Räven hade nog redan raskat över isen eller också satt den bakom en sten och beundrade dessa två välkamouflerade hårdingar. Robban o Daniel
Vita Vidder
Soliga stränder
Gröna vajande palmer
Medelhavsländer
Mörka nätter, varma, sköna
Där vill du leva
Jag har ett annat paradis
Vita vidder, gnistrande skare
Fjäll med snö så långt man kan se
Djupa skogar, vipor och hare
Evig sol som aldrig går ner
Här är min värld
Och den vill jag dela med dig
Om du vill vara, vid min sida
Du vill vara, vid min sida
Bara vi båda, förstår varandra
Då är världen vår
Sol på en strand
Eller sol över snövitt vinterland
Lummiga vindar
Gör små vågor i sanden
Medelhavs vindar
För vår segelbåt mot stranden
Så vill du leva
Jag har ett annat paradis
Snö som virvlar runt mina skidor
Nerför branta hisnande stup
Glida ner för fjällkammens sidor
Ensam mellan himmel och djup
Sån är min värld
Och den vill jag dela med dig
Om du vill vara, vid min sida
Du vill vara, vid min sida
Bara vi båda, förstår varandra
Då är världen vår
Perkulera ikapp
Morgonstund i väntan på att kaffetåren ska perkulera klart. R perkulerar ikapp med kaffekokaren och är missnöjd med att jag oförtrutet bär bort hans koftor, västar, jackor, storstövlen, mössor och handskar från köksbordsregionen och envetet hänger dem i hallen, pannrummet, garderoben eller annorstädes där det finns klädkrokar ämnade för ändamålet. Han söker ständigt muttrande och hävdar att dessa persedlar måsta vara "rattåt" eftersom dagens arbete ständigt växlar mellan ute och inne.
Jag hävdar med en åsnas envishet att köket är avsett för matlagning, måltider, samvaro och i vårt fall – kontorsjobb. Hans något mystiska uppfattning att husets hjärta har blivit hans privata walk – in- closet kommer jag aldrig att anamma. När jag försiktigt "axxar" med skruvdragaren och hotar att skruva upp några klädkrokar till i hallen, får jag en Blixt Gordon-snabb reaktion. Han tar snabbt ifrån mig densamma men skjuter uppdraget på obestämd framtid.
Under tiden får den här konservativa rackaren stå ut med att jag bär och bär och bär bort hans paltor från det som han faktiskt (med glimten i ögat) tycker är "min" – alltså kvinnans bermudatriangel …mellan spisen, diskbänken och köksbordet.
Kuriosa: Exakt i skrivande stund stiger solen gyllene och rund upp ovanför fjällkammen. Enligt R:s mätmetod minst "fem fingrar" tidigare än för bara en vecka sedan. Det finns hopp, även om kvicksilvret är trögflytande på -37,9
Vips så var den dagen slut
Glassförsäljare, kylskåpsreparatör med tillhörande kylskåpsrensning, lunchgäster, kaffefrämmande, varuleverans, telefoner och kunder. Full men trevlig rusch dagen lång. Av administrerandet blev noll och intet. Den som spar han har.
Någon sa häromdagen angående mitt bloggande att det måste väl ta mycket tid. Nej, är svaret på den frågan. En blogg skriver jag på 5 minuter rätt upp och ned direkt ur hjärtat. Jag sätter mig ned, och ser vad som kommer ur fingertopparna. Ett par tre blogginlägg om dagen och en del kommentarssvar och mailsvar tar kanske sammanlagt max en timme per dag av min tid. I gengäld tittar jag knappast alls på teve och läser aldrig papperstidningar vilket jag tror att många gör kanske upp till ett par timmar varje dag. Min blogg är lite som ett fönster som gläntar till mitt liv. Här skriver jag bara om den lilla del av mina tankar känslor och göranden som jag vill dela med mig av så länge jag själv tycker det är roligt, och så länge ni vill läsa det jag skriver.
Kylan sitter kvar och håller sitt järngrepp kring oss. Ingen tid för fiske idag, men kanske kanske imorgon. Maggoten får vackert ge sig till tåls. R är på rävspaning i sin nya fina camouflagedräkt. Det blir spännande att höra om han fått se något av alla de djur som lämnar spår häromkring. Nu åter till märkning och uppackning av veckans mastodontleverans.
Kluven
Det blir nog till att tejpa upp en tidning på köksfönstret för att inte frestas att titta ut på allt det underbara. Svinkallt med ack så vackert! Här måste vi ta itu med administration, pappersjobb och allt sånt där trist som livet tyvärr även för med sig. Skynda skynda skynda…. Kanske ändå en röding eller två hinns med i eftermiddag!
Fiskarpontisar ska håll ihop….
Fiskarpontisar ska håll ihop…Ett fruktansvärt gulligt talesätt…speciellt när R berättar om hur han som barn ville följa pappa och fiska och uttalade dessa bevingade ord.. Nuförtiden är det lite sämre med den saken, närmare bestämt av den anledningen att han inte gillar fiske nämnvärt mycket, men jag – hans fiskarpontis tycker ändå att det ska gälla. Idag följde han mig på fisketur för första gången sedan i augusti, borrade hål, pimplade, blundade mot solen och betedde sig som en alldeles utmärkt fiskarpontis. Jag bara njöt av sällskapet. Att det sedan blev jag som räddade middagen ska vi låta vara osagt;) Nu är vi mätta, har fått upp kroppsvärmen och mår riktigt gott. – 28,9 ute och jag tror att även morgondagen bjuder på strålande sol.
Såna som man gjorde förr
Fick ett låtskrivar-il idag. Det var länge sedan sist. Jag har en massa texter i en låda och en massa melodier i huvudet. Om jag vore lite mer teknisk så skulle jag kunna spela in, men det är för svårt för mig. Jag kan visserligen lägga på några spår på min eminenta synt, men sedan så stannar det i den. Troligen så är det ganska enkelt att överföra musik till ett usb-minne, men men.
Kom just ihåg ett av mina allra första teveminnen – när Family Four sjöng: De ska va gamla låtar, såna som man gjorde förr, nånting glatt, nånting enkelt så att alla hänger me – Nåt man känner igen som en kär gammal vän, det ska va gamla låtar det var låtar det!
Etapp 2, eller inte….
Måndagsförmiddagar brukar vi ha väldigt lugnt och lite kunder – en utmärkt tid för att låtsas att det är helg och få lite ledigt. Denna tilltänkt "lediga" måndag är jag gräsänka då R är i A-jaur och hälsar på sin gamle far. Dagens efterlängtade fisketur blev en något uppstyckad historia. För varje gång jag kört ut till grundet, borrat ett par hål, agnat kroken och just börjat komma i stämning, har det ringt en kund som står på gården och vill handla. Bara att brassa hem, expediera och fara ut igen. Tursamt nog verkar inte fisken vara riktigt på hugget idag. Jag tror bestämt att jag får skjuta på den vilsamma känslan tills imorgon när R är hemma, lämna telefonen inne och se till att få ett par timmars total avkoppling. Att vara ständigt tillgänglig och ha öppet minst 12h/d kräver även stunder av stilla frid när alla telefoner och måsten lämnas hemma. Den stora frågan just nu är om jag ska bege mig ut på en etapp 2 och se om rödingarna piggnat till. Det är onekligen frestande. Dimman har lättat något och det är bara -15. På dom igen!!
Speedtid
Vart tar veckorna vägen? Nyss var det torsdag och nu är helgen över. Som så ofta avslutades helgen med ett fantastisk väder och flera av helgens gäster suckade och ville inte återvända hem. I morgon om vädret står sig, så ska jag njuta av några lediga timmar vid pimpelhålet. Jag har längtat så idag, och knappt vågat titta ut på det gnistrande landskapet, men snart är det måndag igen och DÅ får rödingarna se upp.
Varma hjärtan
Över frukosten går vi igenom helgen. Allt har klaffat bra, maten blev uppskattad, och alla helgens Sandvikare har verkligen gjort sitt till för att få en bra stämning. Kåtan (som vi tyvärr måste ta ned igen idag) var igår kväll full av glada människor och skratten och sången fortsatte till långt in på småtimmarna. Bara trivsamt och förhoppningsvis inte störande för någon. Vi är ena riktiga lyckans ostar som fått möjlighet att leva det här livet, träffa de här fina gästerna och fått så många nya goda vänner. Håller just på att ladda ned en liten filmsnutt från kvällens mys i kåtan. Sång, musik och skratt i glada vänners lag. det är livet på en pinne.
Senaste kommentarerna