Flottarkärlek – igen

Pappa Alvar Hedman och Oskar Borgström ränner den svåra Djupselforsen

Så här i försommartider så minns jag flottningen i Vindelälven och den mystik som omgav dessa intensiva dagar i min minnesbild från barndomen i Vindelgransele. Min pappa kunde ränna den svåra Djupselforsen i en liten likstammig forsbåt! Som barn  var jag omåttligt stolt över detta. Idag är jag fortfarande stolt och väldigt imponerad. Ni som har sett utställningen på Vindelns hotell har kanske lagt märke till en stor svartvit förstoring av två män och en båt i en fors. Där har ni honom, min stora lilla pappa Alvar Hedman, tillsammans med en annan Vindelgranselbo, Oskar Borgström.

Pappa var kort i rocken. Ett litet kompakt muskelpaket som inte riktigt nådde upp till fri sikt i vindrutan på den grå Volvo Duetten. Han såg världen genom glipan i ratten, och fick hela tiden sitta och tänja på sig, vilket kunde se en aning komiskt ut. Det fick ibland barnen som han hämtade upp på rutten till söndagsskolan att fnissa lite. Men han var stark, arbetsvillig, humoristisk, och hyfsat "tjurut", alltså enträgen och envis. Man kan ana vart de generna kommer ifrån i somligt. När han inte var skogsarbetare eller bonde med hemmansägarens alla vedermödor, deltog han i flottningen, i bygdens vackra vilda livsnerv – Vindelälven. Detta slingrande blå band som ger bygden sin karaktär och skönhet, ger liv, fiske, frilufts och skoterliv.

Det var en speciell stämning runt flottningen. Liksom en otålig väntan i luften när de började närma sig – flottarna. Mina äldre systrars ögon fick en speciell lyster, och nog var deras kinder lite extra rosiga under tiden som älvdalen fylldes av dessa unga män. Gammal som ung passade på att göra utflykter till rastplatserna längs älven, dessa svala försommarkvällar medan sälgen savade och man ännu kunde göra visselpipor av kvistarna. Längs vägrenarna stod de parkerade med sina Volvo amazoner, Pv:ar, gammsaabar och opel kadetter. De allra första gökropen kunde höras, där man stod i spänd förväntan tillsammans med övriga åskådare och spanade uppströms för att få den första skymten av skådespelet, lyssnande efter ljudet, slamret, ropen, båtmotorerna och timrets dunsande.

Jag kan än idag förnimma doften från eldstäderna. Lukten av fura, kåda och bark från det våta färska timret. Tjärvedens karakteristiska doft och de blå rökslingorna som alltid sökte sig åt mitt håll. Över nejden vilade en air av testosteron, när flottarna – dessa seniga starka män passerade. De var djärva, hoppande på stockarna med sina långa båtshakar. Luften är fylld av hetsiga rop, man häpnar över deras snabba manövrar för att undvika bråtar och så den riskabla forsränningen förstås. Allt sammantaget skapade en återhållen spänning i luften. Nuet vibrerade i denna fascinerande hantering. Hela älvens yta var täckt av timmer som liksom tycktes levai ett myller av vackra starka stockar. Den vackra furun som växt sig lång rak och värdefull i inlandets skogar, och någonstans mitt i allt detta fanns Pappa, och någon gång ibland kunde man urskilja just hans silhuett i en avlägsen båt.

Ett naivt, lite sentimentalt och flyktigt hopp om romantik, eller i brist på detta – ett hastigt ögonkast från någon dessa ynglingar – stämningen smittade av sig från mina äldre systrar till mitt lilla småflickshjärta. Å andra sidan vurmade jag visst för lite äldre män redan då, eftersom jag redan vid 4 års ålder var kär i slaktaren,Göte Lif . Jag sa: Han är sä snygg när han skär te fläske!!

På några timmar var allting över. Flottarna drog förbi, endast "sladden" återstod. Vattenytan speglades mörk blank och tom. Slingor av ljusblå rök från de falnande eldarna skingrades. Timmerkusarna putsade sina horn i barkhögarna. Man plockade ihop sin fikakorg, plåtburkarna med Nattkorv och Slotts senap, sina essenssaftflaskor och ursköljda skogskaffepannor och återvände sakta hemåt. Endast gökens vemodiga rop intensifierades i den ljuva lite fuktiga juninatten. Längtans ljuva tid. Så minns jag flottningen.

Etiketter: , , , , , , ,

8 kommentarer

  1. Ingemar Wahlström

    En fantastisk liten berättelse. Jag kan känna den tunna röken från eldarna i den svala sensommarkvällen…Och minns hur de av beckolja svartmuskiga och väldoftande karlarna satt i ring runt den flammande brasan. ”Rompa” sa vi förresten här om sladden. Jag väntar på boken…

  2. solbritt holmbom

    hej, angående solbrittdagen 4juni , tack för namnsdagshälsningen och JÄTTETACK för vad ni ALLA gör för solbritt med familj i Kawangware slum i Nairobi, den 16juni skickade jag 500kr till solbritt med familj, en familj som vi vet behöver all hjälp dom kan få, mvh solbritt.
    note! Vi har sommarloppis i vår stuga på gården allt vad det inbringar går till hjälp i Kenya, skyltat från Vistträsk till Muskus, välkomna.

  3. Kerstin Oskarsson

    Jag tyckte jag kände igen bilden.. Nu förstår jag var jag sett den :) Ska gå dit i sommar igen och titta ännu mer och tänka på dig :D
    Visst menar du på Flottarmuseet vid Cafe Mjölnaren??

    När jag ser honom här så tycker jag att du är väldigt lik honom :) Du är lik mor din, men även far :)

    Jag är lite för ”ung” för flottningstiden, men imponeras av deras farliga arbete, ingen flytväst här inte..

    Ha det bäst Gunnel!!

    Kram Kerstin

  4. Gunnel Forsberg

    Svar till Kerstin Oskarsson (2011-06-15 23:29)
    Vi såg fotot i källaren på hotellet. Ja jag är nog mer lik pappa än mamma. Det skulle ha varit roligt att möta honom nu som medelålders. Han dog 1988. Kram Gunnel

  5. Gunnel Forsberg

    Svar till Ingemar Wahlström (2011-06-15 17:55)
    Bästa Ingemar! Vad skulle jag ta mig till utan din författarsupport? Det är bra att du påminner mig om min dröm som just nu har en tendens att prioriteras lååångt ner på dagordningen. Som Alfons Åberg: Ska bara……
    Härligt att vi delar minnen och stämningar från inlandet förr i världen:) Ha en fin dag!

  6. Gunnel Forsberg

    Svar till solbritt holmbom (2011-06-15 22:22)
    Hej SolBritt! Kul att få en liten rapport:) Vi får just glädjen att dricka förmiddagskaffe med din Kjell. Alltid lika trevligt! Skickar några säckar med burkar som vanligt. Önska STORT lycka till med loppisen och hoppas att ni får riktigt mycket intäkt för ert hjälparbete. Jag lägger gärna ut er mailadress här så kanske några vänliga människor blir inspirerade att ge en sommarslant. är dte ok? Ha en fin sommar! Tack till alla vära gäster som skänker sina burkar o flaskor!

  7. Kerstin Oskarsson

    Ok, då var det i Naturum ni såg det :) Ska ta en tur förbi där i sommar :)

    Visst önskar man att man fick träffa sina saknade igen. Min Morfar dog för 20 år sedan. Finns inget jag önskar mer än att få träffa honom och visa honom Gerda som jag vet han skulle älska lika mycke som mig

  8. solbritt

    Vi är så tacksamma för all den hjälp vi kan få, alltså okey att ge vår adress ksholmbom@telia.com vårt konto för hjälparbetet är handelsbanken 6212-612486842 namn: SK-aid solbritt holmbom, gärna att ev. gåvogivare skriver sitt namn om man vill förståss.
    Vi har många barn och ungdomar i skola och utbildning och fler finns att hjälpa. Två slumskolor får hjälp på olika sätt + mycket annat allteftersom behov uppkommer, hälsningar, Solbritt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>