Mormors favoritkille visar upp sin nya stil!! Visst är han underbar!

Uschiamej för bilprovningen. Dax att besiktiga bilen igen. Det är alltid lika nervigt, och för oss som får lova att hålla sig med halvgamla bilar så vet ni hur det brukar vara. På de bilar jag ägt så har spindelleder, damasker och styrleder varit återkommande brister. Varför kan det inte få vara enkelt?

Tänk positivt Gunnel! Den kanske går igenom i ett huj, helt tipp-topp och får ett OK stämplat i papperen. Hoppas går ju!

Att avsluta helgen i gemenskap med nära och kära känns bra. Snart kommer Johan Marina och barnen hit för att äta söndagmiddag.  Det blir köttgryta och potatis  med sallad och till oss kolhydratsrädda blir det en brocolii och blomkålsgratäng. Äppelkaka och vaniljsås eller hallon och grädde till efterrätt

Om ett par veckor kommer Oliver&co hem. Han har gubevars ätit sin första potatis idag och det gick finemangens. Mormor längtar efter att pussa honom på kinden, i den där lilla gropen bredvid mungipan...

Att sortera bland sina tankar kan vara nödvändigt emellanåt, speciellt när man är ambivalent, osäker eller känner sig låg. Källsortering är litegrann samma sak som denna "själssortering" och handlar om samma sak.

Det bästa sättet för mig att göra detta är att städa skåp, lådor eller att baka. Båda dessa aktiviteter har förmåga att skapa lugn, harmoni och förlösa tankeknutar. Dessutom blir ju resultatet fint, luktar eller smakar gott. Idag blev det gammal skåpmat som rensades ut här hemma och ett gäng gamla naggade kaffekoppar åkte äntligen i soporna.

Samtidigt händer det saker både i knoppen och i kroppen: Svarta tankar går direkt till papperskorgen, försiktiga spirande drömmar putsas vänds och vrids för att sparas på ett säkert ställe. Orealistiska eller galna tankar  får gå till returmarknaden för att värderas igen och kanske få nya användningsområden, säljas eller kasseras. De rent av kanske kan malas ned och bli något helt nytt. 

Destruktiva tankar, avundsjuka, jantefärgade och energikrävande tankar känns både omoderna, kostar på tok för mycket och måste bort. Precis som gamla glödlampor måste bytas ut till hållbara energisparande men ändå upplysta tankar som sprider ljus.

Sura, bakvända gamla härsknade tankar  som ändå är ganska mänskliga och naturliga  går till komposten, där de under en tid får genomgå förruttelseprocesser, bli grogrund för nya kulturer och producera en och annan spänstig metmask att fiska med på livets hav.

De fina, vackra, men kanske sköraste tankarna ler jag lite åt, putsar dem en aning och ställer försiktigt dem i själens tittskåp bland mina finaste där jag stolt kan glädjas över dem emellanåt.

Drömmarna  i framtidens fönster - dem vattnar och gödslar jag, småpratar lite med dem och plockar bort ett visset drömblad. Vi går mot en ny vår.

Idag ringde mamma och berättade att en av byns äldste, en högt respekterad  profil  och vän till henne hade gått ur tiden 92 år gammal. Jag hörde att hon var tagen och att hon kommer att sakna honom i byagemenskapen. Jag undrar också hur det känns att se sina gamla vänner falla ifrån en efter en och att se hur köksfönster efter köksfönster släcks ned i grannskapet, i den hembygd som en gång var full av liv, av myllrande barnakullar och av spirande framtidstro.

Jutisgrabbarna i  den omtalade kalendern med norrbottningar i bara mässingen som poserar i sina rätta element. Här är min favorit av gubbarna och visst passar det bra med en tomte denna snöiga dag.

Men visst är det märkligt att det är humor och ganska mysigt när gubbar bjuder till, men om man skulle ha gjort en likadan kalender med vanliga medelålders eller äldre lättklädda kvinnor så skulle det sannolikt ha omtalats som skämmigt, osmakligt eller pinsamt.

Pimpeltävling i Tavelsjö stod på programmet. In i det sista velar jag om vi ska åka. Snön vräker ned och det är väl inte det mest optimala fiskevädret, men enligt fiskejournalens huggtabell ska det vara kanonfiske kl 11.05 idag:) Jag undrar om de står i kontakt med Saida!?

Romantiken fick stryka på foten denna jubileumskväll då John Blund satte käppar i kärlekshjulet för oss båda här i romantikens högborg. Vaknar till i Tv-fåtöljen med hakan vilande mot bröstkorgen och noterar att min käraste ser ut precis likadan. Åja, det går väl fler tåg - som SJ säger. Jag ska väl fortsätta att kampera ihop med den här gubben om jag har förstått saken rätt. Nu blir det "full fart mot sängen" för mera sööööömn.

5-årsjubileet firades med ungsstekt röding, gräddkokt blomkålsmos, romröra och en fräsch grönsallat med bl.a anjoupäron och hallonbalsamico. Till detta ett gott vitt vin och en fin dukning. Nu skidskytte,chokladpannacotta och en riktigt god kaffekopp.

Nu börjar det likna nåt! -10 verkar ju rent av humant. Jag hoppas att det blir ännu lite mildare tills imorgon då det är pimpeltävling i Tavelsjö. Få se om jag får med mig R. Jag slängde ur mig frågan lite på måfå helt stensäker på att få ett nej, men han dröjde med svaret så vi får väl se.  Idag är en alldeles särskild dag  då vi  kamperat ihop i 5 år och jag hisnar när jag inser hur fort tiden gått. Då blir det väl fira av!

Ju äldre jag blir desto mer känner jag att livet är här och nu. Tillvaron känns allt krispigare och varje enskilt val blir viktigt  allt eftersom tiden går. Hur vill jag leva mina återstående dagar? Vad vill jag jobba med? Hur vill jag bo?

Vi som lever i detta välordnade avlånga land är ju previligerade och har oändliga valmöjligheter om vi bara tänker efter lite. Jag vill inte vara ett suckande offer för omständigheter utan påminner mig ständigt om att det är mina egna val och beslut - på gott och ont -  som fört mig dit jag är idag.

Just nu är drömmandet dessutom delat med R och vi smider planer och drömmar för en fantastisk framtid. Om det blir just den dröm som ligger överst i högen just nu  eller någon annan dröm, det får framtiden utvisa, men jag kan verkligen rekommendera drömmandet. Drömmar vidgar dina mentala vyer, stimulerar mod och handlingskraft och är dessutom alldeles gratis!

Hjärnans dag idag. Flera intressanta föreläsare som avhandlade allt från Parkinsons sjukdom, ALS,  olika metoder att mäta och avläsa vad som händer i hjärnan till en avslutande föreläsning om "Kärleken" vad som sker i hjärta och hjärna.

För oss som inte längre är i den allra häftigaste passionens grepp längre, kom en uppmaning att försöka höja oxytocinhalten genom närhet, beröring och kramar. Det är tydligen sånt som kan få ett par gamla åkersorkar - som R och mig t ex - att hålla ihop även fortsättningsvis.

Uppmanar härmed samtliga läsare att krama varandra. Ja inte bokstavligen förstås....Det skulle se ut om  alla bloggläsare började hemsöka varandra och bli handgripligt närgångna. Rena rama Sodom och Gomorra kunde återupplevas. Jag menar förstås att ni som har någon att krama om därhemma ska ta chansen att stärka relationer och själva bli lite mer harmoniska på kuppen.

Idag är det "bara" -21 och det rent av syns på träd och himmel utanför att det inte är riktigt lika bistert idag. Dagens morgonomelett har landat mjukt på kistbotten och det är bara att packa ihop sina pinaler och pallra sig iväg till jobbet. Nu blir det samåkning som gäller eftersom R sålt sin bil och väntar på en ny, det känns riktigt nyttigt!

Nu bänkar vi oss framför herrstafetten. Alla tummar vi har håller vi hårt!!

Kampen pågår ständigt mellan olika motpoler - värme och kyla, mörker och ljus, svart eller vitt. Här på Tjäktas nordsluttning låg snön ännu kvar i juli, men den underbara dag som bilden togs, tycktes solens heta ögonkast bokstavligen smälta snön inför våra ögon

För första gången i år var det nästan ljust när väckarklockan ringde. Gryningen smög försiktigt men en aning obarmhärtigt  in mellan mina sömnadruckna ögonlock. Med ens kändes det lite lättare att svinga benen över sängkanten och trots den bistra kylan -25 så kändes plötsligt våren, ljuset och hoppet lite närmare. Du svultna tallkottkörtel - öppna dig och ta emot!

Som man ropar får man svar......Intensivt eldande i kaminen gör värmen snudd på outhärdlig här inne. Vi sitter tillsammans och snickrar på vårt luftslott och sneglar på OS samtidigt. Egentligen borde man pallra sig raka spåret isäng, men som vanligt är det lätt att nattsudda aningen för länge så här i OS-tider.

Den dramatiska rubriken hittar jag i ledaren på senaste numret av Fiskejournalen. Man talar om en ekologisk katastrof, en tickande bomb som hotar att slå ut hummer, krabba, räka, havs och sötvattenskräftan. Chefredaktören efterlyser blixtsnabba aktioner från oss alla inklusive berörda myndigheter. WSSV (White Spot Syndrome Virus) Världens vattennäringars mest förlustbringande virus.

Vi hittar detta virus överallt i våra frysdiskar där det ligger och väntar på att få spridas  ut till våra svenska vattendrag. Okokta tigerräkor - jätteräkorna är smittbärarna.

Detta virus som när som helst kan råka landa i vattnet avsiktligt eller oavsiktligt angriper samtliga skaldjur som är intressanta för människan, både i salt och sötvatten. Men kanske även tångräkor, gammarus, mysis - det som utgör föda för fiskar fåglar och andra djur.

Kräftpesten som 1860 spreds runt världen beskrivs i reportaget som "rena västanfläkten"

Kuslig läsning ur flera aspekter. En sak är säker - jag kommer att akta mig för att sprida räkskal från dessa tickande bomber. Chefredaktör Martin Falklind föreslår ett förbud mot all import, hantering och försäljning av Tigerräkor.

Inväntar att middagen ska bli klar. I ugnen puttrar en långpanna full med saftiga kotletter. Jag har nog ingen vidare fallenhet för att bli vegetarian i första taget och snålvattnet rinner.  Efter att ha överlevt en tuff och spännande arbetsdag känns brasvärmen underbart mild och läkande, jag tackar livet för ett skönt hem, min familj, mina fantastiska arbetskamrater och för mat på bordet. Snart kommer min sköna gubbe hem, serverar en puss och frågar mig hur dagen har varit. Livet är gott.

Nu är det fara å färde för att kvicksilvret fryser både i kropp och termometer...Vi vill ha SOL och VÄRME.

OS får mig att minnas ännu ett par saker från förr, som t ex störtloppet utför Flakaberget! Brorsan och hans kompisar var riktiga våghalsar i mina ögon, när de med dödsförakt justerade kabelbindningarna, innan de nedhukade tog fart ned längs det vältrampade spåret i bästa backhopparstil. En fräsande sladd avslutade åket, just nedanför "göningskasa" strax bakom våran lagård.

Själv åkte jag lite stillsamt utför på en gammal masonitskiva en bit därifrån i en något mindre backe nämligen slänten ned mot slaskdiket. Killarna hade också spårat ett spår runt berget där det tävlades och slogs rekord på rekord. Lite senare fick byn sitt elljusspår och Korpenbrevlådan kom upp.

Flera av mina kompisar kom från familjer med stort skidintresse, och de tränade och åkte snabbare än vinden i motsats till mig. Åsa, Ulla och Ingegerd från Bjurås var duktiga skidåkare all tre och coachades av sin spänstiga pappa Tore. Min kompis Laila var också duktig, och hennes pappa Allan var en av byns entusiaster gällande skidåkning.

Jag brukade hänga på systrarna Lilian och Barbro ibland, men de var både äldre, snabbare och bättre än mig, och hade det inte varit för min mörkrädsla, så hade jag nog ohjälpligt kommit på efterkälken.

En vinterdag fick jag följa pappa till Lycksele där han tog med mig till Haraldssons sportaffär för en överraskning. Där fick jag köpa ett par citrongula underbart fina längdskidor med rottefälla, vita mjuka skinnpjäxor med en smal röd kant och nya skidstavar. Jag minns inte ens att jag hade tjatat och önskat mig dem, men jag antar att pappa såg att de ärvda handmålade hemtjärade Edsbyns med obefintliga brätten var mogna för majbrasan. Den dagen var jag så glad att det kändes som sockerdricka i hela kroppen. När vi kom hem vallade pappa mina nya skidor och jag skyndade mig genast ut för ett provåk.

Denna vinter åkte jag elljusspåret många gånger och lade varje gång en lapp i Korpenbrevlådan. Det var någon form av pris eller bonussystem till de allra flitigaste, men jag minns inte riktigt hur det gick till. Vi åkte även buss en dag från byaskolan till en skidtävling på Furuvik i Lycksele. Då gick jag i femman. Där pratade vi med några killar. Bland annat minns jag en riktig snygging som hette Åke Moren. Häromåret såg jag honom i Vk i ett reportage från Lycksele. Han har förmodligen ingen aning om att han finns kvar i ett litet minnesfragment från 1970 hos en jänta från Vindelgransele.

Samma vinter åkte jag även Domänloppet i Björksele, tog guldmedalj i min klass och gjorde skidhistoria. Att jag var den enda som ställde upp i min klass, låter vi vara osagt.... Svenska Skidspelen i Lycksele minns jag också som en stor händelse. Alla dessa tusentals människor, och så storåkarna - stjärnorna. Jag minns att jag nuddade vid Sven-Åke Lundbäcks armbåge när han gick förbi. Det var stort. Riktigt stort!

Denna skidsportsspäckade vinter åkte vi även till Tjamstan i Malå från skolan för utföråkning för en dag. Med kabelbindningar och plättlaggar..... Jag med min höjdskräck, minns paniken inför liftåkandet, och ångesten som gastkramade mig när jag inte vågade kliva av liften där uppe, och i panik slängde mig av i sista sekunden. Detta enda mardrömsåk hasade jag mig ned på rumpan. Först de sista 50 metrarna plogade jag mig ned den sista flacka biten, fram till ryggsäcken, chokladtermosen och tryggheten
 

Idag fick jag en liten fikaträff med mina två äldsta kära systrar när A-M passerade stan mellan två bussbyten. Tur att vi pratar fort och mycket alla tre, så vi hann avhandla det mesta och lite till. Systrar...det är nånting att hänga i granen det!

Så HÄR kallt var det på fjället i lördags. Fingertopparna var vita stumma och med största svårighet lyckades man fumla fast maggoten på kroken. Kameran blev nästan oanvänd på grund av kylan. Matsäcken var god men lite svår att avnjuta då man helst inte tog av sig de stora tumhandskarna över huvud taget. På kvällen visade termometern -36. Nu längtar vi efter vårsol och en smula värme.

Åter till verkligheten, men alltid - alltid med en längtan till fjällen....

Som vanligt så här i OS-tider blev det till att stanna uppe en aning för länge så ögonlycken känns lite för tunga såhär på måndagsmorgonen.

I bilen på hemväg igår, berättade R att han som 5-åring varit helt övertygad om att de romerska ringarna faktiskt hette de "Glommerska" ringarna. När de senare flyttade just till Glommersträsk så var triumfen ett faktum ända tills den krassa sanningen stod klar och förflyttade ringarna från inlandets träskmarker till Athen. Men visst är han ändå lite av en atlet min bredaxlade skidskytt!

Hemma igen efter en låååång bilfärd. Vi har varit en sväng upp efter Silvervägen idag, nästan ända upp till norska gränsen, så sammanlagt har det nog blivit nästan 60 mil bilkörning varav de 20 senaste i kraftig snörök.

Nu är fisken i frysen efter att ha förevigats. Visst hade det varit önskvärt med fler rödingar men vi är ändå nöjda och ska njuta av en god middag endera dan.

Fången i pulkan utlämnad till skoterföraren till en oviss fiskarframtid

Här kryllar av "Fantomens". Jag är väl mer snarlik Guran till minoritet och format. Sakteliga börjar perifera lemmar att tina upp och ändra färg från frostvitt till rosa. Vi har  haft en lång fjälldag med KYLA, sol och en och annan röding. Ähum krax.....Jag kanske ska passa på att slå mig för brösten när jag för en gångs skull står som vinnare. Summa summarum  fick vi 10 fiskar varav 5 fiskar för min del. Ingen riktigt stor men  huvudsaken är ju att det nappar. Fiskarna var trinda som makriller och sötman i känslan när rödingen nappar är svårslagen.

Till vår förvåning och glädje tittade solen fram en stund och visade vackra fjälltoppar och blå himmel. Kökslaget bjöd på varm ärtsoppa och punsch, smörgås och till efterrätt en kaffe eller chokladskvätt. Det har varit okristligt kallt hela dagen och  jag är tämligen djupfryst nu vid hemkomst. Deb välsignade golvvärmen gjuter liv och värme i frusna kroppar. Jag skulle tippa att kvällen kommer att erbjuda brasa i kaminen, OS och lite gott  att äta och dricka.

Nu bär det snart iväg, nypinkade nyätna och påbyltade efter alla konstens regler. Själv begränsar jag vätskeintaget till frukost för att om möjligt klara hela dagen utan att behöva öppna flytoverallen och lyckas med det halsbrytande konststycket att kissa utan att få kapuschongen full. Giv mig styrka! Gubbar har en "fördel" där... den saken är klar. Håll nu tummarna för bra fångst....eller just ja! Ni ska önska oss "skitfiske" som det heter.

Kalsongligan häckar framför OS och vi ser ut som  mer eller mindre bedagade Fantomen-look-alikes hela sörven. Själv har jag "tupplurat" mig igenom paltkomat på den thailändska tv-dynan. Vi är ganska spaka efter dagens värv men har storslagna planer för morgondagen då det lutar åt Giertos och Tjålmejaure - finfina fiskevatten på ett par mils avstånd. Vi ska försöka komma oss iväg tidigare imorgon så snart blir det gonatt och marsch pannkaka under täcket. Imorgon utlovar jag fiskebilder!

Jag och R har unisont beslutat att gubbhelgen blir ett avsteg från lhfc. Roger o Tommy har bjudit på tre sorters palt med smör och rårörd lingonsylt till middag. Efter en palt i varje ben var det fullt hus för oss båda och det dröjde inte förrän R började himla med ögonen och visaren stod på "empty". Nu har jag "stalpt" ikull honom och kokat en "starkköpp"åt resten av sällskapet. Gubbsen är just i värsta skrytartagen och avhandlar fiskeäventyr och olika fiskrökningsmetoder. Jag lyssnar lite halvhjärtat medans jag bloggar, kollar mail och checkar kvällens OS-program.  

Idag bar det iväg på en kortare fisketur med sikte på Gavas - ett fint fiskevatten ca 2 mil bort. Vi kom iväg sent eftersom en av gubbarna inte var kry på morgonen. Det var nog lika bra för min del eftersom jag inte heller är pigg än.  

Påbyltad efter alla konstens regel i det bistra klimatet dundrade vi iväg med vår skoterkortege. Jag kände mig lite som isdrottningen herself där jag satt som en större sortn`s kåldolme i pulkan inklämd mellan två motorborrar, renskinn och vedträn. Framför oss dundrade de tre musketörerna och banade väg genom snöröken.

Vädret var mulet och snön hängde i luften så vi fick inte se fjällvärldens undersköna prakt även om vi visste att den fanns där. Man kände sig ganska utsatt där instängd i plastkokongen utan minsta chans att förmedla sig med omvärlden, och R körde som vanligt med gasen i botten. 

Fisket kunde ha varit bättre för min del som blev utan fångst. Gubbarna fick nio riktigt fina rödingar varav R fick två, men i ärlighetens namn gav jag honom det optimala spöet riggat med den bästa pirken och en helt oemotståndlig upphängare. (vad gör man inte för att  försöka få vännen fiskesåld)

Imorgon blir det nya friska tag och jag är grymt taggad på revansch. Just nu råder klädkod långkalsong och strax blir det paltmiddag och brasmys med ett gäng snälla och trevliga gubbar. Det går ingen nöd på mig!

Det händer inte ofta att jag får dela nattläger med 4 grabbar inom några meters håll. Dessvärre tror jag att det var jag som stod för den mesta snarkningen  även om jag vaknade mellan varven för en snytfanfar och fick avlyssna symfonin av herrarnas sovljud.  Det var lite "mitt i naturen-stämning" över det hela, med puffanden, kluckanden, snusanden och prrrrranden i hela atmosfären. Tryggare kan väl ingen vara än ett litet förkylt fruntimmer i denna sovande testosteronsamling.

Nu har vi landat i Gauto. Huset är fullt av gubbar i gemytligt samspråk. Jag är  fortsatt risig men hoppas hoppas att morgondagen bär med sig hälsa och krafter! Om det krisar så har jag sett att rödingen kostar 79.90 på ICA. I värsta fall får man väl köpa med sig hem ett par fina firrar och låtsas som det regnar. Nu blir det tidig kväll, en dos Sinova och ett par puffar Otrivin.

Någonstans mellan pannben, bihålor, näsa, tårkanaler och andra oidentifierade mystiska hålrum och gångar i mitt huvud pågår en intressant symfoni i ett oändligt antal satser snor. Pipande, knarrande, sugande och väsande, varvat med ljud som minner om ubåtar, ekolod och delfinsång. 

Den vandrar mellan huvudets olika kroppsöppningar och varierar sig ständigt. Från tårkanal till örontrumpet, från näsborre till näsborre till gomsegel. Visserligen intressant men ganska tröttsam i längden. Nu längtar jag efter att kunna säja ett ljudande Mmmmmm som inte låter som ett Bbbbbbbbbb.

Önskar att jag hade varit "tvärsnört" till Gislaved för att få krama om mina kära.Grattis till två av mina älsklingar - Sandra som har namnsdag och lille Oliver som fyller 4 månader idag. Kramar från oss i Sörfors!

Jag minns förra årets fiskeresa:

Just hemkomna efter en lång fiskardag då jag för första gången har fått sätta min lilla storstövelprydda fot på några mina drömmars fiskevatten Gavas, Giertos och Tjålmejaure och fått drägla lite vid åsynen av lappvattnet Båssosjaure.

Dessvärre - ut vår aspekt och dessbättre - ur storrödingens aspekt så kom jag och de tre musketörerna i princip tomhänta hem så när som på 3 mindre rödingar. I dagens första hål miste Tommy kroken då en stor fisk ryckte av linan. Detta var en lovande inledning som fick adrenalinet att strömma till. R hade inte ens doppat kroken men i stället varit dagens vildmarkskock och för övrigt spenderat dagen sovande, skyddad från isande vindar inne i ''bubblan'' - alltså skoterpulkan som införskaffades förra påsken.

Idag var det premiär för mig att vara passagerare i pulkan som verkar sakna fjädring. Rävkapuschongen fick jag beskåda denna gång genom plexiglaskokongen. R körde som om vi jagades av blodtörstiga huliganer. Detta var en hyfsat hisnande upplevelse utöver det hälsosamma och samtliga celler i kroppen verkar nu ha bytt plats med varandra och till och med halskotpelaren känns lite på trekvart.

Vi susade genom ett svindlande vackert scenario av marängliknande formationer byggda av is och snö i detta fantastiskt vackra högfjällslandskap. och man förundras varje gång av hur vackert det är. Jag önskar att alla skulle få vara med och uppleva detta någon gång.

Dagen har tillbringats under täcket  och när jag vaknade var det mörkt igen. Usch för att vara sjuk. Just nu sitter mina arbetskamrater på after work som jag givetvis hade sett fram emot. Jag försöker muntra upp mig själv genom att titta på bilder från förra vårvinterns gubbresa. Nu måste jag kurera mig igen. Bäst att ringa R och be honom köpa Sinova på hemvägen!

Jag ger mig! Feber, snor och sprängande bihålor vann över mina intentioner och  jag stannar i sängen. Hoppas hoppas jag blir frisk till helgens Gubbfiske som jag har längtat efter så mycket! Håll tummarna!

Grattis till Storuman och Björn Ferry. Tittar lite yrvaket upp under filtkanten mellan varven. Det är roligt att vara svensk nu! Själv är jag lite inne på grenen 15m snytpapper, och tror att jag skulle vara en given vinnare. Frääääääs

Raka spåret hem från jobbet och in under filten. Frossa huvudvärk och snuva hotar att sätta stopp för veckans planering. Nu är det bara att stanna upp, vila och hoppas att det vänder tills i morgon. Varsågoda gott folk, titta på den här trivsamma snutten om ordning och reda!

Jag är helt utschlut efter två skidlopp. Ligger hopkurad under filten och orkar enbart utstöta bara små försiktiga ovationer även om hjärtat är fullt av peppande värme till våra svenska medaljhopp. R och jag har "smyghuckrat" i kapp av rörelse när hon vann. Kommentatorerna pratar om 2:ans och 3:ans växel, men själv lyckas jag just sä pass uppbringa "dragläge".

Jag kommer ikväll att somna med Charlotte Kallas fina glada ansikte på näthinnan. Tänk så kul att hon lyckades och fick utdelning för alla hårda träningstimmar.

Nu hejar vi på de svenska skidtjejerna. HEJ HEJA HEJA!!

Jag kraxar - alltså är jag... Vaga livstecken hörs ifrån mig och tur är väl det. Det är turligt nog bara temporärt att jag känner mig så här halvdöd, och snart kommer nog livsandarna att ge sig tillkänna och fösa mig i riktning mot spisen. Även om den är varm så är mitt rätta "element" just nu filten och fåtöljen. Ovanligt nog är R redan hemma från jobbet och en varm björnkram och lite massage på själen - som sitter mitt på ryggen - strax ovanför behåbandet kommer nog att göra susen.

När jag fick höra vad R hade att förtälja direkt vid uppvaknandet i den arla morgonstunden fylldes mitt hjärta av dysterhet och en smula oro. Han berättade hur otroligt många andningsuppehåll jag har när jag sover. För en gångs skull hann jag i natt somna djupt innan han kom isäng och därför han hann höra hur jag lät. Han bedömde att 1/3 av tiden som han lyssnade - bestod av upprepade andningsuppehåll på 5-10 sek. Som tidigare snarkar jag, speciellt när jag är tät i näsan. Nu är jag visserligen en aning förkyld men det låter ändå inget vidare. Med tanke på min trötthet och mitt stundvis försämrade minne så kanske det hänger ihop.

Bäst att ringa farbror doktorn. Det här har varit på tapeten i flera år men jag har inte lyssnat på det örat tidigare. Nu har jag ju gått ned nästan 4 kg och SÅ tjock är jag väl inte att det enbart är fläskrelaterat. 

Jag ville helst inte sluta som en dålig Hannibal-Lecterkopia med Cpap, andningsmask och ett tröskverk intill sängen om nätterna, men på något sätt måste vi försöka få "lammet" att tystna. Det är viktigt att vi båda får vår nattsömn - annars blir livet tungt. Sova bör man!!!

Vid gårdagens pimpeltävling hamnade jag bakom ett gäng jägargröna snusladdade karlar med storstövlar, öronlappsmössor och med hemmagjorda "skryllor hängande på axeln över isborrarna. De gick bredbent och med långa kliv i stora flockar.

För dig som inte vet vad en skrylla är så handlar det om en kombinerad sittplats, fisk och redskapsförvaring. De finns att köpa för dyra pengar, men många verkar tillverka egna av gamla modifierade plastdunkar. I Gauto har R:s salige far efterlämnat ett par halvmediokra exemplar som hänger oanvända i uthuset. Nu fick uppfinnarjocken i mig blodad tand och inspiration till att ge sig  kast med förbättringsåtgärder på dem.

Gubbarna hade pop-nitat fast olika finesser som plaströr (hållare för isskopan) , fiskespöna  och andra tillbehör. Isolerat locket med bitar av liggunderlag  för bättre sittkomfort och gjort hål på framsidan att stoppa in fisken genom. En del hade indelat skryllan i två eller flera fack för olika fisksorter/storlekar och någon hade nitat fast en gammal magväska. Det rådde ingen hejd på variationerna. Detta tilltalade mig - ett utmärkt sätt att återanvända en gammal plastdunk.

Själv gick jag där med gula täckbyxor, en simpel plastkasse i näven och en ful gammal "kånken" på ryggen. Jag insåg att för att smälta in i dessa sammanhang tarvas en smula arbete. Min skrylla blir dock aningen mera "tjejig" för det bör finnas plats för såväl solglasögon som solskydd. Stövelkliven blir nog tyvärr aldrig så mycket längre och snusen står jag oxå över, men jag måste göra mitt bästa för att smälta in och "gubba" till mig nu när det bara återstår 4 dagar tills det blir "Gubbfiske"

Är ditt hjärta sårat, fruset eller rent av brustet? Känns morgondagen smärtsam och natten gastkramar din själ? Känns våren fjärran och solen hånfull. Ge inte upp! Just för dig vill jag spela den här underbara sången med en av mina favoritsångerskor Helen Sjöholm. Den är full av finstämt hopp och blir min speciella hälsning till just dig på "Alla hjärtans dag"

Yes! Nya skär på isborren!  Det är som att skära i smör jämfört med de gamla. Jag och mina stiliga söner har varit ute och pimplat en stund. Det gick jättebra - för fisken. Hur som helst en mysig stund som jag sparar i hjärtat - jag menar - hur ofta får jag möjlighet att göra något sådant? Nu blir det söndagmiddag och idag ska vi synda lite har vi bestämt! En chokladtårta till efterrätt skall avnjutas.

Jämför huggtabeller inför helgens tilltänkta gubbfiske. De visar helt skilda bud gällande kommande helg. Jag tror att jag väljer att sätta min tilltro till den som ser bäst ut. Vad tror du?

http://www.batsportcenter.se/data/archive/Fiske/Huggtabell-web.pdf

http://www.blaknuten.se/huggtabellen.htm

Idag är det för mig som med gubben från Långsjöby som jämt gick omkring med solglasögon. På frågan varför, så svarade han: För jag si sä bra!

Det som jag extratydligt ser idag i strålkastarljuset från den intensiva februarisolen är det allra första klassiska vårtecknet: Randiga fönster och dammråttor. Fönstren får fortsätta vara randiga ett tag till - men det ludna får jag ge mig i kast med.

Snart kommer de förlorade sönerna hem och jag ser fram emot en trevlig eftermiddag, kanske en liten fisketur. Söndagssteken ligger och mojjar till sig i motsats till både R och mig som flitigt pysslar på med en del måsten. Snart kommer ju en ny måndag. Visst kommer de lite FÖR tätt????

Till er mina allra närmaste - mina älskade barn, barnbarn, syskon, vänner och kamrater i olika sammanhang - privat eller jobb. Till er vill jag skicka något av det godaste jag vet - ett rökt renhjärta på alla hjärtans dag. Jag önskar kärlek, hälsa välgång och goda relationer idag och framöver

En tjuvlånad bild från:http://matamig.taffel.se/wp-content/uploads/2008/06/renhjartat.JPG 

Försöker mobilisera lite intresse för melodifestivalen , men ikväll har jag svårt att känna entusiasm för någon av artisterna. Det kan väl ändå inte vara reglementsenligt att Andreas Johnsson får ställa upp med samma bidrag om och om igen. Jag blir så trött på att han låter likadant jämnt.

Jag passar in på alla tre böjningsformerna ikväll. Den här veckan har innehållit mer fysisk aktivitet än vanligt och framförallt isborrandet framkallar små kvidanden ur förkrympta och bortglömda muskelgrupper. Jag antar att morgondagen kommer att bära med sig nya dimensioner av begreppet träningsvärk. Inser att det mest sannolika sättet att få mig fysiskt aktiv är att ta mig med på fiskerelaterade aktiviteter - då kan jag gå och tjava både länge och gärna. Kanske man skulle prova att dupera sig själv genom att montera upp en "fiskdamm" i gymet?

 Gunvor Forsmo, Sami El Fakir och Sissela Kyle

Sonen tjyvknäppte i gårkväll denna bild på den hulda modern som får autografer. Har du inga planer för kvällen så kan jag rekommendera föreställningen med Sissela Kyle som går även ikväll på Idun.

Själv fick jag ett alldeles nytt namn idag  - Gunvor Forsmo -  vid dagens pimpeltävling i Holmsund.  Detta  berodde på en ren felhörning. Det kändes spännande och lite märkligt att fiska under pseudonym men det gick ändå alldeles utmärkt eller alldeles värdelöst - beroende på hur man ser det.

Vi var tre damer i laget.  I sämsta laget - gick fisket, men Gunvor Forsmo fick minsann en abborre och en mört som tillsammans vägde imponerande 100 g. Den matematiskt intresserade kan ju roa sig med att räkna ut kilopriset. Startavgift  400 kr för oss tre. Solen sken isen var full med förhoppningsfulla fiskare och vi hade en mycket trevlig dag. Priser fick vi också. Jag vann 100kr på Blixt sport samt vi fick även pris som lag med  100 kr var att handla för i fiskebutiken. K med familj kammade som vanlig hem mer fisk och flera priser, men de är ju veteraner i tävlingssammanhang.

M a o så sjönk inte vattenståndet i Sandvik nämnvärt av mina två upptagna fiskar. Kommer ändå definitivt att delta vid fler tävligar. Det var en riktigt trevlig dag. Nu ska jag nedsänka min frusna kroppshydda i ett välgörande skumbad innan vi med liv och lust går in för middag och tv-tittning. Där kan vi snacka om en höjning av vattenståndet!

Det rycker i fiskartarmen, och nu bär det iväg till Blixt-pimpeltävling i Holmsund. Det blir något mer invecklat nu att göra matsäck när brödet är bannlyst, men det ordnar sig. Ett par till av det gamla "Fjällorna-gänget" ska oxå dit. Solen skiner, det ser ut att bli en underbar dag. Jag önskar detsamma till er alla! Skitfiske på mig!

Som ni vet är jag ju en hängiven förespråkare av levnadsberättelser och livshistorier. Ikväll fick vi höra ännu en och kommer hem endorfinstinna efter en fantastisk föreställning av/med Sissela Kyle. Vi fick finfina platser strax bakom min son Daniel som var ljudtekniker ikväll och jag fick en chans att faktiskt spionera lite på vad han gör "på jobbet".

Jag är så imponerad av hur Sissela "ägde" den stora svarta scenen, och trots sparsam dekor och rekvisita  och med sig själv som främsta redskap, ändå lyckades nå ut i den fullsatta salongen med sina uttryck. Imitationerna var träffsäkra och för oss norrlänningar kändes väl Sara Lidman och Maud Olofsson mest hemtama, även om tolkningen av Mona Sahlin var klockren. Sami El Fakirs bastubespel rörde mina hjärtesträngar - ett helt oväntat vackert musikstycke med flera bottnar som fick skrattet att lägga sig som en ihopkurad katt i mellangärdet.

Efteråt presenterade Daniel oss så vi fick  hälsa på de övriga i ensemblen. Som synes fick jag även autografen av kvällens stjärna, som förvånande nog visade sig vara ett ganska litet fruntimmer när man mötte henne öga mot öga....men på scenen var hon stor.

Fredagsmyser lite i min ensamhet och och samlar mig för kvällens utflykt. Har dejtat R och vi möts i stan för att gå på Sissela Kyles föreställning. Det ska bli riktigt kul. Känner mig dock omåttligt frusen. Skulle behöva en rejäl klunk glykol i blodomloppet, men det kanske inte är så lyckat:) En trevlig kväll önskar jag er alla.

Till dig eller mig, när vi små människor av en eller annan anledning upplever livet trist och svårt kommer här en dikt av Nils Ferlin

Testade en ny, riktigt god rätt till middag nyligen. En varm sallad som bland annat innehöll sojamarinerad stekt Halluomiost. Med ens fick jag värsta flashbackupplevelsen. Den utlösande faktorn var just osten. Ni vet det där speciella gnisslandet som både är läckert och hemskt på samma gång.

Som genom ett trollslag hamnar jag i mammas kök – igen. Det är ost i görningen. Råvaran - mjölken kommer från våra egna kossor, och varje dag gäller samma procedur. Mjölken strilar ned i hinken.

I morgonkväll ska vi gå och se Sissela Kyle som är i stan och ger  föreställningar fredag och lördagkväll. Min son som är ljudtekniker åt henne kommer också till stan och "hem". Om vi bara hade haft några gödda kalvar så skulle slakten ha varit ett faktum. Det blir till att åstadkomma något gott åt honom när han gästar Sörfors på söndag. Det blir alltför sällan jag hinner träffa honom och prata mellan 4 ögon. Vi är så nyfikna att höra honom berätta om sin USA-resa med ABBA-coverbandet där han var "Benny".Hoppas hoppas att vi får höra/se lite klipp från föreställningen. Nu går vi mot helgen med stora kliv!

Webläsare...Hmmm ordet säger mig egentligen ingenting men dyker upp då och då i olika sammanhang och ger mig en diffus känsla av obehag, närmare bestämt en likartad känsla som ordet "motorvärmarklocka" väcker hos mig.. Ett utseende på dataskärmen som man känner igen är viktigt. Lika hemskt som när de "möblerar om" i mataffären, lika otrygg känner man sig om det blir nymodigheter i datorn. Just webläsaren verkar avgöra om man kan se Hjukströmsbilderna i mina förra bloggar. För oss som har Internet explorer funkar det visst bra, medans Google chrome ställer till det. Är det så för dig läsare, eller är jag ute och cyklar?

Nu är det kört! Jag har inga fler körkortslösa barn. Alla har körkort  och idag är vi extra glada för Alex skull som nyss brummade iväg ensam i sin bil. Hans snälla mamma köpte den redan förra året, men han har inte haft någon vidare brådska att skaffa körkort. Nu är det färdigskjutsat och en epok går i graven. Lite nostalgiskt, men mest  helt i sin ordning att de blir stora skaffar körkort och ett eget vuxenliv. Lycka till med livet, bilkörningen kärleken och jobbet min son!

Fick av min syster denna bild - av vår barndoms knöliga gamla skogskaffepanna. Åh vad mycket fina minnen, vedermödor och nostalgi som väcks med den bilden!

Några gånger per år for familjen ut och "campade". Detta innebär att vi knökade in oss i den grå Volvo Duetten och styrde kosan till något av våra standardutflyktsmål.

Ett av dem var Orrträsket - en sjö mitt i den glesaste av glesbygder  mitt i skogen intill vägen. Där öppnade sig en glänta där en fin iordningsställd rastplats med den klassiska cementringen fanns. Poängen med utflykterna var naturligtvis att grilla korv - eller "sot körven" som pappa sa. Han brukade istället ställa den öppnade korvburken mitt i glöden och koka korven, vilket vi barn fnös indignerat åt.

Orrträskscampingen kombinerades ibland med att morfars och Karl-Axels gjorde oss sällskap. Samvaro kring cementgrillringen, mammas goda smörgåsar och saft tillsammans med lite fiske efter aborre i sjön mnns jag med värme. Där fick jag min allra första kilosharr. Det var alltid trevligt där. Ibland fick man en alldeles egen ljummen sockerdricka. Så gott! Visst var allting en smula godare innan kylbagarnas tid?

"Rastplasten" fick sitt namn efter att tryckfelsnisse faktiskt levererade en vägskylt med texten: Rastplast. Så här 30 år efter att skylten bytts ut lever namnet ännu kvar. Nu står det även "Vindelälven 200 m" på den skylten och är ett populärt utflyktsmål vid älven än i denna dag. En sandravin ner till älven, chans till öring eller lax och vacker högrest tallskog gör platsen toppenfin.

Ett annat nöje var att åka ut på en öde skogsväg på försommaren. Alla satt knäpptysta medans pappa vevade ned rutan och började härma skogsfågel som orre och tjäder. Han var skicklig, och snart närmade sig fåglarna. Vi kunde till slut ha flera fåglar runt bilen och det gällde att sitta riktigt stilla för att inte skrämma dem.

På fettisdagen åkte ibland skogshuggarfruarna ut till rastkojorna med semlor till sina gubbar. Det var spännande att träffa pappas arbetskamrater - Allan, Bror,Sixten, Harry m fl. I de trånga mörka kojorna luktade det svett, rök, piptobak och fotogen blandat med sur vantlukt, men semmelbesöket säkerligen ett välkommet avbrott i det tunga slitet. Det var också en alldeles speciell stämning doft och ett riktigt äventyr. Semla med varm mjölk i tallrik. Mmm
 

Nu är det farligt nära att jag "skjuss bårta släkta". Saken är den att i bottenvåningen på mitt jobb finns ett rehabgym. Det står oss fritt att använda träningsredskapen i mån av plats. Idag har jag och mina kumpaner  inspekterat härligheten och provat några av redskapen. Nu kan jag inte skylla på att jag inte orkar "ta mig för". Det blir till att packa t-shirt och skor redan ikväll. A blev lika taggad som jag och vi ska härmed peppa varandra att nyttja detta nu och då . Jistanes vilka plattmagade virrhönor vi kommer att bli - om inte någon av oss ramlar ned från stepbrädan och bryter lårbenshalsen förstås.... Det enda vi vill bryta är den lata trenden!

Däckade direkt efter jobbet idag. Det cirkulerar en förkylning eller något annat oknytt i kroppen som tär på krafterna. R är och roar sig i garaget, Alex jobbar och en timmes tupplur gjorde mig gott. Ser fram emot lördagens Blixt-pimpel i Holmsund. Hoppas att träffa ett par av de andra fisketjejerna. Att få med R på fiske anser jag som ett omöjligt företag, så vi får då roa oss på skilda håll.

Kina - en av tjejerna har ett familjeföretag http://utatfritid.se/ Jag ska beställa någon av de mormyshkor de gör samt en burk fjädermygglarver. För övrigt så kan jag läska hugade fiskare med att läsa de senaste inlägget på kikmete.se Glöm  för all del inte att titta på filmsnuttarna!

Lite nu och då under 60-talets senare del dök han upp – gårdfarihandlaren, akrobaten och originalet Hjalmar Hjukström.

Vilken dag! Nu är vi installerade på Aktrisen. Där är det fint modernt och fräscht, även om det nog blir i häftigaste laget med 6 surrkusar i ett litet gemensamt rum. Det blir till att träna ordentligt på att stänga munnen. Ju äldre jag blir desto svårare blir det att koncentrera sig när det pratas runt omkring så detta blir en riktig utmaning! A påminde om byggnadens historia där hon hade gjort praktik som ung när byggnaderna inrymde Umedalens mentalsjukhus. Så mycket smärta, ångest, panik och förnedring som ska ha ägt rum där. Man har ju hört historier om människor som kanske endast var "nalta eljest", obstinata, hörselskadade  eller aningen promiskuösa, som blev inspärrade och stämplade för livet, och sedan plötsligt utkastade för att klara sig själva i ett brusande samhälle utan tillräckliga stödfunktioner. Jag vill tänka en fridens tanke för alla dem, och hoppas att friden även kommer att följa oss i vårt arbete.

Ett härligt och avslappnat slut på helgen med en söndagsfilm gott sällskap och en kaffetår. Imorgon flyttar vi i teamet till Aktrisen och tar farväl av Ersboda. Nu blir det närmare till jobbet och mindre bilkörning.

Jag är nästan stensäker på att den här bilden visar hur lille O tränar sig att kasta slängpussar till Mormor!

Min morfars gamla fiskarramsa kom väl till pass idag. R hade begett sig norrut, närmare bestämt till Åkullsjön för att bevista ett skoterspektakel och för att sälja skoterdubb. Själv begav jag mig ut i solen med siktet inställt på fiske. Först gick jag igenom min gamla blänkeslåda och blev minst sagt nostalgisk. Ett nöje som jag gärna skulle ha delat med någon initierad, men som jag fick roa mig med i min ensamhet.

Gamla glömda godingar som Virus i silver, Rödingskräcken, Joesjö, Kaitum och Forsbergs special fanns i lådorna tillsammans med mycket annat smått och gott och jag myste och sorterade så fint medan jag botaniserade bland balanspirkar, lyskrokar och fantasifulla blänken. Jag måste putsa upp mina värstingar inför gubbresan. I år måste jag helt enkelt bräcka dem - gubbarna....så enkelt är det!

Det bar av ned på isen med isborren i högsta hugg. Antingen var skären slöa eller så var jag skamligt svag. Mina muskler är inte vad de borde och jag hoppas att "dolda kameran" var stationerad på annat håll under tiden jag borrade. Till sist kom jag igenom och frestade med räkor.

Solen sken på det gnistrande snölandskapet och det var så vackert ute. Jag blundade, njöt och försökte tanka upp min svältfödda tallkottkörtel med solljus.Efter att ha provat i några gammhål fick jag så tillräckligt med fisk för att vi skulle kunna njuta av pinfärsk stekt aborre i räksås  till middag. Gott gottigottgott!

Lite svårsmälta ser leksakerna ut men Oliver gör sitt bästa och försöker smaka på allt. Oj vad mormor längtar!

Nejdå....det handlar inte om politik idag heller! Det handlar om att försöka vara kreativ med andra råvaror i matlagning än de man är inkörd på sedan barnsben. Eftersom vi äter LCHF-kost just nu så använder vi  feta råvaror som t ex vispgrädde och 34% creme fraische. R är -4kg och jag -3kg  sedan vi började för ca 1 månad sedan. Aldrig har vi varit så mätta, så balanserade i humöret  eller ätit så lyxigt gott. Jag börjar tro på att den "gamla" något smalare Gunnel så småningom ska visa sig igen. Ja - om man ser till utsidan alltså. Insidan tänker jag inte banta bort, den ska jag istället göda och vårda ömt.

Jag fick ett par kommentarer kring avocadosallad och ska försöka återge på ett ungefär hur jag gjorde. Någonstans på nätet hittade jag förslag och gjorde därefter som Cajsa Warg - "man tager vad man hafver"

3-4 mogna avocados delas på mitten, kärnas ur och skärs i små rutor direkt i skalet, gröp därefter ur med en matsked ned i en bunke där du tillsätter  1/2 -1 dl majonnäs och1/2-1 dl creme fraishe efter tycke och smak. Jag tillsatte därefter frysta kryddor - gräslök och persilja. Salta och peppra och  låt mogna en stund i kylen. Denna sats räcker till 3-4 p om du även har något annat tillbehör till köttet eller fisken. Om du tillsätter ett par droppar citron så mörknar den inte så snabbt.

Jag skulle kunna tänka mig att det skulle vara kanongott att tärna ned lite äpple, lite selleri  eller kanske ett gäng kapris för att få lite knaper i allt det mjuka. Prova gärna andra favoritkryddningar, avocadon är ju så neutral i sin smak att bara din fantasi sätter gränser

Lätt gäspande  har vi avverkat schlagertävlingen och stundom stoppat huvudet i kudden som sig bör. Uppenbarligen är budgeten snäv eftersom tyget inte räckte till mer än kalasbyxor åt ett antal damer. De kunde ju istället ha skippat en av programledarna så hade det funnits slantar till en stuvbit, en kjol eller kanske till ett skrovmål åt Perelli. Det hade dock varit större underhållningsvärde att se Christer Björkman eller varför inte Dolph Lundgren i kalasbyxor. Man kunde oxå ha trätt ett par av dessa som ljuddämpare över den kvinnliga programledaren för att dämpa hennes något gälla stämma. Rätt låtar gick vidare!

En saftig köttbit med avocadosallad - typ potatissallad, fast med avocado majonnäs och creme fraische med persilja och gräslök. Som tillbehör  en fetaostcreme med svarta oliver och en fräsch sallad. Det går ingen större nöd på oss!

Igår kajkade diskmaskinen ihop och började skicka ut mystiska maydaymeddelanden. Den har inte fungerat tillfredsställande på länge och har på tok för många knappar, reglage och elektroniska alternativ. Allt utom AV och PÅ-knappar är överkurs. Få se om hustomten kan bringa någon reda i vad det är för fel. Tills dess får vi helt enkelt ta fram Yes-flaskan och handdiska. Det är något visst med känslan av det varma vattnet, löddret och tillfredsställelsen av det gnistrande rena. Ett utmärkt tillfälle att bearbeta ett och annat.

Nattugglor som vi är har vi just sett klart filmen "Tillsammans", en ganska mysig och kul historia som väcken en massa 70-talsminnen. Glasögonbågarna gick inte av för hackor! Nu blir det gonatt för idag!

Tur att vi ungdomar har framtiden framför oss;)) Att hitta ett drömställe som passar oss båda blir kanske inte lätt och tar nog sin rundliga tid. Sicken tur att vi inte sitter i sjön! Vi har ju nämligen ganska olika perspektiv och innehåll i själva "drömmen". Ladugårdar skogsskiften, fordonshallar och ödemark å ena sidan. Litet och lättskött direkt vid vatten å andra sidan. Känner du till något dito som passar in på båda drömmarna och dessutom är till salu så vet du vart du ska vända dig.

Drömma går ju... Just idag fann jag ett tänkbart smultronställe där alla bitar skulle kunna falla på plats. R läser och begrundar - än så länge under tystnad. Det är oliiiiidligt spännande att få höra hans åsikt!

Eau de Bacon -min nya parfym som inte känns så fräsch direkt.... Vår köksfläkt är inte riktigt kurant och delar generöst med sig av ångorna. Som ni vet handlar det mycket om ägg bacon och andra omelettvariánter här nuförtiden. Hela tiden har jag en vag känsla av att det sitter i kläderna och håret - även om man kommer direkt från duschen.

Jag tror att R i högre uttrsträckning ska få bli morgonkock. Han har ju ett något mindre svårskött hårsvall att sköta:)

För exakt 1 år sedan idag, så skrev jag detta blogginlägg om "effekt". Det får gå i repris idag.

Ju mer jag lär mig om demensvård, desto mer förstår jag hur lite jag vet. En sak står dock allt tydligare fram för mig som vårdare - jag måste förstå och ta ansvar för den effekt jag har på personer i  min omgivning.

Tro inte för en sekund att du kan gå till jobbet utan att smitta din omgivning med din känsla. En demenssjuk person är dessutom mycket mer mottaglig för känslouttryck än vad vi friska är.

Tänk dig själv att du kommer in i ett rum, en buss, en butik eller i ett sällskap. Inom loppet av någon sekund har du "scannat" och känt av vad de olika människorna utstrålar. Du kan nästan genast avgöra hur det känns i rummet: Välkomnande, fientligt, stressigt, lättsamt eller tungt?

Någon lyser rött - stopp. Det står skrivet: Nej! Vill inte! Stängt! Någon lyser grönt - signalerar Hej! Javisst! eller Öppet. Någon är svagt lysande - Trött, ointresserad, utmattad, svag eller sjuk.

Man ser olika stämningsnyanser av undflyende nedslagna blickar, ignorerande, uttråkande, skeptiska, hånfulla, varma, häpna, tillåtande, glittrande glada, med eller utan glimt. Blixtsnabbt registrerar vi hur vårt inträde i rummet tas emot.

Tänk dig att som demenssjuk komma in i ett dagrum, där andra demenssjuka med olika känslouttryck såsom ångest, förvirring, och ibland aggressivitet, vilset strosar omkring, och kanske dessutom en stressad och ibland högröstad personal som även bär med sig sina privata känslostämningar för dagen.

Det krävs inget geni för att förstå att detta smittar snabbare än blixten. Stafettpinnen är ögonblickligen överlämnad - ångest ger oro som ger ångest, som ger förvirring som ger aggressivitet....etc. Som ett brev på posten händer något..

Någon sneglar lite menande och himlar med ögonen bakom din rygg, tystnar när du kommer in i ett rum, eller tillrättavisar dig. Direkt sätter sig känslan hos dig - av obehag. Du krymper, känner obehag eller blir ledsen. I ett stressigt rum stiger pulsen och man vill iväg eller därifrån. En trist kommentar kan man vara ledsen för i en hel dag.

Från det att du hänger av dej jackan i kapprummet på jobbet, måste du vara medveten om vad du kan förmedla för stämning idag på jobbet. Ta ett djupt andetag mellan olika möten och rum och fundera ständigt på vad "Svea eller Bertil" behöver för slags bemötande just idag, för att kunna komma till sin rätt.

Behöver han en lättsam och sprallig, eller lugn och metodisk typ av vårdare? Moderlig och tröstande, eller konsekvent och tydlig?

Var en kameleont. Den känsla du för tillfället utstrålar, sätter sig som en smäck hos den du ska hjälpa. Man kan inte gå in och vara sig själv rakt av, det funkar inte här, utan man måste ständigt anpassa mig på nytt inför varje ny person man vårdar.

Hokus pokus? Icke sa Nicke! Detta är fakta. Varför skulle demenssjuka vara sämre än oss andra på att uppfatta stämningar? Tvärtom är de ofta som känslomagneter.

Vill du göra ett proffsigt jobb och skapa lugn och harmoni där du går fram? Betänk då ständigt ditt ansiktsuttryck, ditt tonfall och ditt kroppsspråk. Vad vill du förmedla? Kraften är din. Använd dig av dig själv som ett fantastiskt verktyg.

Ditt väderkorn och din lyhörda anpassningsförmåga kan alltid utvecklas. Ja, bara om du själv vill förstås. Vill du inte, så var så säker på att det syns, hörs och känns, och får trista konsekvenser för de människor du är där för, för medarbetare, för stämningen i gruppen och för framtiden.

Ta dig då en funderare på om du är rätt man/kvinna för jobbet. Den lilla utsatta människan som du vårdar förtjänar medveten medmänsklig och motiverad personal. Hon vill ha den omtanke, öppenhet och det medskapande som vi pratar om.

Varje personal, under varje arbetspass, påverkar i varje sekund sin omgivning, och bidrar till att skapa ett lugn eller en oro. Dessutom så sitter känslan man skapat i...länge. Ett enda förfluget glatt "hejdå vi ses på måndag" personal emellan, kan vara tillräckligt för att några  plötsligt börjar packa, ska ta bussen hem eller söka efter mamma.

Jag säjer inte att man kan komma tillrätta med all oro, all vandring, plockighet eller aggressivitet, men man kan komma mycket långt. Det är min fasta övertygelse. Jobba med att skräddarsy ditt eget förhållningssätt, bli medveten och ödmjuk. Se över dygnets alla timmar. Säj inte att du redan gör allt, eller kan allt och att inget hjälper. Man kan, och måste alltid prova nya vägar - igen och igen. Vi får inte ge upp.

Se individen och fundera: Hur kan vi tillsammans påverka situationen för den här personen? Du har stor betydelse! Sätt dig ned med din arbetsgrupp och reflektera. Hur gör vi hos oss? Tänk så mycket Sobril och Heminevrin vi skulle kunna skrota, och vilken vinst det skulle bli för såväl livskvalitet, samhällsekonomi som arbetstillfredsställelse.

Snö, kyla och trötthet  påverkar mina dagar negativt just nu. En förkylning lurar med näsdropp krax och frusenhet. Hoppas att den försvinner innan den bryter ut på allvar. Plockar bort några av de extrakrav som jag har en tendens att hänga över mina axlar och sveper istället in mig i en filt. Ikväll behöver jag många kramar.

Vad fattas på bilden?

Svaret är naturligtvis - en fiskare! Få se om det blir Blixt-pimpel till helgen. Nya skär till handjagaren behövs om jag ska ta mig genom isen.

Somliga dagar känns de nära och kära extra långt borta, när det finns både en och två anledningar till att man skulle vilja krama om, pyssla om och klia på ryggen. Som plåster på såren fick jag prata lite med Oliver i telefon, han skrattade högt åt mormors försök att småprata. Han kan redan vända sig från rygg till mage den lilla rackarungen. Tänk - det är ungefär vad mormor kan också!

Damp ned i fåtöljen i väntan på att köttfärsen ska tinar, och hamnar framför ett underbart bakprogram "Bullar av stål". Få aktiviteter sprider så mycket trevnad av olika slag som just bakning. Att se degen jäsa och ta form och förvandlas till spänstiga bröd är nästan magiskt. Ändå blir jag inte sugen, fast det är  hög tid för middag. Sötsuget är borta och nu ska jag göra en god köttfärsrätt tills R kommer hem.

Åter igen dax att bege sig ut i snålblåsten. Kör försiktigt  och ha en fin dag!

Fick ikväll tips om denna Umeåmammas blogg och läser med sorgset hjärta om hennes 11-årige sons kamp mot cancern.

http://annasanatomi.blogspot.com/

http://lifeofgurrag.blogspot.com/

http://www.barncancerfonden.se/4711

Antijantelagen  eller Jäntelagen - formulerad av Gudrun Hjelte som en motreaktion på Aksel Sandemoses Jantelag

De tio budorden lyder:

Du ska tro att du är enastående.
Du är värd långt mer än du tror.
Du kan lära dig allt.
Du är bättre än många andra.
Du vet mycket mer än många andra.
Du har mycket att vara stolt över.
Du duger till allt.
Du skall le och skratta.
Du har någon som bryr sig om dig.
Du har kunskaper att lära ut.

 Visst är det bedrövligt hur lätt vi faller i Jante-jargongen och sätter oss över vad andra människor tänker, tycker och gör för livsval. Kan vi inte bara acceptera varandra och bläddra fram eller gå vidare i stället för att ondgöra oss, reta upp oss eller prata skit om varandra. Speciellt vi kvinnor har en förmåga att inte tåla varandra - speciellt när det går bra.

Ännu en i raden av måndagsmorgar - och mitt huvud känns så tungt. Hur kommer det sig att när klockan ringer en måndag morgon så känns sängen alltid som skönast och huvudet som tyngst? Nåväl nu är man uppe och börjar komma igång.

Jag tycker att min silhuett nu är något smalare men aktar mig för vår ambivalenta våg som  ständigt varierar något kilo hit eller dit. Jag håller mig till måttbandet och räkna centimetrarna runt ekvatorn som sakta men säkert minskar både på mig och R fast den rackarn försökte sig på en rövare igår och hitade ett "ställe" som visade sig vara  i  smalaste laget. Det är bästa att mäta samma ställe varje gång - annars kan det bli "storfel"

Nu raka vägen ut i arbetsveckan och jag börjar med mentorträff med världens bästa Anki. Det kallar jag en bra start på veckan! Ha det gott alla läsare!