Känner mig rätt ihålig och tom, ungefär som ett urätet påskägg. Det är mycket som händer runt omkring just nu och lite svårt att hålla fokus på helgens kommande trevligheter. Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig och man tappar fart. Men så länge vi får vara friska och krya så är resten världsliga saker. Glad påsk gott folk!

Dymmelonsdagen var i gamla tider en dag då man bytte ut metallkläpparma i kyrkklockorna mot trästavar. Man skulle spela dämpad musik. Helt oplanerat verkar jag tajma in detta även här och nu - här anar jag ikväll en möjlig vaxpropp som lägger på  tv-musiken en något  diffus sordin....

Mötte en gammal vän som har det tufft idag. Med ens blev jag förflyttad ett antal år bakåt i tiden och minns känslan av hur det var när livet gungade som mest. Varma tankar, en kram och ett par öron kan man erbjuda, men tyvärr inte mera. Människan är en ö och vi ska alla passera våra infernon ensamma och ta oss igenom till öppningen på andra sidan.

Här fnissar vi och förfasar oss om vartannat över Hollywoodfruarnas oblyga och emellanåt korkade och rent av skamlösa beteende. Känner mig trots allt ganska fin, äkta och förnöjder även om både vågen och åldern visar rätt höga siffror. Vad är väl ett hekto syntetiskt Restylane mot en näve äkta prima kroppseget rynkuppfyllande fett?? Ett riktigt fruntimmer är som "grannest" när hon är "fulle skinne". Än en gång hade min gamle far rätt.

SItter här och myser med min kära systeryster. De tillfällen som vi träffs är lätt räknade och därför är det extra mysigt att träffas, surra och avhandla livet och tillvaron. Efter en laxpytt och pastamiddag som vilar i magen har vi intagit fåtöljer och soffor. Just nu går hon igenom min sega omoderna dator och rensar bort allt onödigt. Tur att man har en hacker i släkten!

Om ni tycker att jag varit småhemlig och kryptisk de senaste veckorna - så är det bara förnamnet. Eventuella men realistiska planer smids. En liten puzzelbit i det stora hemlighetsmakeriet kan vara en eventuell voffsing. Varför inte denna blonda aningen bångstyriga men kärleksfulla vovve med vita ögonfransar och ett hjärta av guld. Om ni har tålamod att följa min blogg de närmaste veckorna så kommer troligen fler ledtrådar

Här kommer receptet på Oopsies som några frågat efter:

Receptet blir endast 2 tekakor.

1 ägg

1 krm salt

2 msk grädde

2 1/2 msk keso

1 1/2 msk fiberhusk (malda skal av psylliumfrön, finns bland glutenfria produkter)

1/2 tsk bakpulver

1 msk solrosfrön

2 msk linfrö

2 msk kokos

Valfritt brödkrydda eller kanel

Blanda torra ingredienser, tillsättsedan resten

Låt svälla några minuter, Platta sedan ut två rundlar ca 1/2 cm tjocka med hjälp av 2 matskedar på bakplåtspapper

Grädda 10-15 min i 200 grader mitt i ugnen.

Ett inplanerat fiskereportage  blev inställt på grund av snövädret som ger dåliga förutsättningar för bra foto.  Har istället roat mig med snöskottning - det exotiska nöje som vi  norrlänningar så ofta har möjlighet att utöva. R är ute och gullar med gammtraktorn och själv ska jag roa mig mig med påskföreberedelser inför fjällresan. Ett försenat födelsedagsbesök till kära storasyster i Sävar ska oxå hinnas med  idag.  I morgon kommer även kära syster S på ett av sina sällsynta besök frän Gävle. Ser verklgen fram emot att få "söra" och uppdatera oss om livet  och tillvaron.

Inser att det är dags för den alltid lite kluriga tidsomställningen. Denna gång blir man snuvad på en  timme. M a o inte så smart att sitta uppe och häcka halvsovandes framför en dålig film. Dax att knoppa och drömma söta drömmar. Gonatt gott folk!

En intensiv matlagningsdag går mot sitt slut och äntligen är sista plåten med tacopiroger färdiggräddad. Nu blir det kvalificerat latmaskning resten av kvällen. Körslaget förstås och något gott att äta och dricka!

Försöker att vitsa till påskmenyn så gott det går och ämnar servera gult påskris (saffransris) till kycklingen. Provsmakade kycklingen nyss och gav mig själv godkänt. Jättelasagnen blev perfekt och jag inser att det blir  kolhydrater i påskägget i år. Nu stundar en ost/skink och kantarellpaj. Det kommer inte att gå någon större nöd på oss i påsk känner jag!

Med risk att bli lynchad - Damma av de gamla hockeyspelen!  Ett miljövänligt och ganska bra alternativ till livehockey. Lika bra om inte bättre spänning, varmt och skönt, inga skador eller svindyra omkostnader. Alla som vill kan vara med, ha det mysigt och umgås kring spelbordet.

Vi har haft en riktigt lat mysmorgon och nu stundar en sen frukost med ägg, oopsies och kaffe. Oopsies är ett slags bröd på ägg, keso, fiberhusk  och diverse nyttiga frön. Känns som ett riktigt bröd men med få kolisar i. Vi fortsätter ihärdigt med vår lchf-diet frånsett enstaka fusktillfällen - allt för att komma i någorlunda form inför medelshavsseglingen i maj. Påsken blir dock en utmaning. Utematen har en tendens att vara mjölbaserad - palt, pannkaka, mackor eller pytt i panna är ju typisk och praktisk utomhusmat.

Otroligt att vi hållt oss vakna hela filmen. Riktigt spännande story med bra skådisar, men en del scener är i starkaste laget.

Tankarna börjar snurra inför förberedelser för påskmat. Både inomhus och utomhus mat för många personer efterlyses recept på. Hoppas att solen behagar lysa på oss i drivan när det blir dax för utomhusaktiviteter i påsk.

Konsten att "kjaas" (uttalat med brett a) är en ädel konst att vårda och hylla. För undertecknad innebär den att i sann fredagsanda sjunka ned i fåtöljen på sin mellanbreda bak, mätt och glad med något gott att äta och dricka till hands. Brasan brinner i spisen, tv-tablån ser lovande ut och en bunt läsvärda tidskrifter väntar på bordet intill. En alldeles ny oanvänd helg ligger framför. Den bästa av kvällar är här!

SNÖ! För omväxlings skull....och ska man tro på meterologen med det småsadistiska ansiktuttrycket så väntar ännu en helg med snö och drivis. Det får lixom räcka nu. Man hade just börjat få lite vittring av våren. De säkraste vårtecknen började tina fram - hundbajs och smutsiga fönster. Men vi får "icket" låta oss nedslås av illvilliga väderpojkar/flickor  från SMHI. (Undrar om den förkortningen står för SadoMasochistiska Helg-Inspiratörer månne?) Vi får med tillförsikt kliva ut i snögloppet, vräka sursnön åt sidan och tjaska omkring ännu några dagar med sura strumpor inuti skorna. Egentligen borde man kanske slå ett slag för storstövel -dresscode på jobbet. Oj så torra och glada vi skulle vara, så avslappnat och med så stora halkfria kliv vi skulle ta oss fram i den hala och understundom svårforcerade framtiden.

Vart tog veckan vägen? Det är klart att tiden går ju rysligt snabbt i trevligt sällskap och när Oliver & co åkte i går morse så var redan halva veckan gången. När jag höll honom i famnen en sista gång innan flygavgång så fylldes jag av en sådan kärlek och värme att hjärtat nästan sprängdes. Tänk att en så liten människa kan väcka så starka och varma känslor genom sin blotta existens. Att få komma hem efter en tuff arbetsdag och vara fylld av värme och tacksamhet för underbara jobbarkompisar känns oxå fint. De är de bästa man kan önska sig!

Har avnjutit en sista mysig kväll med SoC innan de beger sig hemöver. I mormors börs ligger världens sötaste lilla passkort på en mycket fin liten pojke. Det blir något att ta fram och titta på under grå och trista dagar. En mycket mjuk och blöt liten puss sparas också i minnets skattkammare tills nästa gång jag får träffa O. Välkommen tillbaka!

Så mycket kunskap, rön och klokheter som vi fått ta del av denna dag.  Mitt huvud känns aningen överhettat då man inte är van att stilla sitta och bara få insupa information, men bra att få vidgade perspektiv  om hur mycket forskning och arbete som görs. Vi lever i ett fantastiskt land. Trots detta är vissa fakta smärtsamma att höra. En sak är säker - framtiden ser inte speciellt ljus ut med tanke på hur få det blir som ska ta hand om så många äldre i en inte allt för avlägsen framtid.

Den dag man själv har råd att pensionera sig - nån gång upp i 80-årsåldern -så har förhoppningsvis ens telningar en plan B för gamla morsan, men jag vågar inte ens tänka på hur nästa generation - hur våra barn och barnbarn ska få det i sin ålderdom. Baksidan av kunskapsmyntet har blivit att allt fler överlever kroppsliga sjukdomar och ålderskrämpor bara för att bli tillräckligt gamla för att hinna utveckla och leva igenom en demenssjukdom. Idag har vi ca 160 000 personer med demenssjukdom i landet. år 2040 kommer 400 000 - kanske så mycket som en halv miljon människor att leva så länge att man hinner utveckla demenssjukdom. De bekymmer dagens äldreomsorg tampas med verkar blygsamma vid det tankeperspektivet.

Mormors kille spökar och skräms så det står härliga till!

Buh!!!

Fortare än man hinner blinka svischar dagarna förbi. Så är det  - speciellt när man har trevligt. Imorgon är det jobbdags igen och den sista dagen jag har hemma mina älsklingar. På onsdag morgon bär det iväg igen hem till Gislaved och kvar finns bara minnen, bilder och känslan av en gosig babykropp i famnen. Tiden går så fort, och vips kan han krypa och gå och innan man vet ordet av så börjar han skolan!

Ny dag och nya möjligheter. Mormor och O leker och gör pruttljud i morgonsolen. Jag njuter av varje sekund i hans sällskap. Idag känns jobbet lååångt borta!

Avslutar dagen med lite soffmys. Vi har haft en härlig men intensiv dag som började med bull/semmelbak, morotskakebak och utflykt till draghundsfinalen i Vännäsby för att övergå i trevligt släktkalas och avslutningsvis med brakmiddag. Nu är allt bortstädat lillprinsen har fått kvällsgröt`n och vi avrundar med lite vuxenmys och tevetittande. Jag njuter av att tänka på att jag är ledig i morgon och får umgås med mina kära.

Mätt i magen, full av gröt och i glatt sällskap. Vi övriga smälter en god måltid och mår riktigt gott inför morgondagens draghundsfinal. R har en del gamla bekanta som ligger bra till i resultatlistan!

På bilden inviger "Morbert" O i snöskottningens grundprinciper och utlovar en traktorlektion. Nu är jag barnvakt och O sover i sin vagn. Han är troligen en aning utbränd efter mormors kärleksattacker. Vi har hunnit med en massa gos, pussar och lek samt filmat O:s första pianolektion när han med både fot och hand-metoden spelat kända och okända trudelutter.

Efter en mysig kväll och en skön natts sömn, vaknar vi nu till en strålande vacker dag här i Sörfors. Det är sällan vi tar oss tid att ligga kvar och småprata, fantisera och smida framtidsdrömmar nu för tiden, men idag blev det så. Mysigt! Morgonomeletten sitter nu på plats och nu väntar vi bara på att våra kära familjemedlemmar ska vakna. Få se vad vi hittar på idag. Först av allt ska jag och en viss liten person pussas och kramas - jag hör att han vaknar nu - och NEJ - det är inte R jag menar...utan en annan alldeles rund och fin liten bokstav...nämligen O. Ni kan förvänta er en och annan pussbild framöver!

Flygförsening på grund av Göteborgsdimma gör att väntan blivit en aning förlängd. Nu blir det snabb matlagning innan jag åker och hämtar mina älsklingar! Ha en mysig fredagskväll gott folk!!

Här pågår frenetisk städverksamhet medans R sorterar pappershögar. Det skulle kännas skönt om allt var klappat och klart i morgon eftermiddag så det gäller att ligga i så det blir klart ikväll. Fredagsmys med O - det är grejer det!

I morgon eftermiddag kommer mina kära SoC och lille O hem. Det känns liksom i luften att något är på gång. Jag skulle vilja laga något riktigt gott till fredagsmiddag och mys. Har du ett bra recept så är jag tacksam - jag är aningen trött på de rätter jag har som standard och skulle gärna vilja prova något nytt. Har du en begagnad resesäng och babysitter att sälja billigt så är jag spekulant. Antagligen kommer sådant att behövas nu och då under överskådlig framtid. Nu ut i arbetsdagen, som b la innehåller förberedelser, ett möte och mentoravslutning. Vilket givande år det har varit - och min mentor Anki kommer för alltid att finnas i en vrå av hjärtat  som en förebild med sin värme, humor skärpa och klokskap.

Ikväll fick jag testa om de gamla takterna satt i från den tiden då jag jobbade som postkassör. Robban skulle skicka ut närmare 70 kuvert till stugsamfällighetsföreningens medlemmar, inbetalningskort stoppas i kuvert och kallelser vikas. Sist av allt skulle frimärket på. Det kändes väldigt hemtamt och bekant att pyssla med brev igen men det som inte riktigt stämde var de självhäftande frimärkena. Annat var det på min postkassörstid, med fuktiga svampkoppar, hårda frimärksrullar och den där speciella finess som krävdes för att snabbt frankera en tjock brevbunt. Nu känns det dock mest som att jag strax kommer att somna på min post!

Hemma efter en lång spännande jobbdag. Har hållit i utbildning sedan kl 11.00 tillsammans med J och känner mig nöjd men ganska tömd och trött. Det som är skönt är att vi är så samkörda J och jag, att allt flyter på smidigt och flexibelt. Får man dessutom möta ett kanongäng pratglada människor så är det tummen upp för hela slanten. Det här är nästan det roligaste med det här jobbet.

I detta hushåll steks frukostomeletter på längden, tvären och alla sorters ledder nuförtiden. Det trixiga är att försöka uppnå variation. Vi är ganska bra på det nu. Idag är det baconomelett - och en sak är säker - att det mättar långt in på förmiddagen. Ny dag nya arbetsuppgifter väntar. Idag ska J och jag köra demensutbildning i ett gruppboende inom handikapp. Det ska blir kul och spännande att möta den här trevliga arbetsgruppen igen.

Mormors underbaraste lilla kille är krasslig och har feber. Hoppas att han hinner krya på sig innan norrlandsresan till helgen. Mormor längtar obeskrivligt!

Idag serveras grillade paprikakryddade crabsticks med stekt  halluomiost till middagsmat. Nu väntar jag bara på R så ska vi proväta denna något mystiska anrättning.

Vårt egenhändigt hopmixtrade musli med linfrö, kokos,solroskärnor och flagad mandel tar intressanta vägar ner, in, mellan, och upp i vinklar vrår, tandmellanrum och okända håligheteri tandgarnityret. Ingen tandborste i världen kan lyckas få bort dem alla.  M a o kommer tunggympa att stå på programmet denna soliga förmiddag. dessutom ska vi fotograferas idag. Då gäller det att hålla tungan rätt i mun!

Har bokat tid hos bildoktorn. Samtidigt ser jag tusenlapparna flyga iväg mot horisonten. Dem hade man kunnat göra något betydligt trevligare för, men vad gör man...Jag var inte särskilt lång innan, och nu är jag definitivt nere i skoskaften. Hoppas att R snart kommer hem och muntrar upp mig  med kramar och goda nyheter.

Än en gång har den talat - den metalliska mansrösten som då och då förgyller tillvaron i bilen med uttalanden som "låg bränslenivå", glömt säkerhetsbälte , eller upplyser om en trasig glödlampa någonstans. Ikväll - just som jag nöjt kunde konstatera att bilen skött sig bra fjällen t o r, så hov "han" upp sin stämma och rekommenderade ett besök hos "min" reunaltreparatör för att kolla upp min "fuel injektion". Den utgiften hade jag gärna varit utan...men det är väl bara att foga sig och lyda.

Nöjda, mätta och med solrosor på kinderna lämnar  vi vårt fjällparadis för denna gång. Idag lyste solen på oss där vi satt uppradade i renskinnssoffan vid sjön Njalvad. Ett par sanslöst aggressiva napp triggade igång mitt adrenalin och vittnade om grov fisk, men gäckade oss så vi fick återvända tomhänta hem för denna gång. Mariannes fina röding från igår vilar dock i färskt minne och får mig förstås att redan nu längta tills nästa fjällresa. Påsken  blir nästa tillfälle, då får vi se hur många vi blir. Nu bär det iväg hemöver via Arvidsjaur och ett besök hos Ove och Ingrid.

Idag blir det kamp om vem som ska få använda den populära "Storskräcken" - gårdagens lyckosamma fiskeblänke! Vi höres!

Tyvärr framgår inte av denna bild hur otroligt klart korallröd dagens storröding var. Det var den vackraste röda röding jag sett. I morgon blir det ett nytt försök att locka storfisken. Kanske det bli min tur då:)

Fina Freja tyckte att det var i kallaste laget idag på fisketuren och ville gärna kura ihop sig på renskinnet istället för att sitta i ovarnevattnet och vänta på oss fiskare. Hon och R satt och gonade i lä.

Dagens förstapris går till Marianne som fick en riktigt saftig Njalvad-röding på 1150g. Vi andra hejade påpassligt men knöt samtidigt frustrerat våra frusna fingrar inuti handskarna och frustade avundsjukt. Kolla vilken skönhet! Vid en närmare dissekering kunde vi konstatera att magen i princip var helt tom sånär på några små bruna smådjur. Är det dags för huggperiod månne?

Sakta vaknar stugan till liv, diverse sovljud  ebbar ut och  vovven Freja viftar glatt på svansen när människorna äntligen börjar röra på sig. Redan från sängen kan jag i ögonvrån se att det är en gnistrande vacker dag, med himmel blå, vita fjäll med solgnistrande sidor som vittnar om att solen snart kommer runt stugan och sockrar vyn med ännu mer skönhet. - 20 visar termometern och det kommer naturligtvis att bli mildare om några timmar. Vi ser fram emot en fin utedag, med sol, renskinn, fiske och gott sällskap. På menyn står typisk utemat - ett medvetet avsteg från vår meny - mackjärnsmackor med god fyllning och givetvis kaffe kokat över öppen eld.

Efter en trevlig kväll i goda vänners lag är det dags att knyta sig och knoppa några timmar innan det blir dags att stiga upp och bege sig ut på fisketur. Termometern visar - 20 och vi hoppas att det stannar där och inte blir ännu kallare. Imorgon blir en ny dag med nya möjligheter! Gonatt gott folk!

Kanske man skulle bjuda sina gäster på en läskande norrländsk paraplydrink?? Fick denna kuliga bild i mailboxen härom  dagen...

Vi kommer just från en givande dag med många konstruktiva möten i Arjeplog. Som kronan på verket var det marknad just i helgen och vi hann gå en sväng mellan de olika marknadsstånden. Mycket fint i skinn, ull och en del god mat och hantverk fanns att köpa, och jag blev helt kär i en fin pälsmössa som troligen skulle kunna få vilken militant vegan som helst att omedelbart vilja vandalisera en minkfarm, men här fanns även plastigt krimskrams och eldfängda glittriga jumprar som inte riktigt passade in denna nordliga miljö en kall och lite blåsig marsdag som denna. Hur som helst är det alltid mysigt med marknadsstämning och jag införskaffade ett par fina iläggsulor till "storstövlen" som förhoppningsvis  ska hålla mina små fossingar varma på fisketuren.

Nu blir det städning och förberedelser innan våra gäster kommer, och därefter god mat dryck och samvaro i en stämning där våra alltmer realistiska drömmar kolsyrefyllda och hoppfulla kan stiga mot horisonten. Trevliga helghälsningar från ett snövitt och vackert Gauto där solen målar dagens sista gyllene och rosa penseldrag längs fjällsidorna.

Efter en lång färd är vi så äntligen framme och har installerat oss i stugan. Här har det kommit kopiöst med snö de senaste dagarna men nu är det klart ca  -10 och på himlapällen gnistrar tusen och en stjärna. Eld i kaminen, tofflor och en filt hjälper en frusen stadsbo att komma i stämning.

Takdropp plusgrader och en sådan där len sval känsla av vårgryning. Härligt att det äntligen vänder. kanske fel dag för den något oortodoxa accessoar jag trippar omkring med på väg till jobbet - en isborr som min kollega ska låna:)

Funderar på refrängen redan nu vilket är extremt ovanligt, och okristligt tidigt för att vara i detta hus. Jag måste nämligen upp och iväg jättetidigt och plocka upp sonen så han kommer sig från fjällan till snöskottarjobbet som börjar 07.00. Nu är det mesta packat och resten är listat så inget glöms. Nu återstår bara en supersnabb packning av kläder. Det utlovas inte något speciellt raffigt, glittrigt eller pippinätt tema på utstyrslarna för helgen. Nu är det helly-hansen, långkalsonger, fleece, jägarstrumpor och storstövlar som gäller. I ett nafs förändras röstläget, dialekten, och framtoningen och jag framstår som en väderbiten fjällbo med mycket glykol i blodomloppet. Egentligen är det den G som jag trivs allra bäst mest. Lockarna klackeskorna och mascaran lämnas hemma och jag går med stora stövelkliv ut i naturen.

I morgon efter jobbet så bär det iväg. Här ska packas och stuvas. R som är i glappet mellan två bilar får vackert stå ut med att åka i min bil. Den är inte världens vackraste - men den går! Idag köpte jag en bukett påskliljor. Tänk vad de symboliserar vår, framtidstro och glädje!

Räknar timmarna tills det blir fjällhelg igen. Det känns som om det börjar vara dags med ett riktigt bra vårskrik ut över fjälltopparna!

På Tv4 plus går just nu en fullständigt skrämmande dokumentär om Bulgariens övergivna barn. Vanvård, under koncentrationslägerlinande former på ett barnhem för 75 barn och ungdomar. Detta försiggår i ett EU-land. Vad ska man säja....Hjärtat gråter.

Förberedelser pågår för fullt inför helgens fjällresa. Maten ska vara lagad klar och helst supergod för att sedan avnjutas på plats utan en massa matos och arbete. På helgens agenda står lite lugn ro, småpyssel samt trevligt besök av vänner E o M. Förhoppningsvis får vi sol och kanske någon liten utflykt i grannskapet beroende på skoterföre och ovarnevatten. Yr.no lovar fint väder.

Samtliga plattor plus ugen går på högvarv för att anrätta kycklingfileer, skinkstek och köttfärs på två sätt. Det som slår mig där jag står och steker skär och fyller är - att det tar inte mycket längre tid att laga flera rätter än en enda. Jag är dock lite trött på mina gamla vanliga kryddburkar och tar tacksamt emot tips på nya fräscha smaker:)

Jag kan förresten rekommendera en otroligt god salladsolja ur Zetas sortiment, med linfröoch rapsolja smaksatt med citron. Den ska få pryda en av helgens sallader ovanpå sallatsblad, avocado, tomat, päron, ljummen rödbeta och fetaost....NU blev jag hungrig!!

Nu håll ja på va som gammfolke! Jag som alltid somnat innan huvudet landat på kudden och som sovit tills klockan ringt om än med en viss morgonpigghet - speciellt helger och lediga dagar - har nu fått svårt att somna på kvällen fastän tröttheten ligger som en tung gammal hästfilt över mig. Jag riktar en huvudmisstanke mot en tänkbar bov - min nya nässpray som ska hålla farleden öppen och gomseglet hissat. Idag ska jag lusläsa FASS för att se om jag har rätt eller om det bara är en släng av "vårpigghet" med dålig tajming som håller mina korpgluggar öppnna om nätterna. Hur som helst så är det underbart att det faktiskt är ljust när man vaknar och att solen visar sitt väna anlete. Det gör gott för kropp och för själ!

Lång dag till ända. Introduktion gällande bemötande förhållningssätt och värdegrund för  ungdomar som fått jobb i Socialtjänsten tack vare Balticgruppens pengar. J och jag hade 2h av programmet och kunde glada åka hem efter avslutat värv. Allt gick bra och tänk SÅ mycket goda intentioner och kloka tankar dessa unga fina människor bidrog med. Grattis till de verksamheter som får ta del av denna satsning.

Avslutade kvällen med trevligt födelsedagsfirande hos R:s son och är nu hemma sent omsider. Hem ljuva hem!

Så går även den här helgen in på sista skälvande minuterna. I vanlig ordning är det frestande att stanna uppe i längsta laget fastän morgondagen kommer att kräva en alert och piggelin Gunnel. Nu stänger vi butiken och önskar er alla en god natt!

Bäst att påbörja en rejäl upprensningsaktion, skilja agnarna från vetet och ta sig en funderare på vilka pinaler som skulle platsa i ett eventuellt nytt  och "mindre" liv. Hitta essensen av allt det jordiska rat som hopar sig runt omkring, hotar tankens kraft, kväver initiativ, suger energi och mest bara står och samlar damm. Vad är egentligen värdefullt i livet, vad kan man leva utan och  vad ska finnas kvar till eftervärlden?

Livstävlingen och pryljakten kan jag vara utan. Den tiden är förbi. Fördenskull behöver inte det fina, vackra och viktiga uteslutas. Litet men fint och genomtänkt - får istället bli min materiella paroll. Naturen får bli mitt storslagna vardagsrum, vattnet min gyllene spegel och himlen mitt gnistrande tak. Själen blir mitt fönster ut, och min tid vill jag ägna åt det som är meningsfullt, varaktigt och tillför kraft. Kraft som jag behöver för att vara en bra människa, dotter, mamma, mormor och livskamrat. Nu är det tid att leva.

Aurora borealis...Vet ni vad det betyder? Norrsken....Latinet kan vara oerhört vackert. Andra fina latinska benämningar är Salvenius alpinus - Röding, eller Salmo trutta - Öring. Canis lupus - Varg eller Lodjuret - Lynx lynx. Som ni förstår längtar jag - som alltid - till fjälls. Nu är det snart dags igen.

I kväll har R lagt ut ett och annat på Blocket till försäljning. Den här bilden fångade mig. Trots det något oromantiska motivet tycker jag faktiskt att den var estetiskt tilltalande. Eller hur?

Schlagertävligen efterlämnade ett entydigt "jaha" och i vanlig ordning konstaterar jag att min smak är konstig. Hade gärna sett Kalle och Alcazar gå vidare, men men. Nu är det filmatiseringen om World trade center, och efter att vi varit på platsen efteråt och sett utställningen om katastrofen som fortfarande visas i den intilliggande kyrkan så är man än mer tagen av katastrofens styrka och omfattning. Filmtajm i hemmets trygga famn med älsklingen är inte dumt!

Aldrig är väl färgerna så intensiva, nyanserna så vackra, känslan av att vilja "hålla kvar" så intensiv som just då, i brytningstiden, i ögonblicket när skuggorna  blir allt längre och fågelsången klingar så vemodigt vackert. Detta magiska ögonblick i gränslandet mellan solnedgång och skymning.

Även om jag skulle vara blind så tror jag att jag skulle kunna förnimma just den här speciella stunden med mina andra sinnen. Det är något som händer i dessa brytningens sekunder när hela tillvaron liksom håller andan. Detta som händer varje dag, i varje tid, och oberoende av  årstid, som har skett sedan skapelsens första gryningsmorgon - att natt blir till dag och dag övergår i kvällning och mörker.

Vid dagens slut - en tid för vila och ro, för eftertanke och bokslut av den gångna dagen. Kanske en tid för gemenskap och romantik men kanske också en tid där ensamhet och ofrånkomlig konfrontation med underliggande känslor råder, där de allra mörkaste skuggorna kommer fram ur det fördolda och tenderar att skymma din morgondag. Kvällen, en tid för revision, för sammanfattning utvärdering och avslut. Natten ligger löftesrik och sammetsmjuk, eller ångestfylld och bottenlös framför. Alltför nära eller alltför långt ifrån väntar det obarmhärtigt gnistrande gryningsljuset.

Bortom skymningen blir det dags att plocka fram skrinet med drömmar. Omedvetna eller medvetna drömmar, sagoslott, skimrande visioner, eller vackra drömmar som stiger som såpbubblor, lätta och skimrande mot en ny horisont. Planer och avsikter smids för att kanske nedtecknas på den kommande dagens rena och oskrivna blad. Var dag har sina nya oändliga möjligheter.

 Det går mot kväll, mot skymning. Symboliken står även klar kring livets sista tid och  kontemplation inför det ofrånkomliga slutet, avskedet eller döden - den allra sista  resan, allas vårt nästa resmål till ett främmande och okänt land. Ibland får vi människor tid att avsluta, utvärdera, ta farväl och arrangera vårt avsked, men ibland står vi ensamma förvirrade och förtvivlade kvar på perrongen - lämnade. Inför detta är vi alla lika, fattig eller rik, hög eller låg.

Ta vara på varje afton och varje solnedgång. Stanna upp, lyssna och hör hur fågelsången klingar bort. Kryp närmare varandra, var tacksam för dagen som du fått och vänta inte med att säga viktiga och fina saker till människor du älskar.

Ensam hemma. Strax ska jag ta en skön promenad i solskenet, fundera på livet, på nästa vägskäl och njuta av nuet. Människan är en ö - ensam om beslut och sin egen lyckas smed, men visst vill man ha någon att dela livet med.

Gårdagen bjöd på många trevligheter - inte minst ett strålande väder som gjöt balsam över fnasiga väderbitna hjärtan. Kanske det äntligen är slut på "kråkhackens" dagar och vi går mot varmare tider. Direkt efter jobbet igår var vi bjudna på middag hos ett par av R:s jobbrelaterade vänner där vi fick god mat trevligt umgänge och sjunga upp oss lite innan det bar iväg till genrepet av den fina musikalen West side story. Och NEJ... R kommer inte att delta i denna uppsättning heller, även han nyss tycktes smågnola på "I`m so pretty" och tog några vigulanta storstövelprydda skutt ut och bort mot bilen.  Dagens tilltänkta pimpeltävling gick i stöpet då en sovmorgon och en frånvarande isborr satte P för D.

Nu händer det saker. R fick rent av göra nya hål i bältet idag. Eftersom jag själv har en förkärlek för eftergivliga material har jag inte fått nöjet att göra en sådan drastisk åtgärd för egen räkning. Kul dock att trägen vinner. Han är strax på - 6kg och själv går jag mot -5 kg. Det blir ett par ganska tunga kassar med mjölklitrar om man tänker efter! Dessutom mår vi bra, äter gott och känner oss både rörligare och lite piggare i kroppen. Ha en bra dag gott folk!

Fick idag en inbjudan till en klassträff med högstadiegänget från Malå centralskola. Tänk att det är 35 år sedan det begav sig. Då tjavade vi omkring i korridorerna iförda våra bruna gabardinbyxor sydda på slöjden eller något nytt läckert från Nystedts kläder, skoterskor och Stenmarkmössa med renar på, och tyckte att världens epicentrum låg någonstans mellan Torggrillen, Dungers och Druvan. När man inte fiskade på Vindelälven förstås...Det var tider det.....

Hemma igen efter en lång och innehållsrik arbetsdag följt av ett intressant möte. Stadskärnan i mörka vinterkvällen kändes ödslig och en smula kuslig där jag hastade fram i snålblåsten. Någon frustrerad person hade roat sig med att sparka omkull samtliga soptunnor i centrala stan. Turligt nog hade  denne "någon" lämnat platsen och jag hade verkligen ingen närmare lust att möta en person som är så frustrerad. Hur känner man det egentligen inuti sig själv när man gör en sådan sak?

R tittar just nu på världens troligen sämsta tv-program ever. Det handlar om dåliga bilförare och är så dåligt att dammråttorna rodnar. Tur att han just byter kanal, annars hade det nog riskerats att vältas en eller annan soptunna. Sorry Adam Alsing, men det finns gränser för vad en människa kan utstå.

Ja ni vet det där begreppet som betyder att man verkligen är intresserad av ett speciellt ämne. R har ju ett innerligt, om än något obegripligt förhållande till gamla traktorer och dylika fordon. Ibland tror jag det var därför han valde just mig - ett litet kompakt kraftpaket som harvar omkring på livets stråt, lätt rostig men fullt funktionell, trofast och med ganska hög markfrigång. Exemplar från just slutet av 50-talet verkar ofta komma på fråga när han bänkar sig framför blockets rostiga utbud. Igår falerade snöskottartraktorn vilket innebär att vi är mer insnöade än vanligt. Ikväll blir det nya friska snöskottartag!!

Idag fick vi ett pyttelitet besök av vovven My. Här pratar vi om flugvikt. Min kollega A har köpt en liten chihuahuavalp. På darriga ben men med en ganska modig men mild framtoning gick lilla My från famn till famn och intog allas våra hjärtan. Tänk vad ett djur kan skapa en fin känsla. Våra hjärtan flödade över av kärlek och länge efter att hon hade åkt hem igen dröjde sig en varm tanke kvar i mitt mellangärde.

Mitt postala förflutna gör sig påmint mellan varven och jag sänder brevbärarna en medlidsam tanke. Vår postlåda sitter i rad  med ett par andra längs vägräcket. Plogbilen, snöfallen och blåsten har samverkat för att gömma lådorna under snö och drivis. Igår låg däri ett meddelande från brevbäraren med ett tydligt budskap: Skotta! Jag förstår att det i dessa dagar måste vara ganska odrägliga arbetsförhållanden vid postlådor både här och där. Nu har jagi alla fall skottat fritt kring vår och grannarnas lådor. Ska vi sätta en slant på att plogbilen är här inom nån timme och dränker lådorna i snö - igen?

Idag fick jag hem en trött takskottare. Sonen jobbar som takskottare och har klarat av sin första arbetsdag med tungt kroppsarbete. Just nu verkar det inte precis råda någon arbetsbrist på den fronten så förhoppningsvis får han några veckors jobb med detta. På köpet får han snygga muskler, en sund dygnsrytm och ett välbehövligt tillskott i kassan. Jag tror att han kommer att sova väldigt gott inatt. Att ha jobb - det är viktiga grejer!

Stretar över torget på lunchen och plötsligt kommer snöbyar från ingenstans. Bäst att fälla ut tånaglarna. Stadsbiblioteket känns som en ljummen fristad.

Desiderata av Max Ehrmann (1872—1945).

Vandra lugnt i brådskan och larmet — minns vilken frid det kan finnas i tystnaden. Lev i sämja med andra människor, så långt det är möjligt, utan att förneka dig själv. Hävda din sanning lugnt och högt; lyssna också till vad andra säger, även dårar och ignoranter har sin berättelse. Undvik bullersamma och stridslystna människor, för sådana är en plåga för sinnet. Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du. Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp. Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är. När lyckan skiftar är det ett beständigt värde. Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek. Men låt inte detta skymma den sanna dygden, många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod. Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset. Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka. Men plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda. Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv. Du är ett barn av världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här. Oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla ej att världsalltet är sådant som det borde vara. Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar. I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv. Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig. Var aktsam, försök vara lycklig.

Kloka ord som gällen än i denna dag eller hur?

Är man stolt eller är man?? Lyssnar på son och svärdotter med friends i Jösses Amalia. Lyssna och njut! http://www.myspace.com/jossesamalia

Recept på mänsklig kontakt - det önskar jag att jag hade makt och befogenhet att skriva ut. Visst finns det alltid stenar man kan vända på, trix, metoder och sätt att prova för att komma till rätta med demenssjuka medmänniskors vandring, ångest oro eller rop. Här har vi massor att lära och kan komma tillrätta med det allra mesta. Är beteendet en signal på smärta, sjukdom eller annat som går att komma tillrätta med så är det bara att observera för att lista ut vad det verkligen handlar om, och sedan göra en bra omvårdnadsåtgärd eller kanske ibland faktiskt medicinera.

När det handlar om ensamhet, längtan efter sällskap, småprat eller en hand att hålla i är det svårare. Idag finns alltför sällan den tiden i vården att "bara" sitta ned och ägna sig åt, hålla om eller småprata med. Man är ständigt på spång och får prioritera de som har de mest angelägna behoven. Man känner sig otillräcklig.

I en drömvärld där pengarna räckte - där skulle det finnas möjlighet att skriva ut ett recept på en extra personal emellanåt, en människa av kött och blod som kunde få  ge den sjuke det hon mest av allt längtar efter och behöver  - en medmänniska, med två varma händer och ett kärleksfullt hjärta.