http://norran.se/nyheter/akommuner/article156281.ece

På hemväg från Arjeplog skulle vi åka några mil uppefter Silvervägen för att titta på en tältkåta. På hemväg bestämde vi os för att följa vägskylten Svartberget  för att se om den gamla getfarmen fortlevde. Vi har hört Oves berättelser om getfarmen och om den goda kaffeosten. Sagt och gjort...vi begav oss in i skogen längs en smal grusväg som efter många slingrande krokar slutade i en glänta i skogen. Där öppnade sig terrängen från en höjd och en milsvid utsikt över Hornavan bländade med sin prakt. En hund mötte oss och R som inte är bangen klev ur bilen för att se om någon människa fanns i närheten. Innan vi visste ordet av så hade R kommit i samspråk med husets ägare Heimo.

Han berättade att de hittat stället på Blocket för några år sedan och kommit uppflyttande från Småland för att bo och leva här på grund av det vackra läget. På köpet fick de getfarmen som nu utvecklats till ett fint litet familjeföretag med ca 35 getter. Vi fick besöka Anna som höll på att paketera ost. Allt såg så rent och fint ut där inne och vi fick provsmaka de fantastiskt goda ostarna - kaffeosten och vit Capri som är en lagrad vitmögelost.

På den grästäckta bergssluttningen utanför betade de fina getterna. Hornavan lyste intensivt blå, förutom för en stund täckt i dimman från ett intensivt skyfall. Det kändes fint att möta de här trevliga människorna som gjort en ännu djärvare resa genom vårt avlånga land för att driva getfarm i Svartberget än den vi själva står inför. Vi hoppas naturligtvis att få sälja deras ostar hos oss på Sandvikens Fjällgård. Genuina och lokalproducerade ostar.

Häftigt va?!      

Efter en lång Arjeplogsdag med olika möten och människor har vi fått bekanta oss lite närmare med den metropol som ska bli vår närmaste svenska tätort. Idag är luften ljum och stilla. Fåglarna sjunger och turister småminglar med ortsbefolkningen  på de små gatorna. De människor vi mött har utstrålat vänlighet och välvilja vilket känns gott.

Vi har mött flera båtekipage och förundrat iakttagit skådespelet nere vid hamnen med alla trollingbåtar på väg in och ut. På konsum hänger broddarna direkt invid kassan för att locka till impulsköp. Just idag känns broddarna onödiga och jag kan komma på sisådär femtioelva andra lockvaror som skulle ha sålt bättre i Arjeplog just denna ljumma sommardag.

Nu återvänder vi till Gauto för en sista kväll innan vi vänder hemåt till alla måsten och göromål hemmavid. I Silvermuseéts gästbok skrev vi våra namn med postadress "Sörfors Umeå" för sista gången, det känns lite märkligt men mest roligt och spännande, även om vi förstår att byråkratin kommer att kräva en del must av oss innan allt är klart.

Så här strax innan sängdags så flyger tankarna oundvikligen till de mina. Ikväll får "tankens kraft" gå ett extra varv och dröja lite extra kring mina kära barn. Daniel som är på vandring någonstans mellan Adolfström och Ammarnäs, Sandra som ligger på Piteå lasarett , Bella som fått keratit och måste akta ögat jättenoga, och Alex som är på killresa till Roskildefestivalen.

Allt gott till alla fyra skickar jag med tankens kraft genom midnattssolens land till er mina älskade barn. Må inget ont nå er, må änglar vaka över er, och må ni skicka ett sms då och då till lilla fjaskiga mamma som oroar sig emellanåt häruppe i obygden. Kom ihåg, att avstånd är bara ett ord.

Efter rökig skräpeldning och en helt misslyckad fisketur med alla optimala förhållanden - utom just fisk - var det skönt att skura upp sig i den härliga vedeldade bastun. Ett samtal från Sandra där hon ändå lät hyfsat pigg gör att det blir skönt att sova. Lille O har nu hämtats av sin pappa och är i Piteå.  Vi hann komma varann riktigt nära in på livet efter några dagar tillsammans i stugan. Mormors  fina kille.....

Världens finaste O premiärbadar på altanen med världens vackraste fjällvy som bakgrund. En riktig liten livsnjutare är född!

Vaknade till en spegelblank morgonvy över vattnet där Mittisjön endast tycktes leva i de små rödingvak som duttar upp här och där. Frukost, lite morgonmys och bus med O, och ett telefonsamtal med SoC i Piteå har stått på agendan hittills. S är mycket trött och slut efter alla febertoppar och alla stick så det hörs att nu är det tröttsamt för henne. Vi är hos henne i tanken och hoppas att hon blir frisk snart. Strax bär det iväg till B&B där vi ska få veta lite om Sandviken och fjällgårdens historia. Det ska bli spännande att få höra om de människor som levat och bott där och valt det som sin plats att leva och verka.

Badkillen no:1 tog sig ett välbehövligt bad i diskhon idag. Det tycks mig inte vara så hemskt länge sedan hans mamma rymdes i diskbaljan, och jag minns speciellt en episod från då hon var ca 1 år.

Jag stod och handdiskade slutspurten av en flottig middagsdisk när telefonen ringde. När jag kom tillbaka till köket satt lillgumman fullt påklädd med bajsblöja, kalasbyxor och plyschdress nere i diskvattnet och hade ett potatisskal ringlande från pannan och lyste som en sol. Glad som en speleman satt hon där och jag minns än hur fruktansvärt tung hon var när jag skulle lyfta upp henne ur vattnet.

Ikväll går mina tankar till henne där hon ligger på lasarettet i Piteå. Vi vill att hon ska få bli frisk igen och vi längtar efter henne.

Någonstans uppe bland fjällen vandrar nu D&B. Vi håller oss på marknivå, och ska nu ta lite kvällsmat på udden.Solen skiner och det har slutat att blåsa. Underbart!

Vilken annan färgsättning än björk, svart, vitt och något litet grönt stråk som från nyutslaget björkris, kan komma på fråga när vi ska inreda i Sandviken. En något suddig bild tagen genom bilrutan, men ändå ger den nästan rättvisa åt det vackra eller hur?

Inom en sträcka av ett par kilometer såg vi flera orädda älgar. De tittade nyfiket på sina blivande grannar och visade mig hur enkelt och graciöst man kan vada över en av de många fina småälvar som rinner i området. En flugfiskares eldorado - det kan inte vara något annat. Jag börjar genast fundera över vilken typ av flugor/spinnare som är mest gångbara i dessa extremt klara och ljusa vatten. Tips...någon?

Sandra fiskar en liten stund mellan två febertoppar, sin mors dotter ......

När barnen blir sjuka - även om de är 28 år - så känns det i mammahjärtat. Sandras semester fick en tråkig vändning med eskalerande febertoppar nu inne på sjunde dygnet. Sedan hon i förrgårkväll åkte in först till sjukstugan i A-plog för vidare transport till lasarettet i Piteå har jag henne ständigt i tankarna. Ingen behandling hittills har hjälpt och idag blir det röntgen. Jag hoppas att hon snart blir bra och får komma hit till oss igen. Lille O sken som en sol i morse när han fick höra mammas röst i telefonen, men han tycker att det här hotellet hos Mormor o Morbert  inte är så dumt heller.

Minns tillbaka på förra sommaren då jag skrev såhär....

Här på udden brukar det vara lite mygg eller ''åte''som man säjer i Vindelgransele. Eller det kanske beror på hur känslig man är. Den plötsliga värmeböljan har i allafall tvärkläckt några extra miljarders miljarder just här och jag börjar bli lite orolig beträffande flugsnapparnas BMI.

Tur att det finns myggmedel och kläder. I natt har vi faktiskt till och med haft igång den elektriska myggdödaren. Man lägger en tablett i en dosa som värms upp. Denna tingest avger sedan dödande ångor och lite varstans nu på morgonen så ligger döda insekter med sugröret i luften.

Under rubriken ''snillen spekulerar'' kommer en stilla undran hur djurrättsaktivisterna förhåller sig till våra små älsklingar- de blodsugande myggorna. De kanske har änglars tålamod, eller något bra knep för att inte anta den desperata fasen när man slår vilt omkring sig för att just döda. Finns det någon levande varelse som INTE skrockar belåtet när det knastrar i myggracketen?

I tschwiwel! Somliga straffar Gud genast, brukar man ju säja, och det har faktiskt redan hänt mig: Myggdosan ger huvudvärk av de kemiska gaserna och jag nästan får lust att själv lägga mej på rygg.
..
Från fönstret ser jag nu en spegelblank sjö och har inte mindre än fyra rödingstim i blickfånget. På altanen kilar en morgonpigg sädesärla som har bråda dagar. Näbben är full med maskar och kryp till småttingarna därhemma. Antagligen finns där en hel del mygg också. För somliga så är det väl tur att flygfäna finns. Det påminner mig om att lite frukost, eller åtminstone en kopp kaffe skulle sitta fint. Min trötte och myggbitne hjälte perkulerar sitt mest harmoniska snarkljud borta i sängen. Han behöver sova ut!!

I morgon bär det av för våra fjällvandrare D&B som utgår från Bäverholmen för sin vandring till Ammarnäs längs Kungsleden. Kallblåsten gör att vi inte skjutsar upp dem med småbåtarna upp till Bäverholmen beach för en avskedsfrukost i det fria. Det blir istället Arnold som med sin stora stabila båt får hämta upp de unga 2,5 i Adolfström för att färdas genom det vackra deltat upp längs Laisälvens kristallklara flöde. Jag önskar att de hade fått se platsen i riktigt fint väder, det är så vackert att ögat tåras, men det får bli en annan gång.

Nu har Arnold i Bäverholmen fått hård konkurrens om epitetet "Fjällets cowboy". Lille O testar farsans skinnhatt och yxan. Vad månde bliva!?

Idag beger vi oss med bilen upp längs Silvervägen för att visa D&B hur fint det är. Lille O följer med, medans mamma o pappa är i A-plog på sjukstugan där S får antibiotika. I gårkväll fick hon rekordnotering på febertoppen. Skönt att det finns bra sjukvård i vårt avlånga land.

Den här dagen för 1 år sedan

I fjol den här dagen så hade vi fint besök i Gauto av lilla mor och E&L. Det var en dag av sol och samvaro, där naturen och vädret visade sig från sin allra bästa sida. Idag håller vi i hatten för att inte blåsa bort, men vi njuter av ledighet av varandras sällskap och ser fram emot morgondagens utflykt upp efter Silvervägen, mot de trakter dit R och jag snart skall flytta. Vi vill visa ungdomarna platsen och omgivningarna kring Sandvikens Fjällgård, tar med matsäck och hoppas på att hitta en riktigt mysig plats på fjället där vi kan mysa och njuta av dagen.

Dagens lunch till Lille O blev nyfångad öring, potatis och gröna ärter med en smörklick till. Oj vad han gapade stort. Det var helt klart en gastronomisk höjdare för en liten blivande storfiskare som förhoppningsvis nu fått smak för fjällfisk. Här utanför blåser det friska vindar och vattnet stiger snabbt och det är nog närmare 1,5 meter högre än igår. Idag får båten stå, och vi fiskar från land där det går.

Idag får vi känna på riktig fjällvind. Vattnet stiger snabbt efter gårdagens skyfall uppe i höglandet. Vi hade en så lugn, skön och avslappnad midsommarafton igår och nu känns det att man börjar varva ned. Grabbarna har fiskat inatt och jag väntar spänt på en fiskerapport när de vaknar. Daniel och jag var även ute med båten igår eftermiddag och fick ett par fina öringar som nu ligger i kylen och gravas. Det blir smaskens att ta på en macka ikväll. Receptet på krämig jordgubbspaj visade sig vara en höjdare.

Nu vaknar O och sitter och gör miner åt mig i resesängen. Han är världens finaste lille prins och nu ska jag göra gröt till honom.

Tänk vad stor han har blivit...mormors lillkille är nu 8 månader och kan en massa saker. Här bevisar han det som vi ofta talar om i äldreomsorgen, att det är viktigt med bra hjälpmedel, bra skor och fint underlag. Fallprevention kallas det visst för!

Är barnpiga åt Lille O, snart är det dags för en promenad med vagnen. Sandra ligger utslagen i feber och Christian fiskar en stund. D&B vilar i husvagnen och Robban snarkar på sofflocket. Här är det skönt väder men inte så mycket sol. Vi hoppas på bättre väder tills imorgon. Ikväll blir det fiske, jag har redan hunnit tampas med en riktigt fin öring, men den tog sig loss från kroken.

Vi hoppas på Gauto-önskeväder någon dag

Frukostklubben - det är jag och Lille o det! Vi har nyss stigit upp och mormor har serverat gröt. Vi har det SÅ trevligt. Alla de andra sover djupt i sina sängar. Sandra har feber och mår inte alls bra. Så synd om henne att bli sjuk så här till midsommar just när de anlänt till ett efterlängtat Norrland. D&B sover i en av husvagnarna på mjuka madrasser såhär dagarna innan de beger sig ut på sin tilltänkta fjällvandring. R får en välbehövlig sovmorgon efter den senaste veckans omänskligt hårda kroppsarbete då han och Alex gjort underverk med tomtplaneringen och fått ut allt grus och matjord så att det äntligen börjar bli klart. Vi hoppas förstås på fint väder och bra fiske. Vattenståndet är förvånande lågt och det ska bli spännande att se hur fisket är i år. Glad midsommar till er alla!

I morgon jobbar jag min sista dag som demenssjuksköterska i Umeå kommuns äldrevårdsteam. Det har varit en fantastisk tid med mycket kreativitet, många människor, stora utmaningar men även personlig utveckling. Ibland har det varit tufft. Det är aldrig lätt att vara profet i sin egen hemstad, och ibland har det verkligen känts segt och stagnerat i grupper där man inte velat se sin egen roll, vända och vrida på sina egna attityder eller vara beredda att prova nya arbetssätt, men oftast har det varit roligt och inspirerande att se all kunskap och goda viljor som finns. Jag känner mig glad och övertygad om att jag fått vara med och så många frön som ligger och gror och även om vi inte ser ett tydligt resultat idag, så kommer det så småningom att göra skillnad.

Livet och döden finns så oerhört nära varandra i äldreomsorgens vardag. Dagar fyllda av sorg, glädje, med och motgång, meningsfullhet eller tristess rullar förbi, år efter år. De människor som vi ska hjälpa är hänvisade till vår godtycklighet - på livstid. Vi jobbar i deras hem – de bor på vår arbetsplats, en svår förutsättning som kräver att vi aldrig slutar att reflektera och dryfta hur vi ska göra våra insatser på bästa tänkbara sätt. Personal avlöser varandra i skift efter skift, dag efter dag och år efter år, dygnet runt, livet ut. Vi är 300 personer, lågt räknat, som ska passera genom en människa liv, genom det mest privata, från första beviljade insats i Socialtjänsten genom hela demenssjukdomen. Det är  en resa som kan ta många år.

Hur ska vi få veta vad individen har för behov och  önskningar kring den här tiden, och kring livets sista tid? Vi måste ständigt beakta den utsatthet som den lilla människan trots lagar och mål ändå bär. Brukaren blir vinnare eller förlorare i ”det stora personallotteriet” och måltavla för vår attityd, dagsform och inställning till jobbet. Hur känns det att vistas i just din närvaro?

Idag fick jag epitetet "Lilla vän" för trehundrasjuttielfte gången under min 51:åriga levnad. Det känns lite obekvämt och skumt med tanke på min aktningsvärda ålder och min (i eget tycke) pondus, men jag bromsade snabbt en annalkande blodtrycksstegring och kvävde lusten att "Lilla-vänna" tillbaka den här trista manspersonen som uppenbarligen hade ett behov av att känna sig stor och duktig. Han noterade min ankomst i kundluckan men var noga med att se oberörd och upptagen ut en lagom lång stund för att jag inte skulle börja tro att "här servar vi kunderna snabbt och galant som de juste typer vi är. Nejdå.

Han hade utvecklat en obehaglig mästrande attityd som jag uppsnappade inom loppet av en halv sekund och han avslutade det ca 3 minuter långa mötet med ett nedlåtande "Lilla vän" fast jag försökte se så solig och snäll ut som möjligt med alla mina 156 centimetrar. Än en gång blev jag påmind om hur stor makt/kraft vi människor har att göra ett möte fint och respektfullt till en annan medvandrare i jordelivet och hur kort stund vi har på oss att plantera en känsla hos den vi möter. En känsla som sitter i flera timmar. Den känsla han förmedlade försökte förstås sätta sig kvar och banne mig om inte en liten rest av obehag fastnade bak på ryggen resten av dagen.

Men det var inte tillräckligt för att förstöra min dag som gått i värmens, kamratskapets och vemodets tecken. Jag är mer än gärna en" liten vän" till mina fantastiska medarbetare och kamrater som jag kommer att sakna hemskt mycket. Idag fick jag också ta adjö av de underbara tjejerna - de pedagogiska handledarna som liksom vi jobbar med goda ringar på vattnet i äldreomsorgen. Så mycket glädje, klokhet och kvinnokraft de besitter. Jag vet att de är fina förbilder som med varma attityder gör vardagen bättre för någon medmänniska. Tappa inte sugen, utan fortsätt att visa att attityder - det är viktiga saker det! De kan förändra en människas liv. Jag vill önska alla medarbetare och vänner en riktigt härlig sommar med sol värme och kärlek, så att ni kan ladda era batterier inför hösten.

Så firar vi lite smått Alex och jag, med middag, kladdkaka och en kaffetår. Sonen vet precis vad mamma vill ha och en King-spinnare i svart och koppar, samt en öringfärgad Lottospinnare kommer att bli extremt "giftiga" för öringen och rödingen i sommar. Nu börjar det rycka i vevarfingret och jag ser verkligen fram emot några lediga dagar med fiske och en hyfsat tom agenda. Det känns som att det skulle behövas...lixom.

Hurrar lite lätt i förbifarten åt min spegelbild. Ja må hon leva uti hundrade år - den där rufsiga och lite förvirrade kvinna som möter min sömndruckna bild i spegeln. Önskar mig själv en fin dag. R  åker till Gbg idag så vi får fira en annan gång. Sista teamveckoträffen med Äldrevårdsteamet  och ett par andra intressanta möten med  inspirerande människor står på min agenda idag,och det är väl en födelsedagspresent så god som någon.

Mitt i röran har visst annars en milstolpe nyss smygpasserat utan att jag riktigt tagit in det i mitt medvetande ännu. Stor-Lillpojken och solen i mitt liv Alex flyttar ut till eget boende. Några kartonger i taget. Jag har inte hunnit smaka på den blandade känslan av vemod att livet gått så fort, lättnad att det ordnat sig och tacksamhet/saknad över att min roll som mamma i vardagen förändras. Må han få ett fint och bra liv, med arbete, vänner och kärlek.

Om nu R tror att jag blir privatsköterska och hushållerska på heltid så är det bäst att påminna honom att nu blir det delat ägarskap och styrelsemöten som gäller med 50/50. Men okej då.....känner jag mig själv rätt så blir det nog en hel del ompyssling med;)

Försöker hålla mig vaken de sista skälvande minutrarna som 50-åring. Det känns helt otroligt att ännu ett år passerat förbi. Det verkar vara som "gammfolket" brukar säja - att livet rusar allt fortare och åren svindlar förbi med en rasande fart och vips är man gammal och sitter på hemmet.

En kväll som denna är jag extra glad att vi faktiskt fångat en livsdröm i flykten och vågar pröva våra vingar. Det skulle kännas ganska sorgligt att sitta på ålderns höst och ångra att man inte tog chansen. Jag minns med glädje och tacksamhet förra födelsedagen, alla festligheter, alla mysiga människor, våra fantastiska barn som bjöd på förstklassig underhållning och Robban som överraskade alla med sin kärleksång till mig: Ikväll tänds stjärnorna igen.....

Idag var det slutbesiktning hos logopeden. Mitt trista röstknarr som aldrig riktigt gett med sig efter den stora hesheten i höstas, har nu fått börja vika. Idag hade jag mitt sista logopedbesök och efter ett par månaders röstövningar andning, avslappningsövningar och medvetenhet så börjar jag få bukt med eländet. Ljudinspelningen ifrån april och den vi gjorde idag visade på stora skillnader och framsteg. Det känns så kul!

Nu är det bara upp till mig själv att fortsätta jobba för att få tillbaka min rätta ton och en förhoppningsviss knarrfri röst. Mina stämband är skitsnygga och friska och jag får lust att sjunga igen. Det känns bra! Istället för att skicka tramporgeln på tippen så ska den faktiskt få följa med till Sandvikens Fjällgård. Gissa vem som vill kunna spela och sjunga den gamla älsklingspsalmen "Morgon mellan fjällen" på riktigt och på plats åtminstone en gång. Om vi sen inte har plats för den så går det ju alltid att elda med den:)

Så påbörjar jag min sista arbetsvecka för min arbetsgivare Umeå kommun denna soliga måndag. Det känns märkligt efter alla dessa år att bli sin egen. Jag ska senare i veckan försöka sammanfatta essensen av min känsla för äldreomsorgen, demensvården och sådant som ligger mig varmt om hjärtat. Att jag ska skiljas från mina vänner på jobbet - DET vill jag inte ens tänka på än...

Här är min fina svärdotter Britta fångad på samma bild som V&D. Häftigt va!

I  fjol - just detta datum hade vi vår oförglömliga födelsedagsfest. Idag känns det ganska ofestligt här hemma, men det behövdes bara ett par vänner och en lite för tidig födelsedagsros för att råda bot på den saken. Riktiga vänner kan man sätta sig ned mitt i kaoset och ha trevligt med. R är i A-jaur och avhandlar ritningar, kalkyler och framtidsplaner. Jag harvar på här hemma och går igenom skåp lådor och bråte dagarna i ända. Det känns rätt ändlöst, men samtidigt kul och hela tiden har man tankarna på framtiden och på Sandvikens Fjällgård.

Tittar med ambivalens lätt frustrerad på min bokhylla som är full av böcker. MÅNGA pocketböcker. Mitt förnuft säjer mig att de flesta böckerna läser man en gång och aldrig mer. Hur ofta lånar jag ut en bok? Svar: 1-3 gg/år.  Den stora frågan om jag ska slänga eller försöka sälja är aktuell idag. Stora gamla skrymmande böcker som uppslagsverk om skogsbruk och liknande har redan fått sin dom, medans Einar Wallqvists vackra inbundna böcker har en given plats hos oss i bokhyllan i lappmarken. Mina udda men roliga stora böcker från 40-talet som "Kvinnans bok, Mannens bok och liknande, de kommer jag inte heller att kunna skiljas ifrån. De är historiska dokument  som en gång var handböcker för den "moderna" kvinnan/mannen, men är nu komiska och verklighetsfrämmande handböcker där gammalmodiga och stelnade könsroller är satta på pränt, förstärkta med svartvita bilder. Ändå räknar jag dem till min skatt. men - åter till pocketböckerna. Många bra, tänkvärda och roliga. Ska man spara? Vad säjer du?

Tittar stolt på bröllopet och spanar efter min fina svärdotter Britta  just nu i Romeo Julia-kören.:)

http://brollopshalsningen.expressen.se/alla-halsningar?search=gunnel

Vem vet? Vi kanske får finfrämmande nångång framöver när vi tagit över Sandvikens Fjällgård. Nu är de i allafall högaktningsfullt inbjudna;)

Vilken fin dag. Inte kan man hålla sig från TV:n. Säja vad man vill men de är ett fint par, som lyser av kärlek. Snacka om att sprida en "god känsla". Man blir lite rörd och varm inombords.

Kvällen före prinsessan Gunnel skulle gifta sig 7 dec 1979 så var det dags för storrengöring och diverse skönhetsbehandlingar. Jag hade köpt en tub hårbehandling med den lovande texten: Fördjupa din egen hårfärg - Guldblond. För att fördjupa den maximalt lät jag den sitta i en kvart längre än rekommenderad tid. Detta var den första i raden av de vådliga hårexperiment jag återkommande skulle ägna mig åt under de efterföljande 20 åren. Sedermera lugnade jag ned mig och ungefär samtidigt blev det omodernt med permanent så jag sansade mig något på hårfronten.

Åter till kvällen före dagen D. När jag sedermera uppsteg ur det väldoftande badskummet och torkade imman från badrumsspegeln mötte mig en fasansfull syn i spegeln. På min hjässa tornade en svintotrasslig och orange formation. Den blivande maken infann sig snabbt när han hörde mitt fasansfyllda utrop. Han drog häftigt efter andan, flackade med blicken och skojhotade för en sekund att anullera hela kalaset. Nu var goda råd dyra. Gästerna var på gång, kyrkan bokad, bullen i ugnen och på Sävargården förbereddes all den goda maten. Ingen återvändo fanns.

Efter en orolig natts sömn ringde jag Sjöbergs damsalong direkt på morgonen och beskrev det katastrofala resultatet av min hårfärgsfördjupning. Kvinnan i luren lugnade mig så gott det gick och utlovade att vi nog skulle kunna hitta tillbaka till en naturlig nyans, vilket också blev fallet. På bröllopsbilderna syns jag något mer guldblond än vanligt men för övrigt intakt och i normalt brudskick.

Jag undrar hur hon har sovit inatt - Vickan alltså....För att inte tala om hur mamma Westling ska känna sig inför denna dag. Tror ni att hon fått handla en finklänning på sin vanliga butik, gå till sin vanliga frissa eller skoaffär? Tror ni att Lindex sortiment duger åt kungahuset eller att hennes uppsydda sidenthaiblåsa från semestern duger? Skulle icke tro det. Tanken på att bli tvungen att "göras om" få instruktioner för hur man ska se ut, prata, äta, vad man ska säja, vilket håll man ska titta åt gör mig handsvettig.

Handsvett är nog bara förnamnet på känslan att hälsa vinka och krampaktigt le mot all världens blickar och grumlar troligen svärmorslyckan en aning denna bröllopsdag. Kungahuset är ju vana att klistra på sig professionella fasader men man nog inte fått samma publicitetsträning på sträckan mellan konsum och hemma i Ockelbo. Att hålla in magen en hel dag och akta sig för att råka göra fel min verkar i min värld ytterst betungande och jag ska verkligen sända henne varma tankar idag.

Här i Sörfors är det regnigt och grått. Det är som gjort för en innedag med diverse göromål. Väntande sådana finns det i överflöd - tro mig! I sanningens namn ska jag faktiskt låta TV:n gå i bakgrunden. Inte är jag någon royalist, men jag har faktiskt trevliga känslominnen i maggropen från tidigare kunglighetsbröllop, och kärlek är det väl alltid fantastiskt att se oavsett vem som gifter sig. 

Mitt allra första TV-minne var när prinsessan Desirée gifte sig. Det var stort! Vi gick till grannarna för att se - mamma och jag. Själva TV-tittandet i sig var nog mest fantastiskt, men jag minns också hur mitt lilla barnahjärta snördes ihop av rörelse och hur vacker jag tyckte att hon var. 

Det är oundvikligt denna dag att inte minnas sitt eget bröllop. En decemberdag 1979 stod jag brud. Jag minns mig sjäv med ömhet - egentligen bara ett barn fast jag var 20 år och hade "inbyggd" brudnäbb. Jag minns hur kort Helena Elisabetkyrkans gång var i relation till Mendelssons brudmarsch, hur kallt det var ute, och hur mina späda axlar darrade av köld , men mest av spänning under mammas rävboa när jag steg ur bilen och gick in i kyrkan. Idag unnar jag Vickan en fantastisk minnesvärd dag och sol över sitt bröllop och över sin framtid med Daniel. Sol är bra . Då slipper man få ekologisk risgrynsgröt i brudkronan.

Ikväll har vi varit på fest och firat min kära mentor Anki som fyllt jämnt. Hennes fina familj, vänner och bekanta  var samlade för att njuta av god mat dryck, musik och underhållning i en häftig fabrikslokal och fick njuta av god mat och dryck samt fin underhållning av olika slag. Födelsedagsbarnet var självlysande i all sin positiva kraft - precis som vanligt - och när jag ser henne fylls jag av värme och tacksamhet för att våra vägar korsats och jag fått ta del av hennes visdom, värme och erfarenheter. Hon har gett mig den korallröda färgens kraft och glädje, både på in och utsidan.

Utan hennes vägledning hade jag nog aldrig vågat ta steget till att pröva mina vingar för att hitta ett nytt sätt att leva och verka. Jag önskar henne fortsatt livslust, kraft, hälsa och kärlek, samt hoppas att hon nyttjar sin present - en veckas vistelse och välkomstmiddag hos oss vid Sandvikens fjällgård någon gång framöver. Där tänker jag för övrigt bära hennes lysande röda färger vidare - men nu i form av en gammal kär Helly-Hansen. Bara jag tänker på den , så känner jag hur den ger mig kraft.

I dessa dagar så här strax före midsommar så påminns jag om förra årets stora fest - vår 110-årsfest.  Den blev lyckad och ett fantastiskt fint minne att bära med sig. Jag kan också minnas ruschen och allt jobb inför den. Om jag då hade vetat vad som skulle vara i görningen ett år senare så hade jag nog inte trott mig ha kraft att genomdriva allt praktiskt som vi står mitt i nu. Men man orkar mer än man tror,

Nu minns jag min stategi för förra våren och försommaren, när både jobbet, hemmet och festförberedelserna tornade upp sig. Jag gjorde ett medvetet och aktivt val att tänka på positiva, fina och bra saker medans jag gjorde att det träliga. Fast jag var slut efter arbetsdagen och inte riktigt hade ork att ställa mig att baka eller greja så bestämde jag mig för att rent konkret tänka på hur rolig festen skulle bli, hur fint väder det skulle vara och på våra snygga och glada gäster som var inbjudna. Jag tänkte på min rikedom - inte guld eller pengar, men på mina friska barn, goda vänner, familj och hur livet varit så generöst mot mig, men också på hur jag själv påverkat mitt liv i positiv riktning.

Genom att göra på detta sätt, var jag inte dränerad när sommaren och allt det roliga men också jobbiga var över. Tvärtom så kände jag mig uppfylld och tacksam. Den här strategin använder jag även inför denna hektiska sommar och jag missionerar för fullt till R att anamma min teknik. Jag tror på den.

Sakta men säkert så artar sig den nya uppfarten, och tomten däromkring. Robban o Alex har jobbat hårt idag med att snygga till slänten  och lägga på matjord. Framtida ägare kommer att ha en helt annan "framsida" med fina förutsättningar att göra något vettigt av istället för den sneda kilremsa vi haft med vägen korsandes vår tomt.  Det kommer att bli jättefint.

Provsmakning av norgefisken har ägt rum först idag. Torsk och sej i ugn med brytbönor och en dutt Keldas fisksoppa över serverad med en klick keso. Smidigt och enkelt för att inte tala om jättegott! Något som t o m R skulle kunna ha tillagat. Jag vitsade till det här och pikade honom just om det: Bra karl reder "sej" själv;) Han som är luttrad och van vid mina ordvitsar log lite rart och gjorde sedan en strålande heder åt anrättningen.

Idag ska vi ha sommaravslut med nätverket av sjuksköterskor och paramedicinare. I sin hand får de varsitt ex av Demensriktlinjerna i en behändig bokform, samt en usb-sticka med olika färdiga bildspel kring demens. Jag hoppas att alla tar emot stafettpinnen och känner sitt ansvar i att som ringar på vattnet sprida den här viktiga kunskapen till såväl medarbetere, ledare som anhöriga och allmänhet - receptet på en riktigt god demensvård. Men som med allt annat - ett recept blir bara en pappersbit om den hamnar i en pärm. Receptet måste bakas, serveras fint och helst avnjutas i gott sällskap för att det ska bli riktigt bra. Är inte mottagaren intresserad av att baka så hamnar det lätt i en låda.

Här har vi inget val. Vi måste ständigt förbättra oss för att förstå och möta. Du som på något sätt har en ledande funktion inom äldreomsorgen - använd riktlinjerna som ett fantastiskt instrument för utveckling, kompetenshöjning de närmaste åren. Vi måste kämpa vidare för att förändra attityder  och se oss själva i spegeln: Hur låter jag, hur ser jag ut, hur  känns det att ledas av mig, att tvättas av mig, att bo här hos oss på livstid och att vistas i just min närvaro?

Så brukar min gamla mamma säja om människor som är något alldeles speciellt. Jag har turen att känna några sådana. En av dem är min ganska nyfunna fiskevän Kina i Levins fiskeblogg. Förutom att jobba natt som undersköterska, vara engagerad i föreningsliv i Blåknuten, driva eget familjeföretag http://utatfritid.se/ och uppfödning av mittelspitz hundar så orkar hon engagera nya fiskartjejer i rollen som Fjällornas Umeåansvariga samt inte minst ha drivkraft över för att fiska ihop med sin J och familjen, laga goda rätter och dokumentera i ord och bild i någon av sina fina bloggar http://blogg.vk.se/levinsfiskeblogg Vi tackar för en fin sammanfattning av Norgeresan och önskar en riktigt härlig fiskesommar med allt goda som hör till.

Visst är det vackert så man nästan tappar andan? Bilden föreställer Sandvikens Fjällgård i norrbotten. Den ligger direkt vid Silvervägen på en vackert belägen udde i sjön Tjaktjaur endast ett par mil från norska gränsen. I mitten av augusti tillträder vi. Tänk att vakna där en spegelblank morgon och ha rödingen alldeles in på knutarna.....

Packar och plockar med mina älskade grönsaker, somligt värdefullt och annat värdelöst i en annan betraktares ögon. I mina ögon är det min jordiska skatt som jag under 20 års tid samlat och plockat ihop på loppisar och auktioner. Jag har inga anspråk på samlarvärde utan bara blivit kär i färg och form. Ett och annat har jag fått i present av barn eller vänner och nu åker de ned i lådor för att förhoppningsvis få en ny plats för ögonfröjd i min famtida boning. Nu har jag spänt ögonen i min älskade R och högaktningsfullt informerat om graden av kroppsskada han riskera att åsamkas om något stuvas ovarsamt eller krossas.

Jag kom ut på andra sidan magsjukan, något slankare, kallsvettig och spak, men vid liv. All kroppens muskler har fått sig en riktig genomkörare. Vännen A meddelar att det tydligen går Calicivirus och på symtomen att döma så kan det mycket väl ha varit så. Idag jobbar jag hemifrån. Mina kamrater undanber sig min närvaro på jobbet och riktlinjerna säjer ju oxå att man ska hålla sig från jobbet minst ett dygn efter sista symtom. 

Det är en del att sammanställa och avsluta innan jag lämnar jobbet. Märkligt känns det, inte så lite pirrigt, men mest roligt och spännande med vår nya framtid vid Sandvikens Fjällgård. På hemmaplan finns oändligt med jobb som skall klaras av innan vi drar vidare. R och A är ute och fixar på tomten.

All sommarns alfaltarbeten och breda transporter är visst i farten ikväll. Nu är vi i Sundsvall. R är inne på ett traktorställe där han har en dejt med en försäljare. Hemlängtan känns svår! Aldrig har väl den egna sängen hägrat så som ikväll. Hem ljuva hem. Jag hoppas verkligen att jag inte efterlämnat smitta till dem vi mött, och värst vore det förstås om lille O skulle bli sjuk!

Kröp nöjd isäng igår kväll efter fina dagar med släkt och vänner. Somnade som en stock och vaknade ett par timmar senare med akut magsjuka, frossa kräkningar och diarré. Snacka om olägligt med tanke på att vi tidigt i morse skulle bege oss hemöver. Framåt lunchtid haxde det värsta lugnat ned sig och vi kunde påbörja hemresan med täta toastopp inbokade.Mitt efterlängade besök hos storasyster ställdes in och vi klarade av en minirunda på Ikea i Örebro, men jag känner mig riktigt spak och kraftlös. Nu håller jag bara tummarna för Alex så att han inte insjuknar under bilresan. Håll tummarna du med!

Idag har mormors älsklingskille fått sitt fullständiga namn efter alla konstens regler vid en underbart fin och stämningsfull ceremoni som han fina mamma Sandra och pappa Christian höll vid anrika Varbergs fästning. Far och morföräldrar av alla tänkbara kalibrer, samt mostrar, fastrar och några andra viktiga personer för lille O var med denna stolta sommardag som vi alla sent skall glömma.

Självaste huvudföremålet för dagen hade sjömanskostym, små mörkblå skor och sitt soligaste humör på. Utanför lyste havet och himlen blå. Solen skymtade bakom molnen och en frisk sommarvind skyndade på vår festklädda lilla skara när vi intog den i blått och vitt pyntade lokalen där ceremonin skulle äga rum.

Föräldrarna Sandra och Christian avgav löften för livet för sin lille son. Faddrarna Andreas och Alexander avgav sina löften om stöd och uppmuntran för framtidens alla soliga och molniga dagar och krönte Olivers lilla fjuniga hjässa med en liten krans från olivträdet. Daniel och Britta sjöng och spelade fina sånger och moster Bella sjöng "Handens fem fingrar" till eget gitarrackompanjemang.

Kan man vara annat än stolt, rörd och tacksam för sin fina skara, för hälsa, sämja och goda framtidsutsikter. Fest vidtog därefter med smörgåstårta, kaffe, tårta och godsaker och vi skålade alla för en ljus framtid för allas vår lille älskling. Vi är tacksamma att vi fick dela denna dag med er. Sandra Christian och Oliver.

Dagens huvudperson festade loss på kall burkgröt medans alla andra frossade i tårta och alla tänkbara läckerheter!!!!

Sitter i sängen i vår lånelägenhet där L förberett så fint och mysigt åt oss och jag bara njuter av lugnet och tänker på dagen som kommer. Kl 12 ska vi vara vid Varbergs fästning där vi dukat och förberett för Olivers namngivningsceremoni i ett av de fina stenrummen där. Blåsten har lugnat sig och idag ser vädret hyfsat ut- Det väntas inget regn i allafall. Skönt! Dagens huvudperson är helt underbart gosig och fin. Glad som en speleman och frisk och snäll. Han kan nu gå runt soffor och bord och utvecklingen går rasande fort. Det skulle inte förvåna mig om han kan gå innan sommaren är slut. Han verkar ju vara både sin mamma och pappa upp i dagen på den fronten. Idag är det hans stora dag. Alla vi som älskar honom, vi önskar allt gott och ett fint liv fyllt med trygghet, hälsa och kärlek.

Varbergs fästning - ett imponerande byggnadsverk. Idag stod jag och tittade ned genom hålet där de hällde kokande tjära på inkräktare. Hårda bud på den tiden. Nu har vi dukat och förberett inför morgondagens festliga event så det är bara att göra sig fin och ta med sig sitt bästa gåbortshumör. Strax middag hos Bengt o Lena på Getterön vid deras sommarställe. Alltid trevligt att träffa dessa härliga människor.

Lång natts färd mot dag. Nu befinner vi oss i Skogome efter att ha avnjutut frukost hos Bella och avlämnat hennes bohag. R ska titta på  några lastbilar här. Själv ska jag sova en stund till innan vi fortsätter till Varberg. Här blåser halv storm, fast solen skiner och luften är ljum.

 Genom sköna gröna landskap går nu vår färd söderut. R piggnade till på eftermiddagen och sitter nu bakom ratten trots mina försök att överta styrningen. Dagen blev mycket lyckad, minglet  blev en minnesvärd stund som jag tar med mig i hjärtat när jag lämnar detta jobb. Förutom tårtbakelser, kaffe, snacks och cider så bjöds även på musik. K höll i allsången och jag spelade på min fina musikmaskin som jag är så glad och stolt över. En kvinna från demensboendet Aktrisen började spontandansa charleston, och sa med drömmande min och ett brett leende medans hon dansade: Dansen har varit mitt liv!

Det var ett höjdarögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Vi tittade på varandra, mina kamrater och jag - i samförstånd - och var så glada för att vi lyckats skapa det som är det viktigaste av allt i modern demensvård - att skapa en fin känsla. Effekten av den känsla man skapar sitter nämligen i längre än en Sobril! En fin känsla - det är grejer det! Vad sprider du för känsla omkring dig? Det är en fråga verkligen värd att ställa sig. Hur ser jag ut, hur låter jag och hur känns det att vistas i min närhet? Vi människor har en fantastisk kraft att förfoga över men vi väljer själva om vi sprider värme och behag eller kyla och obehag där vi går fram.

Packar just in musikutrustningen i bilen och beger mig till dagens event på jobbet. R verkar piggare och temperaturen är inte så hög uti kroppen hans som den var igår kväll. Om jag inte hör fel så är han rent av uppe och duschar. Få se hur det går om han orkar resa någonstans i eftermiddag. Hoppas, Hoppas!

Jag är barnsligt förtjust i gamla örhängen - låtar från 40-talet. R kommer från samma decennium så det kanske är förklaringen till hans dragningskraft. Sitter här i sena kvällen och lyssnar igenom morgondagens repertoar. Underbart

Robban har blivit sjuk. Efter en Ipren har han fortfarande mer än 38 i temp, känns het och rödblossig med värk i kroppen. Det ska nog till ett mindre mirakel om han ska kunna resa någonstans imorgon. Vi riggar redan nu för att Alex och jag ska göra Varbergsresan själva. Vi får helt enkelt turas om att köra och ta det riktigt lugnt och försiktigt så vi kommer fram helskinnade till lille O och hans stora dag. Mormor längtar! Idag har han lärt sig att säga Gaga - vi hoppas att det är ett förstadium till att säga Mamma, Pappa eller Mormor. Det vore ju alldeles förskräckligt om hans första ord skulle vara Lady Gaga, eller hur?

Stackars R....Jag kommer att känna mig halv utan honom och jag vet hur gärna han skulle ha stått vid min sida. Som kronan på verket kanske han missar en liten shoppingtripp till Ullared eller Ikea. Stackarn.....;) Jag ser fram emot att träffa alla mina barn och Olivers trevliga släktingar söderifrån. Vi hoppas att solen ska skina på oss alla och att en eller annan liten skyddsängel ryms i bagaget bland Isabelles alla tillhörigheter och vår övriga packning.

Just hemkommen från trevligt studentfirande så är det bara att sätta igång med packning för morgondagens resa, musikövande och packning av instrument och musikutrustning inför Sommarminglet på jobbet imorgon eftermiddag. Dessvärre har R frossa och mår inte alls bra ikväll. Det verkar inte bättre än att han håller på att bli sjuk vilket förstås ställer till vår planering - förutom att det är hemsk synd om honom förstås. I ärlighetens namn måste erkännas att jag inte direkt ser fram emot en hundramilsresa  utan honom. Tur att Alex har körkort så att vi kan turas om isåfall. Håller tummarna att han efter en Ipren och ett par timmars sömn ska känna sig piggare.

Idag är det studentfirande. Själv har jag ingen student kvar utan alla är avklarade, men jag har vänner som firar studenter idag. Livet ligger framför som ett oskrivet blad, vitt fint och öppet. Det är nog svårare idag att göra vägval, få jobb och bostad som när jag själv var i den åldern. Men jag minns känslan av att stå där, frihet och uppbrott i en salig känslomix. Jag önskar alla studenter ett fint och bra liv, med hälsa, jobb, vänner och självkänsla.

Ikväll är vi visst både gamla och krumma - jag och min trötta gubbe.  Luggslitna och grå sitter vi sida vid sida och skissar på ritningar och kläcker ideér. Nu börjar det gå tungt och jag tror bestämt att det är bäst att börja pallra sig isäng om morgondagen skall orkas med. Sov gott du med!

Nu är det bara att spotta i nävarna och sätta igång med att rensa upp och städa bort alla målar och tapetrester. Det ska bli kul att se hur fint det blev. Men vad ska vi göra av alla prylar. Vi hade ju grovrensat en vända och nu blir det till att rensa ännu mer. Det är liksom lite i valet och kvalet hur jag ska ha det med mina halvgamla saker som jag  genom årtionden plockat ihop och som är "jag". Ska man nu falla i möbeltidningsfällan och uppvisa ett sterilt och opersonligt hem för mäklaren. Det säjs att det är bra om det är ljust och luftigt inför visningen och visst är det väl så, men jag tycker faktiskt om en hel del av mina (och Robbans med för den delen) gamla grejs. Nu vill man ju helst inte göra hål i väggarna för tavlor och gardinstänger så det får bli minsta möjliga åverkan på "nytapetren"

Vi har ett jättefint hus. Visst känns det lite trist att lämna det nu när det är uppfräschat, men jag har aldrig riktigt känt mig hemma i Sörfors och det jag egentligen kommer att sakna mest är fiskerätten. Hoppas att den kommer i rätta händer till någon människa som blir lika glad som jag blev, den dagen jag insåg att vi hade fiskerätt.

Upp och hoppa . På`t igen - arbetet! Idag ska vi förbereda fredagens "Sommarmingel" på Aktisen kl 13.00. Vi hoppas på fint väder så att vi utomhus - helst i strålande solsken - kan genomföra vår planering. Det ska bli en lättsam sommarkänsla med  lite gott att äta, småprat, mingel för de boende, närstående och personal vid de olika enheterna. Själv blir det till att checka musikutrustningen ikväll så att allt fungerar. För sista gången i tjänsten blir det pianobar med soft music och lite välkända allsånger. Musik är viktigt!

Ikväll var det med blandade känslor jag klev över tröskeln till detta inferno till hem, där inget är sig likt. Alla rum utom två har eller skall tapetseras och de övriga rummen är avlastningsplatser för möbler, bråte, gott och blandat. Bara jag överlever morgondagen skall här påbörjas operation återställning, ommöblering och fortsatt rensning bland möbler och prylar. Det blev jättefint med de nya tapeterna.

Robban sover i A-jaur inatt, och kommer hem först imorgon. Efter avtalsskrivningen i eftermiddags så blev det för honom en biltur till det lilla fjällparadiset, och jag önskar så innerligt att jag hade kunnat följa med för att få se den vackra vy i verkligheten, som jag dagligen tittar på i den lilla tummade broschyren, men dagens arbete var inbokat sedan länge och gick inte att rubba.

Igår när vi körde från Nesna till Umeå och passerade fjälltrakterna så insöp jag som vanligt den skönhet och tjusning som jag finner i fjällen, vidderna och vattnen. Förmodligen var jag en rackarns järv i ett tidigare liv - en liten kompakt snabbfotad rackare med vassa tänder, eller möjligen en fjällämmel:)

Nu sitter i alla fall krumelurerna där de ska och vi kan börja blicka framåt, damma av lite visioner och småplanera för hösten. Hur vi ska få till det med logistik och annat det blir en riktig utmaning, men just idag gläds jag bara åt stunden. Vi får helt enkelt ta en dag i taget.

Sitter och försöker tota ihop en verksamhetsberättelse så här i midnattstimmen. Det är dags för halvårsredovosning i projektet. Det är lite svårt att hitta fokus då hela huset är mer eller mindre upp och nedvänt med ihopstyrda möbler, slipdamm och pinaler kors och tvärs i flera rum. Sängen känns som den bästa, mest hemtama och ergonomiskt lyckade platsen just nu. Jag  har skrivit stolparna i tidsföljd och nu bär det i nattens timmar iväg på en skrivarresa genom detta innehållsrika fantastiska år och alla dessa möjligheter och möten som jag fått vara med om.

Oavsett vad framtiden bär med sig och inom vilken nisch jag kommer att verka, så kommer jag att ha nytta av den här tiden i Äldrevårdsteamet och vill minnas den med glädje och tacksamhet. Jag vill faktiskt påstå att den har fått mig att vilja påbörja resan till att bli en bättre människa.

Nu känner jag att inspirationen kommer....bäst att passa på! Sov gott alla ni andra som inte jobbar. Kina! Jag vet att du jobbar inatt! Tack för trevliga dagar med er och de andra nya vännerna från Blåknuten.

Ungefär så känns det just nu. Livet går i 240 knyck. Norgeresan var fantastiskt trevlig men kom oerhört olägligt i tid. Hemma igen, pang på rödbetan att röja ur övervåningen för att målaren ska kunna tapetsera imorgon. Strax dax att köra in och hämta några papper på jobbet - som jag hade planerat att ha skickat in idag, men eftersom jag glömde min viktiga anteckningsbok på jobbet så har jag inte kunnat färdigställa. Den som spar han har....Nu blir det nattjobb istället och därefter en riktig mastodontdag imorgon. Först vanlig arbetsdag och därefter en anhörigträff i Hörnefors på kvällen. Samtidigt åker R till Arvidsjaur för att förhoppningsvis skriva på köpeavtalet. Jag kan tyvärr inte följa med utan har gett R en fullmakt.

Till helgen är det namngivningsceremoni för Oliver i Varberg så då kör vi söderut. Efter den hektiska vår och sommar som väntar oss och som sannolikt kommer att gå till världshistorien så hoppas vi att kunna gå helskinnade in i en spännande och rolig höst.

Det blev ingen kvällstur med gänget ikväll. En riktigt låång fisketur idag med massor av fisk fick räcka. Nu har vi torsk, långa och sej så vi klarar oss länge. Vi har haft en jättetrevlig kväll med Blåknuten-gänget. En sak är säker - att jag har fått smak även för havsfiske!

Robban i sina tejpade brillor kör båten som jag och Sture åker med.

Klockan är missinassen och här är det alldeles ljust- Jag är just hemkommen från en nattlig fisketur med mindre lyckat resultat för vår del. De andra har fått se både havskatt och lubb ikväll medans vi endast fick några mindre sejar och ett par små uhrar. Nyduschad och skön  ska jag strax krypa ned i min sovsäck och hämta krafter för morgondagens fiske Här är så vackert att man inte ens vill blinka.

En av alla dessa  vackra vyer

Sture på hugget

Musikfestival på Östtegsskola i förra veckan. R:s sonson spelar gitarr.

Vår båtkompis S fick ett jättenapp idag och det var med spänning som vi såg honom dra upp sin fina fångst......som visade sig vara ett enormt brunt tångblad. Så kan det gå! Men för övrigt har vi haft en fin dag med bra väder. Jag är den som fått flest fiskar i min båt. Mest torsk men även sej. I ett av de andra sällskapen fick man hälleflundra och en del andra spännande  arter. Nu blir det middagsmat innan vi riggar om och sticker ut i tidvattnets fotspår för ännu ett spännande kvällsfiske.

Här finns alla varianter av fantomer i trikåer. Vi ser ut som potentiella rånare hela bunten, och man får bra tips på fina och funktionella fiskekläder. Frukosten har landat i magen och vi har varit på en resultatlös tur till Tomma handel, men där hade man ytterst begränsade öppettider. Än så länge klarar vi oss utan duschkräm, och vi kanske kan få låna en dutt av någon god medmänniska. Plastpåsar kommer vi definitivt att behöva åt alla våra fina fångster. Skitfiske på oss! Nu bär det iväg ut igen!

Vart ska den där jackan ta vägen med mig! Snälle Jens lånade ut sin flytjacka till mig eftersom vi lämnat alla fiskekläder för kallvädersbruk i Gauto. Nu har vi just kommit hem från fisketuren. Jag fick 5 st sejar - eller hur man säjer. R fick 1 och vår båtkomois Sture fick två fina torskar.  Jag hade på något riktigt stort och ser fram emot morgondagens fortsatta fiske. Här är osannolikt vackert, svårt ayy beskriva riktigt hur - jag tror att det måste upplevas på plats.

Nu har vi landat i Tomma efter en lång dags färd mot målet, en mycket vacker ö utanför Nesna. Med mat i magen och lite fiskesnack  börjar vi känna oss taggade och moiverade att bege oss ut och fiska. Stugan är jättestor och fin, alla är på gott humör och jag tror att det ska bli ett par fantastiska dagar. Det ska bli spännande att få lära sig havsfiskets mysterier som jag inte har någon som helst erfarenhet av sedan tidigare.

Natten har förflutit lugnt men så mycket bevänt med sömnen har det inte blivit. Vi intog stugans samtliga madrasser, bäddsoffor och sängar och gjorde det bästa av situationen att vara så många på så liten yta. Mitt sista minnesintryck från gårkvällen var just "kören" av olika sovljud, och som vanligt gick mina associationsbanor till fåglar: morkullor, ripor och ugglor...mfl. Jag somnade inte lika snabbt som vanligt utan hann med en extrarunda med "Tankens kraft", så nu mina vänner vet ni vad det beror på om ni får en ovanligt bra dag idag. Strax bär det av mot Norge. He jär kallvere....NANGTING!

Vi befinner oss ikväll i en stuga i Tärnatrakten intill Björkvattnet tillsammans med nya vänner från fiskeklubben Blåknuten. I morgonbitti bär det av vidare till Mo i Rana och Nesna där vi tar färjan vidare till Tomma för havsfiske. Det ska bli ruskigt spännande och vi hoppas förstås att få återvända hem med kylbagarna fyllda med fina fiskfileér. Själv siktar jag in mig på Hälleflundra Havskatt och Torsk.

Till mina fina och kärleksfulla arbetskamrater som stöttat mig i vått och torrt under den gungiga resan fram tills dagens segervissa konstaterande att drömprojektet är i hamn efter  många och långa turer, kanske jag kan bjussa på ett fiskpaket när jag återvänder till jobbet.

Vi har firat med tårta och skålat i en slurk vitt vin serverat i en simpel plastmugg, men känslan är desto mer lyxigt fin, njutbar och skön. I natt kommer vi att sova mycket gott! Det är kul att få träffa nya fiskevänner och Kina från Levins fiskeblogg kommer liksom jag att leverera rafflande spänningsfyllda blogginlägg från dessa fiskedagar.

Alldeles här intill har ett parti rafflande Yatzy avslutats och Helena hälsar att det minsann var hon som vann!!

Här kommer en liten sommarbloggrepris från förra året, men just ikväll känns den väldigt aktuell. Jag ser hans silhuett i skymningsljuset där han sitter på sin älskling och gräver av hjärtans fröjd i denna sena timma.

Ja, ni ser ju själva av bilden att döma vem/vad som får pussen. Ledtråd: Inte är det jag inte!!

Min fråga till läsarpanelen idag är om det finns sådana som känner igen sig i att spela andrafiolen mot ett suspekt fordon?

Här har nu R grävt i snart 3 veckor, vare sig det har behövts eller inte. Uppenbarligen är det hans uppfattning om den perfekta semestern. När bilden togs hade han just lyckats styra undan ett gäng gamla astunga och genomsura telefonstolpar som var för tunga för mänskliga krafter att lyfta med just denna blåa skönhet. Imponerande vad man faktiskt kan göra med den mackapären, även om den efterlämnar ett blivande pärland varhelst den drar fram.

Små romantiska utflykter är liksom inte hans grej. Däremot har han verkligen anammat uttrycket "Gräv där du står" och han hittar hela tiden nya stora stenbumlingar en bit under det spirande gräsfröet som man kan gräva fram och planera en sprängarsemester nästa år. Det är ännu en bit kvar till Kina....

I hopp om att vinna hans uppmärksamhet tog jag på mig en "rutigskjorta" utanpå bikinin, och försökte hjälpa honom  med att flytta en brädhög. Det hade en viss effekt för han log rart från sin position på hydrovågen och försökte smeka mej med skopan.

I den allmänna yran hamnade jag mitt i ett hummelbo. Jag menar att det handlade om genmanipulerade humlor med storhetsvansinne. I varje fall betedde de sig som om de var getingar eller concordeplan.

Jag slog nytt personbästa på sträckan dasset - förrådet och sökte febrilt efter min framlidne svärfars gamla radarflaskor och hormoslyrdunkar. Här finns det resurser. Nu snackar vi inte om någon modern  miljövänligt "Lightradar" utan här fanns det tunga artilleriet från det glada 70-talet.

En lätt touch på sprayen och concorderna  intog ett stillsamt horisontalläge. Ambivalens mellan känslor som sadistisk  skadeglädje och underläppsdarrande skuld brottades en stund, innan den mer neutrala lättnaden tog över.

Nu får jag försöka ta till det sista desperata vapnet över "kvinnans listprylar". Mat. Om en stund  blir det grillad fläskfile och potatisgratäng. Nu får vi vila från fisk några timmar. Få se om jag kan locka honom från hydrovågen en stund.

Hemma för en kort mellanlandning innan det strax bär iväg till Östtegs skola för att höra på musikuppvisning. R:s sonson som går ut sexan spelar gitarr och det blir spännande att höra hur han trakterar sin nya fina gitarr. Farfar är ytterst stolt och delaktig i gitarrspelandet som han uppmuntrar och sponsrar.

För första gången körde jag idag upp på gårdsplanen via den nya vägdragningen till och förbi vårt hus. Nu blir tomten på framsidan större och lättare att göra något fint av, samtidigt som vi får trafiken en bit bort från huset. Tidigare strök vägen förbi alldeles bakom garageknuten vilket inte har varit så kul.

Dagen har gått i en rasande fart och jag blir lätt illamående när jag tänker på hur fylld almanackan är  kommande vecka. En stund idag böljade världen fram och tillbaka, och jag inser att man nog inte far väl av denna anspänning och stress i längden. Ännu är inte allt spikat med framtidsprojektet så vi får se hur det går nu i slutskedet  av processen.

I morgonkväll bär det av till Tomma i Norge med ett Blåknutsgäng för lite havsfiske. med facit i hand - lite dålig tajming med tanke på alla våra samtidiga projekt, men det ska bli en rolig upplevelse:) Kina från Levins fiskeblogg har varit SÅ snäll och behjälplig med anskaffande av utrustning som vi får hyra, och låter mig dessutom låna en flytjacka. Tack snälla Kina!

I natt får vi förbereda kök och v-rum för tapetsering som ska göras medans vi är borta. Rörigt, men skönt att få det gjort av en professionell kille! Nu ska jag ropa ned målar`n på en kaffetår! Ha en bra kväll.

Hemma igen. Skönt men samtidigt jobbigt med tanke på alla de parallella projekt som pågår här hemma samtidigt. Ikväll har jag lite svårt att mobilisera något spirituellt blogginlägg, så jag ägnar mig istället åt handfast arbete.