På distans väljer vi tapeter - R i Sörfors och jag i Ulriksdal - en riktig utmaning borte störresort`n. Kl 23.00 en måndagskväll lyckas vi hålla en neutral och samarbetsbenägen ton på telefonsamtalet samt  komma överens om tapeter till två rum. Målaren är redan på plats och vi gör en uppfräschning innan vi säljer huset. Typiskt att vi inte kunnat komma till skott tidigare och faktiskt hunnit njuta av de nya tapeterna innan husförsäljning påbörjas.

Nu är jag så sakteliga på väg hem och imorgonbitti landar jag på jobbet igen. Pang på rödbetan. Rakt in i verkligheten. Min "tentamen" på demenssköterskenätverket gick bra och jag valde att berätta om hur vi  valt att jobba med riktlinjearbetet i Umeå. Jag inser att vi ligger långt fram/bra till och har hunnit med väldigt mycket redan. Lite märkligt känns det att det nog var min sista insats i det nationella demenssknätverket. Nu myser jag hos Daniel o Britta i Ulriksdal innan jag tar morgonflyget direkt in i arbetsdagen. Det är mycke nu!

Lille O är på väg i säng. Hans spänstiga  lilla pyjamaskropp krumbuktar sig i mammas famn. Jag ska nog också göra tidig kväll eftersom jag ska upp tidigt och bila till Sturup, ta flygbussen in till Lund och delta i del 2 av Demensriktlinjeutbildningen samt få uppdateringen av det utbildningsmaterial som ingick, så vi kan fortsätta riktlinjearbetet hemma i Umeå. Nu får jag se ett vårgrönt och vackert landskap passera utanför bilfönstret till min lilla röda hyrbil.

Mormorshjärtat gråter över att skiljas från goseprinsen, men jag får ju snart se honom igen. Tur är väl det! Det är också fint att få möta sina vuxna barn, se dem växa in i en ansvarstagande och kärleksfull föräldraroll, och jag tänker försiktigt - att jag kan ju inte ha gjort allt fel, som mamma.

Jag fick violer av Sandra:) Mammahjärtat är varmt och fullt av kärlek och tacksamhet!

Idag går givetvis tankarna till min kära lilla mamma Marianne i min barndomsby Vindelgransele.

Mamma är en ovanligt stark, vacker och klok liten 87-åring, med en okuvlig spirit och med alla sina sinnen i behåll även om orken kanske börjar tryta. Hennes liv har varit fyllt av möda, människor, matlagning och möten, av oändlig omsorg om andra.

Om jag blundar kan jag lätt se henne framför mig idag, i min barndoms kök, stående vid spisen och vispandes sin dagliga kornmjölsgröt.

Som bondmora, fiskarhustru, sexbarnsmamma och mormor/farmor till 22 barnbarn, mormorsmor till 16 (snart 18) barnbarnsbarn, förstår man att vi är många som burits av hennes omtankar och förböner under årens lopp.

Plötsligt minns jag - min barndoms Mors dag - Morsdagsmorgonen! En barndomstradition som jag försökt föra vidare, till mina egna barn, att just Morsdagsmorgonen, med handskrivna kort och kaffe på säng, ännu idag kan vara en så fin och viktig sak för en Mamma. Det är tanken det handlar om - och en änu viktigare sak - att faktiskt sätta en tanke i verket!

Mors dag. Redan i skolan veckorna innan, så fick vi börja med temat "Mor". Vi fick sjunga sånger om mor: Violer till Mor, eller  Mor lilla Mor - vem är väl som du...

I läseboken inpräntades att Mor är rar och 60-talets allmänna bild av modern var den tröstande, vårdande, moderliga och hemmets härskarinna stod på parad i sitt kök, ödmjukt leende i sitt förkläde. Så var det då.....

På teckningslektionen fick vi alla göra Morsdagskort och träna oss i att göra ett personligt utformat kort. I en pärm har mamma sparat en hel del av dessa Morsdagskort som vi 6 barn gjort årligen under skoltiden.

På Morsdags morgon, smög vi som barn ut, ned till bäcken för att försöka vika undan det vissnade fjolårsgräset i hopp om att finna små blå violer - till Mor.

En tårta, något litet paket en kaffebricka, och så gick vi i samlad tropp upp till mammas och pappas sovrum, sjöng och kurade ihop oss i fotändan i dubbelsängen där vi drack saft och fikade tillsammans. Jag minns att mamma hade mörkt midjelångt hår i en blank fläta som hon dagtid satte upp i en hårknut. Vi hade den sötaste av mammor!

Vår kära starka lilla mamma. Ibland undrar jag om du föddes med den personlighet vi lärt känna - strävsam, idog, trofast, ständigt på språng och alltid med någon annans ve eller väl i tanken, eller om det slitsamma livet präglat dig så?

Ditt motto: Plikten först och nöjet sedan, har du verkligen levt upp till, och ibland så funderar jag över var gränsen mellan dessa två områden, går för dig. "Arbetsglädje" pratar du ofta om, och vi har lärt känna dig som en person som älskar att vara verksam, men ibland undrar jag hur ditt liv skulle ha sett ut om ekonomi och livssituation hade tillåtit mera egentid och utrymme för dig själv som person och kvinna, och gett möjlighet att förverkliga din egna längtans tankar och visioner. Jag gläds åt att du, trots dina fyllda 87 år, aldrig slutar upp att utveckla dig och över din förmåga att fortsätta ditt skapande.

Jag ser att det även finns andra sidor hos dig. Din kreativa och konstnärliga förmåga att skapa små speciella miljöer och smakfulla oaser kring ditt hem - alla träformationer, vackra stenar, blommor och utvalda föremål som du samlat genom åren.

Den prydligt uppmärkta stensamlingen från världens alla hörn, som nära och kära burit med sig. Där finns stenar från resor som Mamma själv, vi barn och gamla och nya vänner gjort. Samlingen med ströare är unik i sin storlek och sitt slag men det jag framför allt tänker på, är hyllan du fyllt med årliga urklippsalbum från slutet av 60-talet ända fram tills idag.

Vk, Dagen, Hemmets vän, Land, Ica-kuriren och Svenska journalen, är några av de tidningar vi växt upp med och som du samlat dina urklipp från. Födda, döda, artiklar om nära och kära, bekanta, obekanta, kändisar, kungligheter, intressanta personer, lokala eller världsomspännande urklipp.

Sorgliga, djupa, underfundiga och roliga klipp är blandade på ett sätt som gör materielet till ett värdefullt Västerbottensdokument. Ordspråk och kluriga serierutor ur Staffans Stollar samsas där med dikter ur Lyckselebladet som lokala poeter och tänkare diktat. Andligt och värdsligt om vartannat. Ett utmärkt tidsdokument och ett ovärderligt stöd för minnet hos alla oss barn.Vilken skatt till eftervärlden!

87 år har gått. Dina värkande, arbetsmärkta men vackra händers ständiga gärningar - en förlängning av ditt varma hjärtas tankar - fortsätter fast tiden gått. En ny vår, en ny våranna, en ny sådd påbörjas. I ditt kök står en korg full med tjocksockar, omsorgsfullt stickade, och pressade i väntan på nya små världsmedborgares fötter. På lillsoffan ligger några av dina senaste alster -barntäcken som du gjort denna vinter, och väntar på leverans till behövande i andra länder. 

Den gamla gröna symaskinen har gått varm och ditt hjärta klappar även för de som har det svårt i andra länder. Dit ska dessa täcken skickas. Jag känner igen tygerna från livets palett: Påslakan, gardiner och ett fint rödrandigt av indisk bomull som jag 1974  tänkte sy en byxdress av. Inget får förfaras. Du handskas med respekt för tingen och använder gärna resurserna igen. Så modern du är min lilla kretsloppsmamma. Långt innan begreppet återvinning myntades så var du redan där.

Häromåret när du skojade om att du "satt din sista potatis" så visste vi alla, att så länge du lever, så länge det finns en möjlighet, så kommer du att verka och planera för en ny morgondag, ett nytt år, en ny omtanke eller en ny gärning för någon av oss alla som inryms i dina tankar.

Visst känner jag ett stänk av vemod, när jag hör dina tankar om hälsa, framtid, och sviktande ork. Tankar om att bryta upp, flytta eller bo kvar finns, och du vet att vi vill stötta dig i det val du gör. Att ha sin invanda miljö, sin autonomi och sitt självbestämmande är viktigt för dig. Jag önskar dig en fin Mors dag med hälsa och många omtankar.

Även om jag ofta tjatar om hur viktigt det är att du aktar dig för att ramla, håller dig på benen och utrustar dig med stadiga skor, så älskar jag att du har satt dina snygga röda sandaletter med hög klack, på spiken innanför dörren.

Det är det första man ser när man kommer hem till dig, och jag tycker att de ger den viktiga motpolen till arbetskläderna, och är min fina lilla mamma i ett nötskal. Idag är jag själv mormor och gläds åt att få fira dagen med Sandra och hennes lilla familj. Mina tankar går till dig och till alla andra mödrar mormödrar och farmödrar denna dag. 

Mamma jag älskar dig!
 

Är man långsur så är man. Hade helt klart föredragit en annan vinnare. Det fanns några tänkbara kandidater som hade varit helt ok. Kvällens vinnare låter som en Miss Lee-inspirerad böna. Jag tycker att en med den rösten räcker, men tänker inte låta mig nedslås av detta utan låter "ein bisschen frieden" infinna sig och säjer väl lite motsträvigt Grattis då till tyskarna.

Vi sitter bänkade framför dumburken...det hör liksom till när det är schlagerfestival. Oj så mycket dålig musik som spelas, med undantag för några genomträngande dängor som riskerar att fastna. Jag har världens trevligaste sällskap ikväll och får höra så otroligt många roliga kommentarer. Lille O har knoppat in för kvällen. Han och mormor hade en mycket trevlig bilresa Gbg t.o.r där vi lekte tittut, gjorde pruttljud och skrattade högt. En mysig dag är snart till ända.  Vi sammanstrålade med Isabelle o Erik i Gbg, åt middag och avnjöt därefter en något tidigarelagd morsdagstårta i Isabelles lägenhet. En perfekt dag, förutom att jag gärna skulle ha haft en viss person vid min sida nu ikväll. Hoho! R...kan du komma hit ett tag?

Det är nu mindre än en månad kvar tills jag arbetar min sista dag som Demenssjuksköterska i Umeå kommuns äldrevårdsteam. Jag har sagt upp mig till direkt efter semestern. Visst går jag med kraft och mod och nyfikenhet in i en spännande och inspirerande framtid som kommer att innehålla mycket nytt att lära, men med mig i min livsryggsäck, nära hjärtat, har jag naturligtvis den här tiden av utveckling, teamarbetet och framtidstro som jag fått förmånen att uppleva med mina kamrater i teamet sedan 2007.

Innerst inne kommer jag alltid att känna mig som (och vara) en demenssjuksköterska och faktiskt även fortsättningsvis använda mig av mina kunskaper genom att ta på mig föreläsnings och utbildningsuppdrag framöver när det passar. Det blir nog svårt att låta bli att debattera och heja på äldreomsorgen även framledes, så jag fortsätter säkert att lobba för de gamlas och svagas sak i bloggform eller annorstädes.

Några av er tycker säkert att jag är galen som gör ett så tvärt kast från en trygg tillvaro och ett jättebra jobb, men som jag brukar säga: Livet går inte i repris, är HÄR och NU och det passar väl ganska bra här att citera ett gammalt ordspråk: Hellre lyss till den sträng som brast , än att aldrig spänna en båge.

En vacker skymningsbild från vår Greklandsresa får sätta P för denna långa dag.

Oj vilken mysig kväll vi har. Först en riktigt god hemlagad fisksoppa, bus med lille O, mitt älskade barnbarn. Därefter sällskapsspel och alldeles strax lite vuxenprat, och bara vara tillsammans. I morgon bär det av till Gbg för att träffa Bella, hälsa på på hennes jobb samt gå ut och äta tillsammans. Mormorshjärtat är proppfullt av kärlek värme och liv.

Nu är jag på plats och har hunnit ut en sväng på Gislaveds gator samt spenderat några kronor från "nylöningen". Det ska bli SÅ mysigt att få rå om mina kära i helgen. Dessutom får jag träffa Bella imorgon. Snacka om morsdagspresent att vara omgiven av dem man älskar.

Jag älskar verkligen försommarens skira och spirande grönska och dess färg. Inte fullt så begeistrad är jag i de björkpollen som saboterar livet under en kort period varje år. Bladlusinvasionen kunde jag väl också vara utan. Jag är inte överdrivet förtjust i krälande småkryp av den kalibern precis.  Sonen mixtrar med partycykeln som de gjorde förra året. Nu plockas den fram och snyggas upp lagom till brännbollsyran som tydligen börjar imorgon. Brännboll...som faktiskt är en riktigt kul sport men ändå väcker hemska minnen från skoltiden. Känslan av att vara ratad, bortvald och värdelös känns ännu i magen när jag tänker efter. Här kommer en bamsekram till alla ungar som känner sig ratade, bortvalda och värdelösa. Det finns ett liv bortom skolgårdens, korridorens och grupptryckets. Kom ihåg en sak: Du har något som är unikt för dig, vackert och speciellt. Du duger som du är!

Upp och hoppa, som en loppa! Så brukade mamma säga när jag var liten och skulle stiga upp. Idag var ögonlocken gräsligt tunga, man är hyfsat urladdad och har lite svårt att mobilisera energi inför förmiddagens arbetsuppgifter, men nu är snart omeletten på plats i maggen och det är dax att bege sig ut i vimlet. På`t igen bara!

Skönt att komma hem igen till sin egen säng. Det har varit två bra dagar och vi har träffat många härliga och inspirerande människor i Storuman. Vårt program har fungerat bra och vi känner oss både stolta och glada när vi läser de fina utvärderingar vi fått för vår utbildningsdag. Nu blir det skönt att sova. Nattinatt!

Att det ska vara så svårt att vakna. Idag var det extra tungt och ögonlocken vill bara sluta sig igen. Ingen återvändo finns. Upp med sig och duscha så kanske livsandarna väcks igen. Ha en fin dag  därute!

Vi har nyss avslutat en lång arbetsdag och fått träffa en massa sköna människor här i Storuman. Bland dem var en trevlig bekant från barndomen som jag inte sett på kanske 20 år. Av hennes pappa köpte mina föräldrar Levin-gitarrer till alla oss barn, och mötet med henne väckte många minnen till liv.

Det känns konstigt och lite vemodigt inför morgondagen, att det kanske är Jennys och min sista gemensamma demensturné. Vi är glada och ganska stolta över att vi tillsammans och var för sig har fått förmånen att utbilda och inspirera medarbetare i så många av länets småkommuner. Jag hoppas förstås att vi  oavsett vad den närmaste framtiden erbjuder ska få möjlighet att jobba tillsammans ibland.

Vaknar rödögd och pollensnorig i ett regnigt och grått Storuman.  Tur att pollenmängden minskar av regn så det borde bli bättre fram på dagen. Tar en zyrlexfrukost innan den goda hotellfrukosten ska intas. Ser fram emot en spännande dag och att få möta äldreomsorgens tappra medarbetare här i Storuman.

Äntligen klar med kvällens pyssel. For ifrån ett av de usb-minnen vi skulle använda imorgon, har fått sitta och skriva om en hel ppt-presentation, vilket tog sisådär ett par timmar. Nu kan jag lova att kudden blir skön att luta sig emot. Sov så gott!

Det gick mindre bra i år. Den här synen mötte mig när jag kom till Gauto i kväll/natt, efter besök hos min 88- årige fader på Piteå Lasarett, och 3 st lastbilsbesiktningar./Spökskrivare R

Det gick inte så bra med bilden, det måste vara fjälluften! Hoppas på min älsklings större förmåga att bifoga bilder.R igen! 

Det stora syndafallet ägde rum ingenstans mindre än på Frasses i Lycksele - vart annars?! Ett skrovmål och en mycket förhöjd transfettsnivå senare sitter vi nu inkvarterade på Hotell Toppen i Storuman lätt dästa och lite trötta efter en lång arbetsdag.  Nu blir det till att gå igenom morgondagens material så att allt flyter fint. Vi ska förpassa oss hela 74.5 m till församlingsgården här intill. Och man snackar om de stora avstånden i inlandet...bara elakt förtal.

Själv fick jag förhöjd puls när vi här på samhället passerade en neonröd handskriven skylt där  Fiskehörnan annonserade. Jenny skrattade åt mig. Typiskt Gunnel! Med lite tur kanske jag hinner in där och spendera några kronor på något nödvändigt i morgon efter att den första utbildningsdagen är avslutad.

Bäst att jag gör några röstövningar så rösten håller för två dagars pratande. Logopeden sa att jag gör framsteg!

Här ser ganska stillsamt och dött ut, men jag vet från säker källa att här kryllar av kusiner och släktingar till mina FB-vänner. Nu ska jag njuta av kvällens stillhet ända tills Jennypenny knackar på och tar mig med till det gratis kvällsfikat. Bäst jag skyndar mig att smälta skrovmålet först!

I en annan del av norrlands innersta inland befinner sig ikväll min älskling R. Imorgon blir det besiktning av Fjällgården. Åh vad jag önskar att jag hade kunnat vara med. Hålla alla tummar som ni har att allt ska se bra ut!

Just så brukade jag sjunga som barn när vi skulle ut och köra med duetten. Strax bär det av. Ganska mysigt att åka bil. Har man dessutom trevligt sällskap av Jenny så går det säkert finfint. Det blir spännande att se hur höga flöden det är i vattendragen. Om man ska döma av hur mycket vatten de släpper på i Sörfors så är det höga flöden på gång. Ha en fin eftermiddag!

Tillbaka till vardagslunken igen. Jobba på, jobba på, jobba på -så hårt det går. Först en kontorsdag och därefter bär det i eftermiddag iväg till Storuman för mig och Jenny. Vi ska ha demensutbildning i dagarna två för kommunens omvårdnadspersonal, vilket inkluderar såväl Tankeväckare, de nya demensriktlinjerna, som allmän demenskunskap och bemötande. Dessutom vill vi jobba med  konkreta fallbeskrivningar utifrån olika demensjukdomars perspektiv och de typiska symtom och svårigheter i vardagen som ofta uppstår.

Det blir mitt och Jennys sista stora gemensamma projekt. Hon ska ha barn i sommar och själv lämnar jag ju Umeå kommun och mitt jobb som demenssjuksköterska för att ägna mig åt helt andra saker till hösten. Naturligtvis lämnar jag inte mitt engagemang för demensfrågor och kommer fortsättningsvis även att ta på mig de föreläsningsuppdrag som dyker upp.

Nästan direkt vi lämnade Lavrio så fick vi på lite avstånd se en svärdfisk som hoppade. En mäktig syn! Strax därefter passerade ett gäng glada delfiner men de kom tyvärr aldrig riktigt nära oss.

En svärdfisk visar upp sitt långa svärd!

Mattias trotsar det kalla vattnet och dyker i. Vattentempen visade på 23, 5 men vi var en aning skeptiska till den temperaturangivelsen vid detta vårt premiärdopp. Här är vi i en härlig badvik där alla fem båtar  ankrade upp en stund för bad och lek. Längst inne i viken låg två superlyxiga jättekryssare på betryggande avstånd - trodde vi!!

Vi skulle ge oss iväg ungefär samtidigt men vårt ankare verkade sitta fast i djupet och samtidigt pajade vinschen.  Vi satt alltså fast i deras långa ankarkätting och kunde inget göra. Innan vi visste ordet av så kom de alldeles inpå oss och båtarna drev närmare varandra och stötte i. I närheten fanns ett grund,  vi drev fritt och det hela artade sig till en spännande och ganska obehaglig historia innan vi äntligen kom loss.

Robban klämmer lite på "fru Onedins" omfångsrika fendrar.

Här hemma kryllar det av björkpollen som ställer till det för oss björkpollenallergiker. Som motvikt bjuds här på lite gröna sköna bilder från resan.

Överallt dessa högt belägna kyrkor på toppen av höga berg. Vi förundrades och diskuterade med varandra hur det kom sig att de valde begstoppar att bygga kyrkorna på. Som om det inte är nog svårt att få folk till kyrkan ändå. R kom med en bra teori: Den vertikala förbindelsen får en kortare väg att färdas och kommunikation med högre makter underlättas. Vad tror du?

Visst är han stilig, skeppspojken som verkligen  tar sitt uppdrag på fullaste allvar

Grekisk sallad tröttnade vi aldrig på!

Bäst att spana in vilka fiskar man törs fånga

 Första träffen ombord

Staden från bergets baksida, med kyrkan på bergets topp

Äntligen hemma igen efter en lång resdag. Björkarna har nu slagit ut och gräsmattan lyste intensivt grön i skymningsljuset och är redan i behov av klippning. Det känns länge sedan vi lämnade Sörfors för vår Greklandsresa. Sveriges vackra kustlandskap bjöd under hemresan idag generöst på alla tänkbara nyanser av grönt, samt blommor som  vitsippa, liljekonvalj pch gullviva. Himlen var blå och solen strålade.

Sverige är oerhört vackert och färgrikt. En helt annan typ av skönhet än den som Greklands karga öar, steniga kullar och vinpinade vegetation bjuder. De vitkalkade husen med blå dörrar, pelargonerna, det turkosblå havet och bruset från vågorna finns ännu i kroppsminnet. Ännu gungar marken en aning efter en vecka till sjöss. Tänk att det är samma sol som lyser på oss och som bara är ur synfältet en kort stund nu innan gryningen kommer.

Den ljusa försommarnatten lovar gott om morgondagen som innehåller trädgårdsarbete, jobbförberedelser samt kärt besök av syster E som tillfälligt är hemma från NY med anledning av Einas begravning som ägt rum idag. Mina barn rapporterade om en fantastiskt fin ljus minneshögtid över sin kära farmor som lämnat jordelivet. Vi minns henne med värme.

I förrgår på ön Sifros när jag satt på terassen utanför den gamla vitkalkade kyrkan som ni ser belägen högst upp på toppen av stadsberget så flög plötsligt en mycket liten kritvit duva fram och satte sig intill mig. Fågeln var så oerhört vacker i sin flykt och gav mig en hälsning som från ett annat land av hopp och glädje. Långt nedanför oss lyste havet blått och mötte en lika blå himmel vid horisontens rand. Tankarna gick till Eina som lämnat jordelivet och till R:s pappa Ove som just nu är skör av sjukdom och hög ålder. Jag påmindes än en gång om att livet är här och nu.

Våra båtar i hamnen på ön Sifros

Life is a journey - banderollen som prydde allas våra båtar.

Nu är vi tillbaka i hamn i Lavria. Hemresan blev mycket spännande då det friskade i och båten lutade kraftigt. För en ovan seglare som jag var spänningen i häftigaste laget, men  de mer vana sjöbjörnarna tyckte att allt gick som smort. Nu blir det en sista kväll tillsammans innan hemresan påbörjas i morgonbitti. Den här veckan har varit spännande och rolig på många sätt och vi är glada att få ha varit en del av  firandet av Thomas  på detta sätt. Ett stort tack till Thomas o Kerstin som arrangerat den här fina seglingen.

Nu kastar vi loss och lämnar ön Kythnos för den sista sträckan tillbaka till Lavrio. Nyss åskade det och regnade som om himlen var öppen, men nu lyser solen igen och  vi verkar få en strålande sista etapp på vår seglingsvecka. På med bikinin igen! Jag ser fram emot att få lägga in bilder och komplettera reseberättelsen när vi kommer hem. Kameran är full av fina minnesbilder! På återseende!

Det sägs att det är nyttigt med miljöombyte, och jag är benägen att hålla med! Nya människor, nya berättelser och infallsvinklar berikar livet. Livet kan vara ganska okomplicerat ombord på en båt, en begränsad yta, med "små" rutiner som kaffekokning, matlagning och klädbyten. De olika seglingsmomenten är förstås lite knepigare att lära sig och hålla reda på, men jag har i allafall lärt mig ett och annat.

Peter,Ulrika, Mattias Maja är rena proffsen vid det här laget, Robban är inte heller så pjåkig. Nu stundar den näst sista däcksfrukosten innan vi lämnar denna ö. Men en promenad till  den varma källan ska vi hinna med!

Så fort tiden rinner ifrån oss...eller som min syster E brukar säga: Tiden kommer. Hur som helst har den här veckan gått väldigt snabbt, samtidigt som det känns som evigheter sedan vi lämnade Umeå. Ungefär samtidigt som vi lade till idag, så vände vädret och har bjudit kalla vindar och moln. I morgon utlovas regn inför vår sista seglingsdag. Det känns lite trist men samtidigt är vi tacksamma för dessa fina seglingsdagar.

I morgon ska vi börja dagen med ett bad vid utloppet från den varma källan. På hemväg från kvällens restaurangbesök passerade vi källan och kunde konstatera att vattnet var riktigt varmt. En sakta promenad tillbaka  på den lilla pittoreska strabdpromenaden förbi de restauranger som håller öppet så här i början av säsongen. Pelle som är en gudabenådad sångare, rev av ett paradnummer á capella på begäran av en av de andra båtarnas besättning vid ett av långborden direkt vid strandkanten, till allas vårt jubel.

Vi har skrattat mycket åt alla "namnförbistringar" i sällskapet och i stort sett ingen av oss har vårt originalnamn i behåll. Jag är nu Gunilla och R har blivit Roland:) Skepparen Pelle har blivit Olle och Maja har blivit Malin. Nu sitter vi och småpratar under biminin på däck. Det är ljummet och becksvart ute. Himlen är mörk och inga stjärnor syns förutom en mångubbe som verkar vara lite på sniskan. Han är förresten i gott sällskap....

Sakta men säkert kommer verkligheten ifatt oss, och så smått börjar sommarplaneringen ta form. Det kommer att bli mycket att ta tag i att göra de närmaste veckorna. På tisdag är det besiktning av fjällgården. Då åker R upp och är med. Själv ska jag till Storuman med J och ha demensutbildning med kommunpersonalen i dagarna två.

Men än så länge är vi kvar här nere och ska njuta till sista minuten av vår semester.

Gomorron kära läsare! Vad jag förstår fortsätter solen att skina även på er, och rykten om gräsmatteklippning når mina små öron. Gräsmatteklippning och jobbestyr känns väääldigt långt borta och dagens lunk styrs här av vindar, segling, kökssysslor och samvaro. Här vankas strax en superb däcksfrukost, innan vi lättar ankar och styr kosan mot ön Kitnos. Där ska finnas en varm källa, så med lite flyt kanske man bubblar på fram på eftermiddagen.

Först dock några timmars segling. Från att ha vaknat till en spegelblank sjö känner jag nu att det börjar guppa lite och ljudet av vatten som kluckar mot skrovet når mig där jag sitter vid Pelles skrivplats och bloggar. Sista sjösjukepillret på kartan är nu på plats i magen och förhoppningsvis är jag nu så acklimatiserad att resten av resan klarar sig utan piller.

Det går förvånansvärt bra att samsas 7 personer på så liten yta, och vi har fått många nya fina vänner.

Nattseglingen var verkligen en speciell tilldragelse. Jag och R tillsammans i den mörka natten. På avstånd passerar större och mindre fartyg. Man känner sig oerhört liten under stjärnhimlen. Att se solen stiga brandgul och stor ur havet väckte starka känslor till liv. Tänk att vår gamla kära sol oförtrutet fortsätter att stiga ur havet dag efter dag genom tidevarv efter tidevarv.  Symboliken stod klar kring framtiden och vårt nya liv - en sprillans ny dag börjar som kan innehålla i princip vad som helst.

Solig dag idag. Vi ligger i Sifros hamn, har badat, hyrt moppe och utforskat den här lilla byn som ligger högst upp på toppen av ett högt berg. När vi kommer hem ska jag visa bilder på allt det fina och fantastiska som vi sett dessa dagar.

Sömnbristen gör att jag nästan tittar i kors denna ljumma majkväll, och därför blir det sängdax strax. I mina tankar denna kväll finns Ove överst på listan. Han är sjuk och det känns tråkigt att vara så långt ifrån när man helst skulle vilja vara nära.

Eftermiddagen har vi tillbringat på ön Hydra, en pittoresk ö som brant reser sig ur havet och här flera kända personer har eller har haft sommarhus. Leonard Cohen och Sophia Loren är ett par av dem. Vi har vandrat i vindlande gränder, fotograferat vackra miljöer med vita stenhus, blå dörrar, pelargoner, prunkande bougavilla, hibiscus, azalea, jasmine, knoppande fikonträd och olivträd. Utsikten härifrån är makalös och jag har med nöd och näppe klarat mig undan en åsneritt som R helt oförmodat föreslog.

Härnäst stundar nattsegling. 12 timmars segling till ön Sifnos ska tillryggaläggas denna natt. Vi ska avlösa varandra i tvåtimmarspass. Tro´t eller ej men jag och R ska genomföra vårt livs första segling. Jag tror att det gamla ordspråket: Dit hä bär - dit bär hä - blir gångbart. Nu får vi sätta vår samarbetsförmåga på prov innan vi sjösätter vårt livs projekt till hösten. Hoppas ingen av oss far överbord i argumentationens kölvatten.  Vi har fått det finaste - gryningspasset - och jag hoppas att få se den gamla kära solens eldklot stiga ur havet tillsammans med min älskling

Nu har jag nygräddat  en massa småpannkakor som vi ska ha till lunch imorgon. I natt blir det kaffe, snacks och allt annat än LCHF som gäller. Storstövlarna och Helly-Hansen känns overkligt långt borta, men kunde onekligen komma väl till pass denna smått kyliga majkväll.

Nu mulnar det på. Vi anländer just till ön Hydra ochjackor och byxor åker på. Vi hoppas på mer sol och värme, men vi gissar på att solen är i Umeå. Är det så?

 Vaknade tidigt till en underbar syn. Utanför kojfönstret låg vattenytan blank, himlen var blå och de små vita husen låg som ett vackert pärlhalsband längs vattnet. Vi somnade sent omsider efter en trevlig kväll där hela sällskapet om ca 40 pers bjöds på middag av jubilaren Thomas och Kerstin hans fru.

Istället för John Blund, infann sig för min del ett mystiskt sorlande ljud som onekligen lät som om vatten läckte någonstans. Efter att ha försäkrat mig om att det var torrt på R:s del av sängen;) så började vi söka vart ljudet kom ifrån. Vi kom aldrig fram till någon lösning utan somnade till sist ändå.

Som den gamla landkrabba jag är, så ter sig understundom  båtlivets alla nya termer något ovana och båtars konstruktion är ännu ett lite småfarligt mysterium, men R öppnade i den sammetsmjuka medelhavsnatten sin trygga ingenjörsfamn och försäkrade den här lilla oroliga inlandsbon om att vi knappast kommer att sjunka. Erinrade mig ett uttalande jag tidigare gjort angående mig själv: Jag har genom året tillägnat mig stor flytkraft och det ska nog till en kraftig karl eller stora naturkrafter för att lyckas dränka mig!

Idag bär det av till Hydra en närbelägen ö. Det ser ut som att ännu en underbar dag ligger framför. Vår skeppare Pelle är en fantastisk man med sin trygga framtoning, mysiga personlighet och sina kunskaper. Vi är i goda händer! 

Dagens rutt har gått till ön Poros. Vi ligger nu förtöjda invid en annan segelbåt och tycker samstämmigt att livet leker. Solen skiner, eftermiddagens loja solmättade känsla börjar infinna sig och vi bara njuter.

Jobbet och vardagen känns oerhört långt borta. Inga missöden har inträffat denna dag och vi har förutom att avverka en  lättsam och lagom segling från Egina till Poros även hunnit avhandla livet, relationer och andra viktiga samtalsämnen. Vi har börjat hitta våra roller i teamet och inrätta oss i segelsemesterns behagliga rytm.

En simtur och en hårtvätt i medelhavets salta vatten väckte livsandarna ur sin solheta drönande sfär. Nu väntar en mysig kväll, god mat och mera livsnjuteri innan natten sänker sig sammetsmjuk och stjärnklar över oss och våra nyvunna vänner. Vi önskar er detsamma hemma i den ännu ganska kyliga nord.

Idag har vi: Sett delfiner kring båten, svärdfiskar som hoppat inom kasthåll, haft bra vind i seglen, samt krockat med troligen självaste Onedin i en jättebåt eftersom våra ankare trasslat ihop sig. Det var ruskigt spännande en stund där och bildbevis kommer så småningom. Snacka om David och Goliat!! Allt gick dock bra tack vare ett förnämligt teamarbete på vår båt.

Nu är vi i hamn i Egina där vi ska tillbringa kvällen och natten innan vi beger oss vidare i morgon. Gemensam middag med de andra båtfolket blir kvällens tilldragelse, samt firande av Thomas som liksom jag uppnått andra halvlek i livet. Därefter kommer vi säkerligen att sova som klubbade sälar efter denna spännande dag. Solen och vinden tar på krafterna. Årets första dopp är avklarat och jag vågade faktiskt visa mig i baddräkt eftersom vi redan sett två tungviktare idag och för att det faktiskt är "valår" i år. 

Här kryllar det av lyxjakter och finfolk. Tur att man lämnade "storstövlen" och "rutigskjortan" hemma. Här trippar damerna i silverklackeskor på kajen, och jag gömmer mina crocsimitationer under sätet...eller förresten jag lägger upp dem över relingen och står för mitt bondska och tämligen onautiska ursprung!

Man kan ha det sämre än så här! Vi har sovit som små grisar och vaknade tidigt till ett stilla gungande och ljudet från fiskebåtar som gick ut. Idag blir det hög solskyddsfaktor och mycket vatten. Vi ska bege oss mot Saroniska öarna. Sjösjuketabletterna är intagna och vi är redo. Idag ska vi fira Thomas K som fyllt 50 år som som är initiativtagare och arrangör till den här resan. http://www.ledarguide.se/ 

Thomas och hans fru Kerstin har verkligen gjort ett jättejobb med att få till logistiken kring så många båtar och människor. Vi är så glada att få ta del av det här fantastiska arrangemanget. Himlen är blå,vattnet turkosfärgat och våra hjärtan bultar rosa levande och glada, över livet denna underbara dag. Härnäst ska vi åstadkomma en egen kampsång för vårt team med skepparen Pelle i spetsen. Vilken kille!

www.lafutura.se

För första gången gäller det uttrycket fullt ut - att krypa till kojs! Dagen har varit lång spännande och innehållsrik. Vi är nu på plats på La Futura - skepparen Pelle, Peter, Ulrika med barnen Mattias o Maja samt R och jag. Båten är fin och skepparen är nöjd med morgondagens vind, fast för oss sjöovana känns det i häftigaste laget. Sjösjukepiller i magen och imorgon blir det Saroniska öarna. Återkommer med en flödigare rapport imorgon. Gonatt kära läsare, nu ska vi låta oss sövas till vågornas kluckande sång. R och jag fick redarhytten som ligger längst fram i fören och är jättehärlig. Nattinatt

Vi har en mysig kväll med D&B i Ulriksdal och fantsierar om hur man skulle kunna ordna fantastisk musik i sommarkvällen vid fjällsjöns strand till midnattssol. Det kommer att blir trolskt, underbart och minnesvärt. Visst kommer ni?

Påbörjar idag den långa färden. Robban kör och jag har äntligen fått återta luftrummet i kupén och agera GPS eftersom den ordinarie är utlånad då vi  ju egentligen skulle flyga..... m a o så kan jag nu semaforera och kommendera samt med mjuk och sexig röst säga: Sväng höger - och anta att chauffören snällt lyder mina kommandon. Det jag inte kan erbjuda är en visuell bild av landskapet, så han får nöja sig med en visuell bild av den humana GPS:en, dess kurvor och vindlingar samt den bild av ett vårigt Sverige som passerar utanför bilrutan. Wish us luck - på vår färd.

Som grädde på moset ska vi bese ett antal lastbilar under färden, eventuellt får vi med oss en ny fyrhjulad familjemedlem hem när vi återvänder. Imorgon  bär det iväg till Grekland, närmare bestämt Athen och därefter Cykladerna. Vi hoppas att vindarna är med oss, att solen lyser med sitt sken och sjösjukan med sin frånvaro! Följ vår färd!

Med denna skönhet ska vi färdas på böljan den medelhavsblå under den kommande veckan.  Visst är vi lyckans ostar?!

www.lafutura.se

Slutligen fick jag låna sonens fiskelåda, men alla mina säkra kort på dragfronten saknades. Sammanstrålade med Lena  vid brofästet. Själv blev jag utan fisk i motsats till henne och vi såg även andra som fick napp.Hur som helst så var det en underbar solig morgon så när som på min urdåliga kondis. Jag som alltid varit som en bergsget är nu ständigt på vippen att falla. Vrickade foten lätt. Hoppas den inte svullnar upp. Nu blir det gott med bacon och ägg!

Jag vaknade av mig själv kl 05.15 och efter en stunds funderande beslutade jag att smyga mig upp, plocka ihop fiskegrejorna och bege mig  ut på en välbehövlig fisketur. Kl 7 är det tänkt att jag ska sammanstråla med min fiskarkompis Lena.

Som en annan långkalsongsfantom smög jag mig ut i garage och förråd för att hämta mina fiskelådor....Spårlöst försvunna! Efter att ha sökt överallt blev jag så tvungen att väcka  den sovande Tuppen och fråga om han ställt undan dem. Mycket riktigt...han tyckte sig kännas vid det men kom inte på vart han ställt dem. Mitt behjärtansvärda försök att smyga iväg obemärkt gick alltså i stöpen. Dock verkar han trots väckningen någorlunda glad i hågen där han just nu i skrivande stund beger sig ut på sökarstråt. Håll tummarna!! Vad ska jag annars ta mig till?. Har ett ynka dåligt drag som jag fann i en vinterfiskelåda, men det får verkligen bara bli i nödfall jag använder det.

Jag skulle säga att R snarare är visionär än pensionär  - och han är i gott sällskap tillsammans med mig. Vi har ett antal goda ideér och kontakter som kommer att bära vår kommande verksamhet till nya spännande nivåer. Fiskare, vandrare, jägare, hundmänniskor, svampplockare och folk som längtar efter lugn, ro och en god måltid, kommer att må gott hos oss. Vi har kontakter som kan hålla i olika kurser i växtfärgning, knivslöjd, flugbindning och annat. Eller så fokuserar vi på tystnad vid öppen eld, fiske eller samtal kring viktiga livsfrågor. Vad skulle du tycka var en  intressant idé om du ville vistas i fridsam fjällmiljö? Vi vill gärna höra hur just du tänker.

Det känns som att nu är den på gång - blomstertiden alltså!  På alltanen mojjar grillköttet till sig i väntan på rätt glöd. Solen  skiner och det är som bäddat för en mysig middag i uterummet. Morgondagen ligger orörd och tom framför. Även om vi vet att det blir att jobba hårt från morgon till kväll, så är det i allafall en värdefull dag. Gokväll på er - alla sommarsugna människor!

Nu är det bäst att repetera sina gamla knytkunskaper. Diverse knopar ska läras in till seglatsen. Jag är mest bevandrad i att knyta den ädla blåknuten (dessutom med i föreningen med samma namn) halvslaget, rosetten och en del fiskeknutar. Mitt fiskespö av teleskopmodell ska givetvis med till Grekland. Jag kan redan visualisera mig själv med någon exotisk middagsfisk på kroken. Jag hoppas spöet klarar sig genom tullen så man inte blir misstänkt som terrorist. Grekerna har ett ganska vasst rättssystem, så man kanske rent av skulle riskera "spöstraff".

Tänk att åren gått så fort! Nu hoppas vi på lite försommarvärme och  grönska. Badvädret kanske vi får vänta på. Kör försiktigt på resan Alex!

Här är det som den värsta sambandscentral. Kassar, lådor och väskor packas och märks för olika destinationer. Just nu lämnar Alex gården med sin bil fylld med Isabelles grejer, Daniels gamla leksaker och nostalgiprylar och en gitarr samt sovsäckar och packning för Stockholmsresan. I morgonkväll är det dubbel 30-årsfest för Daniel och Britta så syskonen sammanstrålar för att vara med i firandet. Vi får fira och krama om dem på fredag istället, när vi passerar på vår väg till det blå Medelhavet.

Det blir en logistisk utmaning att innan flytten fördela ut mina utflugna barns kvarvarande ägodelar som står i väntan på bättre tider i garage och friggebod. Lite uppbrottsstämning råder redan här hos oss, fast det är länge kvar. Just ikväll längtar jag särskilt efter mina flickor. Om de var här skulle jag ge dem en bamsekram och säja att jag älskar dem.

Ja, så har den nya tiden infunnit sig att "Tuppen" sussar kvar i sängen medans man själv pallrar sig upp och beger sig ut i arbetslivet... Det känns lite märkligt, men det är bara att vänja sig vid tanken att inte ha någon att surra med vid frukostbordet. Nu blir det till att bege sig ut i gråvädret. Kör försiktigt!

Snyter mig här och grunnar lite på varför. Är det nostalgin kring lådorna med gamla babykläder, leksaker, foton och böcker, är det dammet eller är det  minnesbilden av den traumatiska  badklädesprovningen? Vart och ett av dessa alternativ är sannolika orsaker. Fräääääääs

 Mental pyspunka efter den senaste tidens anspänning har inträtt. Jag drog mig hem på hörntänderna efter jobbet i eftermiddag och möttes av rena marknadsplatsen. Här cirkulerar köpare av mopeder, gamla däck och möbler och telefonerna ringer titt som tätt gällande någon Blocketannons. Är det något du behöver så finns det troligen här. I kväll blir det klädprovning av förra sommarens persedlar för att se om något är gångbart vid seglingen. Men allra först - en kaffetår!

På`t igen! Spotta i nävarna och göra arbetsveckan så bra man kan.  Nu gäller det att hålla sig fokuserad och begränsa drömmandet en aning. Ha en bra dag gott folk!

Skatter kanske var att ta i - men nån brist på ägodelar har vi inte. Idag röjs det både här och där i garage, förråd och hus. Skönt att rensa!

Även om varken R eller jag själv är några tekniska orakel och tycker att  ju färre knappar desto bättre, så är det ändå kul och fantastiskt med våra nya medier.  Varje vecka får jag följa Olivers framsteg genom bilder filmer och ljudklipp, och senast igår fick jag en fin liten film som hette Lördagsprutt. O sitter i sin barnstol och gör långa haranger av pruttljud med munnen medans han ser omåttligt nöjd ut. Mormors lillprins växer så det knakar och jag räknar dagarna tills vi får träffas igen. Han både sitter och kryper nu lillgubben. Man nästan sprängs av kärlek.

Vilken trevlig kväll! Min vän Elisabeth har otroligt nog uppnått den aktningsvärda åldern av 50 bast.  En mix av gamla och nya vänner firade henne kväll, med god mat och dryck, musik och tal. Vi har en gemensam historia och kommer för alltid att vara förknippade med varandra. Grattis min kära vän, och tack för en fantastisk kväll!

Oj vad jag flackar och är ambivalent idag. Solen skiner och fåglarna kvittrar. I gräsmattan tittar ett par anorektiska krokusar upp och gluttar yrvaket gula mot vårhimlen. Vill jobba både ute och inne, känner mig splittrad och har tankarna på alla möjliga håll. Ikväll blir det kalasande, men innan dess måste här bli  något mer vettigt gjort.

Sådärja, då var man igångskrattad denna majlördag. Läs Ingo i bloggen bredvid, hans senaste inlägg,  och få dig ett gott skratt.Lite kaffe på detta så blir man som en männisch. Ole-dole-doffar bland dagens alla pockande arbetsuppgifter. Det är mycket som måste göras på kort tid nu. Kanske, kanske ändå man ska unna sig en liiiiten fisketur i helgen som en kontrast till allt arbete.

Är nyligen hemkommen från värsta renoveringsprojektet. Med hjälp av make-up och rätt belysning försöker man uppgradera svunnen skönhet och fräschör. Vännen A och jag begav oss in i detta "gratisprojekt", men borde ha varit gamla nog att förstå att någonstans i allt detta kommer gungorna och karusellerna in. Man blir sminkad, får byta kläder ett par gånger och fotas mot olika bakgrunder. Sedan förväntas man köpa bilderna. I fåfängans namn  blev det naturligtvis så. Med motiveringen att inför en eventuell dödsruna, efterlysning eller i brist på fantasi inför julklappsköp till barnen kanske ett av dessa foton kan komma väl till pass.

Vi var många. Kvinnor i alla åldrar och storlekar väntade tålmodigt på sin tur. Förr i världen lät ju folk i olika åldrar fotografera sig . Vi har alla någon bild eller förstoring av släktingar som ler mot oss från fotoramen. Idag är det skämsigt och mer eller mindre tabu att ett medelålders fruntimmer skulle ha mage att helt skamlöst låta avbilda sig. Nu är det gjort i alla fall och det är bäst att passa på innan jag konverterar för gott till den mer bekväma "storstövellooken". Skulle du reta upp dig och få en  blodtrycksstegring på grund av detta så rekommenderar syster Gunnel en svalkande kvällspromenad.

Ikväll blir det svårt att somna. Huvudet är fullt av tankar inför framtiden. Det känns pirrigt och aningen läskigt, men allra mest roligt och spännande med allt det nya.

Nyss fyllde min förstfödde son Daniel 30 år. Idag fyller min fina svärdotter Britta 30 år. Ungefär så gammal som jag känner mig inuti, men på något mystiskt sätt har ju 20 år till plussats på utan att jag riktigt förstod hur det gick till. Till världens bästa Britta önskar vi ett rikt och lyckligt liv med mycket kärlek och glädje, en härlig födelsedag och en tillönskan om att få må bra hela tiden fram till i höst då det lilla dansande pyret beräknas titta ut. Grattis från mig och Robert

En god morgonomelett har landat där den hör hemma. En behaglig mättnad sprider sig i kroppen och jag är redo för ännu en dag på jobbet. Mycket roligt och spännande ligger framför oss denna vår. Snart bär det iväg på en veckas eskadersegling i Medelhavet. Utgångspunkt är Aten, där jag hoppas att grekerna lugnat ned sig tills vi kommer. Vi får väl hjälpa dem på traven genom att stoppa in några euro i stadskassan just genom att vara turister, handla och äta på plats.

Förutom detta så blir det i helgen till att fira min vän - den evigt unga "Gamla Bettan" som nu börjar leva upp till namnet och har uppnått "halvlek" även hon. Det ska bli kul med fest!

En Norgeweekend ska också hinnas med denna vår, med havsfiske i Tomma. Det blir premiär för mig. Lille O ska också döpas och givetvis bär det av söderut för att få vara med på den tilldragelsen.

Senast de 10/5 kommer jag också att släppa hemlighetsmakeriet här i bloggen kring mina kryptiska uttalanden denna vår. Ser fram emot en spännande vecka!!

I jämlikhetens och solidaritetens namn funderar jag på om jag skulle försöka odla mustach, men inser att förutsättningarna för en rktig snorbroms  kanske är i klenaste laget. Jag får bidra med mitt strå till stacken på något annat sätt för fortsatt forskning kring prostatacancer.

Hokus Pokus Filijokus så är jag plötslig glad innehavare av 2 biljetter till Joe Laberos show 3/6. Jag vann dem vid en tävling som VK hade i samband med Sveafestivalen. Jag kom med ett tips till tema i helgbilagan. Önskade att de skulle skriva om hur man kan få till ett riktigt bra modernt och trevligt knytkalas! Dessvärre är vi borta den 3/6 på fiskeresa till Tomma i Norge med Blåknutens fiskeklubb. R är otroligt nog taggad vilket jag tycker är fantastiskt kul!

Nu får jag nog gullbe VK snällt om att få byta dessa biljetter mot ett annat evenemang eller kanske ett presentkort på summan på biljettcentrum. Det är i allafall kul att vinna!!

Jag har insett att jag är ingen värst vidare trädgårdstomte och har nästan tappat sugen att göra något storverk med den tomt vi har, men ska ändå försöka mobilisera energi att  snygga till nu när våren är här på allvar och all snö tinat bort. Det bästa vårtecknet av dem alla är dock att det börjar stå bilar parkerade nere vid bron över torrfåran. Det betyder att havsöringen är i antågande. Det gäller bara att lyssna efter den härliga signalen när de släpper på vattnet, greppa spöet och attackera fina fisken.

Grattis till sammanslagningen av Robbans skötebarn Kogertek och ett annat teknikföretag - Knightec. Idag vankades det tårta minsann, och jag hann få mig en liten smakbit i förbifarten. Den nyblivne pensionären kunde inte hålla sig borta från jobbet och jag misstänker starkt att det kommer att ta sin tid innan han tror sig om att stanna hemma.

http://www.kogertek.se/nyhetsbrev-7-apr-2010

http://www.knightec.se/nyheter/204-knightec-foervaervar-kogertek

Ännu en fin gästblogg från min kloka kollega och systerdotter Lotta Holmström

Tänk hur tacksamma vi ska vara som är friska. Som har en framtid att drömma om. Som har en frisk familj. Som inte behöver dö på ett tag. Som slipper tänka på vad som händer sen (iallafall precis just nu). Som inte behöver vara den som blir kvar. Eller på Om det ska gå. Eller att vara den som lämnar. Att veta att ingenting blir som förut.

Tänk hur tacksamma vi ska vara som har minnet kvar. Som vet vart vi är, som kan känna oss trygga. Som förstår att vi inte är helt ensamma. Att även fast vi inte ser våra älskade så finns de där. Som slipper att gråta ensamma i förtvivlan där inga förklaringar hjälper, för de är bortglömda innan de ens hunnit fram.

Vet vi att uppskatta det vi har när vi har det?

http://lottaleverlivet.bloggproffs.se/

Nu börjar det hända saker med min emellanåt knarriga röst som ju aldrig riktigt återhämtat sig efter den långdragna hesheten i höstas. Logopeden hjälper mig och vips så hittade jag tillbaka till min gamla sångarkänsla där man blir ett med rygg och magmuskler och diafragman börjar göra det den skall. Åtminstone en av diafragmorna verkar känna igen de gamla röstövningarna och hux flux lät jag klar som kristall eller åtminsone som repigt plexiglas. Gissa om jag blev glad. Det finns hopp om livet - ja diafragman alltså.

Nu är man hemma igen, tvättkorgen är full och hjärtat fullt av behagliga helgminnen. Lilla Mor var i sitt esse och passade på tillfället att hälsa till hytt och bytt via Facebook. Hon var på ett strålande humör och bjöd bland annat på en underbar Sachertårta som hon fått med posten http://www.postkakan.se/ av sin exmåg. Det tycker jag var en underar present!

Förra årets Valborgsväder är svårslaget. Vindstilla och 20 grader varmt.

Morgonfisket genomfördes enligt planerna men i ett kraftigt blåsväder som tilltog under morgontimmarna. Jag blåste faktiskt omkull i ett svagt ögonblick, vilket säjer en del om både vindstyrka och hur mycket vind jag tar i min stora fiskaroverall.Tre matfiskar fick följa med hem och tre fick gå tillbaka för tillväxt. Ett kort besök på en liten tjärn resulterade i noll napp, och i vanlig ordning när det är ofiskeligt, så är det alldeles nedanför stugan som det nappar.

R överraskade med att stå vid diskbänken när jag kom hem, men gjorde snabbt en skenmanöver och satte sig vid kökdbordet när jag kom in. Han ville väl inte bli avslöjad på plats. Riktigt fint hade han diskat gårkvällens disk och jag tycker att detta bådar gott inför framtiden:)

Nu är det nog dax att packa ihop och börja förbereda hemfärden. Som vanligt så går helgen alldeles för fort.

Ännu en trevlig kväll till ända. Oj så mycket gott vi har ätit ikväll. Rödingen är uppäten och följdaktligen är det ett legalt skäl att fiska nya i morgon innan vi styr kosan hemåt. Mätta nöjda och trötta avslutar vi kvällen med lite slötittande på dumburken. Våra gäster har gått hem till sig och tröttheten kryper in under skinnet. Varför går en helg så fort förbi?

Jag har en intressant vy framför mig där jag sitter. R håller på att lägga silikon mellan kakel och bänkskiva iförd ett par genuina fiberpälskalsoner av den riktigt gamla stammen. Samtidigt klagar han på att det är så varmt här. Själv håller jag som bäst på att återfå blodcirkulation i alla nedkylda extremiteter efter 8 timmars fiske denna  grådassiga dag. Snart kommer Ulf och Inga-Lill hit. Då ska vi kalasa på dagens fångst. Trevligt sällskap och god mat är en oslagbar kombination eller hur?!

Dagens första fisketur gav 3 firrar varav en riktigt fin. Ute är det helt mjölkgrått och ett stilla duggregn kommer från ovan. Känslan i att stiga upp tidigt och vara ensam ute på sjön är oslagbar. Det är så fridfullt och tyst. Nu blir det att ladda om med mat och dryck inför nästa pass.

R har rasat ut här på soffan och sussar så sött efter en trevlig kväll i glada vänners lag. Nu blir det sängen och själv ska jag ställa väckaren på tidigt för att testa om firrarna är vakna. Vad säjs om kl 04.30? Definitivt sista morgonrycket för detta år.