Idol,wordfeud och två håriga

Av , , Bli först att kommentera 30

Kvällen i ett nötskal. Idol, Wordfeud – min nya bokstavsfluga, och mina två håriga killar. Ja och så en filt förstås, så är kvällen komplett. En fin fredag är snart till ända. Mycket och brådskande frisk luft, vovvebus och en god chili con carne tillsammans med vännerna Sven o Marietta. I ett anfall av välvilja tvärstädade jag bilen åt R. Det är härligt att vara nästan återställd efter förkylningen.

Vänner i blåsväder

Av , , Bli först att kommentera 31

Leo och Donna en solig men blåsig dag i Sandviken.

Buskul i vattenbrynet trots nordanvinden

Två kloka huvuden över ett lämmelspår….

Nu vill jag grovhångla säjer Leo…..men får sig strax en rejäl utskällning. Dax att lära sig hur man på ett fint sätt närmar sig det motsatta könet.

Ändå vågar han fråga: Har jag chans på dig???

Styv kuling

Av , , Bli först att kommentera 30

Vaknade till den tilltagande vinden flera gånger inatt. Yr utlovar styv kuling hela dagen > 17 m/s Mäktigt med naturens krafter men också lite synd för dem som rest hit för att ha en härlig helg i det fria. Båtlivet får definitivt vänta tills det lugnat sig. Det är bara att ta på sig stormössan och gå ut med hunden. Man kan få blås-katarr för mindre.

Ugglor i mossen

Av , , 2 kommentarer 37

Ute på gården i mörkret jagar fem stora ugglor samtidigt. De är uppenbarligen störda av min och Leos närvaro och gör några avskräckande dykningar mot oss, men håller sig på behörigt avstånd ändå. Häftigt och lite kusligt på en och samma gång. Det bästa är när man tänker på hur många sorkar och lämmlar som de faktiskt tar.

Nu är han här igen!!!

Av , , 7 kommentarer 29

Nu är han/hon här igen. Den mystiska fågel som även gästade oss förra hösten. Ca 20 cm lång vit/ljusgrå med  svart streck över vinge och ögon. Dessutom har han en gulgrön avlång hätta på huvudet. Finns ej i någon av mina fågelböcker. Tacksam för tips på vad detta kan vara för en gynnare som passerar Sandviken om höstarna.

 

Tur man har hår…..

Av , , 6 kommentarer 35

Idag blir det att lyfta sig själv i håret, högt ovan snor och dammråttor. Den nya e-bokföringen måste jag komma igång med och mata in en massa verifikat. Drar ner solgardinen i köket så jag slipper se sjön som just nu lägger sig svart och nästan spegelblank. På golvet har jag en brunögd skönlockig yngling som slickar mig på benet och vill leka. Om jag vann på lotto så skulle jag troligen anställa en egen Ulla-Bella till det trista kontorsjobbet, gärna en med dubbelkompetens som professionell städare och med ett genuint intresse för siffror och statistik. Då kunde jag få hänge mig åt det som för mig är höstens egentliga mening – dra på sig tjocksockarna, tända några värmeljus, stänga telefonen, sätta sig riktigt bekvämt med gosvovven och bara skriiiiiiiiva.

Jag vill tacka livet….

Av , , 9 kommentarer 40

Häromdagen när jag satt ute i min tänkarbåt i tystnaden på den blanka sjön och kände världen stilla sig och hålla andan under några andaktsfulla minuter innan skymningen skulle komma att segra över det kvardröjande ljuset, så begrundade jag som så många gånger förr livet här och nu, och sände även några tankar till livet där och då. Jag funderade över hur jag själv, valt att förhålla mig till livet och rannsakade mig så ärligt jag förmådde huruvida jag valt att vara en person som väljer att njuta av solens sista strålar för dagen, eller om jag istället fokuserar på och suckar över det annnalkande mörkret – redan innan det kommit. Vilket har tagit mig hårdast….oförrätter som andra gjort mot mig eller det som jag själv förorsakat mig av smärta genom livet.

I en liten fjäderlätt och befriande sekund kände jag ärligen att jag under senare år blivit, eller rättare sagt – gjort valet att inte vara ett offer, och stå för mina val oavsett om de visat sig vara misstag eller lyckosamma. Att detta livsval blivit en hälsofaktor till kropp och själ är jag fullt och fast övertygad om. Jag tycker för det mesta att glaset är halvfullt – inte halvtomt, och har hittat en strategi att förhålla mig till när jag känner oförrätter eller besvikelser börja sjuda i mitt blod. Då lyfter jag ut den störande faktorn på en armlängs avstånd från kroppen och betraktar den, väger den mot världsproblem och riktigt allvarliga saker. I regel får jag sinnesfrid, kan sova, skämmes, eller rent av skratta åt saken, lägga den bakom mig och traska vidare på livets väg och dess smågrus med ett någorlunda hälsosamt blodtryck.

Jag minns också de tuffa åren då min kopp var överfull, rann över, och då det inte hjälpte mer än för stunden att ”torka bordet” koppen var ju lika full ändå. Är tacksam att jag genom kloka och kunniga människor fick verktyg att sortera i livsryggsäcken, slänga skräp, vika ihop och sortera så jag orkade bära den vidare lättad och fri mot framtiden.

Men lyckan känns allt intensivare och skörare med åren. Varje dag som nära och kära får vara friska, må bra i själen, hanka sig fram i grottekvarnen utan större bekymmer, är jag så innerligt tacksam för. Dagen här och nu – lev den fullt ut du med. Nuet är det enda vi har.

VK VK VK VK

Av , , 2 kommentarer 34

Fick en försvarlig bunt med hyfsat fräscha VK av helgens besökare. Det blir till att djupdyka i dem och sniffa trycksvärta för fulla muggar. Kände med ens att jag saknat den gamla kära papperstidningen. Ikväll blir det att plugga Handbok i e-bokföring mellan pappersnäsdukarna. Tror att den boken skulle kunna triangelmärkas och klassas som sömnmedel. I lungorna fräser ett sörplande ljud som nog skulle klassas som rassel av farbror doktorn och jag hostar mig avig i blotta förskräckelsen. Nu vill jag bli kry snabbt