Utsikten från vårt köksfönster.  Här är jag ute på en liten lunchfisketur. Det stavas L I V S K V A L I T E T

Kniven på bältet ska-re-va. Ja om Robban får bestämma i allafall.  Så här går vi nu i våra svarta snickarbyxor med kniven på bältet och faktiskt kommer den till användning hela tiden. Man kan öppna paket med den, avliva fisk, peta naglarna eller snida lite i någon liten träbit där man ligger på fjället och gottar sig i soleskenet.  Man får ju inte bära kniv på allmän plats, frågan är om det egna köket  är allmän plats? Just nu är det faktiskt så, i och med att våra kunder kommer rakt in i vår hall och till vårt privata kök där varorna står längs väggarna.

Det går nog bra för en period, men visst ser vi fram emot den dagen vi är klara med ombyggnaden av vardagsrummet som blir vår nya reception och kiosk och som avdelar, i viss mån, privatliv från jobbliv. Snickarbyxorna med alla fickor är praktiska och faktiskt ganska snygga jobbarbyxor. Man vet vart man har alla nycklar, telefoner, pennor och småprylar. Handväskan , den får allt ligga i malpåse ett tag.

Under de år som jag bloggat i Vk så har jag konsekvent hållit mig ifrån politiken, även om jag ofta haft synpunkter på olika samhällsföreteelser. Jag trodde för ett ögonblick att vi förskonats från påfrestande valpropaganda här uppe i avkroken denna valhöst, men trot eller ej, idag kom några påkostade broshyrer i fyrfärgstryck från olika partier i postväskan.

Som vanligt - ingen större skillnad i budskapet - alla lovade förutom guld och gröna skogar även bättre vård skola och omsorg. Det är stora likheter mellan dagens bilmodeller och dagens politik. Strömlinjeformade bilar, alla ser hyfsat lika ut, gör anspråk på säkerhet, drar lite soppa, är miljövänliga och  skryter med komfort och estetik.

I år är jag lika ambivalent som vanligt, men inget som någon fotoshopad retuscherad politiker säjer i en broschyr, kan påverka mig. Tv-debatter är jag allergisk mot, och folk som kastar skit på varann är inte värdiga att vara politiker. Däremot har jag faktiskt påverkats av en bloggande jordnära, vettig och engagerad Vännäspolitiker med vit T-shirt och hjärta för glesbygdsfrågor. Det stod på hans tröja att man skulle rösta på honom, och jag är ju en ganska lydig flicka, så vi får välan se vartåt det lutar.

Man får helt enkelt sätta upp skygglapparna för att inte fastna med blicken i den solglittrande sjön och den vackra naturens prakt. Åtminstone när man tillfälligt gör om köket tillett smått kaotiskt kontorslandskap. Alla lediga ytor är täckta av högar med papper, verifikat, kopior, post, pärmar. R som är den mer erfarne i sammanhanget, förstår inte riktigt att jag är på ruta 1 och behöver extremt pedagogiska förklaringar till varför det ska vara si eller så utan grymtar smått irriterat och vill forcera vidare i pappersdjungeln.  Han får helt enkelt lära sig att tala i liknelser - ett språk som jag är väl bekant med sedan barnsben, om jag ska få kläm på alla turer i företagandet. Tur att man kan ta ett brejk och bege sig ut i friska luften mellan varven.

Inte förräns idag har vi ikommit oss för att äta de fådda riporna. Jag tänker göra ett kulinariskt experiment, något i stil med Ripa Black&White. Om man bryner ripskroven, ripbrösten och ser till att få en riktigt mumsig sky, och därefter på bästa helgerånsvis stoppar ned några menlösa kycklingfileer i grytan som där får gotta sig och förhoppninsvis ta smak av den kraftiga fina skyn, så  är min hypotes att det kan bli riktigt lyckat. En slurk grädde förstås. Det kan svårligen bli fel. Återkommer med recension.

En alldeles underbar liten söndagsutflykt på kalfjället. Porlande friskt vatten direkt ur jokken, ett par små sjöar att fiska i och trevligt sällskap. Vad mer kan man önska av livet en augustisöndag som denna.

I en grisblink var dagens lunch bärgad. 2 fina firrar hamnar på lunchbordet idag, tre fick gå hem och växa till sig och jag hade dessutom flera fina hugg vid morgonfisket. Vi håller idag på att lära oss att kunna sköta väderstationen i Merkenäs och  får väl försöka muta killen från SMHI  med traktens läckerheter så han kanske kan påverka fjällvädret i positiv riktning:) Till middag idag ska vi kalasa på de två ripor som jägaren Mattias lämnade åt oss. Det ska bli en riktig höjdare.

Nog har jag en fisketur utöver det vanliga. Direkt efter frukost så kan jag ta båten och fara ut på en liten svängom på sjön. Elmotorn är ljudlös. Rödingstimmen patrullerar runt den spegelblanka sjön, och livet känns sisådär toppen!

Vi har nu hög beläggning i stugorna av jaktgäster med hundar som ska bege sig ut på ripjakt. Det känns liksom spännande i luften, och ingen är gladare än vi när jakten är lyckosam för våra gäster.

Ikväll har vi träffat ännu fler trevliga människor med intressanta berättelser. Idag fick jag akut abstinens efter att spela så jag blev tvungen att ta fram och montera ihop min keyboard. När musiken smög ut genom springorna i det här gamla huset så dröjde det inte förrän en annan musiker kom in. Musik förenar människor och innan vi visste ordet av så hade vi intressanta samtal och visade det sig - en hel del gemensamma bekanta och nämnare. Världen är inte stor, och så central som världen känns här i Sandviken har den inte känts tidigare. KUL!

Ännu ett par nöjda ripjägare kom hem idag med kvoten näst intill fylld. På vår farstukvist hänger två ripor som vi fick av gårdagens lyckosamme man Mattias. De ska vi avnjuta i helgen tillsammans med det goda presentvinet som vi fick vid inflyttningen.

Jag har en kalsongprydd 10-taggare som står i balkongdörren och utstöter älgljud till sin vän 6-taggaren vid saltstenen. Har brunsten redan börjat månne?? Bäst att han skyndar sig att duscha innan älgjakten börjar....så att han blir "ren" menar jag...

Här i norsktrakter så förkommer spiketält i olika varianter = ett husvagnsförtält av trä som kan utformas och inredas efter tycke och smak utifrån de reger om storlek och avstånd som finns. Kvällen har tillbringats hos Åsa och Per i deras fina spiketält med mycket trevligheter och skratt. Nu blir det skönt att sova!

Biljakt - eller snarare bussjakt längs Silvervägen pågår i skrivande stund, när R fick slänga sig i subarun för att jaga ifatt bussen som inte tog med sig vår postväska innehållande viktig post och en födelsedagshälsning som måste komma fram i tid. Med rätt tryck på gaspedalen borde han vara ifatt lagom till polcirkeln. SÅ långt norrut bor vi:)

Jag tyckte väl att det kliade lite i hörntänderna igår kväll, men hade ingen koll på månens faser. Husbonden noterade mitt lätt frostiga stämningsläge i kvällningen. Han blev därför inte alls förvånad när en fantastisk fullmåne plötsligt uppenbarade sig mellan molnslöjorna och visade Tjaktjaure som badade i silverljus samt lyste ned på stugorna vid sjön. Några snabba foton, gjorde tyvärr inte rättvisa åt det vackra scenariot, men ger ändå en hint om det trolska ljuset. En god natts sömn och en kaffetår gjorde underverk och nu är husmodern glad och mjuk igen. Nu börjar en ny fin dag. Var rädda om varandra gott folk!

Tänkte slå på stort så här mitt i veckan och brynte en fläskfilé med kantareller och grädde. Medans potatisen kokade kom vår lyckosamme ripjägare in med fyra små brynta ripbröst på en assiett. Smaklökarna jublar, så sanslöst gott!! Med ens tycktes fläskfilén blek och trist. Att dessutom få äta ripan i den här fina miljön, gör ju inte saken sämre.

Årets första ripjägare Mattias Andersson, Boden såg en hel del fågel och kom hem efter några timmars jakt  i närheten av Sandvikens med  5 ripor. Vem är stoltast - Lotus eller husse?

Vår egen husälg Hälga som har sin kalv inne bland buskarna kan vi betrakta varje dag bara en liten bit från boningshuset. Hon gillar saltstenen skarpt och bryr sig inte speciellt mycket om att vi rör oss ute på gårdsplanen. Mycket exotiskt tycker speciellt tyskar och andra sydeuropeér.

Typiskt lunchställe :)

Vi börjar komma in vardagsrutinerna nu och det känns skönt. Frukosten intas vid köksbordet och med den underbara vyn av spegelblank sjö. På sjön patrullerar förutom rödingstimmen, även en och annan fet sjöfågel som så småningom riskerar att hamna i stekgrytan, när R löst jaktkort. Fågelboken ligger intill kikaren och vi försöker identifiera alla fåglar som vi ser.

R har i dagarna varit på sitt mest pedagogiska humör och förklarat hur vedpannan, expansionskärl och cirkulationssystemet fungerar. Med penna papper och några små enkla figurer så blir det faktiskt inte så svårt för en böna som varit bortskämd med värmepumpar att förstå sig på vedeldningens mysterier.

Vi har även tillsammans gjort smarta redovisnings och beställningsrutiner, lärt oss hur kaffeautomaten  och kassaapparaten ska skötas och andra nödvändiga moment i det här nya livet. Banankartongsberget krymper så sakteliga och varje dag när vi packar upp, så hittar vi nygamla föremål som vi sökt. Återseendets glädje grumlas emellanåt av utrymmesbristen i det här nya mindre huset och jag inser att det blir till att ha loppis här nästa sommar.

Idag ska jag jobba med skyltar, göra stuginformation och ytbehandla borden i kåtan, och så serva kunderna förstås.... Visst låter det som en ganska trivsam arbetsdag?

Är du en pensionerad snickare eller målare, och kan tänka dig att spendera ett par höstveckor hos oss vid Sandvikens Fjällgård i en underbar fjällmiljö? Vi behöver en händig resurs nu när vi ska bygga om en del, samt måla och tapetsera. Hör av dig till Robert 070-6940670

Vad kan väl vara ljuvligare än att avnjuta en god frukost med vännen sin innan arbetsdagen börjar. Vi lägger upp gemensamma strategier och planerar våra projekt tillsammans. Jag märker på R att han längtar tills det är möjligt att påbörja ombyggnaden, att få sätta motorsågen i väggen och börja spika. Hela tiden måste vi ha bilden av slutresultatet på näthinnan för att bevara inspirationen och få energi till det myckna arbete som återstår innan det blir så där  fint och mysigt som vi vill ha det. Hela tiden dras våra blickar ut mot sjön och fjället med magnetisk kraft. Det här är en underbar miljö att få leva och arbeta i, även dagar när det är grått och kulet.

En gång i världen kallade laestadianerna gardiner för just "djävulens kalsonger" och de ansågs väldigt syndiga. Idag tycker jag att det är synd att inte sätta tygkant på tillvaron med just gardiner av olika slag. Nu har vi så fantastiskt fin utsikt att det nästan är skamligt att använda gardiner. Hur som helst så har jag idag äntligen fått upp gardiner i köket, gardiner som inte skymmer den fina utsikten, men som ändå ger känslan av att detta faktiskt är ett hem och inte bara en arbetsplats. Med ens blev det lite mysigt här mitt i röran. 

Tills för några år sedan så var "Ripjägaren" från Tärnaby som fastnade i en lavin, den enda ripjägare jag kände till. Så småningom fick jag en egen i huset, och nu står jag som stugvärd för en hoper glada ripjägare som kommer att utgå härifrån för sin höstjakt. Det är en hel vetenskap att känna till regler, områden, avlysningar och annan viktig information som behövs för att kunna ge en god service åt gästerna. Tyvärr får lokala näringsidkare som vi inte ge den service vi så gärna vill och sälja jaktkort till gäster som tidigare vilket är helt befängt. Istället måste hela jaktlaget infinna sig under kontorstid i Arjeplog och uppvisa papper och licens för att få köpa jaktkort vilket innebär att folk måste ta extra ledigt och köra långa sträckor i onödan. Om man jämför med hanteringen av fiskekort som vi ju får sälja till alla intresserade så är det en himmelsvid skillnad mellan fågel och fisk. Det som skulle kunna vara så enkelt blir en trist byråkratisk betongkloss. Vi hoppas på förändring.

Efter gårdagens storslagna fina och stämningsfulla men sorgliga begravning med en fantastisk uppslutning av G:s vänner och bekanta, återvände jag hem via Vindelgransele. I huvudet rörde sig många tankar. Många av ungdomsvännerna hade kommit till begravningen och trots att anledningen till att vi träffades var outsägligt sorglig, så kändes det varmt i hjärtat att få träffa dem alla. Jag hann även med få möta ett par av mina syskon igår och avslutade dagen hos min fina lilla mamma. Det kändes stort. En mysig kväll med god mat och mysig samvaro som avslutades med att få krypa ned i barndomshemmet på nymanglat örngott kändes lyxigt och fint. Jag kände mig som en liten flicka när mamma släckte lampan och sa godnatt. Fick återgälda hennes omtankar med att klippa henne och göra fotvård innan vi skildes åt för denna gång.

Hemma i vackra Sandviken igen efter två intensiva dagar på resande fot till Umeå. Jag satt i bilen på nedresan och undrade hur det skulle kännas att komma till Umeå och på tillbakaresan och undrade hur det skulle kännas att komma till Sandviken. Umeå väckte inga speciella känslor, men däremot när jag passerade Jäkkvik på hemresan så märkte jag att foten pressade allt hårdare på gaspedalen och ville hem snabbt. Hem till Robert och till vårt nya hem i Sandviken. Fastän det är rörigt här och vi inte alls hunnit packa upp, måla tapetsera eller alls hunnit komma i ordning med privatlivet, utan mestadels ägnat oss åt att få rörelsen att fungera, så känns det ändå som hemma. Det gladde mig att det kändes så.

I bilen låg ett gäng vattenkokare, och en del trivselutsmyckning till stugorna. Det känns roligt att få göra fint och välkomnande till våra gäster. I helgen har det varit fullt upp för Robert. Fullt i stugorna och dessutom husvagnsgäster och tältare. Våra fantastiska vänner som hyr här på årsbasis, har hjälpt oss så otroligt mycket. Hela anläggningen är röjd, krattad och det blev så fint. Vi är så tacksamma. Stämningen här känns fin och varm. Många har besökt oss för att önska lycka till. Livet känns gott.

Svenskar och Norrmän i en gemytlig mix, samsas under trevliga former i tältkåtan. Grillar, sjunger, spelar skojar och småpratar i pannlampans och eldens sken. Här finns gott om musikaliska talanger, och Robin visade ikväll prov på både fint gitarrspel och bra sångröst. Det blev en stämningfull avslutning på en lång lång dag. Nu tackar vi för idag och kryper nöjda till kojs.

Ikväll blev det en tjejfisketur tillsammans med Marietta - en riktig storfiskare. Vi begav oss till strömmen som utgår från Tjaktjaure och har sett fantastiska  fiskar. Öringar på minst ett par tre kilo retades och slog saltomortaler rakt framför näsan på oss. Marietta fick 8 fina öringar i forsen tidigare idag, men ikväll ville fiskarna bara retas. Jag hade på en kilosöring en bra stund innan han lyckades krångla sig loss och återvända till friheten. Alex och Frej har fiskat och tältat. Några av deras fina firrar ligger i frysen och kameran är full av fina bilder. Sådana här kvällar är magiska och naturen vidunderligt vacker.

Allt som oftast blir jag stående och bara insuper de vackra vyerna. Kan en morgon bli godare än så här?

Här lyser flitens lampa tidigt som sent, för övrigt är det lite klent på lampfronten än så länge. Dagarna blir väldigt långa. Om man hinner äta ett lagat mål om dagen får man vara nöjd. Jag kommer nog att smalna av på kuppen. Att komma i ordning med privatlivet, möblera och packa upp får vi göra senare i höst. Allt känns roligt om än lite hektiskt mellan varven. Nu  ett sista pass innan John Blund uppenbarar sig. R håller just på att skruva upp ett par lampor så vi ska kunna orientera oss i det övriga huset. Vi hörs och ses

Känner någon av er igen den här växten. Ett barrträd, med bark liknande rönnens, och grågröna granliknande barr växer bland fjällbjörken  här ovanför vägen. Inget jag känner igen, men hoppas på hjälp från er.

Sådana här trevliga arbetsluncher kan man ha här på fjällgården. En alldeles underbart solig sommardag. Robban och Jerry från Axfood, låter sig väl smaka av köttfärssåsen.

Alex och Frej fotograferade nyss rykande färska björnspår vid strandkanten, bara en liten bit uppströms. Hälga med kalv behagade inte uppenbara sig igår kväll. Måhända finns det ett samband med den tysk som gick dit med kameran och stod och väntade alldeles intill saltstenen....Vädret är fantastiskt, och det blir nog en liten fisketur innan eftermiddagskunderna börjar komma. Jerry från Axfood har varit hos oss idag och lärt oss ett och annat om beställningsrutiner. Trevlig kille och en viktig kontakt för oss här ute i obygden. Nu lunch ute under parasollet, och kanske en liten glass på detta:)

En entusiastisk österrikare står vid sin husbil och spanar med kikaren, efter vår dagliga besökare Hälga med sin kalv som besöker saltstenen nu och då. I eftermiddags fick han en fin öring som räckte till middag. Han var lyrisk över den goda fisken.

Här kommer en ström av olika sorters människor, allt från långtradarkillar som behöver sträcka på benen, stoppa något i magen eller prata bort en stund. Barnfamiljer, unga par, och sydeuropeér som semestrar i exotiska norrland. Nyss kom två finska motorcyklister som ville hyra stuga och var hungriga. Klart att de måste få mat i magen, så det fick bli en improviserad middag till dem.

Nu kan man gå in på webplatsen www.sandvikens.se där vi fyllt på med lite information, men så småningom blir det en helt ny hemsida. Vi hoppas att gamla och nya besökare skriver en rad i gästboken.

Som en magnet drar vyn med den silverglittrande vattenspegeln från Tjaktjaure mina blickar till sig. Idag har jag provcyklat lite och beundrat hur fint det blev efter slyröjningen. Det behövs ännu mer röjning innan platsen riktigt "kommer fram", men redan nu är det så vackert här. Flera av gästerna fiskar och har hyrt båtar. Fruarna sitter i solskenet och beundrar utsikten med en god bok. Vi knogar på och tycker det känns bara fint att vara fjällbor och egenföretagre.

Utsikten från vår vedeldade bastu, över sjön mot kalfjället, är vilsam och en lisa för trötta ögon.

Ikväll ska vi premiärbasta i den vedeldade mysiga bastun som står direkt vid sjökanten. Det har blåst hårt idag, men snart ligger Tjaktjaure åter som en spegel och avslöjar de fina rödingvaken alldeles nedanför huset. Lite tacos först och kanske några kunder till innan stängningsdags.

Vaknade till full storm och hoppade i nya uniformen - snickarbyxor och svart t-shirt - förstärkt med storjackan. Tältkåtan hade bildat ett storsegel och var på väg att lyfta. Tack vara våra starka vänner som kom ilande till undsättning, så lyckades vi rädda tältduken. Som omväxling till den vindstilla premiärveckan i Sandviken så fick vi nu känna på ordentliga vindbyar.

Adrenalinstinn och yrvaken gjorde jag morgontoalett och började dagens arbete. Efter någon timme undrade R om jag var allergisk. Vid en närmare  granskning i spegeln upptäcktes att morgonmake-upen med svart ögonpenna hade bytts ut mot mörkröd läppenna. Inte undra på att man såg suspekt ut:)) Här fortsätter vi att knoga på med uppackning av kartonger varvat med stuguthyrning och försäljning i kiosken. Vi hjälps åt och börjar bli lite ljumma i kläderna.

Kolla brudarna! Två av de hjärtliga och vänliga Sandviken entusiaster, Åsa och Marietta m fl som med liv och lust alldeles frivilligt tog sig an röjnings och krattningsarbete  idag. Vi är innerligt tacksamma och känner värme och fin energi strömma emot oss från våra nya vänner. Tack!

Så skrev en av mina Facebookvänner när hon såg min bild av fiskafänget på spegelblank sjö, med fjällen som fond. Att ännu en dag vakna på den här ljuvliga platsen känns härligt. Min kontorsvy är sagolik med utsikt över sjön. Vi har haft ett par intensiva 16-timmars arbetsdagar som har varit spännande på flera sätt. Nu har vi klarat flera nålsögon och börjar få en viss hum om rutiner och teknisk apparatur. Språkträning får vi varje dag och det som inte begrips får man komplettera med kroppsspråket.

Vi har fått ett fantastiskt fint mottagande av såväl kända som okända. Stammisarna här har välkomnat oss med presenter, välgångsönskningar blommor och kramar. Vi känner oss rörda och glada och än mer motiverade att bidra till att den här platsen som är oasen för så många  ska få stråla av trivsel och harmoni. Nu har vi prioriterat möten  med människor, men måste också samla ihop oss och sortera i pappershögarna så att vi inte gör någon onödig miss. En fin dag och ett gott morgonkaffe önskar vi från Sandvikens Fjällgård.

Idag har jag känt mig som mössen i Askungen på julafton. Nynnar lite för mig själv på stroferna och ilar runt som en yr höna. Kanonväder, massor med trevligt folk från morgon till kväll, och ett helt gäng "gamla" Sandvikare som står beredda att hjälpa till där det behövs. Det gemytliga surret av röjsågen klingar ljuvt i våra öron. En kort fisketur med Mats gav tyvärr ingen fångst med andra fiskare här kommer gång efter annan upp från sjön bärandes på fiskpåsar. Förra veckan fick någon en röding på 1,7 kg i sjön. Ett kort lunch uppehåll där vi tog med våra vänner till en fin sandudde i sjön och åt nygräddad ugnspannkaka på knallgula hemägg, nykokad blåbärssylt och sprutgrädde. Ljuvlig spis!!

Fint besök idag av dottern i huset till Jenny som drev denna anläggning först av alla. Så fint att få träffa någon som levt och bott här på denna fina plats.

Nu blir det grillning och paketöppning i kåtan. Trevligt att få möta våra nya Sandvikenvänner. Ännu en intensiv men rolig dag är till ända, och än så länge har allt gått bra. Fast det är fredagen den trettonde.

 Vilken härlig dag vi haft. Bäst av allt är alla de härliga människor vi möter. Idel vänliga ansikten och hjälpande händer i allt från att få göra beställningar från stan, till att lyfta in vår säng - via balkongen!!! Kaffepannan har stått på hela dagen och det viktigaste har varit att få en pratstund med gäster och kunder av olika slag. Idag kom sopbilen. En trevlig man kom in på en kaffetår. Efter en stund kom hans fantastiska berättelse om olika hjälpprojekt i Afrika som han drivit. Han och "gumman" hade bott där i flera år och byggt skolor, vattenprojekt mm.

Hans personlighet lyste fram helt fantastisk och det stod klart för oss som lyssnade att det här var en medmänniska med ett ovanligt stort och handlingskraftigt engagemang. Han berättade om människor och familjer som de hade hjälpt till ett drägligt liv och om sin längtan att få återvända dit och fortsätta med hjälparbetet. Han gav oss sin syn på kontrasterna på det stora resursslöseri som han ser i den svenska sophanteringen i bjärt kontrast mot det fattiga liv där andra medvandrare i jordelivet söker matrester i sophögarna på andra sidan jordklotet. Helt otippat fick vi oss detta till livs en vanlig torsdag vid Sandvikens Fjällgård och när sopbilen brummade iväg efter Silvervägen så satt fyra vänner med blanka ögon kvar kring köksbordet bland banankartongerna.

Ett särskilt tack till Ewa och Mats som hjälpt oss med allt möjligt denna intensiva dag. Vänner - det är liksom själva guldet det!

Vilken dag det har varit. Ett hektiskt tempo, en anspänning och en glädje i en salig mix. Hela dagen har vi haft hjälp och sällskap av E&M. Och hela dagen har kaffegästerna avlöst varandra. Vi har velat fira denna dag av nystart med att bjuda alla på kaffe med dopp. Våra fina blommor har verkligen prytt sin plats i vårt ännu kala hem.

Guld i mund vet jag inte direkt om jag har. Den här natten blev i kortaste laget och nu stundar några saker vi måste lösa. Vi får helt enkelt slå våra fullmatade och inte så kloka huvuden ihop. Håll nu tummarna för oss.

Nyss hemkomna efter en lååång spännande och intensiv dag, med inventering, bankbesök, shopping och sedan en vända till Gauto för att hämta en massa grejor. Lastbilen blev det enda i skumpaväg för vår del denna kväll, men vid "hemkomst" väntade en alldeles fantastisk blomuppsättning på farstubron, från de förra ägarna Helén och Dan. Vi önskar dem allt gott och en riktigt skön och avkopplande avslutning på sommaren. Nu blir det sängen, för imorgonbitti kör vi igång lite försiktigt. På campen står våra kära vänner E&M som anlänt med sin husbil medans vi varit borta. Vi ser fram emot att få visa dem allt det fina imorgon. Hoppas solen stannar över helgen.

Istället för skumpa så firar vi med att skumpa vidare i lastbilen till Gauto för att plocka ur stugan en del saker. Solen skiner, vi har goda vänner i antågande och det känns mycket spännande nu när äventyret börjar på allvar.

Ikväll dök ännu ett oväntat besök upp här. Ina - en trogen bloggläsare kom med sin man och hälsade oss lycka till i vår nya tillvaro. Ett lyckoben på nyckelring fick jag, som ska få följa mig på i min nya vardag. Symboliken står klar att nycklar leder till dörrar som står och väntar på att bli öppnade. Ikväll har vi vår sista inskolningskväll. I morgon blir det inventering och sedan bankbesök i Arjeplog. Därefter börjar det stora allvaret. När bredbandet är lite piggare så ska jag bjuda på några fina bilder, bland annat en med min fina nyvunna vän Ina. Visst tittar även du in om du har vägarna förbi!

I samma stund som vi avslutade dagens inskolning, så kom regnet och spolierade mina planer på ett trevligt kvällsfiske tillsammans med R, alldeles utanför djupkanten så vakar det fina rödingar mest hela tiden och jag längtar efter att få köra igång med mitt sommarfiske som legat i träda ända tills nu. Här finns så många fina fiskevatten och det roligaste av allt är att alla säger att rödingen i just den här sjön, är bland de godaste.

En helt ny värld öppnar sig för oss. Vi gör just vår allra första beställning av varor till kioskbutiken och imorgon bitti ska jag ringa in den. Vi bombarderas här med goda råd av H&D vilka varor som går bäst. Jag känner mig lite nervös för det tekniska men för övrigt känns det bara kul och spännande att hamna i servicebranschen igen. En gång i världen jobbade jag som postkassör och kunde känna på grammet vad ett brev vägde, namnen på samtliga världens huvudstäder och en massa annat onödigt vetande. Nu är min fasa att jag ska göra en felbeställning - ungefär som den gången jag skulle beställa 30 katetrar till läkemedelsrummet och fick 30 stora kartonger. Jag blir ännu kallsvettig vid blotta tanken! Som tur är så finns det ju retursedlar och snälla förstående människor i andra änden av beställningskedjan.

Sitter vid fönstret i stugan och ser ut över det spegelblanka grönskimrande vattnet. Jag älskar den här timmen tidigt på morgonen innan någon annan vaknar. Man hör sina egna tankar. Känner efter litegrann hur det känns så här långt, väger in alla intryck vi fått hittills och känner en glad förväntan kryddad med ett mått av otillräcklighet. Vi ser mycket som vi vill kunna göra. Det jag mest av allt hoppas just nu är att vi ska kunna få behålla vår känsla av framtidstro och inspiration och inte tappa fart på grund av negativa tankar eller byråkrati.

Jag tänker på Umeå, på släkt och vänner, jobb och på den ganska okomplicerade stadsmentalitet som gör att folk där får vara som de är och där man nästan fritt kan göra vad man behagar utan att någon har synpunkter. Höjer ett varnande finger till mig själv nu och påminner mig om att försöka bevara den känslan och inte låta mig nedslås eller falla in i negativa spiraler av snack.

Idag vill jag gödsla med vänlighet och omtanke. Jag tror bestämt att jag ska söka fram mitt gamla blogginlägg om vilken effekt vi människor kan ha. En fin dag med kraft och glädje önskar jag dig.

Så känns det i huvudknoppen efter alla nya intryck och lärdomar som vi får. Dagarna går i en rasande fart och vi försöker ta in så mycket som möjligt för att själva klara av ruljangsen när Helén och Dan lämnar Sandviken. Idag har vi gjort ett besök i Norge hos tullen och några näringsidkare. Det känns viktigt att få hälsa i hand och att visa goda intentioner till bra grannsämja och samverkan. Nu stundar ännu en kväll med solnedgång, trevlig samvaro och fjällmys. På återseende gott folk!!

Här finns fina utflyktsmål, och släta solhällar att äta luch eller ta sig en tupplur på.

Alla sover ännu. Som vanligt i fjällen blir jag sittande med blicken fäst på vattnet. Så rogivande det är att få ta sitt morgonkaffe invid en fjällsjö. En lång natts sömn har gjort susen, jag kröp i säng tidigt igår och missade tydligen  en del trevligheter och ett par stamgäster som ville hälsa oss välkomna, men jag hoppas att få träffa dem idag istället. Jag antar att det är sommarens höga tempo och anspänning som nu börjar släppa så att det uppdämda sömnbehovet gör sig påmint.

Det trevliga sällskapet från MTF som kom till kåtan tidigare igårkväll har varit här många gånger tidigare. Vi får många berättelser, tips på ställen och bra förslag som vi försöker ta in. Idag ska jag ta mig en cykeltur längs Silvervägen. Mera inskolning står också på programmet. 12/8 så är det skarpt läge och då bör vi har fått kläm på det viktigaste kring praktiska rutiner och handhavande av olika slag. Att vara vänliga, tillmötesgående och serviceinriktade - det tror vi inte att vi behöver träna oss så mycket i:)

Ikväll blir det ännu ett tillfälle av kvalificerat mys. Vi ska steka renskav med kantareller , grädde och potatis till middag på murikka i kåtan.  Just nu har det mulnat på och kommit lite regn, men vad gör väl det om humöret är gott. Tyvärr har vi inte fått borden och bänkarna till kåtan ännu, men det är beställt idag. En förening som är här för helgen vill låna kåtan ikväll för sitt sällskap. Det går självklart bra, vi får samsas kring elden på medhavda stolar. Finns det hjärterum så finns det stjärterum:)

Förmiddagen får innehålla en utflykt. Vi tar båten till en av Tjaktjaures fina sandstränder. Vi har tagit så många fina bilder, men tyvärr är bredbandet så segt att de inte går att lägga in. Gårkvällen avslutades i den nyresta tältkåtan, med en sprakande brasa och gamla och nya vänner. Livet är gott.

Hät pågår inskolning. Helén och Dan matar oss med information, fakta, ställen goda råd och namn och nummer på viktiga personer att känna till. Ikväll kanske det blir till att sätta upp tältkåtan. Vi har så många fina bilder, men bredbandet är en skam för Telia, såååå segt att man får spunk. Hoppas kunna visa lite bilder snart.

Just hemkommen från premiärfisketur uppströms den lilla älv som rinner ned i sjön. Den ringlar som genom ett deltalandskap. Hela tiden mot ett panorama av fjäll sol och vatten. Vi kunde köra med båten någon kilometer uppströms innan det blev fors. Hela tiden omgavs vi av fiskevak, och småflickorna fick prova fiskelyckan från båten. Jazmine landade två fina öringar och miste en tredje. Tindra hade ett riktigt fint hugg men den fisken släppte efter ett tag. Själv fick jag inte möjlighet att fiska ikväll, men kommer att ta igen det med råge vid första bästa tillfälle. Nu är vi lite kalla om rumpan och det känns skönt att komma in i stugvärmen. Oj så många fina bilder som tagits denna kväll! Bildbevis kommer.

Fick nyss se det första beviset på att rödingen inta bara vakar utan även hugger i sjön Tjaktjaure. Ett par av campinggästerna kom nyss iland med ca 10 fina rödingar och en öring. Nu MÅSTE jag bara få komma mig ut på vattnet. Annars går jag mest omkring och småmyser, pratar med gäster, tittar på bodar och stugor och hela tiden dras blicken till det spegelblanka smaragdgröna vattnet och till fjällen. Mitt hjärta värker av glädje och stolthet. Snart får vi nog besök av en jobbarkompis och hennes man som semestrat i Bodö och åker förbi här på vägen hem.

Att vakna på den här platsen, komma ut och känna den klara luften, se sjön ligga spegelblank och spegla de mäktiga bergssidorna känns overkligt och härligt. Vi har sovit som små grisar inatt efter dagar av hårt jobb och anspänning. En god middag och en mysig kväll med J&M avslutade vår ankomstdag till Sandviken. Ett varmt mottagande av Helén och Dan kändes fint i hjärteroten. I huset råder uppbrottsstämning och de håller på att packa samman sitt bohag inför flytten. Vi bor i en 6-bäddsstuga med utsikt mot sjön och mot den vackra fjällvärlden. Från husets balkong har man en otrolig utsikt mot Norge, och alldeles rakt över vägen bara 75 m från huset står älgar helt orädda och slickar på saltstenen.

En av stamgästerna berättade igår för oss att de förutom älg, sett lo, järv, björn och även varg i området. Ett par från Trollhättan är här för 25:e året i följd, och vi har redan fått tips på många vandringsstigar och fiskeställen. Idag ska vi ut på sjön och se oss omkring. Rekognocera så att vi när värmen kommer till helgen vet vart vi ska bege oss för att bada. Kanske, kanske det kommer en badbild på Robban - augustis badpojke. Om ni har tur kanske han inspireras av de djärva kalenderpojkarna från närbelägna Jutis och rullar upp "grönbyxerna" ända till knävecken.

Äntligen...efter många dagars väntan, mycket jobb och alla strapatser, har vi nu landat i vårt nya "hemma" i Sandvikens Fjällgård. När vi närmade oss, så körde jag först med bil och släp, och efter kom Robert med den första lastbilen. När den gudomligt vackra fjällvyn uppenbarade sig i solsken mot blå himmel, så kom tårarna. Det var så vackert att jag inte kundå hålla tårarna tillbaka. Spegelblank sjö, en lång resas slut, lättnad och trötthet i en salig mix. Installerade i en mysig stuga, varmt välkomnad av Helén och Dan, samt småprat med några av stug/husvagnsgästerna, är vi nu mätta nöjda och firar denna stora dag tillsammans med Johan och Marina. Utanför är det ännu ljust, i kaminen brinner en brasa, ovanför vägen smuttar en orädd älg på saltstenen och på sjön patrullerar rödingstimmen i godan ro - orädda. De skulle bara veta att de snart kommer att möta sin överman.

Idag när jag körde till Ansmark för att hämta gräsklipparen så passerade jag en kvinna på cykel som svängde av in till skogskyrkogården i Röbäck.  Det är en fin dag att besöka en grav. En fin dag att minnas och tänka på de fina stunder och dagar då livet var som bäst.

Medans jag snurrar runt på gräsklippartraktorn och klipper gräset en sista gång, så kommer tankarna. Min kära vän beskrev härom dagen hur gräsmattan fortsätter att växa och håret växer och allt i naturen bara rullar på utan att ta hänsyn till det ofattbara att en älskad make, far, bror och vän gått ur tiden alldeles för tidigt. Egentligen borde allt stanna upp, åtminstone för en stund för att stilla hedra och markera, att ingenting någonsin kommer att bli som förut.

I vårt samhälle idag, där människor flyttar runt och man kanske gravsätts på olika platser, i olika minneslundar eller kyrkogårdar, man kanske inte har möjlighet att gå till en speciell plats, för att minnas och hedra. Så kom tanken klar till mig: Hur viktigt det är att inrätta en egen minneslund i sin egen tankevärld, i sin livshistoria, med fina minnen, och tankar kring människor man mist.

Vi har den alla inom oss, minnenas lund, där vi kan vistas, och när som helst frammana ett minne,ett ord eller en vers. Idag tänker jag På G. En fin man, vän och pappa. Jag är glad att jag fick möta honom på livets väg. Han och hans familj finns med i fina minnesbilder från olika hållplatser där våra livets vägar har korsats. Kärlek och bröllop, barn , glädje, skratt och sorg - Alla livets  givna ingredienser. Vila i frid

I spänd väntan på hur det ska gå med lastbilsreparationen passar jag på att laga  ett par maträtter för kommande vecka. När vi kommer fram till Sandviken, så blir det stugliv tills den 12/8  då vi får tillgång till huset.  Johan Marina Tindra och Jazmine kommer ett dygn efter oss och hjälper oss att köra upp den andra lastbilen samt passar på att semestra i trakten, så det blir lite primitivt den första tiden med matlagning och sådant. Det är lite intressant att laga mat när i princip allt är nedpackat, men det går;)

Ni som följer min blogg vet att jag brukar förespråka tankens och omtankens kraft. Just nu är det skarpt läge för att tumhållning, tankens kraft eller vertikala önskningar - vilket man nu väljer. R har åkt till stan för att förhoppningsvis få hjälp att laga felet på lastbilen. Här sitter jag och kan inte annat än att hoppas.

Saker och ting vill sig inte riktigt. Som till exempel så strular den ena lastbilen och vi måste invänta måndagsmorgonen och en förhoppningsvis snabb hjälp hos en verkstad. Med lite mer otur så blir det ännu en sista kväll innan vi kommer oss iväg. Det är ju ingen kris, fast det är de dagar som vi avsatt för rekreation och vila på plats, med fiske och lite vandring, som får stryka på foten. Visst känns det snopet, men samtidigt så får man helt enkelt gilla läget. Det viktiga är att vi håller humöret uppe och att vi får vara friska. Ett akut fotbad blev tvunget för min del. Mina små eländiga fötter har värkt nu i flera dagar. Men tänk vad lite varm såpvatten kan göra för en skruttig liten människa. Nu är man som ny, eller åtminstone bättre begagnad. Håll nu tummarna för bilskrället gott folk!

Avresan är förskjuten på grund av lastbilskrångel. Ett stadsbesök med några kompletterande inköp har gjorts idag. För en liten kvart fick jag årets hittills enda riktiga sommarkänsla, då vi satte oss på Rådhustorget och åt sommarens första blåbärsmjukglass, den som är Umeås signum. Solen värmde oss två slitna själar  och för en stund kändes det som en liten känsla av semester. Blåbärsglassen hade tyvärr chanserat och smakade mest E-tillsatser. Blåbären - dom var definitivt någon annanstans.  Jag ställde frågan till R om han skulle komma att sakna stadslivet och fick precis det svar jag önskade. Nej - inte för en sekund:)

Sedan stegade vi raskt vidare för de sista inköpen innan våra vägar skildes. Nu ska jag kliva i storoverallen och trimma gräset en sista gång och Robban han har nog blivit inlåst på K-Rauta. Snart får jag efterlysa honom.

Jag fick en alldeles underbar present av min kära syster som hon hade släpat med sig ändå från Amerrkat. Eller rättare sagt två likadana. Riktigt typisk "Gunnelgrej" som kommer att komma väl till pass på buffebord och liknande. Vad de kallas för vet jag inte, men någon av humoristerna i gårdagens paltsällskap hävdade att det nog var ÅÅ-kupor;)