Vilse i pannkakssmeten

Av , , 8 kommentarer 45

Med anledning av helgens upplevelse av hur snabbt fjällvädret kan "slå igen" och med tanke på gps:en som låg kvar hemma till ingen nytta, bjuder jag här på en gammal favorit i repris om just gps:

GPS/ PMS….. eller Jag tror faktiskt att dom rackarna gillar att ta order ifrån kvinnor!

Är ni med mig systrar och bröder? De må låta hur kaxiga som helst – männen, men faktum är lik förbaskat att de betalar dyra pengar för något de egentligen får gratis och franko dagligdax.

Jag pratar om GPS:en. Den nya nödvändiga inneprylen som numera finns i var mans bil, båt eller snöskoter. Inte nog med att den är en riktig trafikfara då det ofta ska pillas och grejas med den under pågående körning, – den ska dessutom upplysa om färdväg, mackar, restauranger, månfaser och till och med fiskens huggperioder!

Något som jag däremot ännu inte hittat i manualen är en kalender för PMS-perioder, vilket faktiskt är synd, för det är ju faktiskt vetenskapligt bevisat att kvinnor med PMS är sämre bilförare och ovetenskapligt säkerställt att kvinnliga passagerare med PMS kan försätta föraren i sinnesstämningar som är potentiellt farliga för såväl liv som lem.

Nu till pudelns kärna: Har ni noterat att ur GPS:en strömmar en kvinnoröst?!
Som om inte vi kvinnor alltid vänligt talat, försiktigt kommenterat, vettskrämda gråtit, dirigerat, bett, hotat och semaforerat från passagerarplats när vi velat påverka såväl hastighet, placering på vägen, färdriktning som stopp och allmänt trafikvett. HELT GRATIS!

Förstår ni vart jag vill komma?

Nu radar grabbarna gladeligen upp tusenlappar för att ett okänt elektroniskt fruntimmer ska uppmana "gör om rutt" eller "om 200 m sväng vänster’" när vi levande kvinnfolk alltid har gjort det gratis och dessutom tillhandahållit kaffe, uppmuntrande nackmassage, och uppiggande/distraherande aktiviteter såsom lårstrykning, ögonbrynsplockning och kärleksfull servering av resgodis.

Kanske vi har undervärderat våra insatser? Om vi helt enkelt börjar ta milersättning för våra tjänster så kanske vi kan konkurrera ut den trafikfarliga GPS:en och återerövra makten i bilen. Männen verkar ju gilla att betala för det. För det andra så har ’min chaufför’ aldrig tidigare lyckats missa Sävar-avfarten förrän vi skaffade just en GPS.

Tyvärr känns det som om värdet av ett gammalt hederligt bra lokalsinne, kännedom om väderstreck, solen, månen och andra navigationshjälpmedel är på väg ut ur bilden. Männen hävdar ju att de naturligt har ett något bättre lokalsinne, vilket möjligtvis beror på att vi kvinnor mest satt hemma i grottan och höll elden vid liv medan de själva var ute och vandrade, jagade och tränade upp sin orienteringsförmåga. (Det är nog därför vi är så välorienterade i köksregionen systrar och varför mannen ej hittar smöret om det står lite för mycket till vänster i kylskåpet)

Ska inte våra barn och barnbarn få lära känna vårt eget avlånga land från bilfönstret – sitta obältade i baksätet i en varm galondoftande Amazon, läsa kartboken och se det svenska landskapet passera förbi med dess skyltar och ortsnamn. E:4, Hudiksvall, 363, Vägen 7 älvar, Silvervägen….Få en egen uppfattning om avstånd och sammanhang och lära sig att längta, och inse att det är vägen som är mödan värd.

Idag sitter man hörlurade över en tecknad DVD-film istället för att resa med. Jag minns än hur förundrad jag var som barn över hur många orter det fanns som hette JVSTN – och tänk vad svårt det måste vara att uttala för de som bor där…

När Robban ska ut och köra får han stå ut med både hängslen och livrem…..alltså både mig och min rival GPS:en.

 

Sandvikens tankställe

Av , , Bli först att kommentera 35

Somnade från gårkvällens beställningsjobb och tar nya friska tag nu direkt på morgonen. Sedan väntar vår "låtsashelg", vår tid för avkoppling nu när helgruschen är över. Det kommer att bli en sanslöst fin dag. – 2, sol och lite vindar. Isen är full av färdigborrade hål och jag bara längtar ut. R åker bort över dagen för att hälsa på sin pappa och jag ska hålla ställningarna, men mest av allt försöka att "bara vara" i några timmar. Det behövs för att orka fortsätta att vara glad och serviceminded. Att "tanka" i tid är en av mitt livs viktigaste lärdomar. Jag har lärt mig av egna misstag och att få mental "soppatorsk" vore så trist.  Dammråttorna får helt enkelt klara sig själva mellan varven. Undrar om man kan lära dem svara i telefon om jag låter dem växa till  sig lite?

Over and out

Av , , 8 kommentarer 37

Ännu en fin helg är till ända. Har nyss vinkat farväl till våra goda vänner som besökt oss i helgen, samt sagt hejdå till alla de gäster som lämnat Sandvikens Fjällgård för denna gång. Man har lovprisat skoterleder, sett ripa, skjutit ripa och fått fin fisk. Tyvärr finns det även trista historier om skador och skoterhaverier som ju kan vara medaljens baksida. Robban hann igår även fara iväg en snabbis med en blomma och lyckönska våra grannar som öppnat restaurang i Vuogga.

Avslutade helgen med en god och alldeles pinfärsk rödingmiddag med mandelpotatis och spenatstuvning. Mats och jag for och fiskade en stund i förmiddags medans Kristina tog en skidtur längs sjön med mysiga vorstehvalpen Eisa och Robban höll ställningarna i butiken. Vindstilla och -3. Underbart att vara ute i friska luften, i tystnaden och bara stå där med pimpelspöet och meditera över det under stundom så obegripliga livet. Sandviken när det är som bäst. Nu huvudstupa in i beställningsdjungeln. Gokväll gott folk.

Allting är vitt vitt vitt…..Ahhhhh

Av , , 4 kommentarer 36

En kort men intensiv fjälltur företogs i morse för att visa våra vänner den fina utsikten och maränglandet på högfjället. Att fjällväder blixtsnabbt kan slå om visste vi, men från en meter till en annan så fanns inte skymten av ett skoterspår.Det drevade blixtsnabbt igen och sikten var bara ett par meter. Man blir påmind om naturens otroliga krafter och hur liten man egentligen är i allt det stor.

R leder nu fiskeligan med den MINSTA fisken hittills fångad här i år. En föga hedrande placering. Idag firar vi 6 år tillsammans. Har lärt mig efter 6 år att blommor får man inte om man inte köper dem själv, alternativt påminner in absurdum, så jag beställde en kvast. Röda rosor ståtar i nu i vasen som påminnelse om kärlek och om två knepiga själars gemensamma resa genom livet.  Ikväll ska vi fira med god mat och goda vänners sällskap, lite skumpa och tårta. R ska få bjuda mig på restaurang i Vuoggatjålme någon lugn dag när vi kan lämna huset.

Ripa Black and White

Av , , 2 kommentarer 28

Idag bjuder jag på ett härligt matrecept. Igår testade jag nämligen för andra gången mitt eget recept Ripa Black and White.  Det blev verkligen jättegott och definitivt något jag kommer att testa igen. Ripan har ju ett riktigt mörkt kött, är ganska mager om bena – tillika om vingar och hals, så det är inte särskilt mycket mat på fågeln. Men skrovet har otroligt mycket  mustigt tryck i smaken och smakar verkligen ripa.

Stek ripan/riporna, bryn skrovet ordentligt och späd sedan med 2 dl rött vin och soya, svartpeppar, viltkrydda en klick vinbärsgele och salt och låt koka ihop.Tag upp bröstköttet efter stund så det inte blir torrt, Bryn bitar av kycklingfile i en annan panna, salta och krydda. Sila ripfonden över kycklingen, lösgör allt kött som går från den mörka ripan och lägg tillsammans med det vita kycklingköttet. Späd såsen med 3-5 dl grädde. Serveras tillsammans med t ex pressad mandelpotatis, tunnbröd med västerbottenssmör och en fräsch sallad med oliv/citronolja.

Smaklig måltid!

Berikande

Av , , 1 kommentar 27

Tänk vad en inspirerande kväll i glada vänners lag kan göra för inspirationen. En massa nya goda ideér har lagts på tillväxt. Väckarklockan ställs på "tidigt", kamerabatterierna laddas för att kunna dokumentera storfångsten. Imorgon gör vi en tidig utflykt för att visa våra vänner våra fina omgivningar och hoppas att yr.no och klart.se står vid sitt ord om fint förmiddagsväder. Annars skickar vi ett oväder på dem. Jag har med mina tidigare vertikala förbindelser en viss påverkanskraft på vädrets makter.

Glädjas eller avundas – det är frågan…

Av , , Bli först att kommentera 25

Idag kom Sven stolt hem från fisketur till Hemligtjärn med en rejäl bamsing till röding i plastpåsen. Den vägde sina modiga 1375g vilket  innebär årsbästa här på campen. Blandade känslor av sprittande medmänsklig glädje och den vassa avundstaggen samsas på känselspröten. Åh vad jag längtar tills den dag kommer då jag kommer hem med en lika fin firre. Grattis till vännen Sven! Nu får Marietta något att utmana.

Finfrämmen

Av , , Bli först att kommentera 25

Väntar på helgens gäster Mats o Kristina från Umeå. Det ska bli kul att visa dem vårt nya paradis. Tyvärr kommer inte killarna – min Alexander och deras Frej som först planerat. Alex har fått jobb på ÅLÖ och kan inte vara ledig. Vi hoppas kunna smita ifrån någon stund i helgen och visa dem lite smultronställen på högfjället. Fredagen känns redan i luften och nu kan helgen få börja för min del. Det blir fullt i stugorna även denna helg och dessutom en massa säsongs och åretruntgäster som är i sina husvagnar.

Lappkok

Av , , 2 kommentarer 25

Har ikväll fått avnjuta en  för mig helt ny smakupplevelse – lappkok hos goda vännerna Sven och Marietta. Det vankades Blodpalt fylld med stekt fläsk kokad i den buljong som rensida och märgben gjort mustig och god. Köttet var riktigt mört och smälte i munnen. Till detta knaperstekt fläsk, Bregott och Lingonsylt och iskall  mjölk. Riktigt gott alltsammans och måltiden efterföljes förstås av det klassiska paltkomat. Som vanligt väcker mat minnen från barndomens dar, från mammas kök och jag kan inte låta bli att än en gång dela med mig av min barndoms köttsoppeminnen.  Jag kan om jag blundar – än en gång förflytta mig i tanken till mammas kök hemma i Vindelgransele:


Det är höst. Slakten är klar och spisen går het på alla fyra plattorna – i dagarna tre. Förutom pölsan – den lena och underbara, puttrar på storplattan intill den gigantiska kitteln med mustig köttsoppa. Där i trängs märgbenen och klimpen tillsammans med rovor, morötter, mangold, lök och mandelpotatis från trädgårdslandet bakom garaget. På ytan dansar de blanka flottringarna i olika storlekar. Jag får äran att skumma buljongen.

Min lilla högerarm är trött efter köttkvarnsvevningen /stoppandet i assistentkvarnen. Ur de små hålen kryllar meter efter meter av röd lysande fin färs, ibland lite spräcklig av fett och när det kör ihop sig stoppar man i en husmans för att rensa rören. Köttstycken läggs i påsar för infrysning. Jag ser min syster Sonias vackra handstil på ett köttpaket märkt "Farfars fransyska" och hör våra muntra skratt när vi inser det tvetydiga i formuleringen.

Man tänker knappt längre på att köttet nyss var en levande oxe i ladugården eller en älg i skogens bryn. Lantlivets naturliga cykel är sådan till sin natur. Höstannan är en sensuell historia. Känslan av den lena lite slippriga och mjuka levern som skall paketeras, eller att stoppa ned båda händerna i den mörkröda ljumma rödbetsgrytan och skala betorna med händerna. Riktigt gishigt och härligt.

Runt bordet samlas hela familjen. Vi är många. Farfar och farmor är med. Mamma är på benen mest hela tiden – ständigt serverande. Hon har sitt vitröda förkläde med svarta ränder och en liten rundad volangkant runt. Hennes midjelånga svarta hår sitter som vanligt i en flätad knut i nacken. Det ångar från spisen och luktar gemenskap.

Då upplevde jag henne som ganska gammal. Jag inser nu att hon bör ha varit ca 45 år vid tiden för detta minne. Min lilla starka mamma. Ingen diskmaskin och alla dessa hungriga munnar att mätta, och med svärmor i huset bredvid. Vad duktig du var som orkade, fast jag vet att du hade inte något val – det var bara att ro båten iland.

Jag minns ljudet av de knackande märgbenen mot vår barndoms porslin. Känslan av att fiskande stoppa in den opropertionerligt stora bordskniven i benet och triumfen i nappet – när märgen dansade ut på tallriken. Klimpen den ljuva. Knäckebröd med smör hemmjölk och de slurpande ljuden när alla gick in för ätandet med liv och lust. Gemenskapen, tryggheten och värmen i min barndomskök. Resultatet av det gemensamma arbetet med höstslakten. Och bakom allt – lilla mor Marianne.

Min egen köttsoppa kan aldrig toppa denna, men med minnenas kryddburk till hands kan man nog till och med koka en god soppa på en näve spik och en smula kärlek.