt spökena tagit över en gammal traditionell fridfull och fin hösthelg.

Raindrops

Av , , 2 kommentarer 21

Låg i natt och lyssnade till regnet som piskade mot ruta och såg framför mig morgonens promenad ned till centrum. Nu har regnet slutat och jag ska angripa stadskärnan från ett helt nytt håll, nämligen Berghem. Vet inte vad jag gruvar mest för – dagens prov eller den efterföljande shoppingrundan, innan jag beger mig hemöver till avkrokens underbart butiksfria värld. Det är bara att inse – shopping finns med högt upp på min topplista över ICKE-göra-saker.

Släkt och vänner

Av , , Bli först att kommentera 21

Dessa dagar har jag hunnit träffa – förutom min älskade son – även kära vänner till mig. Det känns som avstånd faktiskt intensifierar känslor och  gör att man ännu mer värdesätter vänskap skratt klok och tokigheter. Det känns gott i hjärtebanken att ha med sig när jag återvänder mot inlandet imorgon fullastad med byggrejor och andra förnödenheter. Visst håller ni tummar för bra färdväder, vettigt före och en smula tur på provet imorgon?!

Morgonstund

Av , , 2 kommentarer 18

 Jag hade nästan glömt hur gott Earl Grey är. Smuttar på mitt morgonthe och hör sonen sussa. Dags för en ny dag fullproppad med kunskap. Få se om hjärnan orkar ta in allt som behövs. Det lär väl visa sig på slutprovet imorgon. Ha en fin dag allesammans.