Underbart är kort……

Av , , 18 kommentarer 27

Det börjar visst mörkna redan idag säjs det, fast det tänker jag faktiskt förtränga – på min födelsedag och allt.  Fått många fina hälsningar från nära och kära men även från nästan obekanta. Det är extra roligt tycker jag! Ser fram emot kvällens restaurangbesök i Vuoggatjålme. Där vankas det flankstek av älg, och R bjuder  på födelsedagsmiddag. Mys!

Verifikathat

Av , , 12 kommentarer 34

Den här dagen inte bara ÄR, utan verkar även vara årets längsta, det är inget snack om den saken. Ack hur enkelt är inte livet när man är en vanlig anställd och bara behöver kvittera ut löningen, deklarera och lite sånt småkrafs. Aldrig i mina vildaste mardrömmar hade jag kunnat tro att det var så mycket stök bök och pappersexercis att vara egenföretagare. Och aldrig blir det klart. Det är ständigt någon hög som växer, ska sorteras in eller paras ihop med något annat papper.  Saken kompliceras ytterligare av att jag inte förstår varför olika saker ska göras och jag har svårt att tro att jag någonsin ska få en komplett förståelse för bokföringsjobb. Inser att jag hade fler svaga punkter än kompassen, motorvärmarklockan och momsen….Tur att det regnar. Jag skulle ha hatat denna syssla än mer om det varit grannvere. Avser att göra bort mitt dåliga humör ikväll. Imorgon blir det födelsedag HELA dagen. 29-årskalas IGEN!

Urholkad

Av , , 4 kommentarer 28

Urholkad, spak, lite öm i kroppen och halvseg. Så känns det idag, dagen efter dagen D. Gråväder och jag tycker lite synd om våra gäster som säkerligen skulle vilja vara ute i solen. Idag blir inte många knop gjorda. Tar igen mig lite och samlar nya krafter för morgondagen

Små gröna män, eller Pang på rödbetan…

Av , , 4 kommentarer 24

Hittade detta jaktrelaterade blogginlägg som visserligen har ett par år på nacken, men ändå känns aktuellt. Speciellt en dag som denna…

Hösten är visserligen inte här än på ett bra tag hoppas vi. Men tiden går så fort att det dröjer nog inte länge förrän  jägarna intar posteringarna i sina ihopsnickrade torn i väntan på älg eller björn. I år kanske jag är en av dem….

Man har sett gubbarna under sommarens förberedelser andfådda cykla omkring med små lönnfeta och övergödda
älghundar som plötsligt oförhappandes får komma ut och motionera efter ett halvårs skällande i rastgården.

Det inhandlas svindyra outfits, gröna och granna i allehanda prasselfria vattentäta och kamoflaugefärgade materiel, och ovanpå denna prakt tronar illorangea kepsar.

Familjernas surt inarbetade årspott av semesterdagar har fått stryka på foten för familjefaderns/moderns årliga lekstuga i skogen. Nåja jag ska inte vara sarkastisk – jag som själv är fiskebiten borde ha förståelse för detta nöje.

När man säjer nöje – möts man av stränga blickar.

NYTTA! heter det visst….

Frysboxen fylls förvisso i bästa fall, men om man räknar ut kilopriset i relation till förlorad arbetsinkomst/förlorad familjesemester, kostnad för kläder, licens, vapen, ammunition, transportmedel jaktkort och annat så ter det sig rätt billigt att kliva in på butiken och köpa sig sitt kött.

Det är dock inte helt otroligt att jag själv blivit inbiten jägare om jag hade följt pappa i skogen och i fotspåren, men hittills har jag nöjt mig med att få nyttja ett par hyfsade fiskespön och en chans att få doppa kroken i nåt närbeläget vattendrag. Nu blir det andra bullar av!

En sak som jag dock anser är VIKTIGT är att kunna uppvisa ett byte vid hemkomsten. Det rättfärdigar ju liksom att man ödslat tid på ett egoistiskt fritidsintresse – en slags muta till dem som väntat hemmavid.

Jag har svårt att förstå mig på de som fiskar – släpper tillbaka fisken och nöjda åker hem. Det är ju en del av själva triumfen, att kunna tillaga eller frysa in en fin fångst för att sedan äta och njuta. Man får helt enkelt roligt två gånger. Sedan kan naturligtvis god fiskevård innebära att man bara tar hem fisk för ett eller ett par mål mat, så man inte rovfiskar ut fina vatten.

Att fiska och sätta tillbaka fisken menar jag att man skulle kunna likställa vid älgjakt med paintball. Själva nöjet skulle då vara att vänta ut älgen, pricka den med en färgblaffa, få tillfredsställelsen att se träffbilden och sedan slippa hela böket med slakt och allt efterarbete.

Dock har jag svårt att tro att den optimala tillfredsställelsen när man gnager på sin helvegetarisk morot efteråt infinner sig. ( Oj…märkte ni att ordet helvegetarisk nästan lät som ett svärord….) Kött och fisk är gott gotti gottgott! Säj inget annat. Sedan får vi se hur det blir med jagandet.