En underbart vacker vinterdag har vi haft här uppe i norra hörnet. Fick ett telefonmeddelande i mobilen. När jag lyssnade av det fick jag höra att det var Sixten, mitt sprillans nya lilla barnbarn som hade ett budskap till farmor: Kom hit snart! Tänk att några små bäbisljud kan få hjärtat att svämma över. Det meddelandet ska jag ALDRIG radera.

Sent igårkväll fick R ett lite annorlunda möte genom glasrutan. Vår hus-uggla satte sig direkt nedanför köksfönstret på sorkspaning . När hon fick syn på R gjorde hon en typisk ugglemanöver, rullade  med huvudet, flyttade sig till fågelbordet och fortsatte obesvärat sin spaning efter små bruna läckerheter. Ganska häftigt att få se fina vilda djur direkt från köksfönstret. Min vän Erik och jag har  bestämt oss för att det är ett par  hökugglor som  huserar här.

Jag är visst tydligen inte riktigt orienterad i tiden som trodde att det var Alla helgons dag idag. Inser dessutom - om jag inte är felunderrättad att det är i natt som vi ska ställa tillbaka klockan och få en extra timme att sussa. Här lyser fortfarande flitens pannlampa på R som för en stund sedan helt sonika kapade min synt och spelade vilt och hämninglöst rockiga och jazziga bakgrundskomp utan pardon. Det han inte har i tonöra har han i rytmkänsla karln. Det var en syn att se honom i snickarväst rutigskjorta och pannlampa jazza loss. Till sist lyckades jag återta mitt instrument och kvällens örhänge blev definitivt - Come fly whith me. Nu ett sista arbetspass i banankartongsvärlden innan John Blund får tillträde.

Här finns både fina kontaktnät och anknytningar till folk med allehanda kompetenser  som vi kan anlita och köpa tjänster av. Något som vi inte hade kunnat föreställa oss innan vi flyttade hit. Idag har vi haft en norsk snickare här som tagit mått för elementskydd och skjutdörr. Sakta men säkert kommer dagen närmare när vi kan ha nyöppning i butiken. Det kommer att bli fint, och kul att jobba i fina lokaler. När vi flyttat över alla varor kan vi även sätta fart med att göra fint och renovera i bostadsdelen så det blir trivsamt och mysigt för oss. Utanför blir det allt vintrigare och några gäster är här för att ställa i ordning sina vagnar och spiketält inför vintern.

En Alla helgons dag för cirka en miljon år sedan, eller närmare bestämt någonstans kring 1970, åkte mamma pappa och jag som vanligt till kyrkan i Björksele för att närvara vid minnesgudstjänsten över de som lämnat jordelivet under det gångna året. Från den kvällen har jag ett alldeles speciellt minne. Pingstförsamlingens sångare från Vindelgransele skulle där tillsammans med Vormseles dito, delta i sann ekumenisk anda, och framföra ett par sånger vid gudstjänsten.

Vi hade övat ordentligt dagarna innan. Pappa var sångledare med mandolinen på den lilla korpulenta magen, och jag minns att jag var en aning stolt men ändå mest skämdes för vår lilla märkliga skara om kanske 15 personer. En salig blandning av ungdomar och medelålders själar. Huvudbonaderna på plats och gitarrerna högt på magen. Jag och faster Anna-Lisa hade alltid andrastämman, och längst där bakom hörde man farbror Edvins vackra tenor.

När vi kom körande i pappas vita Amazon uppför kyrkbacken lyste rader av marschaller framför kyrkan, och överallt på den snötäckta kyrkogården glimmade det av ljus och lyktor. Jag minns kylan på mina spinkiga nylonstumpeben i de halkiga småskorna, när vi vandrade den välskottade gången upp denna novemberkväll.

Inledningsvis efter att de stämningsfulla kyrkklockorna klingat ut, förberedde sig Björksele kyrkokör harklande för sitt framförande ifrån läktaren. Jag såg dem aldrig, men gissar att de var högst en handfull tappra själar. Som vanligt i körsammanhang var det övervikt på sopraner. Ett par försiktiga altar och en eller ett par ansträngda tenorer kunde urskiljas bland de dominerande sopranerna - och så det som jag främst minns och förundras över - kantorns kreativitet - att i brist på basar lägga in en trevande bastuba på djupet. En i sanning spännande men faktiskt ganska vacker sättning i mina små öron där och då.

Jag minns särskilt hur jag där som tioåring rördes i hjärtat av deras tolkning av psalmen Bliv kvar hos mig - som jag där hörde för första gången. Den är än idag en av mina älsklingspsalmer. Jag minns även den andaktsfulla känslan när kyrkovaktmästarens dotter Tyra  - hon var bara något år äldre än jag själv - tände ljusen ett och ett för de under året hädangångna medans namnen lästes upp. Hur jag beundrade sättet hon gjorde det på, men också med ett litet stygn av avund för det hedersamma uppdraget.

Den för mig ovana kyrkoritualen kändes märklig, spännande och lite främmande. Man visste inte vad som skulle hända härnäst. Jag minns träsmaken från den hårda grålaserade kyrkbänken. Prästens ord minns jag  inget av, men jag kan däremot när jag vill, liksom i andanom höra pappas drillande mandolinspel i introt till sången "När jag änglars boning hunnit" som vår lilla grupp framförde senare under gudstjänsten.

Flera år senare, en otroligt vacker, kall och skymningsblå adventsdag 1988 begravdes pappa just på Björksele kyrkogård under en stor vacker björk nära kyrkan. Det snöade intensivt av lapphandskar som stilla och liksom symboliskt lade sig i mjuka flingor över graven och över oss som stod där. Idag vill jag tända ett ljus för honom. Sov i ro lilla pappa - Sov gott.

Lördagsmorgon med mysfrukost efter en lång arbetsvecka det är inte dumt. En snabb genomgång med R av veckans leveranser görs innan dagens första kunder kommer. Inte ens några hemska momsräkneexempel lyckas ta kål på den fina känslan av stundande helg. Det är nästan så att man får en smula julstämning redan nu. På bron står mina svarta spånkorgar dekorerade med lite fina vinterväxter och i lyktan brinner ljus. Tankarna på nära och kära som finns långt bort och som gått ur tiden finns hela tiden. Kramar och varma tankar  till dig som nyligen mist någon som står dig kär.

Som en oljad blixt på en såpad stång - så snabb ville mamma en gång i världen att man skulle vara när man sprang små ärenden till henne. Ungefär så var väglaget denna returresa från Umeå. Såphalt, slirigt och spårigt. Det blev till att köra väldigt lugnt och försiktigt. Jag var väldigt välkommen hem. Kylskåpet ekade tomt  och herrarna var inne på konservstadiet. Nu är kylen laddad och huset fredagspyntat med levande ljus.

Det är skönt att vara hemma igen, även om resan varit trevlig och givande på flera sätt. Det som möjligen hade kunnat locka mig att stanna någon dag till är jazzfestivalen - ett fint inslag i stadens kulturliv, men jag väljer ändå friden här hemma i Sandviken och får väl jazza till det och spela lite extra mycket här hemma. Alla helgons dag får vi fira med ljus och fina minnen av nära och kära. Skönt att slippa stadens otyg där det meningslösa buset och godiset, samt spökena tagit över en gammal traditionell fridfull och fin hösthelg.

Låg i natt och lyssnade till regnet som piskade mot ruta och såg framför mig morgonens promenad ned till centrum. Nu har regnet slutat och jag ska angripa stadskärnan från ett helt nytt håll, nämligen Berghem. Vet inte vad jag gruvar mest för - dagens prov eller den efterföljande shoppingrundan, innan jag beger mig hemöver till avkrokens underbart butiksfria värld. Det är bara att inse - shopping finns med högt upp på min topplista över ICKE-göra-saker.

Dessa dagar har jag hunnit träffa - förutom min älskade son - även kära vänner till mig. Det känns som avstånd faktiskt intensifierar känslor och  gör att man ännu mer värdesätter vänskap skratt klok och tokigheter. Det känns gott i hjärtebanken att ha med sig när jag återvänder mot inlandet imorgon fullastad med byggrejor och andra förnödenheter. Visst håller ni tummar för bra färdväder, vettigt före och en smula tur på provet imorgon?!

 Jag hade nästan glömt hur gott Earl Grey är. Smuttar på mitt morgonthe och hör sonen sussa. Dags för en ny dag fullproppad med kunskap. Få se om hjärnan orkar ta in allt som behövs. Det lär väl visa sig på slutprovet imorgon. Ha en fin dag allesammans.

 Myskväll hos sonen i Umeå. Vi har målat vitt på väggar, ätit medhavd mammamiddag och nu myser vi i tv-soffan och han bjuder på the och hembakta chokladmuffins.  En riktig toppenkväll med andra ord.

Laddar för ett Umeå-besök i veckan. Krögarutbildning måste tydligen till för att vi ska kunna få serveringstillstånd, så jag får passa på att besöka nära, kära och göra en del stadsärenden. Det känns lite gruvsamt med den långa bilresan på vinterväg. Bäst att ta fram rattmuffen!

Visst låter det som titeln på en bok? Bussiga killar Svenne och Olof hjälper Robban med att flytta ett par förråd. Idel vänliga människor och hjälpsamma händer. Från min smygtittarvinkel i köksfönstret bar det sig inte bättre än att en pytteliten gul landade i fågelbordet just när bilden skulle knäppas. Lite bibliska liknelser mellan de två gula så här på söndagsförmiddagen - David och Goliat, eller vad säjer ni:)

Utanför köksfönstret patrullerar R med min rival, hans nya älskling L70:n. Det är dags att flytta på ett par små förråd som stör synfältet och delvis skymmer sjön. Jag ser att han mår som fisken i vattnet när han får greja med traktorer och sånt. Själv håller jag mig inne i stugvärmen , eldar och sköter butiken. Bra ruljans idag. Dessutom har Robert idag spikat upp den sista panelskivan i butiken, endast en del listning, målning och eljobb återstår innan vi kan flytta in varorna och öppna på allvar.

Nu längtar vi efter riktig vinter, julvinter, midvinter och vårvinter. Vi ser fram emot att med skoterns hjälp få utforska landskapet och terrängen här omkring och få se vårt Sandviken från ovan.

Fisken finns kvar i sjön. Isen var i tunnaste laget, ett par cm tjock,var svajig, knarrig och gav obehagliga ljud ifrån sig men vi höll oss mestadels på ett stövelskafts djup där vi trotsade snålblåsten och halkade runt Gouletis stränder. Storskräckar och allehanda läckra pirkar till trots så lyckades vi inte lura fast någon röding idag, men skam den som ger sig. Endera dagen så har vi is även i Sandviken och då får de stora firrarna passa sig.

Idag blir det premiär för att doppa kroken  på isfiske. Jag rymmer helt enkelt ett par timmar från verksamheten och R får hålla ställningarna. Spännande!!

Fiskarvännen Marietta bjöd mig på guidad tur i sin vinterfiskelåda. Där fanns bland annat denna välsignade pirk. Kolla loggan. Man blir glad:)

Kungsörnar som sitter och mumsar på ett renkadaver. En mäktig syn. Tyvärr lite för långt ifrån. Kanske dags att köpa ett bättre objektiv?

Gjorde nyss en sista fisketur med spö ned till strömmen tillsammans med Marietta. Inte ett napp trots att vi krusade firrarna med allt som fanns i våra välutrustade fiskelådor. Än en gång fick jag se en okänd fågel - troligen en tvättäkta dårfink - eftersom han badade som en besatt i den isande fjällälven. Svart, stor som en trast, med vit haklapp. Såg inte alls ut som en sjöfågel, men simmade dök och betedde sig allmänt ystert.Han hade nog fått pippi!  Burr sa vi och drog jackorna tätare kring kroppen.

Jag och vorstehn Eddy myser. Jag som har varit så hundrädd gosar nu med en jättestor vovve. Vi gillar varandra skarpt . Så till den milda grad att jag nu börjar läsa hundannonser igen:)

R&E for just iväg på en liten kungsörnssafari med kamera och kikare i högsta hugg. Här i köket doftar äppelkaka med kardemummakryddning. Själv bevakar jag en något mindre exotisk djurart. Utanför köksfönstret står nämligen två nyligen gillrade råttfällor och hångrinar som bödlar mot de intet ont anade små skadedjuren som invaderar terrängen. Egentligen är de ganska söta, men sprider bara en massa sjukdom och skada omkring sig. Sorry mice, men giljotinen faller vilken sekund som helst....om ni gillar Snickers förstås.....

Just nu sprids den sköna värmen från vedeldningen genom huset. I skrivande stund sprids även värmen från en del brinnande udda, nötta och trasiga handskar som R samlat på sig genom decennier i form av arvegods och "bra-att-ha-stoff".  Även om han skulle ha evigt jordeliv så finns det inte en chans att han skulle hinna nöta upp alla 14 paren av tumarbetshandskar i gult skinn. Begränsade förvaringsutrymmen är också en anledning. Det ska ändå bli ganska mysigt att ta på sig den varma lurvmössan och bege sig ut på isfiske när det blir dags.

Snart är den första snön ett minne blott. Regnet faller och lämnar den mörka kalla marken naken. Inne är det varmt och full aktivitet. Erik lämnade Sandviken idag och jag hoppas att vi får se honom som gäst igen, och att han då tar gumman med sig. R har varit i A-plog och gjort en massa ärenden. Ernst - vår nye snickarhjälp tar vid där Erik slutade, målar lister och färdigställer sakta men säkert. Jag längtar tills vi får börja med övervåningen. På spisen puttrar vardagsmaten - renskav med kantareller och grädde, potatisgratäng och nykokad lingonsylt. Man kunde ha det sämre...

Idag fyller mormors killerill 1 år. Fast många mil skiljer oss åt så minns mina armar hur gosig och fin han är. Idag fick han en dammsugare av oss. Hans största intressen i livet just nu, är nämligen alla  upptänkliga städredskap med skaft. Måtte det hålla i sig, så blir han en riktig svärmorsdröm. Kram från mormor och Robert på födelsedagen Oliver.

Nu har han äntligen kommit till oss, efter lång väntan och födslovåndor - Lillvännen, L-70:n, vår nya gårdstraktor står nu på gården. Den stolte fadern lyser som en sol och den utmattade modern kokar en kaffetår för att fira.

Här vid köksfönstret sitter jag och känner värmen från elementet. Bak min vackra orkideé ser jag det turkosskimrande vinterlandskapet, och den glittrande sjön, där Erik just tar en tur med båten i hopp om att locka fast en eller annan röding. Idag har vi sett två kungsörnar. Bildbevis kommer:)

Det känns som att jag befinner mig "mitt i naturen". Mitt på köksgolvet, kalsongprydd och grann frambringar ur strupen min käre R en aria av mystiska gurglande och gutturala läten. Ett förargligt hösthalsont har tydligen infunnit sig även i hans hals, och vi kör stenhårt med vårt nya huskursmedel - att gurgla med jodlösning. Tro´t eller eller ej, men jag har motat minst ett par  halsont med den kuren. Billig och bra.

Här i norrskenslandet flammar norrskenet som sig bör. Inne är det varmt och gott i glada vänners lag. Kvällens middag blev lyckad, och idag bjöds det på kycklingfiléer med västerbottensost och cayennepeppar i fyllningen. Det mesta har hunnit avhandlas kring matbordet. R är lyckligt hemma efter sin dagstur tuill Råneå där en skopa lagts till traktorköpet. På söndag får vi hem våran nya minsting L70:n. Det känns angeläget och behövligt med tanke på att kung Bore redan börjat sila sitt vita guld över oss frusna själar.

Det som känns tråkigt just nu är att jag har läst ut alla bra böcker på lager. Hundraåringen skänkte jag till Erik och den åtföljdes av Rapsbaggarna. Nu ser jag fram emot att få hugga in på Potensgivarna så fort jag får tag i den. Har du något fler bokförslag så tar jag tacksamt emot det.

Vid gårdagens fisketur var det flytoveraller och storstövlar som gällde. Erik passade perfekt i Robbans flytoverall och jag ställde även påpassligt fram ett par stövlar till honom för att han skulle slippa gå och hämta sina egna i stugan. Först när vi tog det sista graciösa klivet från strand till båt insåg jag att stövlarna var jättetrasiga. Erik tog ett djupt andetag och jag kan bara föreställa mig känslan av att få isvatten i skorna, men han vidhöll att det var onödigt att vända hem för att byta strumpor och skor. Frågan  är nu om vi är på "god fot med varandra eller om vi har en kylslagen relation;) Av den trivsamma stämningen här så tror jag att jag kan känna mig ganska lugn.

Erik spikar lister och gör ett jättefint jobb i butiken Vi är så glada och tacksamma för all hjälp, men försöker också uppmana honom att ta det lugnt. Vädret har tyvärr  inte varit optimalt för utflykter och fiske, och eftermiddagens utflykt snöade helt enkelt in, men vi hoppas att få se honom som gäst vid fler tillfällen och att då naturen och vädergudarna visar Sandviken från sin allra bästa sida.

Idag fick vi även se husugglan på nära håll och kom överens om att det troligen är en hökuggla. Vid fågelbordet är tillströmningen stor och vi följer det livliga skådespelet med stort intresse.

Den närsynta bofinken Knut har förirrat sig hit och frotterar sig med sina vänner och fiender kring fågelbordet. Även en riktigt fet nötskrika kommer emellanåt och brer ut sin omfångsrika lekamen på toppen av all maten. Igår fick vi se en musattack från den och det var ingen barnlek minsann. Inatt har vi fått 18 cm nysnö, det är strålande sol och sjön ligger spegelblank . SÅ vackert. Bildbevis kommer strax.

Bildbevis på att snön nu kommit till oss. Kanske det var årets sista fisketur i båt som Erik och jag gjorde idag. 4 goda rödingar fick följa med hem till middagsmat.

Det är riktigt spännande att följa det rafflande naturlivet kring fågelbordet där både nöss och fåglar samsas om godsakerna. Fåglarna är välkomna gäster medans sorkarna är mindre välkomna. Idag har vi ett par nya gäster nämligen grönfinken - enligt fågelexperten Erik. På gräsmattan sitter en övergödd koltrast. I träden sitter ugglor och lurar och ibland sveper ett gäng stora havsfåglar på avvägar förbi vårt fönster. Aldrig hade jag väl trott att det skulle kunna vara så spännande att titta ut på den allra närmaste naturen. Vad ska då den stora naturen en bit ifrån inte ha i beredskap?!

En bild från vår söndagsutflykt till Bodö. Vi tog en tur via Saltströmmen på hemvägen. Ett hastigt kallt och blåsigt stopp innan vi skyndade vidare hem igen. Här en något frusen Erik.

Vid vårt kaffebord har vi idag haft nöjet att möta dotter och dotterdotter till Jenny som drev Sandvikens Fjällgård  före Silvervägens tid. Vi har fått oss berättat hur det såg ut här på den tiden. Deras stigar, minnen och beskrivningar av väder, vind och aktiviteter blir fina och viktiga för oss att ta med oss i vår känsla för platsen. Vi tackar än en gång för den vackra blombuketten och hoppas att vi snart ses igen.

Strax fick vi nya kaffegäster, denna gång ett förbipasserande par som liksom oss var i upptakten av att starta en verksamhet i det innersta av norrland. De hade gjort en längre resa än oss och kom ända från Tyskland, men våra visioner, drömmar och längtan till att vistas och bo i denna landsända liknade varandras. Deras plats - Juktå Viste - som är under uppstart, kommer säkert att locka besökare. Vi önskar dem lycka till. Grietje Garms-Cray & Jurgen Cray, som funnit sitt paradis vid Juktån, i Lomselenäs, Blattnicksele.

Vid fågelbordet är det trängsel och talgoxarna är som tokiga i det som bjuds. Inte mindre än 10 stycken var där samtidigt. De verkar inte bry sig nämnvärt om att fågelbordet är ett fallfärdigt ruckel. Vi hoppas även på att få besök av andra fågelarter, och lovar att snart erbjuda ett fashionablare fågelbord. Som jag sa igår - vi är tacksamma för ritningar, inköpssställen eller namn på händiga personer som snickrar fågelbord.

Ingenting slår känslan att krypa ned mellan rena sköna lakan. Visserligen verkar vintertäckena vara på avvägar någonstans i packningen, men de dyker säkert upp någonstans endera  dagen så man får komplettera med en extra filt så länge. En god bok fulländar den goda känslan, och så snart jag avverkat Hundraåringen så är det dags för Rapsbaggarna, en bok som kära syster Ellen rekommenderade.

Här ute yr snön och det blåser isande nordanvindar ikväll. R kom hem nöjd och glad efter ett viktigt möte i A-plog, dit han och Erik åkte  idag. En trevlig öringmiddag med vännen Erik och intressanta diskussioner om pippifåglar och andra djur avslutade en bra dag. Erik hade köpt en fin liten fågelbok till oss på Silvermuseét idag. Den passar perfekt i fickan eller ryggsäcken när man är ute i naturen och stöter på små bevingade främlingar. Tack Erik!

Måndagslugnet har infunnit sig efter ännu en intensiv helg. Det är verkligen välbehövligt och jag tänker nu ägna en timme åt att göra absolut ingenting mer än att sitta här, emellanåt tiltta på bilden av Sixten som jag skrivit ut och satt på skafferidörren, och dricka en kaffetår. Herrarna har begivit sig till Arjeplog och det är just nu bara jag och talgoxarna här på udden. De har fullt upp med att dissekera talgbollarna och jag funderar på vart jag ska hitta ett fint och bra fågelbord. Har du en bra ritning, tips på ett bra inköpsställe eller rent av tillverkar egna, så hör gärna av dig via kommentarsfältet eller via mejl.

Det tar på krafterna att vara både farmor och mormor. Ikväll känner jag mig som nudd på 100 bast. Lite värk i kroppen, stel och trött. En god natts sömn och en lugn måndag gör nog susen.

Idag har vi varit aningen äventyrliga. När klockan ringde 05.45 så insåg vi att det bara var att sätta på vinterdäcken omedelbums. Vi skulle anträda vår färd mot Bodö flygplats för att vinka av Sandra och Oliver som skulle återvända hem till Göteborg efter några supermysiga dagar här i Sandviken. Resan gick bra, och matsäcken med bagarstugubröd och kaffetår smakade utmärkt i gott sällskap. På fjället låg nysnö, snöglopp och det blåste kraftigt. Nu är vi lyckligt hemma igen. Ett improviserat stopp vid Saltströmmen och en kringelikrokig men vacker omväg försenade oss så att gårdsplanen var full av köpsugna norrmän vid vår hemkomst. Här tar snickarmästarna Robert och Erik en välförtjänt eftermiddagstupplur medans jag håller ställningarna och tröstar mig med resterna från gårdagens kaffeost och misseruppa. Några nya underbara bilder på senaste familjetillskottet - Lille Sixten, gör hjärtat varmt och lyckligt.

Idag har jag överträffat mig själv, tagit tjuren vid hornen och gjort en gammladags hederlig kaffeost och därefter av vasslan kokat misseruppa - alltså hemgjort messmör. Osten blev inte riktigt så gnisslig som jag hoppats men misseruppan smakade precis som jag mindes från barndomen och jag fick även godkänt av min jury: Robba, Sandra och Erik. För övrigt har dagen gått i arbetets tecken, och däremellan har jag försökt hitta små luckor att umgås med Sandra och Oliver innan de lämnar oss imorgon bitti. Kvällen avslutades med en vedeldad bastu och   tvålgubben Oliver  visade sina konster som den storbadare han är. Vi har fortsatt att glädja oss över vår lille nya familjemedlem Sixten och jag kommer att räkna dagarna tills vi får träffas i verkliga livet. Den lilla filmen med honom har gått varm här av och till under hela dagen. Vårt lilla underverk är fantastiskt fin.

Vi stter här skockade runt datorn och tittar om och om igen på en liten film på vår nye lille familjemedlem. Han är så fin. Mitt hjärta är fullt av kärlek. Välkommen till världen!

Idag har något stort hänt. En liten prins har fötts, min äldste son har blivit pappa och jag har blivit farmor. Sådant som händer hela tiden överallt, men likafullt är det största av universums fantastiska mirakler. En alldeles ny fin liten människa finns nu som har evigheten och framtiden i sin mörka undrande blick. Ett oskrivet blad, men med nedärvda egenskaper talanger och förmågor. Jag vet att han är efterlängtad, föds till kärlek, trygghet och glädje och att vi är många som redan älskar honom och vill bära, skydda och följa honom på livets väg. Jag snusar på Olivers mjuka gosiga hjässa, han som redan är en stor pojke och jag är full av sockerdricka, saltvatten  och kärlek ikväll. Tacksam och förundrad över att ännu ett livets mirakel är oss given.

Alltid vackert, oavsett väderlek och alltid nya färgskiftningar. En bild som förmedlar hopp. Sjön Gouletis idag på vår lilla fjällvandring.

Idag har vi varit på en liten minifjällvandring, Sandra, Oliver , Erik och jag, nära norska gränsen. Vi har även hunnit med ett besök på Artic Lys, köpt några fina ljus samt ätit medhavd fikakorg efter vägen. Snillen har även spekulerat kring hur träden vet vart trädgränsen är? Har du svar på den frågan är vi tacksamma. Nu blir det lunch och full fart eftersom det är marknad i A-plog så har många vägarna förbi här.

Blåsten har fortsatt idag, och det var en aning spännande  en stund här idag när kåtan var i riskzonen för att lätta. Ikväll är det lugnt och skönt och vi är trötta och gäspiga efter en lång arbetsdag. Idag har målarburkarna åkt fram och det blir allt finare i butiksdelen. I morgon lutar det åt ett besök på ljusfabriken. Det är så mysigt att ha Oliver och Sandra här.  Mormor är alldeles galen av kärlek och har fått flera pussar idag.

Här blåser kraftiga vindar och det tjuter i kåken. Själv är jag lite sned och vind efter klackeskoäventyret på sydligare breddgrader och har nu åter intagit det bekväma tjocksocksmodet igen. Laddar inför en arbetsdag i morgon med på det ena och andra på agendan. Mormors killerill, han sover som en nyutsprungen ros tillsammans med sin fina mamma Sandra. Å vad jag njuter av att ha dem här. Imorgon ska vi leka mera tittut, vara starka och jämföra vems tunga som är längst. Mormor kommer inte att kunna vänta ända till ettårsdagen utan har något litet spännande som en viss personlighet ska få imorgon. Nu är det bäst att ta köksgolvet en vända med skurmoppen så det blir rent och fint att leka på imorgon.

Hemma igen efter ett par intensiva dagar på turné. 3x Tankeväckaren i Norsjö, besök hos lilla mor, och sammanstrålande med Sandra och Oliver i Vindelgransele för vidare färd mot Sandviken. Här blåser det hårda vindar. Robert pch Erik har gjort storverk och det börjar arta sig riktigt fint med renoveringen.

Snart lämnar jag herrarna åt sitt öde.  Vi påbörjade ett gemensamt LCHF-race igen igår och kyl och frys är fulladdade, Själv känns det lite ovant att botanisera bland klackeskor och jobbklänningar, men det är väl klokt att se lite hyfsad ut när man besöker civilisationen, I tur och ordning: Arjeplog, Vindelgransele, Norsjö, Vindelgransele och sedan Arjeplog igen innan återfärden till Sandviken påbörjas. Då med Sandra och lille O med på färden. Det ska bli mysigt!

Välkommentill  Erik som efter en lång dags skumpande i en obekväm buss äntligen kom fram till Sandvikens Fjällgård i kvällningen till en väntande renskavsmiddag. Vi har under kvällen hunnit avhandla såväl fågel som fisk i samtalsväg, och jag räknar kallt med att vi kommer att komma närmare lösningen på våra fågelbryderier under tiden som vi får ha Erik här hos oss. I present fick vi dessutom två gosiga och tillika pedagogiska fåglar: Jag fick Lommen och Robert fick Fjällugglan. Då man klämmer dem på magen får man det autenstiska lätet. Smart va!!

Hur simpel tycks inte vår gamla urmodiga och bokstavligen mögliga fågelbok från R:s förfäder i jämförelse med den pampiga uppdaterade bok som Erik har. Kanske ändå evolutionen inte förändrat de gamla vanliga pippifåglarna så  somligt ännu stämmer i vår bok, men till våra telningar kommer här ett övertydligt julklappstips: En fågelbok - gärna med läten till:)

Robban  röker fisk  för fullt och luktar som en böckling. Om man tittar noga på honom så ser han lite mört-lik ut. Han har nämligen en blödning på ena ögonvitan och ser lite småfarlig ut.  Eftersom han inte har ont så är vi inte ororliga. Snart hoppas vi att vårt middagssällskap anländer. Bussen kommer tydligen senare på söndagar än på vardagar, men hungern är den bästa kryddan. 

På sjön går vita gäss. Det blåser ordentligt och inne är det varmt och skönt. Det känns att det är söndagskväll. Husvagnsgästerna har åkt hem och de flesta norrmän har passerat på sin väg hem från stugorna.

Snart är mormors kille 1 år. Tänk vad tiden går. I veckan kommer han och mamma Sandra hit några dagar, och det ska bli alldeles alldeles underbart att få rå om dem och pussa på dem på riktigt. Nu kan han både gå och äta själv lillgubben. Tänk vad tiden går! 

I eftermiddag kommer min bloggvän Haspelrullen hit med eftermiddagsbussen och ska hjälpa oss med renoveringen. Vilken otrolig man! Det ska bli spännande att träffas live. Hoppas att han kommer att trivas här hos oss. Det blir till att dyka i frysen efter någon riktigt god välkomstmiddag. Jag måste idag mellan kunderna även försöka hinna damma av "Tankeväckaren" som  går av stapeln x3 för kommunfolk i Norsjö på tisdag. Det var ju ett tag sedan sist!

Häromdagen fick vi oväntat men trevligt överraskningsbesök av bloggläsare Bertil K med fru som läst om mina funderingar kring flytunderställ. De har sin husvagnsplats i närbelägna Polcirkeln och tog sig en tur hit till oss. Bertil provbadade i somras med nämnda flytunderställ och full mundering, och kunde konstatera att det faktiskt fungerar. Med tanke på hur tunt och lätt materialet känns så  är det otroligt att det faktiskt funkar. R&B iscensatte här i köket ett vetenskapligt experiment för att testa huruvida Archimedes princip fortfarande funkar.. (Bärkraften motsvarar den undanträngda vatten) Med hjälp av en hink vatten, en digitalvåg och överdelen av understället så skred de till verket.  Resultatet visade att principen ännu gäller även om Bertil menade att det är lite som med en humlas flygförmåga - i rimlighetens namn borde det inte fungera, men ändå flyger den:)

Ni som har följt mig genom bloggen, vet min förkärlek till de gröna nyanserna. Idag kom Robert bärandes på ett riktigt Gunnelpaket från brevlådan. Ett fint grönt  och minst sagt spännande paket adresserat till mig, och jag försökte erinra mig om jag gjort någon beställning som var på ingående. Robbans väntade födelsedagspresent - en vinterrpijägardräkt - från Engelssons skulle nog ha levererats i ett mer anonymt paket.

Full av nyfikenhet öppnade jag det spännande paketet med avsändare Ina och Sven-Olof!  Ina - min fina nya vän som jag fått kontakt med just genom Vk-bloggen, och som tillsammans med sin man var  ett par av de allra  första som besökte oss på sin väg förbi här i slutet av juli.  Då fick jag ett tur-ben, en nyckelring som jag bär med mig hela tiden överallt och som hittills verkar fylla sin uppgift:)

I det spännande paketet låg förutom ett fint brev, med en bild på deras egen "husälg"  även sex vackra cellofanstrutar med torkad kantarell/svart trumpetsvamp.  Vilken skatt!! Jag blev inte bara glad, utan även rörd och förundrad över  dessa vänliga människors generositet, omtanke och även driftighet att ta det där steget som sträcker sig bortom en god tanke.

Först plocka svampen, torka svampen, förpacka den, förse den med fina etiketter och vacker dekor. Därefter hitta en lagom kartong, ett fint papper, söka reda på adress, skaffa frimärken.... Sedan printa ut älgbilden med plats för skrivyta, formulera fina ord med varm omtanke och posta detta till oss här uppe i avkroken.

Ina och Sven-Olof: Ett hjärtevarmt tack från oss till er. Vi hoppas att ni vid ert nästa besök här uppe i norr, kommer förbi så vi får bjuda på något gott. Vi ska verkligen göra rättvisa åt  den underbara svampen och njuta av den till gott kött vid verkligt speciella tillfällen. Då ska vi också tänka på och glädjas åt vetskapen att det finns så mycket godhet, vänskap och positiv kraft hos medmänniskor.

Tack från oss här uppe i hörnet!

Den här tjockisen sitter mest för jämnan och drar feta maskar ur jorden helt orädd för mitt sällskap. Idag såg han förebrående på mig och var missnöjd med frosten som hade jagat ned de proteinstinna läckerheterna på frostfritt djup. LCHF verkar inte funka på fåglar om man ska kolla på det här midjemåttet relaterat till längd och vikt, trots att den garanterat skippat allt vad kolhydrater heter.

Hittade ett gammalt blogginlägg från april 2010 som jag vill damma av idag, och jag  inser hur otroligt mycket som hänt i livet och tillvaron sedan dess.

Ålderdomen

Fågeltema blir det idag. Jag överväger om det är dags att gå in i nästa fas av livet - sitta på parkbänken och mata fåglar med gammalt bröd och fundera över tillvaron.

Vad har hänt undrar du kanske och det gör faktiskt jag med. Man är inget partylejon längre! Ja jag vet inte ens om jag någonsin varit ett för den delen. Gårdagskvällens fest med kommunfolk var det inget fel på. Glada fredagsmänniskor, god mat och dryck, fin lokal, trubadur och band.... vad mer kan en människa begära? Ingenting kan tyckas, men det var inte utan att det kändes småskönt i mina trötta fötter när prinsen på den svarta springaren hämtade upp mig vid 19.30-tiden. Han hängde av sig jackan, hälsade på mina vänner och centrifugerade min stela lekamen i ett par häftiga rockbugglåtar innan vi ''ställde hemmät vägen'' som ett gammfolk efter kvällmötet. Skönt!

Jobbveckornas alla möten med människor lyfter och tröttar. Ni känner igen er va? Man är trött på sin egen och andras röster. Vila och stilla frid känns som hårdvaluta så här till helgen. Eller är ni andra på hugget så här på vårkanten och ordnar krävande bjudningar som kräver att man ska hålla in magen i timtal och spräcka både hushållsbudget och byxknapp med ännu något avancerat recept ur ''Buffé''??

På jobbet skojar vi med varann Annika och jag och misstänker att vi på grund av vårt arbete kommit in i ett för tidigt skede av ''gerotranscendens''. Googla på det ni! Det låter faktiskt märkvärdig likt eftersom vi båda gärna uppskattar egentid, att fundera över sig själv, livet, barndomen, göra upp med några gamla oförrätter, förlika sig med sig själv och sina brister, en del andras fel och brister. Stilla frid helt enkelt.

Sen kan man ju förstås alltid sitta med en gammal brödpåse och mata änderna som täckmantel, så det ser ut som om man faktiskt gör något. Att bara sitta stilla utan något för händerna och stirra rakt framför sig kan annars lätt skapa ångest - hos andra

Sköt om er och gör bara det ni själva vill och orkar denna fina aprillördag!

Riktigt fin och krispig rimfrost täcker  allt denna disiga oktobermorgon. Talgoxarna har börjat samlas kring fågelbordsskelettet och undrar varför det är så dålig service på den här restaurangen. Har någon av er en bild på ett eget ovanligt fint fågelbord, ritning på ett eller tips på hur man gör en mysigt  och så spillfritt fågelbord som möjligt, gärna timrat, rött med vita knutar och med faciliteter som belysning, så är jag ytterst tacksam. Tänk att jag blev fågelvän på gamla dar. Är det åldern månne? Snart är jag nog på "duvmatning-i-park-stadiet", men föredrar der framför leopardtajts-stadiet.