Endast det bästa….

Av , , 2 kommentarer 25

Endast det bästa är gott nog efter en tuff arbetsvecka med näst intill oändlig tillgänglighet. Ikväll unnade vi oss något riktigt gott, renfilé, hasselbackspotatis, kantarellsås och en smutt gott rött till detta. Fortsättningsvis en riktig soffmyskväll med Leo som är sådär underbart varm gosig och kärleksfull. Nu fick husse ta över soffan och vovven. Själv får jag väl sitta och frysa i fåtöljen:)

På gränsen!!

Av , , Bli först att kommentera 29

Aldrig hade jag väl trott att man skulle hamna i kyrkkaffebranschen igen. Men de gamla takterna från fornstora dar sitter i och vi har ruschat med förberedelserna under morgonen. Robert har nyss åkt till gränsen för att sälja fika i samband med den norsk/svenska gudstjänsten. Vi blev erbjudna uppdraget detta år, så nu är det mackor bullar och kaffe i långa banor på väg dit. Vi hoppas förstås på fint väder, helst soligt och myggfritt.

Spelmansträff

Av , , 2 kommentarer 23

Vi rymde iväg på en liten  kvällsutflykt till Tjärnberg för att ta del av Hilding och Birgitta Anderssons arrangemang som är en del av Silvervägsveckans aktiviteter. http://www.arjeplog.se/index.php?Itemid=357&id=353&option=com_content&task=view

Där fick vi oss dragspelsmusik, fika och andra trevligheter till livs. Särskilt impade var vi av min gamle pianostämmare Kurt-Ivan Eriksson, känd dragspelsvirtuos och Enar Hjukström, en gammal fingerfärdig showman med ett extra stort leende. Leo var inte särskilt imponerad av bilresan och kräktes på vägen dit, men sov sedan gott i sin hundbur så matte och husse kunde vara med en stund.

Den flygande gummibåten – igen

Av , , 5 kommentarer 37

Gunnel Forsberg

Det var en gång en liten sjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång: Det här måste du komma och se!


På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes livsfarlig farkost som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt. Han utbrast genast i visionära användningsmöjligheter utan att beakta fara för liv och lem.

Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När vi nu har gått och skaffat oss varandra….och vill spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam och snorande på en sten, snickra på utkast till dödsannonser medan du vinglar iväg mot horisonten och mot en högst oviss framtid??? Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??

Guben skakade suckande på sitt iderika huvud och argumenterade oroväckande enträget för sin sak tills hon somnade på sin våta kudde. Solidarisk eller toffel…(välj själv vilket) lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.

Den lilla systern berättade skroderande för sina supportande syskon och visade de bilder som guben skrivit ut om flygfäet och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.

Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och insikt om den nya möjligheten att kunna nå avlägsna drömfiskevatten, så en vacker dag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sig till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat, köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans järnet var varmt.

En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens slutprov, uppkörning och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sig för att våga sig på en provtur med flygläraren och så skedde en tidig och vacker junimorgon. Det bar av upp i det blå högt över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sig som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.

Numera är farkosten med vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter alltför sällan tillåter luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller iaf tom 28/7 2011

Oförhappandes…

Av , , 4 kommentarer 34

Igår fick vi oförhappandes fint och efterlängtat besök av  kära syster Ellen och Lage. En trevlig kväll igår och ett litet fjällvandringsäventyr tillsammans i dag på förmiddagen  lämnade fina och trevliga minnen. Leo var ystrare än någonsin över denna massiva släktvandring. Ikväll är han ganska utbränd och ligger på rygg i korgen snarkandes.  Vi har gäster från  alla tänkbara håll här. Till och med från min barndoms grannby Norrbyberg. Ikväll skiner solen i Sandviken. Trevligt med en pratstund över kaffetåren med vännerna Åsa och per. Nu ska mina ömma fötter få sig lite välbehövlig lyx i form av ett fotbad.