Det bor en solkatt i varje skärva

Min stora inspirationskälla Povel. Här tillsammans med Wenche Myhre. Povels fras: Det bor en solkatt i varje skärva, har jag lånat som min livsdevis. Visst är den underbar!!

De sista entusiasterna
 
Mitt bland rosor och klorofylla
i livets tuktade trädgårdsmylla
vi sticker opp med ett rufsigt hopp som ogräsblasterna.
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
För gav man sig inför sorgen
så lyfte ej nån ballong med korgen
och ingen skrattmås fick flyga högt där ovan masterna.
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
Entusiasterna slår huvet i stolparna, (tjohej, du!)
där ljuder ett hånskratt från olyckskorparna. (hå, hå, hå, hå!)
En vridning, ett ryck och upp flyger korkarna!
Vi vill den sista spasmen
ska va en spasm av entusiasmen!
 
Går världen i kras tar vi hand om resterna,
går hoppet på glid kör vi hårt med festerna,
går mänskorna fel, blir dom hedersgästerna!
Det blir en lycklig yra,
det blir en doft av prickig champagne!
 
Varje dag är en lövad skrinda
där drömmens barn ligger i sin linda,
du hör hans skrik genom vinterns vindar,
det är ett skrik som betyder liv!
Det är för få som tror på sångerna,
som följer vinden med ballongerna.
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
Skjut upp din fantasi upp i höjden,
medan du kan ta vara på fröjden!
Skrapa livet i putsen! (Putsen kvävet lätt lyckan!)
Lyckan finns under smutsen! (Smutsen hindrar dig fånga!)
Fånga glädjen i studsen! (Studsen är den i!)
Som en pingpongboll!
 
Bland tusen trista framtidsvisioner
något utav en skön distraktion är
var sekund du kan skratta, (skratta är nåt av värde!)
Värdefull om du fattar (fattar om själva glädjen!)
Glädjens ynka små slattar (slattar här och var!)
Ännu i behåll.
 
Ja, protester kan ske i vrede,
men vår protest gör sig bäst i glädje,
vi kör med glada plakat, lägg märke till kontrasterna!
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
I tillvarons skola bister,
är var magister en pessimist är,
där står vi redo att distrahera er på rasterna!
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
Tänk bara att ha en mun, det är underbart! (Tänk efter!)
Att äta med den en stunn’, det är underbart! (Rätt länge!)
Att fylla den med burgund, det är underbart! (Såhär!)
Och tänk att ha en tunga, (den här!)
Som gör en massa ord man kan sjunga!
 
Att äga en näsa sen, det är sagolikt!
(Betrakta din näsas prakt, den är magnifik!)
Och dessa två hål i den, dom gör livet rikt!
(Ja, tänk om den va kompakt! Vore konstifikt!)
Man luktar så bra på ost, äpplen, barn och slikt!
(Jag luktar nog bäst på stan, på dan, på sånt som måste bestå!)
Och barnen luktar kola!
Vi tror glädjen måste bestå­.
 
­Den största spegel kan man fördärva,
det bor en solkatt i varje skärva,
och det finns röster ännu att värva,
så låt oss bilda ett nytt parti!
Det är för få som tror på sångerna,
som följer vinden med ballongerna,
låt inte oss förbli de sista entusiasterna! 
 

 

Etiketter: , , , , ,

2 kommentarer

  1. Birgitta J:n

    Ett sådant här blogginlägg är guld! Du förmedlar viktig kulturhistoria!!!
    Ska verkligen kolla texten en extra gång. När man var liten och när man växte upp tyckte man väl att Povel Ramel var OK och kul – men inte mer. Nu ser man med andra ögon…lyssnar med andra öron…
    TACK!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>